Hur mycket ska man behöva "försvara" sin bröstförstoring för andra?

Jag tro att alla "elaka" kommentarer grundar på avundsjuka. Du ska absolut inte försvara sig, utan stå bara på dig att det är något du vill. Din kropp, ditt beslut :)

I mina ögon ska man inte behöva försvara sin bröstförstoring alls.

Operationen ska man göra enbart för sin egen skull. Andras åsikter är faktiskt ganska oviktiga!

Jag väger ju för tusan 63 och är 166 ... ingen i min närhet anser mig som tjock/mullig.

Kör på med ditt race, gör det för din skull och skit i alla kommentarer, de grundar sig ofta i avudnsjuka :)

Vilken bra och intressant fråga du lyfter! Tack för den. :) Jag är i samma läge som du; Ska operera mig i september och endast min sambo och min mamma vet att jag tänker genomgå en bröstoperation. HELT för min egen skull. Jag har ammat två barn, var nöjd innan och nu ledsen. Rent av besviken och sorgsen. Min kvinnliga kropp försvann. Jag älskar mina barn och är så glad över att jag har dem och har ammat dem, men jag vill älska hela mig resten av livet också. Mina bröst vill jag inte ens se åt längre. En operation kommer att kommenteras av andra, det förstår jag, men jag kommer kunna känna mig trygg med tanken och vetskapen att jag gör det här för att återställa något jag haft (inte för att bli en utvikningstjej, som kanske många refererar till). Tack för att du tar upp den här viktiga frågan, som sagt. :)

Dina grannar eller arbetskollegor har inget med din kropp att göra! Det är du själv som ser din kropp varje dag och det är du som ska älska den, om du känner att du vill göra en bröstförstoring så tycker jag absolut att du ska göra det :) du har redan ett tillräckligt resonemang! Det är i alla fall mitt, och i augusti ska jag på konsultation. 

Jag tycker precis som ovan, man gör det för sig själv och ingen annan borde komma med "varför gjorde du så/det behövde du inte" fuck off noone asked for your opinion ;) ! Men det jag brukar säga är att jag ver deprimerad med storlek och eftersom det är inget jag kunde göra åt själv (t.ex träna för att gå ner i vikt) så blev det en op för att jag skulle må bra med min kropp :) Jag tycker efter 3 barn har du all rätt i världen att vilja "fixa" diina bröst! Lycka till <3

Jag resonerade så att "jag vill göra det för min skull då jag mått dåligt över brösten, alltså ska jag få göra så jag känner mig glad över dem istället." Oavsett vad andra tycker.

Jag har en väldigt dömande och lite konservativ familj, försökte berätta för dem i 4 månader men inte förrän en vecka innan operationen lyckades jag prata med mamma om det. Men hon tog det förvånansvärt bra (!).

När jag berättade för henne började jag med att säga typ, "Jag tycker ju att alla ska få göra, tycka och leva precis som man vill" (det höll hon med om). Sedan förklarade jag att jag mått dåligt över mina bröst i många år (de var hängiga, olika stora, satt i olika höjd) och att jag ville göra något åt det så det känns bätttre för mig. Hon blev då väldigt förvånad, men sa då "Om det får dig att må bättre ska du göra det". Vilken lättnad! Resten av familjen tog det bra.

I övrigt blev min sambo jättelycklig (han är sjukt tutt-fixerad haha).

Nästan alla kompisar blev jätteglada men sa även de var lite avundsjuka på mig.

En tjejkompis skrattade rakt ut när jag berättade det. Men i efterhand har hon varit väldigt nyfiken och frågat om bröstoperationer.

Endast två bekanta har varit negativa att jag opererat mig och de var män. Den ena tyckte det var fruktansvärt att lägga så mycket pengar på ett par bröst. Den andra tyckte bara att det "var onödigt". Men de har ingen aning om hur viktiga brösten kan kännas när man är kvinna.

Lycka till med din op =)

DEN var bra, ska kom ihåg denna :)