Bröstförstoring okt 2012 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Chulla
Konsulationen gick bra och jag kände mig nöjd med val av klinik och kirurg.
Jag tog med mig mamma så jag kunde få hjälp på hemvägen. Sov över hos min syster i sthlm.
Tisdagmorgon 16/10 hade jag tid 7.45. Vi satt och väntade i den mysiga lobbyn en stund.
Sen visade en trevlig tjej in oss i mitt rum. Rummet närmast toalettet vilket senare visade sig va underbart.. Jag blev ombedd att byta om till morgonrock och fylla i hälsodeklarationen. Örjan kom ganska snart in och målade på mig. Han är väldigt trevlig. Sen gick han ut och sa "ses i eftermiddag!". Ungefär 8.50 kom den supergulliga narkosläkaren in, kollade i mina papper och gav mig lite tabletter. Sa hejdå till mamma, gick på toaletten och sen in i operationssalen. Där fanns 2 andra sköterskor som verkade glada att se mig. Jag hoppade upp på bordet och fick täcke över mig. De sa hela tiden va de gjorde, tog blodtryck, satte i en nål, satte nåt på min tumme och sådär. De va så trevliga! Bad mig säga till när jag blev dåsig och de blev jag ganska snabbt, sen va jag borta.
Vaknade i uppvakningsrummet och låg och tittade mig omkring. Kände mig jättelugn och funderade över vad alla gjorde där de sprang omkring. En annan tjej hade ett tufft uppvak
då hon inte förstod var hon var. Sköterskorna kämpade emot henne då hon ville
ligga på sidan, och de försökte berätta vart hon var osv.
Jag blev inrullad på mitt rum. Men sen minns jag inget nån timme framåt. Sen kom min rumskompis in. Vi pratade mycket hela dagen. Helt underbar tjej! Men jag mådde riktigt dåligt. Kunde inte sätta mig upp själv, men när jag väl satt så fick jag blodtrycksfall och höll på att svimma. Flera sköterskor fick ta hand om mig under hela dagen. välta sängen så jag fick tillbaka blodet till huvudet, lägga blöta handdukar på min panna, tvinga i mig mat (de smågnällde för att jag matvägrade, haha) och hjälpa mig till toaletten. Det var en riktig mardrömsdag. När jag låg ner var de väl okej, pratade med min roomie och såg på tv. Men varje gång jag skulle upp va de hemskt och blev sådär - kaos. Min rumskompis mådde mycket bättre så hon gick runt i rummet ibland, vilket va omöjligt för mig. Hon gav mig vatten och bäddade ner mig och va verkligen en ängel. Mamma hälsade på en stund på kvällen men jag mådde så dåligt så jag bad henne gå efter bara en kort stund, kände mig taskig men va verkligen inte på topp! Haha. Nån gång mitt på dagen var Örjan förbi och kollade mina bröst. Han såg en konstig svullnad på vänster bröst och sa att jag inte fick göra den vanliga bröstgympan. Var också tvungen att fasta från midnatt ifall de behövde operera nästa dag.
Både jag och min rumskompis sov bra, men på morgonen fick hon hjälpa mig att välta upp sängen och ge mig vatten. Visst att jag hade kunnat ringa en sköterska för varje liten sak, men de va helt underbart att ha en snäll rumskompis som studsade upp och fixade så fort jag nämnde att jag va törstig (eller annat liknande). Kunde inte ens få tag i glaset själv..
Hon åt frukost, jag fick vänta tills Örjan och sköterskorna hade kollat om jag behövde opereras igen. De sa att de bara var implantatet som hade lagt sig lite konstigt och inte va nån fara. Så en sköterska kom in med en frukostbricka till mig. Sköterskorna och Örjan sa alla hejdå och kollade att vi hade koll på allt, sen fick vi gå så fort vi kände oss redo. Det var ungefär kl 9. Jag hade gärna stannat, men va ju skönt att ta sig hem också. När jag väl va hemma kändes de hemskt skönt!
Stackars dig att du hade/ har så ont:-( Hoppas du snart mår bättre:-D Jag hade samma rum som dig, helt klart det bästa, både större och närmast toan;-) Man mår bättre för varje dag, nu har det gått 10 dagar för mig sen operation och har i princip ingen smärta alls:-) Krya på dig! Kraaaam
Nu är det 3 år sedan operationen. Mina bröst är superfina och ingen komplikation av något slag. Ärren är knappt märkbara och jag är så fruktansvärt nöjd. Skrattar åt hur dåligt jag mådde både innan och under operationen. Så otroligt värt det!