Jag har inte fibromyalgi, men har tagit blodprover för det. Jag hade en läkare som ville utesluta den frågan. Jag har problem med värk i höfter och ben och är begränsad i min vardag. Har fått byta arbetsuppgifter och kan inte träna något som belastar mina höfter. De allmänläkare jag har varit hos rycker på axlarna och säger att jag har muskelinflammation. Jag har haft smärtan i ca 1,5 år nu och för ett år sedan upptäckte min sambo en missformning i mitt ena bröst, jag tror det är sprucket. Har daglig värk i bröstet. Senaste läkaren jag var hos tyckte att det måste utredas ordentligt med mina bröst för att få svar på om implantaten orsakat värken i höfterna. Så jag ska till en läkare på Sahlgrenska om en månad och göra ultraljud och ta prover av något slag... Längtar tills dess, då jag de senaste dagarna haft ännu mer ont i bröstet och märkt att min missformning förändrats, även min sambo känner det, så det är inte bara jag som inbillar mig...

fy vad jag tycker synd om er. att det kan bli så fel!! hoppas allt ordnar sig.

Hej. Jag har också problem men mina leder. De gör ont! Så fruktansvärt ont. Värst är det i höger handled. Den värker konstant och jag kan knappt använda den handen. Svårt att bära min son, öppna korkar funkar absolut inte. Upplever du muskelsvaghet också? Det gör jag, kan tex knappt knyta mina nävar. Ont i fingrarna, inne i händerna, axlarna, armarna. När jag sitter med ena benet över det andra får jag ont i benet, när jag ligger ner o drar upp ena bener får jag ont i höfterna, ljumsken. Ja, alla leder alltså. :( har haft ont sedan veckan innan jul. Läkaren på vårdcentralen har kollat mina leder för reumatism, men jag har inte ont på de speciella punkterna. Mycket stämmer men fibromylagi, och jag blir helt förstörd när jag tänker på att de kan bero på implantaten.
Jag har en nästan förlamande trötthet.
Var och gjorde ultraljud på brösten nu i veckan och läkaren där sa att de inte spruckit, men nu har jag läst om att de kan vara svårt att se men ul.
Jag ska plocka ut mina implantat den 6 : e februari. När ska du byta dina?
Funderar över nu om man törs stoppa i nya, tänk om besvären inte försvinner? Jag orkar inte leva med denna smärta!
Jag pluggar just nu och det tar så mycket på krafterna att försöka klara studierna och att vara en bra mamma.
Fyfan

Såg nu vilket datum du skulle ta ut dem, hur får man denna diagnosen av läkaren?

Hej, var tvungen att svara på ditt inlägg Nessan - då det du beskriver med att det "knäpper", i bröstbenet -det stämmer exakt in på mej..Äv jag "prickar in" väldigt många av symtomen, till just Fibro. Otroligt läskigt, att det är så pass många av oss "pip" patienter - som uppvisar just de här biverkningarna. Det kan inte vara en slump. Jag har inte längre mina implantat kvar (utan ett annat märke nu)..men symtomen finns kvar. Då kan man ju anta att innehållet i implantaten, utlöser den här obotliga sjukdomen? Kan man påvisa Fibro, gnm blodprov? L.K

Hej "Efter Tio". Jag har inte fått bekräftat om mina symptom beror på implantaten eller ej. Vad gäller värken i mina höfter, så kommer det att ta tid innan jag får det bekräftat. Däremot vad gäller min misstanke om att jag har ett brustet implantat, får jag förhoppningsvis svar på under mammografin om en vecka. Anledningen till att jag är ganska säker på att jag har ett sprucket implantat, är för att det ena bröstet är missformat, så pass att det var min sambo som såg det för ca ett år sedan. Missformningen består i två "bubblor" som känns vätskefyllda och i det området har jag en daglig brännande värk. Senast som för några dagar sedan förvärrades värken, och den ena bubblan har ändrat form och blivit mindre. Jag kan inte ligga på mage mot hårt underlag.

Jag skulle jättegärna vilja vara med i ert program, men jag kan inte ställa upp i media. Dels så vet inte mina föräldrar om min operation (trots att jag har fyllt 30, så slutar jag aldrig vara deras lilla flicka) och dels så har jag ett arbete där jag inte kan framställa mig hur som helst, utan måste tänka på hur jag beter mig på min fritid. Att vara med i media kommer kunna förfölja mig resten av min karriär.

MEN jag hoppas verkligen att ni hittar en tjej som vågar ställa upp. Vi som är drabbade är tacksamma över allt stöd vi får i media, då vi känner oss utlämnade och ensamma i en kamp som är som att simma motströms. Klinikerna skyller på Läkemedelsverket och Socialstyrelsen som i sin tur skyller på klinikerna. Samtidigt står vi som är drabbade och vet inte vem vi kan lita på eller vart vi ska vända oss. Tillverkaren har gått i konkurs, och är inte svensk. I vanliga fall hade vi kunnat reklamera varan hos återförsäljaren, men nu står vi handfallna.

Folk har fördomar om att vi är "bimbos" som får skylla oss själva. För det första, så är "bimbos" människor med känslor de också. Jag, precis som många andra av oss drabbade, platsar dock inte in under den kategorin. Vi är helt vanliga kvinnor i mängden, vi kan likagärna vara kollegan, släktingen eller den ytligt bekanta till den som tycker att "vi får skylla oss själva". Upptill detta, så går det ett rykte om att PIP-implantaten är lågbudgetalternativ. För vem då? I så fall för klinikerna, för inte tusan valde jag ett billigt alternativ. Vad betalade de egenligen i inköpspris? Går det att ta reda på?

