Bröstlyft maj 2017 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - velma

17 maj kom äntligen. Redan dagen före kunde jag hämta ut min receptbelagda medicin, jättesmidigt!
Min dag började med att jag sov rätt länge. Jag var inte så nervös faktiskt, var mer nervös dagen före och på natten.
Lugn som en filbunke drack jag två rejäla klunkar vatten för klockan 9.30 skulle all vätska vara förbjuden innan op. Och jag skulle vara fastande, såklart.

Descutan var medlet jag använde kvällen innan och nu på morgonen i duschen alltså inte Hibiscrub som jag bara hört talas om. Slog håret i en stor knut mitt uppe på huvudet.

Varmt mottagen blev jag när jag anmälde mig i receptionen. Min operationstid hade blivit tidigare lagd till 11.30 istället för 12.30 vilket jag tyckte var skönt. Fick reda på det dagen innan. Kramade mamma hejdå så länge och jag blev visade till mitt egna omklädningsrum. Alla kläder utom trosorna skulle av och jag fick en morgonrock, ett par mjuka tofflor och en sån där snygg ”badmössa”. Fick instruktioner om att lägga mobilen väl synligt i skåpet och att ha min nyckel i morgonrocken så sköterskan kunde hämta mobilen när jag vaknat.

Jag hängde in allt och låste skåpet. Satte mig ner, jag skulle vara 30 minuter tidigare på plats före min op-tid så jag skulle slippa stressa och sådär. Så 11.05 satt jag och väntade på min tur i omklädningsrummet. Tankarna vandrade långt, men jag höll mig väldigt lugn. När jag suttit i kanske en kvart tog jag ut mobilen igen och skrev till pappa och sen till mamma. När hon närmade sig halv tolv så låste jag in den igen. Det gick en lång lång stund och jag började bli fundersam. Tog ut mobilen igen och såg att klockan var 11.45. Jag som avskyr folk som ej passar tiden..

12.20 kom receptionisten in. (Alltså drygt 50 minuter efter ordinarie utsatt tid för min op)
- Hej, har någon kommit in och pratat med dig?
- Nä..
- Det är förseningar som du kanske märker. Patrik är sen, det är en operation som dragit ut på tiden tyvärr. Ungefär 40 minuter sen är han och lite av den tiden har ju redan gått men det kommer en kollega till mig och hämtar dig så snart dom kan, jag skulle gärna ge dig något och dricka, men jag får tyvärr inte. Tryck på knappen om det är något.
Säger hon varmt och jag blir mest bara mer arg. Ska det ta över 50 minuter innan man får veta vad som hänt? Arg, hungrig och törstig satt jag där i omklädningsrummet. Inte direkt såhär jag ville att den stora dagen skulle bli precis.

Strax därpå kommer en sköterska in med tre tabletter. Jag ska svälja dessa och kirurgen är påväg säger hon. Jag sväljer dom utan problem fast dom är av större modell och sen kryper jag upp i min skinnfåtölj igen och suckar. 12.50 är klockan nu.
Precis när jag lagt in mobilen i skåpet igen så kommer kirurgen, han ber om ursäkt att han är sen och jag får följa med honom in i hans rum och jag får hänga av mig morgonrocken och han tar lite bilder. Pinsamt..
Sen börjar har rita lite på mig, eller lite.. En MASSA sträck.

- Du ville göra ett lyft och en förminskning va?
Jag stelnar till
- Nej, bara lyft, jag är nöjd med storleken..
- Okej, jag tänkte om du tyckte att det var tungt
- Nej, jag vill bara att dom ska bli rundare och ha mer form, för nu ser det ju ut som jag gått igenom 7 svåra år och 12 ungar och det blir ju inte lika tungt om dom kommer upp” Han ler och fortsätter att rita på mig.
- Så, vänta kvar här så kommer narkosläkaren och går igenom lite saker med dig.

Fick uppfattningen av att han var stressad. Inte kul alls då det är en sån viktigt grej för mig. Fick just ingen tid med honom alls. Ta kort, rita och sen gick han.

Knappt en minut senare knackar det på dörren.
- Är det Velma?
- Stämmer bra. Säger jag.
- Kom, vi sätter oss här så ska jag gå igenom lite med dig.
- Du är ju frisk i övrigt vilket gör mig jätteglad och underlättar en massa för mig. Säger han och ler jättevarmt. Han frågar om jag blivit sövd tidigare och det har jag men då under akuta situationer och han gick igenom ALLT nu medan vi pratade.
Jag skulle exempelvis inte få en sån där lång äcklig slang i halsen utan jag skulle ha något i munnen bara så om han kunde pumpa in luft igenom och det gjorde mig jätteglad, den där slangen är obehaglig och gav mig enorma halssmärtor.

13.07 står klockan på när jag kliver in i operationssal nummer 2.
- Lägg dig med huvudet åt det hållet i den där lilla ringen så huvudet ligger stadigt och så kommer jag lägga morgonrocken på dig när du lagt dig till rätta.
Jag glider ur rocken och stiger väldigt ograciöst upp på sängen och lägger mig till rätta. Han lägger på rocken direkt och bullar in mina fötter i en varm skön filt.
- Får jag låna din vänstra arm? Det är en blodtrycksmätare bara.
- Får jag låna din högra arm? Jag ska sätta nålen i armvecket bara.
- Så, jättebra. Jobbar du inom sjukvården? Frågar han.
- Nej, jag är receptionist.
- Jaha, jag får uppfattningen här av att du jobbar med sjukvården då du lyfter armarna och hjälper till utan att jag knappt behöver ta i dig.
- Jag ger plasma var fjortonde dag så allt hittills är ”som hemma”.
- Åh, gör du? Vad du är duktig och hjälpsam. Det är jättebra!

