Fråga kirurgen

Hej!

Intressant fråga, det är vanligt att man funderar på att byta till större implantat när man väl har gjort en operation. Det är just av den anledningen som jag tycker att det är viktigt att ta god på sig tillsammans med patienten när man diskuterar storlek på implantat inför en operation. För detta använder vi sizers, ristestet och kompletterar med 3D. Jag träffar ibland patienter som upplever att de blev rekommenderade eller i vissa fall även övertalade att välja en viss storlek. Självklart har kirurgens kunskap och erfarenhet betydelse, men tycker att man som plastikkirurg ska se sin roll som coach och sätta gränserna inom man som patient får välja.

Anyway. Det går inte att säga exakt vilken storlek som är rimlig utan att undersöka brösten, men utifrån det du beskriver låter det som att du inte bara saknar volym utan också projektion, alltså hur mycket bröstet bygger framåt.

Det finns ingen absolut gräns där komplikationsrisken plötsligt ökar markant. Det är mer en glidande skala: ju större och tyngre implantat man väljer i förhållande till bröstbredd, hud, ärr, tidigare lyft och vävnadskvalitet, desto mer belastas vävnaderna. Vävnaderna blir inte starkare bara för att implantatet blir större. Därför ökar också risken med tiden för att brösten tyngs nedåt, särskilt utan bra stöd i BH.

Om man går från 425 cc och vill att skillnaden verkligen ska märkas brukar jag resonera med patienter att man ofta behöver öka ungefär 30–50 %. Rent matematiskt hamnar man då någonstans kring cirka 550–650 cc, men det betyder inte automatiskt att just det är rätt i ditt fall. Ett enkelt sätt att själv förstå skillnaden i vardagen är att prova med ris i en tunn påse i BH:n och jämföra olika volymer. Det ersätter inte en konsultation, men kan hjälpa dig att förstå hur mycket extra volym faktiskt gör.

Projektionen styrs av kombinationen av volym och bredd. Om man har en bröstbredd runt 13 cm och vill gå upp i storlek utan att implantatet blir för brett, hamnar man ofta i högre profiler. I Motivaserien innebär det ofta Full eller Corsé, beroende på vilken volym och basbredd som passar.

En sak man också behöver diskutera vid större implantat är fickans stabilitet. Enligt min erfarenhet finns det med större släta implantat en ökad risk att implantaten med tiden flyttar sig, till exempel nedåt eller åt sidan. Ett sätt att minska den risken kan vara att förstärka fickan med ett nät, ibland kallat “internal bra”. Ett annat alternativ kan vara implantat med texturerad yta, men det har andra risk- och säkerhetsaspekter som måste diskuteras separat med kirurgen.

När det gäller känslan är Motiva Round ofta ett bra val om man vill ha rund form och fylligare överpol, men de kan upplevas relativt fasta. Motiva Ergonomix2 är ett alternativ som vanligen upplevs mjukare och mer följsamt, men baksidan kan vara att man tappar lite av den tydliga fyllnaden upptill. Därför blir valet en avvägning mellan mjukare känsla och den mer markerade överpol som du verkar uppskatta.

Sammanfattningsvis låter det som att du vid ett byte framför allt bör diskutera en tydlig storleksökning, högre profil och hur implantatfickan ska stabiliseras på sikt. Den exakta volymen bör däremot bestämmas först efter undersökning av hud, ärr, bröstbredd, implantatläge och hur mycket dina vävnader bedöms tåla.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Det är mycket bra fråga. Det är en känd läkningsstörning att det uppstår ett mindre sårglapp där det vertikala och horisontella ärret möts, det så kallade ankarkrysset eller T-korsningen. Sådana sår läker ofta successivt från "botten" med hjälp av regelbundna omläggningar. Ett nytt hål med pågående vätskning bör dock kontrolleras av den opererande kliniken, eftersom man behöver bedöma sårdjupet, hudens cirkulation och vilken typ av vätska som kommer ut. Man kan resonera om detta teoretiskt så som jag har gjort nedan, men det är ändå viktigt att du tar kontakt med din klinik/kirurg och diskuterar hur du ska gå vidare.

I många fall kan en ren, mjuk och bygellös stödbh fortsätta användas. Förutsättningen är att den inte trycker mot såröppningen, skaver över ankarkrysset eller blir fuktig. En steril absorberande kompress placerad i bh:n utan tejp kan fungera tillfälligt, om den ligger stadigt och byts så snart den blir fuktig. Såret bör inte ligga direkt mot bh-tyget. Om bh-bandet ligger precis över öppningen och ger tryck behöver bh:n justeras eller tas av tills man fått individuella instruktioner.

