Bröstförstoring dec 2013 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - MrsA

Hej!
Nu ska jag berätta hur det var för mej under men också om tankarna innan och efter operationen. Jag var väldigt säker på att jag valde rätt klinik och rätt kirurg. Patrik Höijer är fantastikskt bra att ha att göra med! På konsultationen tittade vi på några alternativ och under de veckorna som kom, bestämde jag mej för Mentor CPG322. valde mellan 330 (12 cm bred), 375 (12,5 cm bred), 420 (13 cm bred) och 475 (13,5 cm bred). De hade beställt hem så jag kunde bestämma i samband med op.

Nu skulle jag alltså välja. Jag hade redan kommit fram till 375 el 330. Men eftersom 30-50cc försvinner tänkte jag att 330 nog var i minsta laget. Jag har dock själv brottats mycjet med just storlek, att det inte får bli för stort. Min man vet såklart om detta, men jag vill inte alls att andra ska ana eller misstänka. Jag blev ju tillslut tvungen att dra till med ett val, så det blev 375. Patrik ritade ut vart det skulle vara på mej, sen fick jag prata med natkosläkaren. Jag gick in i op.rummet och där var 3 personer som hjälpte mej att lägga mej ner, sen såg jag Patrik komma in. Jag fick en värmefilt på och de pratade lugnt med mej. Kände mej emosionell! Sen somnade jag och vaknade upp ca 60-90 min senare. ( kommer inte ihåg!). Jag fick prata lite med två olika sköteskor som var fantastiska! Jag mådde bra, var superhungrig o lite öm, men hade inte smärta.

När Patrik kom förbi sa han att allt hade gått bra. Att jag nu kommer känna mej svullen o att jag kommer ga en del blåmärken. Bröstband på i 2v o bhn i 3 månader...!

Min man o barn kom o mötte mej. Vi tog det lugnt på kvällen. Det kommande dygnet var sen det värsta för mej. Jag hade så ont i ryggen o sov knappt nåt. Det var också nästan omöjligt att ligga/ sitta o hopplöst att sätta sig upp själv. Jag kunde nästan inte få i mej mat, varken frukirt, lunch el middag. Jag hade frossa o mådde illa. Sen kom min mens och då insåg jag att illamående o frossan kunde kommit av det. Kan heller inte rekomendera en dag ute på Skansen i det vädret, sen bilfärd i mååånga timmar;). Men vad gör man. Min man har ställt upp otroligt för mej o tagit hand om det mesta( vilket är gansja mycket med våra små vilddjur!!:))

Sen kom nyår och jag kom inte i något som jag planerat!! Jag hade fått en 7 månaders gravidmage på köpet!!! Jag kunde inte dra in magen alls! Jag hade VISS panik! Jag ville definitivt inte att nån skulle se o undra... Tillslut hittade jag en topp som satt löst, men den där magen var jag inte beredd på. Nu när jag skriver har det gått 1 vecka, och jag slutade med värktabletterna dag 5. Idag har jag endast liten kula kvar så det tar sig, puh!! Jag har inte direkt haft ont och klarat mej ganska bra att utföra saker i vardagen men det tar lite längre tid dock. Jag har nästan inget besvär vad jag vet ännu på högra sidan, däremot betydligt mer ont o begränsad med vänster. Först nu 1 v senare känner jag inte samma ilande smärta. Hag äter ju inte tabletter så så ont har det onte varit.

Brösten då?! Jo, det var först dag 2 jag kom hem till mej. Jag knappt ville el vågade knappt titta ordentligt. Jag så att de såg stora ut o kanske större än jag hade tänkt mej. Jag är sån att jag har så svårt att ge ett omdöme innan jag med säkerhet vet. Och vet, gör man ju egentligen först om ca 6 mån...!!! Men, jag är supernöjd med operationen, med resultatet av hur brösten är formade o att de redan från början inte verkar så svillna o kantiga el ojämna. De ska ju " sätta sig" o bli betydligt mjukare. Idag är de nästan stenhårda och står rakt ut. Jag mätte 90 cm över brösten! Det var mer än jag tänkt mej..ops men jag tycker ändå om det:) om ett tag bli det nog lite mindre antar jag. Jag tycker att mitt högra är lite mer svullet än så länge, vi går se framöver!

Kort sagt:
Jag har tagit ett av mina livs stora beslut. Jag har alltid saknar mer bröst men ALDRIG ens nämt op. tankar för min man ( och vi har varit tillsammans massvis med år). Han har aldrig önskat större bröst hos mej, så när vi kom att prata om detta i våras har det ju blivit en ganska stor grej för oss båda. Jag är stolt över att våga göra detta eftersom jag vet att jag vill våga, men kanske inte egentligen vågar "gå ut med det". Nu blir det som det blir, och inget jag kan göra nåt åt om andra ser el märket. Jag vill leva mitt liv och inte som andra tycker man borde göra el inte göra..

Jag är väldigt glad att ha detta forumet för ni tjejer är super att ha mär man undrar över hur allt fungerar och vad andra tänker o känner!! Kram på er!