Han sätter nålen fint och en slang sätts i.
- Nu, Velma kommer jag vrida på vätskan och då kommer det hända grejor.
Jag tittar på vätskan som antagligen är det som ska söva mig för jag får ingen mask framför ansiktet som jag fick sist och jag vrider tillbaka huvudet, ler och tittar upp mot lampan..

Strax efter 16.00 vaknar jag. Lägger mig till rätta lite och märker att armarna känns som tjocka klossar och jag kikar ner i under täcket och tittar på en väl omsluten byst som inte kan avslöja något mer än att jag genomgått en operation. Jag tittar mig omkring och ser att det ligger ett papper på bordet.
”Bröstimplantat” är för kryssat medan bröstlyft inte är det. Då blir jag ledsen och ringer direkt på sköterskan och frågar vad det är? Jag har inte gjort något med implantat. Hon stryker det och kryssar i lyft istället. Det känns nervöst, vad hände egentligen?
Jag petar på brösten och dom är stenhårda. Men.. Han sa ju lyft innan han lämnade mig med narkosläkaren.. När sköterskan kommer tillbaka har hon min mobil med sig och en bricka med en smörgås med kalkon och gurka, hallon-festis och blåbärsdryck.

Jag är girig och får i mig macken på två röda och blåbärsdrycken är himmelsk. Skriver till mamma att jag är vaken och lika till pappa ♥
Jag får testa och gå lite och då vill jag gå på toaletten direkt så vi traskar dit. Jag får sitta en stund till på sängen sen tycker sköterskan att jag är tillräckligt pigg för att ta mig till omklädningsrummet. När vi kommer ut mot mottagningen så ropar hon på min mamma.

Sköterskan lämnar oss med ett varmt leende.
Mamma hjälper med på med kläderna försiktigt och sen går vi mot hotellet igen. Jag är LIVRÄDD och stöta till någon så jag går snett bakom mamma och håller henne i handen. Hotellet har varit superbra och låtit min mamma få ha rummet till kl 14 och vi fick ha kvar bilen i garaget i flera timmar utan extra kostnad, ibland är det tur att man jobbar inom den kedjan (:

En portier hämtar vår bil och sen sätter vi fart mot Sandviken. Det går bra att åka bil, guppen är lite elaka men mamma försöker undvika dom så gott hon kan. Jag ska få spendera min sjukskrivning hemma hos mamma i lugn och ro, slippa laga mat och tvätta & dona, jättetacksamt!

Det är väldigt speciellt och försöka sova på rygg. Har fått tre kuddar av mamma som jag bullat upp men jag kan inte somna nästan sittande så glider ner lite och hittar en skön ställning och somnar till slut. Vaknar mitt i natten av att jag är kissnödig men jag har inte så ont. Sen somnar jag om direkt.

Nu igår morse vaknade jag halv sex och sen vid sju. Tagit mina morgontabletter (!) Fyra stycken. Sen har jag en smärtstillande som ska ge extra skjuts om mina fyra på morgonen inte hjälper. Ska ätas till måltid. Blir även lite yr av dessa och trött så jag har förberett kvällens dos med lika många tabletter i ett litet mått.

Mailade kirurgen om vad som hände i onsdags egentligen, om jag fick implantat eller ej. Nu tycker jag mig känna en ”kant” runt brösten men det kan likväl vara svullet.. Så vi får se vad han säger.
Jag blev uppringd någon timma senare av receptionisten Karin. Hon förklarade att jag inte fått några implantat och hon kunde inte svara på varför "någon" kryssat i just implantat och inte lyft. Jag vet inte, men jag själv tycker att det är rätt slarvigt gjort och att jag varit orolig i ett dygn innan jag tog mod till mig och höra av mig. Jag grät ju faktiskt när jag vaknade pga detta och sköterskan som kom strök bara över det som om det aldrig hänt, jag fick inte ens med mig den lappen hem? Vet inte alls vart den tog vägen efter hon ändrat den.

Återbesök den 29:e maj i alla fall. Då ska dom ta stygnen och se så allt ser bra ut och jag får se mina bröst ordentligt för första gången. Jag hoppas verkligen det blir bra då upplevelsen i sig på kliniken inte alls blev jag hoppats på, har bara läst positiva saker förutom att kirurgen varit sen då och då.

Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt att det skulle bli då jag fått en annan bild av kliniken. Det står att dom är så måna om personen som stiger in där på sin stora dag hur litet eller stort ingreppet är, men jag kände mig mest bortglömd och jag upplevde det som stressigt på kliniken pga att operationen före mig drog ut på tiden. Och när Patrik klev in i op-salen så hejade han inte ens. Jättetråkigt. Narkosläkaren Jan (?) var otroligt bra och det kändes som han var den enda som hade tid att verkligen prata med mig och bry sig om mig.

Nu två dagar senare har jag mest ont på kvällarna. På mornarna funkar det jättebra, känns knappt. Det stramar lite och sådär

Utskrivet på recept som jag äter är:
Kapsel Cefadroxil 500mg. 1 tbl. Morgon och kväll (Antibiotika mot infektion)
Alvedon 665mg, 2 tabletter. Morgon, eftermiddag och kväll (Smärtlindring)
Targiniq 5mg/2,5mg. 1 tbl. Morgon och kväll (Smärtlindring)

Tablett vid behov:
Oxynorm 5mg: 1 tbl. 6-8 ggr/dag. (Morfinliknande ämne, stark smärtstillande)