Man bör inte själv klämma ut vätska, peta i såret eller lägga på krämer och desinfektionsmedel utan ordination. Antibiotika ska tas enligt den ordination man fått, men det är ett tillägg till omläggningarna och ersätter inte dessa. Det är viktigt att man utvärderar dagligen och som patient "håller koll" eftersom det inte finns någon annan än du som ser såret hela tiden och kan notera små förändringar.

Kontakta som sagt den opererande kliniken för bedömning och instruktion om förband, helst samma dag eller nästa vardag. Vid ökande rodnad, värme, smärta eller svullnad, feber, illaluktande eller varig vätska, missfärgad hud, snabbt större såröppning eller synligt implantat behövs skyndsam bedömning.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Tack för din fråga.

Det är svårt att ge ett specifikt råd kring vilken metod som är bäst utan att undersöka dig eller åtminstone se bilder, eftersom valet beror på flera faktorer och dina egna önskemål.

En information som kan vara värdefull för dig är att medfödd bröstasymmetri i vissa fall kan åtgärdas inom den offentliga vården. Generellt brukar man tala om att det ska finnas en tydlig volymskillnad, ofta omkring 200 ml eller mer mellan brösten, för att en regionfinansierad operation ska kunna bli aktuell. Det brukar handla om att korrigera det större bröstet genom en bröstförminskning snarare än att förstora det mindre bröstet med implantat. Bedömningen görs individuellt och kriterierna varierar mellan regionerna.

Hej,

utifrån det du beskriver – och det verkar stämma överens med hur det ser ut på bilden – låter det som en faktisk asymmetri snarare än enbart en subjektiv upplevelse.

Att ett bröst upplevs “dra ut” mot armhålan, sitter lägre och får en mer uttalad nedre fyllnad kan tala för en kombination av malposition och det som ibland benämns “waterfall”-fenomen, där den egna vävnaden och implantatet inte ligger optimalt i förhållande till varandra.

Vid åtta månader postoperativt ska resultatet i stort sett vara stabiliserat även om ärrläkning kan ta upp till 2 år. Mindre förändringar kan fortfarande ske, men en tydlig asymmetri i position och form brukar vid den tidpunkten inte spontant korrigeras.

Det är också viktigt att säga att en viss grad av asymmetri är normalt, men det du beskriver ligger utanför det man vanligtvis betraktar som en förväntad variation efter ett sådant ingrepp.

Om du upplever att din kirurg inte riktigt tar din oro på allvar, tycker jag att du ska lyfta frågan igen, gärna mer konkret: be dem kommentera bröstens inbördes position, implantatens läge och om de anser att detta är ett slutresultat eller något som kan/bör korrigeras. Det är rimligt att förvänta sig ett tydligt svar på den typen av specifika frågor.

Om du fortfarande inte får gehör, eller om du känner dig osäker i bedömningen, är det klokt att söka en second opinion hos en annan plastikkirurg. En oberoende bedömning kan hjälpa dig att få klarhet i om det rör sig om något som bör åtgärdas och vilka alternativ som i så fall finns.

Sammanfattningsvis: det du beskriver är dessvärre inte ovanligt som problematik, speciellt med släta implantat, men det är heller inte något man per automatik ska acceptera om det är tydligt uttalat. Val av implantattyp, position och storlek är ett gemensamt beslut där kirurgen vanligtvis tar sitt ansvar som en del i bästa service även om dessa komplikationer kan uppstå. Nästa steg för dig tycker jag borde vara en ny, tydlig dialog med din operatör – med förhoppning att han ser det du ser och vid behov en second opinion.

Vänliga hälsningar

Hej,

inte en helt lätt fråga att besvara utan att ha sett bilder eller info om vilken typ av implantat du har. Vad jag förstår så upplever du dock att du inte har något häng idag.

När man minskar från t.ex. 800 cc till mindre implantat uppstår ofta ett visst hudöverskott, eftersom huden har varit uttänjd under många år. Hur mycket det påverkar beror på din hudkvalitet och hur mycket du går ner i volym, men det är ganska vanligt att man behöver någon form av lyft för att få ett fint och stabilt resultat. Detta är dock inte ett måste. Ibland kan man krympa fickan inifrån. Speciellt om man har väldigt tunn vävnad och kapseln runt implantatet är tunt. Det absolut bästa ibland är att faktiskt ta ut implantatet och se hur brösten sätter sig efter ca 3 månader för att se hur vävnaden drar ihop sig.

Ett så kallat donutlyft (runt vårtgården) kan fungera om hudöverskottet är begränsat och om man samtidigt vill minska vårtgården. Däremot har det ibland en ganska begränsad lyfteffekt. I situationer som din, med stora implantat under lång tid och lite egen vävnad från början, räcker det inte alltid för att forma bröstet på ett tillfredsställande sätt.

