Bukplastik - full - stor, Bröstförstoring, Bröstlyft - Ankarlyft jun 2018 - * Anonym (Utländsk läkare) - MizzyJ81

6/6 2018 va det dags.. sände iväg sonen till skolan sedan åkte jag till sjukhuset för inskrivning . Fick ett hjärtligt bemötande av min personliga sjuksköterska som jag skulle ha under mina 5 dygns vistelse på sjukhuset. Iv sattes å jag blev hänvisad till mitt rum. Klockan var nu strax över 12.Fick tvål att duscha mig å en sån grön fin sjukhusklädsel att ta på. Operation skulle ske 5-6 tiden på kvällen så ännu fanns det tid för ” nojmajja” att fundera på saker med både förväntan och nervositet.. timmarna sniglade sig fram men till slut kom de å gav mig lite lugnande i förebyggande syfte å de bar av till operation klockan var nu halv nio på kvällen. Minns jag kom ner å pratade lite lättsamt med narkosläkaren å de sista som sa va sweet dreams .. när jag vaknade upp så kändes de typ som det gått 10 min men i verkligheten hade operation tagit 6 timmar. Hade en känsla av att jag inte kunde andas inte fick syre.. så jag fick en oxygenmask å en order om att somna om.. Fick sova på ICU den natten. Med blidtryckskoll var 30 min. 1 dagen sov jag bort.. vaknade ändast av att de gav mig smärtstillande och antibiotics var 4 timme och kollade blodtryck , oxygen i blodet å temp. Andra dagen togs katetern bort å jag fick göra min första dusch. Och börja röra på mig. Minst 15 min promenad varje dag var rekomenderat. Dag 3 började jag känna mig som mig själv. Gick lättare å lättare att röra på sig . Första bandagen togs av och snitten rengjordes för att tejpas om igen. Allt såg bra ut. Fock dock i gen sömn den natten, kroppen var alldeles för uppspelt. Även fast jag fick sömnmedel. 4 dagen fick jag dock ett såkallat surgery blues.. jag va nedstämd å grät redan på morgon.. visste inte riktigt varför dock.. kände mig väldigt overvelmed.. det va som då allt slog mig som en blixt from klar himmel.. jag hade opererat mig.. fått jätte fina resultat. Dock hade jag börjat svälla upp på undre sidan om magen och det kändes väldigt obehagligt.. hade sjuksköterskorna att lägga om mina tejp för att se at de inte var någon infektion på g eller om drenagena inte satt som de skulle.. de tog kort och skickade till min läkare.. den dagen va nog den värsta för mig.. inte för att jag hade ont utanför att jag kände panik.. var något fel? Jag kunde inte sluta gråta och jag kände mig ensam, utlämnad och rädd. Ingen av sjuksköterskorna sa nått heller.. kl 7 på kvällen dök min läkare upp för kontroll. Allt va normalt .. å allt såg fint ut.. så en hel dag ångest inför inget.. viktig information. Man sväller upp eller ska säga musklerna stramar så de känns obehagligt å det är helt normalt. Jag hade dock övertygat min hjärna på att något var fel å nu skulle de bli jobbigt.. men så fel man kan ha då hjärnspöken kan få ta över.. fick min stödbehå för boobsena ,natt fyra va också sömnlös.. jag kunde inte slappna av i kroppen trots att den ville sova.. dag 5 hemgång som jag längtat.. frukost, dusch och den vanliga promenaden runt avdelningen. Som nu gick mycket fortare. Lunchen kom å min man och son kom å väntade den sista timmen med mig.. fick en dos smärtlindring och en sista dos antibiotica innan iv togs bort. Sedan var det bara att vänta på att sjuksköterskan skulle komma å ta bort drenagena . Hade 5 totalt . 3 i magen 2 i brösten. Magen kändes ingenting va mest bara vidrigt att titta på . Tuttarna kunde man känna hur implantat rörde på sig.. sista va vid den sydda magmuskeln å gjorde lite ont.. sedan var set bara invänta medecine innan hemfärd å korsett provning . I medecine väg fick jag antibiotica för 1 vecka tills stygnena skulle tas, 2 kartor stark smärtlindring ,2 kartor mildare smärtlindring och sömntabletter för en vecka. Har nu tagit bort stygnen. Fick höra jag läker bra och otroligt snabbt.