Manilla2 wrote:

Hej!
Jag har en 5-årig pojke och har opererat mina bröst. Sa till honom att jag varit hos doktorn och fått större bröst. Precis som det var :-)
När han frågade varför så sa jag att jag hade större innan barn och att det blivit tomt helt enkelt. Har aldrig sagt att jag var missnöjd eller dylikt.
Jag berättade att jag hade lite ont ibland och inte kunde röra mig så mycket. Att vi alla fick vara försiktiga och det var inga problem.
Visade hur han kunde ta sig upp i vår säng via fotändan istället för att göra ett stage dive :-)) När han sen kom över på natten, händer ganska ofta, så kröp han upp försiktigt.
Gällande magen så var lagom informativ tänker jag. Hon kommer tycka om att mysa med dig lika mycket oavsett tror jag.

Ja kort och gott, var lagom tydlig. Jag sa att jag var frisk, mådde bra etc vilket nog är det viktigaste trots allt.

Till mina äldre tonårstjejer tänkte jag också en gång eller två med samma förhållningssätt som du beskriver gällande kroppsideal.
Hänvisade lite till att återställa till innan barn.
(Jag hade svårt att ha ex en kavaj att sitta fint då det blev tomt vid bysten) Det gick över förväntan väl med alla barn!

Lycka till! Berätta hur det går! :-)

Tack så mycket för tipsen!! Ja, för min 16 åriga bonustjej så tänker jag att vi ska ha ett snack om lite varför jag gör detta och för mig att det handlar om pricken över i. Efter 40kg viktminskning samt graviditet går det inte för mig att träna bort överskottshuden.

5-åringen är sjukt social och kommer berätta för alla hon träffar vad som händer i hennes liv. Haha, på gott och ont. Men det rör sig ju om förskolepersonal och kompisars föräldrar etc mest. Dottern har frågat mig varför lillkusinens mammas mage är hård efter hon fick honom men inte min efter jag fick henne. Så jag tänkte säga att doktorn ska ta bort mammas mjuka på mage och göra den till en hård mage. I och med fett till brösten så tänkte jag inte säga något initialt utan efter om hon frågar och jag har ovanligt ont.

Ja, gosa kommer hon att göra så länge hon lever tror jag. hihihi.

Igen, tuuusen tack för tipset om enkelhet och sanning! Återkommer om någon vecka eller två när vi pratat om det. Tänker att en månad innan är nog lite länge.

AnnaMariaL wrote:

Till 5-åringen skulle jag sagt att det är en blindtarmsoperation. 5-åringar snackar mycket som sagt.

Till mina barn och närstående ska jag säga att det är operation av navelbråck och diastas efter graviditet. Båda är sant. Att kirurgen fettsuger och skär bort lite lös hud är inget jag känner att jag behöver dela med mig till andra.

Tack för tipset!! Ja, efter lite dialog med mannen och även min mamma så har vi landat i att jag inte ska nämna brösten alls och sedan berätta att ibland på mammor så delas magmusklerna lite (hon är skarp min lilla tjej, för skarp för sitt eget bästa många gånger. Hon förstår mer än hon emotionellt är kapabel att hantera) och att doktorn ska fixa det. Det är ju sant, har diastas om 3 cm (så inte så mycket) och det ska sys. Sedan att det ska skäras bort hud, sugas fett och spruta i brösten, det är en mindre sak.

Känner mig bekväm med att säga detta och berätta det för henne och att den informationen oxå delas med förskola och allmänheten ;)

Ska bli jättekul att följa din resa!

Tjej244 wrote:

Hej,
Har också en 5 snart 6 åring. Jag berättade om att jag skulle operera magen för att mina muskler hade delat lite på sig efter att jag varit gravid 3 ggr och det gör lite ont ibland så doktorn ska fixa det.
Sa samtidigt att brösten blivit tomma efter att mjölken lämnar de när jag ammat och de ska fylla tillbaka de för att jag vill att de ska bli som innan igen.
Han har tagit det bra. Ville inte heller att han skulle tolka det som att jag ville bli finare eller så då jag är noga med att lära honom att alla duger precis som man är och hur man själv vill se ut.
Han sov bredvid mig 2 första nätterna efter att jag kom hem för han var lite orolig (han är lite orolig av sig) då hade jag en kudde mellan oss och det gick jättebra. Han förstod att han skulle vara försiktig och såg:)

Så bra!! Ja, jag tänker att hon kommer vara lite orolig i början men hennes pappa och jag är separerade så hon bor hos honom första 10 dagarna (ist för 7) så jag får lite återhämtning innan det blir hon och jag.
Hur långt innan berättade du? Man vill ju att de ska få tid att processa men inte oroa sig.