Ett lollipoplyft (med ett vertikalt ärr) ger mer kontroll över formen och används oftare när man gör en större storleksminskning. Det betyder inte automatiskt att man behöver ett ankarlyft, men det är vanligt att man behöver mer än bara ett periareolärt lyft för att undvika att bröstet känns tomt eller får en mindre harmonisk form.

När det gäller din oro för att förlora egen vävnad: själva lyftet handlar i första hand om att ta bort överskottshud och omforma det som redan finns. Man försöker i regel bevara så mycket egen bröstvävnad som möjligt. Ett donutlyft påverkar i princip inte volymen alls, och även vid ett lollipoplyft är målet form snarare än att minska din egen vävnad.

Du tänker helt rätt kring att väga ärr mot form. Det är ofta just den avvägningen man behöver göra – mindre ärr ger mindre möjlighet att forma bröstet optimalt, särskilt när man samtidigt minskar implantatstorleken.

Det bästa i ditt fall är en noggrann bedömning där man tittar på hudens elasticitet, bröstvårtans position och hur mycket du vill minska samt vilken typ av implantat och form du önskar. Då kan man mer konkret säga om ett donutlyft är tillräckligt eller om ett lollipoplyft skulle ge ett bättre och mer hållbart resultat, eller kanske inget lyft behövs överhuvud taget... 😉

Lycka till

Med Vänlig Hälsning

Hej!

Mig veterligen fins det inte något generellt krav på antibiotika inför vanlig tandbehandling eller tandstensborttagning bara för att man har bröstimplantat. De råd som ibland cirkulerar om antibiotika under 6–12 månader efter operation bygger så vitt jag vet inte på någon allmänt accepterad standard för bröstimplantat. Det verkar ju också ologiskt att en sådan rekommendation bara skulle gälla under 6-12 månader; om det var ett verkligt problem så skulle det alltid gälla oavsett hur länge implantaten har suttit.

I många fall brukar man därför inte ge förebyggande antibiotika till en i övrigt frisk patient som ska göra en vanlig tandkontroll eller ta bort tandsten. Den typ av bakteriespridning som kan uppstå vid tandbehandling kan också uppstå i mindre grad i vardagen, till exempel vid tandborstning om tandköttet är inflammerat. Därför är god munhälsa i sig en viktig del.

Det som kan motivera en mer individuell bedömning är om man haft sårproblem, infektion eller vätska kring implantatet efter operationen, om läkningen fortfarande inte är stabil, om man har nedsatt immunförsvar eller om det planeras ett mer omfattande dentalt ingrepp i infekterad miljö. I sådana fall kan man stämma av med opererande kirurg inför behandlingen.

Utifrån det du beskriver, 9 veckor efter operation och inför en årlig kontroll, låter det alltså vanligtvis inte som något som rutinmässigt kräver antibiotika. Om du däremot fortfarande har kvarstående läkningsproblem, rodnad, ömhet eller svullnad i brösten bör det bedömas separat.

Johan Thorfinn
överläkare / docent i plastikkirurgi
Linköping

Hej!

Det är en viktig fråga, och du är inte ensam om att ha dessa funderingar.

Det behöver inte betyda att implantaten måste bytas bara för att de suttit sedan 2011. Den gamla uppfattningen att alla implantat ska bytas efter ungefär 10 år stämmer inte riktigt. Däremot är implantat inga livstidsprodukter, och ju längre tid som går desto viktigare blir uppföljning och bedömning av eventuella förändringar.

Det du beskriver med mindre fyllnad i övre polen, lite mjukare känsla och en viss veckning när du böjer dig framåt kan i många fall bero på att den egna bröstvävnaden och huden förändras med åren. Man får ofta mindre egen volym upptill, viss tänjning i vävnaden och ibland mer synlig eller kännbar rippling, särskilt i vissa kroppslägen. Det behöver alltså inte i sig betyda ruptur eller att något är farligt.

Samtidigt är det rimligt att låta detta undersökas, särskilt när implantaten suttit länge och känslan har ändrats det senaste året. I de flesta fall är ultraljud ett bra första steg. Om ultraljudet är oklart kan man gå vidare med MR. Det är viktigt här att förstå som patient att enbart en undersökning av brösten "med händerna" av en plastikkirurg inte är en säker metod att avgöra om det finns misstanke på om implantaten har gått sönder.

Ultraljud är inte heller 100%-igt men det ger klart bättre resultat än en "hand-undersökning" om den som utför ultraljudet har vana och erfarenhet. Däremot så ersätter det inte en mammografi som görs på bröstvävnaden (se längre ned).

Ultraljud kan vissa privata, plastikkirurgiska plastikkirurger utföra själva, medan MR vanligen kräver remiss till ett sjukhus som i så fall den undersökande plastikkirurgen får ta ställning till.

