Patrik Höijer

Äntligen är det min tur att skiva en berättelse:)
Torsdagen den 16/8 var det dags.
Jag duschade en sista gång med descutan och gjorde mig redo för att hoppa på tåget mot Stockholm.
Min snälla syster följde med som stöd.
Jag var så nervös att jag knappt visste var jag skulle ta vägen och tåg resan var varm och klibbig.

Väl framme på kliniken så blev jag visad till omklädningsrummet av en jätte gullig tjej.
Jag fick byta om till morgonrock och tofflor.
Strax där efter som kom Patrik in och jag fick följa med in på hans rum. Då började hjärtat att dundra på lite extra.