Bukplastik - full - stor, Uttag av implantat jan 2015 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Emmaa

D-day var äntligen här.

Alla längtar efter sin operation. Jag har längtat i 7 år. 

Jag blev psykiskt sjuk när jag var 19 och vid 20 års ålder började jag äta en av den värsta medicinen man kan äta mot en psykisk sjukdom. Det var tredje försöket då de två andra inte hjälpte annat än att jag la på mig 30 kilo. Denna medicin må ha hjälpt något men jag exploderade 50 kilo. Från att ha varit en vältränad tonåring som tränat 14 gånger i veckan till att så småninom väga 156 kilo på strax över ett år var en chock för både mig och mina anhöriga. 

2010 gjorde jag en Gastric bypass som i princip inte hjälpte. Jag gick ner 25 kg.

2013 tröttnade jag på mitt liv. Jag var för tung för att orka gå upp för trappor. Jag blev mobbad och hånad av vuxna människor. Vuxna människor fnissade, pekade och viskade bakom min rygg. Men mest lessnade jag på att vara 25 år och leva som en 100-åring. Sova 19 timmar om dygnet, aldrig känna glädje, inte orka röra mig. Så jag struntade i mina läkare och min psykiska sjukdom och slutade med medicinerna från den ena dagen till den andra. Jag slutade omedelbart känna mig sjukligt trött, jag kunde börja skratta igen och jag kunde tänka. Jag var inte längre en nerdrogad apatisk kossa. Jag kunde börja gå mer och min ämnesomsättning började kicka igång och jag fick äntligen resultat av att jag tränade. På ett år gick jag ner 45 kilo. 

Känslan 2014 när jag kunde se mina revben är en av den bästa känslan någonsin. Jag menar inte i anorektisk mening med att jag var glad att kunna se revbenen. Jag såg hälsosam ut och det är dit jag ville komma. Jag hade kommit dit där jag kände att jag nått mitt mål. Jag var inte ens mullig. Jag hade återfått en atletisk hälsosam kropp som jag hade innan jag blev sjuk - bortsett från att brösten var tomma säckar och magen hängde ner över byxorna. 

Jag var till en början helt insnöad på att operera mig på akademikliniken. Jag vet faktiskt inte varför just där men jag hade opererat brösten på Victoriakliniken när jag var 18 och kände inte att jag vill dit igen. Men jag började söka runt lite och fick nys om Laser & Estetik och Patrik Höijer. Rannsakade internet efter negativa kommentarer men hittade inte en enda och gillade bilder på de bröst han hade gjort. 

Jag fick snabbt komma in på en konsultation och fick veta vad som skulle behövas för bästa resultat. Till skillnad från när jag var 18 kände jag att jag hade mycket mer att säga till om hur jag ville ha det samtidigt som jag kände att han vek in vad som kommer bli bäst i slutändan. Jag har varit halvskeptisk till bukplastiker. Aldrig riktigt gillat resultatet när jag sett efterbilder men när jag såg en han utfört fick jag hopp om att det skulle bli bra. Den efterbild jag såg var fantastiskt snygg.

Jag kände aldrig att han ville göra så mycket som möjligt för att få in mer pengar utan han rekommenderar bara det som är nödvändigt för det resultat man vill ha. 

Pga mitt arbete kunde jag inte operera mig förrän efter nyår så den 22/1 klev jag in på kliniken vid 7 på morgonen. Min operationstid var 8.00 men blev flyttad till strax före 10 så jag satt i ett rum och läste tidningar och tiden rann iväg. Narkosläkaren kom in och berättade hur det skulle gå till. Min operation skulle ta ungefär 5 1/2 timme så risken var större att jag skulle må väldigt illa när jag vaknade eftersom jag var sövd under så lång tid men att han skulle ge mig ett speciellt narkosmedel som man inte blev lika illamående av. Han gav ett otroligt lugn, även om jag inte var nervös. Något av det bästa jag vet är att bli sövd. Vansinnigt skönt.

Så småninom kom Patrik och jag fick följa med till hans rum och han började rita och jag ställde några sista frågor. Sen gick vi in till operationssalen där sjuksköterskan och narkosläkaren väntade och jag la mig på bordet och fick blodtrycksmätare och narkosläkaren berättade vad han hade i sprutorna.

Patrik ställde sig bredvid mig och frågade om allt kändes bra och frågade hur jag mådde. Allt var bra och jag såg fram emot narkosen och när narkosläkaren sa att nu blir du trött så njöt jag i ett tiotal sekunder innan jag somnade. 

Rätt som det var vaknade jag och de sa att allt gått bra och att jag ska flytta över till den andra sängen. Kanon tänkte jag och satte mig upp och tänkte hoppa av sängen men de hann stoppa mig och bar mig över. I mitt huvud väger jag fortfarande 156 kilo och tänkte att de inte skulle orka bära över mig.

Efter ett par timmar på uppvaket så mådde jag bra. De kollade blodvärdet som låg väldigt bra. Däremot var det mycket blod i dränaget som man har efter en bukplastik. 6 timmar efter operationen hade jag förlorat drygt 3 gånger mer blod än normalt men mitt blodvärde var fortfarande väldigt bra. Sjuksköterskan meddelade mig att Patrik eventuellt ville öppna upp en gång till för att se ifall något kärl brustit och att han skulle komma in när han var klar med operationen han höll på med. Patrik och Ove (narkosläkaren) kom in vid halv tio på kvällen och diskuterade i någon minut innan han sa att även om blodvärdet fortfarande är bra så vill han försäkra sig om att inget kärl brustit vilket egentligen var ganska otroligt eftersom han varit så nogrann att titta det innan han sydde ihop.

Konstig som jag är blev ju jag bara glad att bli sövd en gång till så jag rullades in till operationsrummet igen och sövdes. Sov i drygt 1 1/2 timme innan jag vaknade. Inget kärl var brustet men han sa att det var märkligt för jag blödde så diffust. Jag blödde från ställen som inte borde ha blödit men han brände lite ställen och dagen efter så minskade det. Även om det fortfarande kom lite mer blod än normalt så minskade det. Jag stannade kvar på kliniken till 17-tiden på fredagen den 23. Sköterskorna hade stenkoll på mig och Patrik kom in mellan operationerna och tittade till mig. Jag fick åka hem om jag kom in dagen efter för att kolla mitt blodvärde. 

Nu har det gått två veckor och jag har varit på återbesök och allt ser kanon ut. Jag går fortfarande omkring med dränaget för att minimera risken för infektioner och serom.