Bröstförstoring okt 2014 - Victoriakliniken - Saltsjöbaden Charles Randquist - htb1992

Vi fick byta om till nattlinne och morgonrock samt tofflor, sedan blev vi visade till övervåningen och ytterligare ett rum med sängar utanför op-salen. Vi fick lägga oss och invänta Dr. Randquist som skulle krigsmåla oss. Jag läste lite i en bok jag hade med mig och nervositeten fanns helt klart där hela tiden. Efter drygt en timme fick jag komma in till Charles och han mätte, drog, ritade, fotade och småpratade med mig. Han är oerhört noggrann måste jag säga! Jag talade om att jag var lite orolig för att brösten skulle bli för stora, men han lugnade mig och sa att det kommer att bli proportionerligt och att han inte alls var rädd för att de skulle bli för stora till min kropp. Jag litade på honom eftersom jag vet vilka kunskaper och erfarenheter han besitter.

När vi var klara blev jag visad till salen och min säng igen. Syster kom och satte dropp i min arm, jag var jättenervös för det också... jag har aldrig fått varken dropp eller blivit sövd tidigare. Men det gick jättebra, gjorde inte alls särskilt ont. Hon förklarade också händelseförloppet, och förvarnade mig om att jag skulle tycka hon var jobbig efter op eftersom hon skulle tvinga upp mig för att kissa, äta och dricka lite.

Sen fick jag ligga där fram mot 11-tiden. Jag hörde hur andra klienter gick ut ur salen för att rullas tillbaka i sina sängar, de lät väldigt sömndruckna när de rullades tillbaka. Nervositeten växte. Till slut kom syster och sa att jag skulle gå och kissa. Inne på toaletten undrade jag vad jag hade gett mig in på. Jag visades in till op-salen och där stod britsen i ett ganska litet och mysigt rum med fönster ut över vattnet. Avicii spelades i bakgrunden och jag var lättad över att det inte var så vitt, sterilt och stelt där inne. Narkosläkaren och sjuksyster (som var de enda där inne då förutom jag) var jättegulliga, förklarade hela tiden vad de gjorde och vad som skulle hända.

Till slut låg jag där på rygg med armarna utåt och ett skynke över mig. Narkosläkaren sa att hon sprutade in bedövning genom droppslangen, sedan själva narkosen. Hon bad mig ta tre djupa andetag. Jag blundade, andades in, ut, andades in igen och sen kommer jag inte ihåg något mer förrän jag vaknade ute i salen igen, tillbaka i min säng med bara en handduk över bröstet. Handduken togs bort och jag kisade ner lite och såg två nya bröst! En sjuksyster sa att allt gått bra och hon tog smidigt på mig nattlinnet igen. Kort därpå blev jag väckt igen för att gå och kissa. Jag var väldigt groggy och lite stel, men hade inte ont pga bedövningen. Det gick sakta till och från toaletten och jag blev väldigt yr och illamående, nästan svimfärdig men syster hjälpte mig. Jag låg där sen i min säng ett bra tag, groggy och vaken till och från. Fick en god smörgås och äppeljuice, tog lång tid att äta. Senare skulle vi tre tjejer tillbaka till vårt gemensamma rum. Vi fick sitta i varsin rullstol ner. Det var jobbigt eftersom jag blev så illamående så fort jag satte mig upp. Men jag kräktes aldrig. Väl nere fick jag hjälp till toaletten för att kissa igen och sedan fick jag lägga mig i sängen. Rummet var mysigt med tända ljus, hela kliniken känns ju lite som ett spa men det kanske ni hört förut!

Vi sov alla tre i flera timmar. Fram mot kvällen fick vi välja mellan tre rätter till middag och lite senare fick vi också yoghurt och müsli. Systrarna är supergulliga och omhändertagande, och måltiderna var gjorda med omsorg. För att ta mig ur sängen fick jag använda benen och magen, det gjorde lite ont och jag var stel men det gick bättre och bättre för varje gång. Jag tror klockan var runt 17 innan jag vågade lyfta på linnet och titta på brösten i spegel. På Victoriakliniken får man ingen bh eller förband, de bara sitter där helt nakna. De ser ju jätteroliga ut i början, toppiga och stenhårda och kantiga osv. Men jag visste om det och blev inte orolig för det. Det kändes direkt som att de verkligen kommer bli perfekta när de läkt och "hängt till sig". Någonstans vid den här tiden först orkade jag leta fram min telefon också. Min kille hade ringt och flera hade smsat. De visste att jag skulle opereras vid 11 och nu var det ju sent på eftermiddagen så alla var lite oroliga när jag inte hört av mig, jag var helt enkelt inte i skick för att varken plocka fram mobilen eller orka titta på den. Jag meddelade alla att allt gått bra men att jag var jättetrött.

Vi fick stretcha och jag var uppe och gick ganska mycket senare för att komma igång och bli mer rörlig.

Charles kom förbi och sa hej, han kände på mina bröst lite och sa "ja, det kommer vara spänt för du var så tight". Jag fyllde inte en A-kupa innan och lade ju liksom in 475cc så det är mycket som ska tänjas ut. Han log och sa "det kommer bli jättefint".

Resten av kvällen och natten småpratade vi tjejer när vi var vakna men vi sov en hel del. Natten gick fort och vid 6-tiden morgonen därpå blev vi väckta av syster som undrade vad vi ville ha till frukost. Vi fick mer smärtstillande också. Vi tjejer var överrens om att det var så himla bra att få stanna över natten, ingen av oss var riktigt i skick för att åka hem dagen innan. Egentligen ville vi stanna ett tag till på kliniken, det var så mysigt där på rummet och skönt att bli ompysslade. Charles kom förbi en sista gång och pratade med oss om hur viktigt det var att vi tog det lugnt och var rädda om brösten för att det inte ska uppstå några komplikationer.

Strax före 9 kom min mamma och hämtade mig, vi hade nästan 5 timmars bilresa hem och början gick jättebra. Sista timmen blev det jättejobbigt för mig att sitta i bilen och jag började få ont. När jag kom hem la jag mig och sov ett par timmar. Efter kvällsmedicinen blev det bättre igen och inatt har jag sovit nästan hela natten. Tar mig i och ur sängen relativt lätt med hjälp av magen och benen. Har kokat gröt på morgonen utan problem och ligger nu i soffan med datorn i knät.

Jag kunde inte ha valt en bättre klinik och jag är så himla glad över att det har gått så bra och jag har blivit så omhändertagen. Om 3 veckor ska jag på återbesök.