Bröstförstoring, Bröstlyft dec 2019 - Hermelinen Specialistvård - Luleå * - Charlott

Okej då kör vi! Jag är nu inne på dag fyra.
Jag börjar från op-dagens början och kommer uppdatera allt eftersom.

05.00— vaknar på hotellet och duschar sista descutan duschen, stressad och nervös så in i h-vete, mestadels över narkosen (jag är malign hypertermi känslig och fel narkos kan innebära fruktansvärda konsekvenser för mig), alla kliniker kan ej operera mig men hermelinen använder ej dessa preparat som jag är allergisk mot men det är fortfarande något som gör mig nervös!

06.45 börjar jag och min mamma som har följt med mig promenera till kliniken, väl framme är jag så nervös att jag knappt vet hur man öppnar dörren :) jag går fram till receptionisten och hon okejar allt och skickar upp mig till våning 5. Vi sätter oss i ett väldigt tråkigt väntrum, det ser gammalt och slitet ut, ingen radio, tvn som finns där är av och man ser inte en enda människa.

07.10 kommer narkosläkaren (äntligen), jag får byta om till den fina rocken i ett pyttelitet rum som även det ser väldigt tråkigt och slitet ut. Sen får jag gå vidare till ännu ett litet rum med narkosläkaren, han är jätte gullig och förstår min oro över narkosen, men berättar lugnt och sansat om hans kunskap gällande Mh-känslighet, jag känner mig genast lugnare då han verkligen har koll på detta. Jag får några tabletter och sedan lämnar han det lilla rummet och säger att Svein kommer snart.

07.30 Svein kommer in, säger inte speciellt mycket, börjar rita direkt på mig och pratar lite om storleken på implantaten, han säger att han har 450/490 och 555cc som alternativ och jag säger till honom att han ska ta de som blir bäst enligt honom, då jag litar på hans omdöme och han lär ju se bäst vad som passar. Inget mer sägs (jag är jätte nervös) svein går ut och en sköterska hämtar mig... Då får jag gå på toaletten och sedan in i operationssalen. Väl där inne sägs inte många ord, jag får syrgas och somnar gott..

Ca 10.00 vaknar jag och är JÄTTE kissnödig och skakar i hela kroppen, jag fryser jätte mycket och sköterskan hjälper mig på toaletten och sen får jag någon medicin mot skakningarna. Jag somnar om en stund och får sedan fika, personalen går fram och tillbaka men ingen säger något speciellt alls, väldigt konstigt.. Jag känner mig ganska bortglömd och svein kommer och går och sätter sig framför en dator till och från, han säger inget alls, vid 12.30 frågar jag sköterskan när jag får höra hur det har gått med op och hon svarar att hon har sagt till svein flertalet gånger att han ska prata med mig men han försvinner hela tiden. Vid 14.30 säger jag till igen om att jag vill prata med svein och höra hur det har gått, till slut vid 15.00 tiden kommer han och säger "det är jätte spänt, du måste ta det väldigt lugnt. Jag frågar så vilken storlek cm satte i och han svarar att 555cc som vi kom överens om... Okej säger jag - det var alltså de som passade bäst? Du är så bred så de borde bli bäst säger han... Sedan säger han något om att jag hade jätte stora körtlar och att de (brösten) sitter väldigt högt. Jag frågar om de kommer sjunka och han ger mig något diffust svar, det känns inte bra alls och jag känner tydligt hur han inte vill/har tid att prata med mig. Kanske var han stressad men jag fick verkligen inga bra svar på något alls.

Jag har ett tjockt lager med vadd runt hela bröstkorgen och bandage och en bh på mig så jag ser absolut ingenting. Detta ska vara på i en vecka. Jag ville ju bara veta om det har gått bra och om brösten kommer bli fina, men det får jag inte veta förens nästa onsdag, grymt frustrerande att inte kunna få ett bra svar av kirurgen. Jag kände mig väldigt ledsen efteråt och jag tyckte att han agerade otroligt nonchalant.

Dag 1 efter op, smärtan är helt ok jag åker på ett kort återbesök till sköterskan som kollar in i bandaget om det är några blödningar, men det verkar vara ok. Därefter åker jag hem 25mil och känner mig väldigt nedslagen.
Dag 2 smärtan är fortfarande helt ok, det gör ont i revben men annars är det helt ok. Jag väntar bara på att smärtan ska slå till, jag känner mig nervös över infektioner eller dylikt då det inte går att se något alls... Dag 3 revbenen gör lite mer ont, jag har lite ångest och känner mig lite ledsen. Fortfarande inte någon smärta i själva brösten, det sticker lite i sidan (vad jag antar är stygnen) och lite tryck över bröstkorgen när jag rör mig för mycket.
Dag 4 trycket över bröstkorgen har ökat men är helt överkomlig, revbenen gör fortfarande ont och nu känns det ibland som att det sticker runt bröstvårtorna och under brösten, har även fått en "kall" känsla under brösten och ibland så sticker det till ordentligt i höger bröst.

Smärtan är det som har förvånat mig mest, jag förväntade mig något fruktansvärt i smärtväg så nu oroar jag mig över att jag har så lite smärta :)