Bukplastik - full - stor, Bröstoperation jan 2017 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Crazy Cupcake
Jag är ingen någon skribent direkt men ska försöka få till en liten berättelse. 
Torsdag morgon 0630 ringer alarmet i det lilla hotellrummet. Vaknar och känner mig rätt ok, in i duschen för den sista duschen med Descutansvamparna, som förövrigt kliar massor på min kropp. 
Funderade på när jag ska bli nervös men inget än, en liten oro men varit orolig hela veckan så det var ju inget.
Packar ihop min väska och börjar promenera mot kliniken med min sambo som följt med för moraliskt stöd. Den stackarn var nervös istället. :)
Väl inne på kliniken så small det till och jag började skaka som ett asplöv, ingen nervositet men spänd och började babbla på som bara den.
Blir visad in i ett omklädningsrum där jag får plocka av mig alla kläder och hoppa in i en skön morgonrock samt tofflor.
Av med alla smycken och ur med linserna.
Sambon fick följa med in på kontoret där min kirurg och jag skulle bestämma den slutgiltiga storleken på implantaten. Dom var helgulliga och hade beställt hem 3 olika storlekar eftersom jag var så osäker. så 445, 485 och 520. Jag hade provat med ris hemma och tyckte 600 som vi pratat om från början var på tok förstort och jag ville bara fylla ut det jag haft och inte ha för stora.
Eftersom de skulle göra ett vårtgårdslyft så kunde jag inte ta för litet heller för isf behövde dom göra ett ankarlyft och det ville jag inte. Provade lite och kom fram till 445 och 485 eftersom jag har en viss storleksskillnad på brösten.
Vi tog lite bilder i olika vinklar och sen kom pennan fram.
Han ritade och förklarade vad de oika strecken var för, väldigt noga med att jag skulle förstå vad han gjorde och det kändes så himla bra.
Bad honom om att inte få några bröstvårtor som pekade ut åt sidorna och då ritar han in lite så att han kan dra in vårtgården något för att undvika detta.
Frågade lite om detta med delvis under muskeln som jag skulle ha, om det betyder att de skär loss muskelfästet vid bröstbenet som jag sett många bilder på men nej så gör inte han utan han lossar nedre delen av muskeln från bröstkorgen längs med fibrerna så att säga. Såg någon tråd om sånt här på POF och tänkte då redan att det där vore ju jättebra. Så det var ju absolut inget minus att han gjorde något liknande.
Sen var det magens tur... usch vad hemskt det känns när man drar upp magen och man får händerna fulla i "späck", samtidigt så tänkte jag när jag tittade i spegeln: HA, du försvinner... jag somnar och när jag vaknar är du borta!. :) knäpp man är men men, han ritade och förklarade igen väldigt noga vad han gjorde och varför.
Vi pratade lite om naveln och jag visste sen innan men ville försäkra mig om att han syr "in" naveln och att jag inte får en ring uppe på magen utan att ärret hamnar inuti naveln och det skulle han se till att göra.
Jag har sprutfobi men har tidigare varit på kliniken och fixat mina åderbråck och fick så mycket sprutor så jag för en gångs skull inte var ett dugg nervös för kanylen inför sövningen. :))
Inte illa att få lite fobibehandling samtidigt som man blir av med bråck!!! :D
Väl inne i operationssalen så möttes jag av narkosläkaren som varit inne när jag ritades på och givit mig en liten pillercocktail samt en operations assistent.
Lägger mig på sängen med morgonrocken över mig och börjar bli lite smått nervös nu, babblar på som fasiken och skojar o stojar.
Min läkare kommer in och klämmer min hand och frågar hur det är, så himla gulligt tycker jag.
Narkosläkaren sprutar in smärtstillande och lite narkosmedel i armen och kommer med en syrgasmask.
Han säger att nu kommer du känna att det snurrar lite.
Minns att jag kände det började bli suddigt i taket och säger att när jag vaknar... då är jag vacker...eller ja vackrare iaf och småskrattar lite....
Klapp på armen och en diffus röst långt bort undrar om jag är vaken.
Jag blinkar och blinkar..
Det har gått jättebra, hör jag rösten säga. Vi är färdiga nu.
Vah?? färdig... kikar ner under täcket och minsann,... en helkroppsstrumpa, och både bröst och mage är betydligt annorlunda i storlek.
Sköterskan säger att jag nog kommer bli riktigt nöjd med magen; du har fått en timglasfigur, ursnyggt!
Vågar inte öppna dräkten.
De hade samtidigt tagit bort lite fler åderbråck som inte riktigt velat minska så mycket som dom skulle så samtidigt som jag sövdes så lånade en annan läkare vid namn Erik mina ben och snyggade till dom.
Detta resulterade i en st mumifierad jag... :)
När jag väl vågade öppna kroppsstruman över brösten så grät jag... jag bröt ihop totalt inför min sambo. Och detta av glädje. De var så bra i storlek, sen när doktorn kom och visade mig magen ja då var det dags igen. Uj vad jag grät, magen var platt!! jag såg naveln och den såg inte ut som en ledsen mun längre..., och MIDJA ftw!!!
Jädrar alltså. Trots svullnad och ritad på.
Så långt så är jag så sjukt nöjd, hoppas det håller i sig. Nu ska jag bara stå ut med tortyren och kroppstrumpan i två veckor. Efter återbesöket ska jag ev kunna få slippa dom och kunna använda en tight sportbh om allt är som det ska.
Detta är min berättelse. Hoppas det kan ge någon där ute någon hjälp.
kram och lycka till med era operationer! <3
Hoppas du förblir lika nöjd och lycklig över din nya figur och byst..
Hej,
Tack ja det hoppas jag med. Just nu känner jag mig mest invalid men det har inte med brösten att göra utan magoperationen, brösten känner jag knappt av. :)
Tack för din berättelse. Jag kan tänka mig att det är en påfrestningen både psykiskt och fysiskt, både före och efter. Men att när man ser resultatet och är nöjd så är det värt det. Hur har det gått för dig? Fortfarande nöjd med resultatet? Det är ju några år sen op. Jag har inte gjort op men ska på konsultation hos Patrik på onsdags. Fingers crossed :)