Bröstförminskning nov 2017 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - CMA

Jag har alltid varit besvärad av mina brösts storlek. Har aldrig känt mig bekväm, svårt och dyrt med bh-ar och svårt att ha kläder. När jag sedan råkade ut för mitt andra diskbråck i somras så började jag tänka på att göra slag i saken. Jag läste mycket på forumet och fastnade för Patrik Höijer som kirurg och bestämde mig för att gå på konsultation hos Nordiska kliniken. Efter det så bestämde jag mig för att boka en operatid, jag fick ett väldigt bra intryck av honom. Jag har varit rätt så spänd inför operationen, osäker på att bli sövd (trots att jag har gjort det flera gånger) och vilken storlek det skulle bli. Jag berättade det bara för min syster och mina stora barn. Helgen innan lagade jag mat och frös in i portionsstorlekar. När jag dagen innan operationen kom hem från jobbet visade sig att maken var rejält förkyld så jag bestämde mig för att sova i ett av gästrummen istället. Jag bäddade rent och höll på och fixa olika saker under kvällen (lite rastlös). Sedan duschade jag med Descutan och gick och lade mig. Jag sov väldigt lite, dels för att jag inte låg i min vanliga säng och såklart för operationen. Jag gick upp i vanlig tid på morgonen för att ha tid att äta frukost. Sedan jobbade jag några timmar (fördel att få jobba hemma med mitt jobb) och sedan tog jag pendeln in till Nordiska kliniken i väldigt god tid. Jag blev välkomnad och visades till ett omklädningsrum, där jag klädde om till morgonrock och tofflor. Min tid var 13:30, men vid 13 kom de in och sa att de ligger efter i tidsschemat. Så jag kom inte in till Patrik förrän 15:30. Innan dess fick jag hade jag fått långtidsverkande smärtstillande tabletter. Jag tog inte försening som något negativt, det berodde väl på att de hade behövt den tiden för en patient och det är ju bra för mig också. Patrik började mäta och rita på mig ganska direkt och vi pratade om storleken. Vi hade ju pratat om D men jag s att jag tyckte att det var svårt att veta vad det är. Han sa också att det kan vara svårt att veta innan hur mycket man kan ta. Han sa att han skulle göra sitt bästa med att göra dem fina. Det kändes förtroendegivande. Sedan kom narkosläkaren in och undrade hur det kändes. Jag sa att jag var spänd, men att jag hade sövts flera gånger. Vi pratade lite om hur de gör för att undvika illamående. Sedan gick vi till operationssalen och jag lade mig på britsen med morgonrocken över mig. Narkosen sprutades in samtidigt som jag fick syrgas och sedan slocknade jag. Och vaknade till på uppvaket. Jag tittade ner och kände att det fortfarande fanns bröst men att de satt tight och var mindre. Det låg några papper bredvid som jag började läsa. Ca. 700 g var borttaget från vänster sida och 550 g från höger. Trodde aldrig det skulle gå att ta bort så mycket. Jag fick en spruta med smärtstillande och senare också en långtidsverkade. Sedan fick jag världens godaste ”frukost” med yoghurt med müsli och färska bär, en macka och choklad och te. Såå gott, och jag blev jättemätt. Min mobil hämtades och jag ringde maken och sa att han kunde hämta mig vid 20-tiden. En sköterska gick igenom hur jag skulle ta mina mediciner och hur jag skulle göra med förbandet tills återbesöket som jag ska på efter 2 veckor. Operationen hade tagit 2,5 timme, längre än jag trodde. Jag får inte göra något pulshöjande fram till återbesöket. Innan jag blev iväg släppt skulle jag gå på toa. Mannen hade med visst besvär tagit sig till Brunkebergs torg (det är ju gatuomläggningar överallt i centrum). Sen åkte vi hem och på slutet blev jag rätt illamående, men lyckades stå emot. Jag var mätt så jag ville inte äta något, bara dricka. Så jag tog alla tabletter och gick och lade mig. Sköterskan hade sagt att jag gärna skulle halvligga i sängen, så jag bullade upp kuddar kring mig och jag somnade och sov ett par timmar. Vaknade vid 1 och tog en morfintablett. Sen kunde jag inte för allt i världen somna om förrän vid 5-tiden, då jag helt sonika la mig ner på rygg. Jag tror sköterskan trodde jag hade implantat, det visade sig när vi diskuterade träning och att om man har implantat skulle avstå i 6 månader. Tog ytterligare en morfintablett innan jag somnade. Vaknade av larmet kl. 8 och tog alla tabletter. Sedan började jag må väldigt illa och försökte äta lite. Men efter någon timme var jag tvungen att kräkas. Jag ringde kliniken och undrade vilken tablett som orsakade detta och vi kom fram till att det var antibiotikan. Antagligen för att jag tagit den på fastande mage och jag hade ju fastat dagen innan också. Så nu får jag tänka på att äta en stund innan jag ska ta antibiotikan. Brösten har svullnat upp och ömmar nu under eftermiddagen dagen efter operationen, så jag mailade kliniken om det. De ser ut som silikonbröst just nu. De svarade inom någon timme att det var helt normalt och att smärtan oftast är högst dag två och tre. Jag har gått mellan sängen (har sovit någon timme då och då) och soffan idag, har tänkt på att gå runt lite, men har gjort det inomhus. Idag ringde jag också mina föräldrar och berättade att jag gjort en bröstförminskning. Jag hade trott att de skulle vara lite negativa och jag hade inte orkat med det innan operationen. Men min pappa sa att han hade tänkt på det i mina tonår och att jag nog borde ha gjort det redan då, men att han inte hade vågat ta upp det. Jag blev riktigt rörd av det. Men i backspegeln är det ju som det är, och jag tänker ändå att det var bra att skjuta upp det till efter jag fick barn. Så jag känner ingen ånger. Jag känner mig väldigt nöjd så här långt utan att ha sett något resultat. När jag gick på toan inatt var det inget som hängde och slängde som vanligt och det kändes väldigt bra. :-) Jag förstår inte att jag varit så nojig innan.