För egen del har jag arbetat med ultraljud på implantat i flera år och har utfört flera hundra undersökningar. Jag slås av att det förekommer - även om det är ovanligt - att det i samband med rutinundersökningar hittar enstaka implantat med ruptur på bröst med gamla implantat utan några tecken på att det skulle vara trasigt. Jag vill understryka att det är viktigt att man som patient med gamla implantat inte ska gå runt och vara orolig i onödan, men det kan vara bra att med jämna mellanrum (t ex varannat år) kontrollera dem på en privat klinik.

Tecken på att det är något problem med implantaten är annars till exempel nytillkommen hårdhet, stramhet, smärta, tydlig asymmetri, att ett implantat hamnar högre eller lägre än tidigare, plötslig storleksförändring, ojämnheter eller generell svullnad.

Om ultraljudet visar misstanke på ruptur så ska man inte vänta med att genomgå en operation. Det finns inga officiella, svenska riktlinjer men jag brukar rekommendera att man blir opererad så snart det är praktiskt möjligt men inte senare än inom 1-3 månader. Om det visar sig finnas ökad mängd vätska kring implantaten så kan det vara anledning att göra en punktionsundersökning av vätskan. För detta krävs ofta remiss till sjukhuset.

Uttalad kapselbildning utan misstanke om ruptur är också en vanlig orsak till att gå vidare med en operation relativt snart, mest beroende på att det kan vara besvärligt för patienten med ömhet och obehag. Felposition av implantaten eller andra mer estetiska förändringar som du som patient själv inte längre trivs med är inte lika bråttom att åtgärda, här är det hur bråttom du som patient har som avgör.

OBS: Oavsett om man har implantat eller inte så är det viktigt att alla kvinnor som upplever problem med bröstvävnaden såsom t ex ihållande ensidig svullnad, nytillkomna knölar, rodnad, svullna lymfkörtlar eller ökande smärta måste kontakta vanliga vården (t ex bröstmottagningen eller vårdcentralen) så att man kan ta ställning till om det krävs mammografi. Detta kan man göra parallellt med att man kontaktar en privat plastikkirurg för att få sina implantat undersökta.

Sammanfattningsvis låter detta inte akut utifrån det du beskriver, men det är absolut ett rimligt läge för en kontroll och jag tycker att du ska välja en plastikkirurg som kan utföra ultraljudsundersökning på dina implantat. Då får du ett bättre underlag för att avgöra om det rör sig om naturliga åldersförändringar eller något som faktiskt talar för att du bör gå vidare med en operation.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej,

Massiv viktnedgång innebär generellt en högre riskprofil vid nästan all bröstkirurgi, och särskilt vid kombinationen implantat + bröstlyft (augmentationsmastopexi). Hudens kvalitet, elasticitet och vävnadsstöd är ofta påverkade, vilket ökar risken för komplikationer såsom sårläkningsproblem, asymmetri, återfall i häng eller mindre stabila resultat över tid.

Detta är egentligen inget som kan besvaras fullt ut i ett kort svar, utan behöver bedömas noggrant vid en konsultation. När det gäller implantat och lyft efter massiv viktnedgång finns det ofta litet utrymme för felplanering.

Personligen väljer jag i många fall extra lättviktsimplantat för att minska draget på den redan belastade huden, och föredrar ofta en tvåstegsstrategi för att optimera läkning och slutresultat. Efter att ha arbetat med denna patientgrupp i över 10 år ser jag stor nytta av ett individuellt upplägg.

Det viktigaste är att hitta en kirurg med omfattande erfarenhet av just denna typ av patienter, realistisk planering och som kan visa många före- och efterbilder från sina egna fall. Det ger trygghet och visar att erfarenheten verkligen finns.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Vid 6 veckor är det fortfarande tidigt i läkningsprocessen efter ett bröstlyft med implantat, och mycket kan förändras under de kommande månaderna när svullnaden går ner och vävnaden mjuknar. Därför är det ännu för tidigt att bedöma slutresultatet.

Det viktigaste nu är att du diskuterar dina funderingar med din kirurg, som känner till utgångsläget och exakt vad som gjorts under operationen.

Generellt är min uppfattning att implantat inte är den bästa lösningen för varje patient som önskar eller behöver ett lyft – det måste alltid anpassas individuellt efter anatomi och mål.

Om du längre fram inte känner att du får den hjälp eller tydlighet du önskar är du varmt välkommen att kontakta mig för en second opinion.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Det du beskriver kan absolut förekomma efter kapselkirurgi, särskilt när man gjort flera tidigare operationer. Kroppen behöver tid att anpassa sig och läkningsprocessen kan ta 6–12 månader, så vid 11 veckor är det fortfarande ganska tidigt att bedöma slutresultatet.

Försök ha lite tålamod – mycket kan fortfarande förändras under de kommande månaderna. Samtidigt är det viktigt att du känner dig trygg och lyssnad på i kontakten med din kirurg.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte