Spike
Kvinna ·
Hur förklara för barnen?
Hej alla!
Efter många års velande har jag äntligen bestämt mig för att göra en bröstförstoring. Det känns helt underbart att äntligen ha bestämt mig, men en sak bekymrar mig: hur ska jag förklara det hela för ungarna?? Ska jag bara låssas som ingenting (ha! Som om de inte skulle märka skillnaden!!), eller ska man ge en lång ingående förklaring till hur och varför? Det är ffa vår äldste, som är 14, som jag funderar över... han är så mycket tonåring man kan vara, med allt vad det innebär av hormoner och intresse för tjejer och sex osv... Jag tänker att hela den här grejen kan bli jättekonstig och jobbig för honom... han har t ex redan som det är - trots att jag ser ut mest som en pojke i kroppen - gjort klart att han inte vill att jag visar mig naken hemma (när han är med alltså), eftersom han inte vill typ 'tända på mamma', så hur blir det då om jag plötsligt kommer hem med stora bröst (även om de är täkta av kläder)?? Och sen är det ju hela den etiska grejen också - själv lider jag verkligen av mina obefintliga bröst, men samtidigt vill jag ju inte förmedla till ungarna att det skulle vara nåt fel att se ut på det ena eller det andra sättet, eller att vissa utseenden är mindre värda och därför måste korrigeras...
Är det nån som förstår vad jag menar?? Nån som har nån klok tanke? Alla svar är mkt välkomna!!
Jättekram till alla!
/Spike
Sortera efter
Spike
Kvinna ·
Min reaktion var precis som ovanstående, han kanske inte vill veta mer än ATT du ska göra operationen. Det måste man ju berätta eftersom man kommer vara sliten efteråt och det ju (föhoppningsvis :-)) kommer märkas en skillnad på storleken framöver.
Ja, helt ärligt var det ju mer det jag menade... jag hade väl egentligen inte tänkt gå in på detaljer, men bara detattjag ska förstora brösten känns som väldigt svårt att berätta för ffa 14-åringen, eftersom han är så himla 'hormoniell' så att allt sånt blir jättekänsligt... plus då det här med värde, och att jag ju inte vill att han (eller hans syskon) ska få bilden att man inte duger som man är, och/eller att tjejer måste ha stora bröst...
Ååååhhh vilken skön och cool inställning du har!! Både i förhållande till hur du ska säga det till dina barn, och i förhållande till grejen som sådan! Själv nojjar jag som bara den över hela grejen, och gör den nog mycket större i min hjärna än vad den är. Det är ju, som du säger, faktiskt bara fråga om att "fylla på lite", och så är det inte mer med det🙂
Ja, jag har börjat inse det mer o mer. Hahaha - jag har tom börjat tänka att det där med attallaandra är så perfekta, och varför är naturen så orättvis osv - det kanske egentligen är så att hälften av alla de där "andra" har opererat sig! 💋
Tack! Och detsamma!!!