Hade jag velat ha ett billigt alternativ, så hade jag kunnat åka till Thailand och operera mig. Men jag ville ha trygghet, trygghet som just nu känns som bortblåst. Men hur jag kom till mitt beslut, och hur mina känslor var kring att gå så långt som att operera mig, är en lång historia. Poängen är att jag är ingen bimbo, jag valde det dyraste alternativet som fanns, ett alternativ som min kirurg dessutom sade skulle vara det bästa och som det var livstidsgaranti på. Vi tar alla risker i livet, och jag var väl medveten och påläst om vilka risker som fanns med att operera brösten. Jag var redo att ta smällen för de risker som fanns information om. Men inte någonstans upplystes jag om risken att få industrisilikon i min kropp, så den smällen tänker inte jag stå och ta emot. Jag litade på kliniken, läkaren, på att jag bor i ett land där det finns pålitliga kvalitetstester. Jag litade på att om något skulle hända, så får jag hjälp. Men nej, fastän jag betalar min skatt, och har betalat en stor summa för min operation, så kommer antagligen det ändå bli jag som får betala för ännu en operation. Hade jag brutit nacken i skidbacken, eller missbrukat narkotika, så hade jag varit tryggare än vad jag är nu.

Jag är uppgiven, ledsen, arg, jag känner mig så grundligt lurad att det finns inte programtid nog att täcka upp för min historia, min resa genom operationen och beslutet och hur jag känner idag. Hur illa kliniken har hanterat detta från det att jag på egen hand fick kontakta den för ett år sedan är ytterligare ett kapitel i den tjocka bok jag skulle kunna skriva.

Tack för att ni finns och för att ni vill höra vad vi har att säga, för just nu är media vårt starkaste vapen. Jag hoppas verkligen ni får tag i en tjej som har fått sina symptom bekräftade, en tjej som är som alla andra och får folk att förstå vad vi går igenom just nu. Frågorna som snurrar i huvudet är tusentals och varje dag är en evig väntan på svar. För varje dag som går får vi även vänta med att skaffa det barn som vi längtar efter.

Fått fel vara - oj, jag hade inte kunnat uttrycka mig bättre! Jag håller med dig till 100%! Jag var också mycket påläst och väl medveten om de risker som fanns, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att jag skulle få industrisilikon i min kropp! År 2008! I Sverige!

Jag tycker det är ynkligt att vi som drabbats av detta inte får hjälp någonstans (förutom faktiskt av media) och jag kommer aldrig mer i mitt liv lita på vad en läkare säger till mig! Jag fick också veta att detta var "det bästa på marknaden" och att det var livstids garanti. Det är inte värt ett dugg idag! Nu ska jag operera ut mina implantat och hoppas verkligen att jag kommer att må bättre fysiskt efteråt, jag är livrädd att detta förstört min kropp eller att jag kommer att få cancer. Varje dag sedan den 23/12 -11 (när jag läste om PIP på text-tv) har varit en plåga och jag anstränger mig så gott jag kan för att trycka undan paniken! Jag har små barn som jag måste ta hand om och vara en glad och trygg mamma inför!

Efter tio - jag är ledsen men jag kan inte heller ställa upp. Jag hoppas verkligen att någon modig tjej gör det men jag mår för dåligt psykiskt av detta för att klara det! En fråga bara, varför vill ni hitta tjejer med dessa symptom? Tror ni att många drabbats av det?
 

Kom på en sak till. Om klinikerna hade kontaktat oss när implantaten förbjöds och allt uppdagades hade i alla fall jag plockat ut dem fortare än kvickt! Det känns rent ut sagt för djävligt att jag haft dem 1 1/2 år "för länge"!!!!
Det känns nästan värst! Nu skyller de på sekretess! Jäkla giriga fegisar!

Jag håller helt med , jag hade också tagit ur dem tidigare om man vetat att implantaten kan faktiskt ha orsakat många av de symtom man idag dras med.
Jag kontaktade också min klinik för över ett år sedan och fick till mig då att jag hade inte PIP, men jag hade problem med att av implantaten och de sa att de inte var farligt men skulle få träffa en läkare.
De återkom aldrig. Jag ringde två ggr till efter att jag hade varit där och de gav mig som svar väldigt ortevligt att din kirurg kommer ringa dig.
Efter ett år gav jag upp och gick tillbaka till kliniken och fick genast hjälp och träffade en ny kirurg och då kom chocken. Han frågade vad jag hade för ärende och jag visade mitt bröst och han sa att du har implantaten PIP och det har bildas en kapsel samt ditt implantat har vridit sig och misstänker att de har gott sönder.
Jag kommer opereras nu i februari och fick akut hjälp och bestämde mig väldigt snabbt att de ska bara ut.

Nessan: tack! Och jag håller med dig och NTC 2002. Jag var i kontakt med kliniken för ett år sedan, och gjorde ultraljud. Men kände mig nonchalerad då mina bubblor enligt Pelle på Art Clinic är att jag har tunnare kapsel och att min värk är normal. Att ha ont i armen och bröstet när man tvättar håret och kör bil är alltså tydligen normalt...och kapseln har m a o förändrats efter 5 år... Hade de berättat för mig då att jag fått ett silikon som inte ö h t är godkänt att ha i kroppen, så hade jag opererat om mig bums! Jag trodde ju att det bara var EU som var kinkiga och att de var godkända i andra länder. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det var helt och hållet förbjudet! Jag har med andra ord gått ett helt år extra med detta... Det jobbigaste är att bebissuget är så stort...