Bröstförstoring inkl bröstlyft

Hej!

Det är mycket bra fråga. Det är en känd läkningsstörning att det uppstår ett mindre sårglapp där det vertikala och horisontella ärret möts, det så kallade ankarkrysset eller T-korsningen. Sådana sår läker ofta successivt från "botten" med hjälp av regelbundna omläggningar. Ett nytt hål med pågående vätskning bör dock kontrolleras av den opererande kliniken, eftersom man behöver bedöma sårdjupet, hudens cirkulation och vilken typ av vätska som kommer ut. Man kan resonera om detta teoretiskt så som jag har gjort nedan, men det är ändå viktigt att du tar kontakt med din klinik/kirurg och diskuterar hur du ska gå vidare.

I många fall kan en ren, mjuk och bygellös stödbh fortsätta användas. Förutsättningen är att den inte trycker mot såröppningen, skaver över ankarkrysset eller blir fuktig. En steril absorberande kompress placerad i bh:n utan tejp kan fungera tillfälligt, om den ligger stadigt och byts så snart den blir fuktig. Såret bör inte ligga direkt mot bh-tyget. Om bh-bandet ligger precis över öppningen och ger tryck behöver bh:n justeras eller tas av tills man fått individuella instruktioner.

Man bör inte själv klämma ut vätska, peta i såret eller lägga på krämer och desinfektionsmedel utan ordination. Antibiotika ska tas enligt den ordination man fått, men det är ett tillägg till omläggningarna och ersätter inte dessa. Det är viktigt att man utvärderar dagligen och som patient "håller koll" eftersom det inte finns någon annan än du som ser såret hela tiden och kan notera små förändringar.

Kontakta som sagt den opererande kliniken för bedömning och instruktion om förband, helst samma dag eller nästa vardag. Vid ökande rodnad, värme, smärta eller svullnad, feber, illaluktande eller varig vätska, missfärgad hud, snabbt större såröppning eller synligt implantat behövs skyndsam bedömning.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Intressant fråga, det är vanligt att man funderar på att byta till större implantat när man väl har gjort en operation. Det är just av den anledningen som jag tycker att det är viktigt att ta god på sig tillsammans med patienten när man diskuterar storlek på implantat inför en operation. För detta använder vi sizers, ristestet och kompletterar med 3D. Jag träffar ibland patienter som upplever att de blev rekommenderade eller i vissa fall även övertalade att välja en viss storlek. Självklart har kirurgens kunskap och erfarenhet betydelse, men tycker att man som plastikkirurg ska se sin roll som coach och sätta gränserna inom man som patient får välja.

Anyway. Det går inte att säga exakt vilken storlek som är rimlig utan att undersöka brösten, men utifrån det du beskriver låter det som att du inte bara saknar volym utan också projektion, alltså hur mycket bröstet bygger framåt.

Det finns ingen absolut gräns där komplikationsrisken plötsligt ökar markant. Det är mer en glidande skala: ju större och tyngre implantat man väljer i förhållande till bröstbredd, hud, ärr, tidigare lyft och vävnadskvalitet, desto mer belastas vävnaderna. Vävnaderna blir inte starkare bara för att implantatet blir större. Därför ökar också risken med tiden för att brösten tyngs nedåt, särskilt utan bra stöd i BH.

Om man går från 425 cc och vill att skillnaden verkligen ska märkas brukar jag resonera med patienter att man ofta behöver öka ungefär 30–50 %. Rent matematiskt hamnar man då någonstans kring cirka 550–650 cc, men det betyder inte automatiskt att just det är rätt i ditt fall. Ett enkelt sätt att själv förstå skillnaden i vardagen är att prova med ris i en tunn påse i BH:n och jämföra olika volymer. Det ersätter inte en konsultation, men kan hjälpa dig att förstå hur mycket extra volym faktiskt gör.

Projektionen styrs av kombinationen av volym och bredd. Om man har en bröstbredd runt 13 cm och vill gå upp i storlek utan att implantatet blir för brett, hamnar man ofta i högre profiler. I Motivaserien innebär det ofta Full eller Corsé, beroende på vilken volym och basbredd som passar.

En sak man också behöver diskutera vid större implantat är fickans stabilitet. Enligt min erfarenhet finns det med större släta implantat en ökad risk att implantaten med tiden flyttar sig, till exempel nedåt eller åt sidan. Ett sätt att minska den risken kan vara att förstärka fickan med ett nät, ibland kallat “internal bra”. Ett annat alternativ kan vara implantat med texturerad yta, men det har andra risk- och säkerhetsaspekter som måste diskuteras separat med kirurgen.

När det gäller känslan är Motiva Round ofta ett bra val om man vill ha rund form och fylligare överpol, men de kan upplevas relativt fasta. Motiva Ergonomix2 är ett alternativ som vanligen upplevs mjukare och mer följsamt, men baksidan kan vara att man tappar lite av den tydliga fyllnaden upptill. Därför blir valet en avvägning mellan mjukare känsla och den mer markerade överpol som du verkar uppskatta.

Sammanfattningsvis låter det som att du vid ett byte framför allt bör diskutera en tydlig storleksökning, högre profil och hur implantatfickan ska stabiliseras på sikt. Den exakta volymen bör däremot bestämmas först efter undersökning av hud, ärr, bröstbredd, implantatläge och hur mycket dina vävnader bedöms tåla.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Tack för din fråga.

Det är svårt att ge ett specifikt råd kring vilken metod som är bäst utan att undersöka dig eller åtminstone se bilder, eftersom valet beror på flera faktorer och dina egna önskemål.

En information som kan vara värdefull för dig är att medfödd bröstasymmetri i vissa fall kan åtgärdas inom den offentliga vården. Generellt brukar man tala om att det ska finnas en tydlig volymskillnad, ofta omkring 200 ml eller mer mellan brösten, för att en regionfinansierad operation ska kunna bli aktuell. Det brukar handla om att korrigera det större bröstet genom en bröstförminskning snarare än att förstora det mindre bröstet med implantat. Bedömningen görs individuellt och kriterierna varierar mellan regionerna.