Bröstförstoring jan 2017 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Struten87

Jaha, då var det min tur. Min tur att skriva en operationsberättelse och det känns jättebra. I flera dagar hade jag förberett. Packning, mentalt och hemma. Och sedan var det äntligen dags att kliva upp 4.20 för att duscha i descutan (som jag förövrigt inte tyckte var så farligt). Jag trodde att jag kanske skulle kunna sova lite i bilen men nej, jag var vaken hela tiden men kände mig inte jobbigt nervös.

 

Vi (jag och min pojkvän) kom dit tidigt och ringde på och fick sitta och vänta ett tag innan de öppnade receptionen. Sedan drog allting igång. Ombyte, ifyllning av papper och väntan. Örjan kom in och ritade på mig och sedan passade jag och min pojkvän på att ta lite bilder. Jag fick vänta ca 50min innan det var min tur och under den tiden hann jag slummra lite. Skönt!

 

Sedan var det dags och jag var inte så nervös faktiskt. La mig tillrätta, fick ett skönt täcke över mig, pratade lite strunt med sköterskorna som var i rummet. När jag fick första spruta blev jag yr och sa "Det smakar skåp" och den ena av kvinnorna skrattade och jag förtydligade. "Det smakar som något som stått i skafferiet för länge" och hon nickade med ett leende. Efter det fick jag en spruta till, blev tillsagd att tänka på något trevligt (jag valde att stenhårt tänka på min älskade pojkvän och såg hans ansikte framför mig) och sedan somnade jag och lika snabbt vaknade jag. 

 

När jag vaknade grät jag. Av glädje och lättnad. Jag torkade snabbt tårarna och kände med handen över brösten. Min första tanke var "de blev inte förstora". Min andra tanke och det första jag sa var "det gör inte så ont". Men tji fick jag. Efter ett tag började smärtan och den söta narkossköterskan gav mig smärtstillande. Ganska snabbt vaknade jag till liv och fick rullas in i rummet där pojkvännen väntade. Totalt var jag bara borta ca 1h och 25min från rummet.

 

I början mådde jag bra men när det var dags att kliva upp mådde jag illa, kräktes och var yr. Och eftersom att jag inte mådde illa av smärtan fick jag något mot illamåendet och efter ett tag kunde jag gå på toa om än jag behövde en del hjälp. 

 

Mestadels av tiden på rummet spenderade jag sovandes men tvn var på, jag fick i mig två mackor, hann prata med pojkvännen och springa på toa två gånger innan det var dags för hemgång. Vid kvart i sex satt jag i bilen och sov sedan hela vägen hem. 

 

Hela dagen var bra och jag blev väl omhändertagen. Trots illamående och smärta var jag pigg, glad och nöjd. Och nu, några dagar senare är jag fortfarande pigg, glad och nöjd. Även om det inte är en dans på rosor är jag väldigt glad att jag tog beslutet och brösten ser fina ut. Ska bli jättekul att se resultatet när de inte längre sitter i halsen och jag kan röra mig ordentligt :)