Jag berättade det på midsommardagen för mamma!!=)

Hon blev först chockad, sen lite sur, men sen fick jag mig en bamsekram och mamma sa bara att hon tyckte det var såååå sorgligt att jag inte tycker om mig för den jag e, för att den jag är är helt fantastisk!=)precis som jag visste att hon skulle säga!=)

Men som för många andra här inne så tror jag bara att mamma behöver tid att smälta det, sen så e det nog ok  för henne.

Jag sa till henne att det inte fanns något hon kunde säga för att få mig att ångra mig och det förstod hon, för hon kom tydligen ihåg att jag sa att jag hatade mina bröst när jag var i arton års åldern (inget jag kommer ihåg att jag sagt men men...=))

Tack ALLA för era berättelser!!

Kramar

Jag har inte berättat alls :-) Och i helgen varit på släktträff med hela fadderullan, har inga planer på att berätta  i nuläget heller. Mina bröst är något som angår mig och inte dem. :-)

 Härligt att höra att hon tog det så bra. Glad jag blir för din skull

Det måste vart en lättnad för dej.!!

Hoppas allt annat går bra nu Lycka till

// Kraaam :)

Tinglan: Jag önskar att jag kunde tänka som du, men problemet med mig är att jag inte kan hålla denna "hemlighet" för mamma, kände såååå att jag ville lätta på hjärtat=) Ska du försöka dölja det?

sockret: Tack så jätte mycket!! Känns som att en sten har släppts från mitt bröst, ÄNTLIGEN! =)

Kramar!!

Men visst  var det skönt att ha berättat det?

Jag har berättat för mina närmaste men sen kommer jag nog vara tyst:

Skönt å höra :)

500cc- Skönt att det gick bra! Jag berättade även för pappa idag och han var mer "jaha, varför då?  och jag förklarade om mina urammade boobs. Han sa att han inte har några åsikter om sånt, pratade lite om ngn som gjort förminskning och om hur det var med komplikationer och sen var det ur världen. Man of words! ;-)

Försöka dölja och dölja, jag hade svart hyffsat tight t-shirt på mig hela helgen. :-)

Men alla är olika! Om du känner att du måste berätta är det nog bara att samla mod :) Lycka till!

Skönt att höra att allt gått bra!

Jag kan tänka att folk runtomkring en inte har med det att göra. Brösten ärju ändåså privat. Men å andra sidan så kan det vara skönt att berätta om det skulle uppstå komplikationer osv. Jag har berättat för min pojkvänn och min bästa vän. Skulle velat berätta för min mamma då jag tror hon hade uppskattat det. Men just nu känns det bara som att kasta det i ansiktet på henne. Det har inte vart något bra tillfälle än och nu är jag snart där för op. Men jag tror nog att det ska gå bra. Hon kommer nog skratta efteråt men även bli lite småarg av efteroro.