Hur mycket ska man behöva "försvara" sin bröstförstoring för andra?

Hej på er! :) Jag ska opereras den 2/7 på art clinic och jag är väldigt upprymd/ nervös/ förväntansfull/ rädd att nått ska gå fel mm, haha! Ja, många känslor som jag antar är vanligt. Jag är 31 år, ammat tre barn och har bara skinnpåsar kvar, jippie.. Har alltid varit relativt nöjd innan med en b-kupa men efter sista barnet tänkte jag att nu jävlar ska jag göra något för mig för en gång skull! Känner mig okvinnlig och är inte alls nöjd med brösten. Känner mig inte bekväm att visa mig naken eller i bikini :(. Försöker ha realistiska förväntningar, väntar mig inte supersnygga bröst utan tänker att de kommer se ut som innan fast större och förhoppningsvis fastare ;) Har stor tilltro till Per Windh som ska fixa dem. Han förstod ptecis hur jag ville ha det och tyckte inte det var några konstigheter. Nu till min fråga, hur många skäl måste man ha för att göra detta? Tar jag för lätt på en förstoring? Tror jag i för sig inte då jag ligger vaken på nätterna och tänker på hur det ska gå efteråt med småbarn osv. Har inte berättat för andra än min man självklart och min mamma som tyckte det lät hemskt. Silikon är ju något som Pamela Anderson har! Hua! ;)) Har en känsla att jag kommer få många kommentarer och idiotförklarningar av släktingar och grannar mm. Hur resonerade ni fram till en förstoring? :)