Annons

Bröstlyft - Ankarlyft jan 2020 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - malliz_93

malliz_93's picture
malliz_93

Kvinna 26 år, 165cm, 72kilo, 0 barn
Bröstlyft inbokad 8/1-20 enbart lyft, utan förminskning och utan inplantat
Konsultation 29/8-19
Nordiska kliniken, Patrik Höijer

Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
Wednesday, 8 January, 2020

Jag gjorde ett bröstlyft (ankarlyft) utan reduktion eller inlägg den 8 januari 2020 hos Patrik Höijer på Nordiska kliniken. Jag var så nervös dagarna innan operationen då jag förstod att det verkligen var dags och skulle bli av. När jag hämtade ut medicinen den 6 januari var jag så nervös redan där att jag försökte att betala med ett bankkort jag inte längre använder. Så nervös var jag, att jag inte kunde tänka klart redan två dagar innan operationen.

Jag åkte till mina föräldrar som bor i Stockholm dagen innan operationen och tog på kvällen min första descutan-dusch. Jag sov inte en god natts sömn innan operationen på grund av nervositeten. Jag hade aldrig tidigare opererats eller sövts innan.

Dagen kom och jag åkte in till Kliniken och det i väldigt god tid. Det värsta jag vet är att vara sen, och till en operation kände jag att jag absolut ville vara säker på att vara på plats i tid. Väl inne i receptionen skulle jag få en "samtyckeslapp" eller vad de kallar det där man ska läsa igenom alla eventuella risker operationen kan medföra och att man skriver under att man är medveten om dem. Jag började läsa lappens rubrik och noterade att det stod "bröstreduktion" som rubrik och inte "bröstlyft". Jag sa till receptionisten att det stod att det var ett samtycke för reduktion och att jag bara skulle göra lyft och frågade henne om det var rätt pappper. Hon bad mig komma fram till henne i disken för att se om det var rätt, vilket det visade sig att det inte var. Hennes kommentar på det var "vilken tur att DU var uppmärksam" vilket jag kände var lite konstigt. Att lägga över det felet på mig. JAg som arbetat mycket i service hade hellre fått svaret "jag ber om ursäkt över att JAG gav dig fel blankett, men vilken tur att du var uppmärksam". Men det kanske bara är en yrkesskada i hur jag anser att man ska uttrycka sig. Det var ju hennes fel, och något hon borde ha poängterat i första hand, i min mening. Jag reagerade extra på det felaktiga pappret då jag läst en annan persons operationsberättelse här på hemsidan som hade fått ett paper bredvid sig på uppvaket där det stod att hon fått inlägg i sig fast hon bara skulle göra lyft vilket skrämde ihjäl henne.

Efter att jag skrivit på det rätta samtycket blev jag efter en liten stund dirigerad till vad som skulle vara mitt omklädningsrum. Jag blev ombedd att ta av mig allt förutom trosor och ta på mig morgonrocken, tofflor och hårnät. Efter en stund, tiden då min operation var schemalagd, kom en jättesöt sjuksköterska in med mina pre-meds.Hon berättade att Patriks första op. hade dragit ut på tiden men att han snart skulle vara redo. Jag tog in medicinen och fortsatte bara att andas och försöka hålla lugnet. Jag var redigt nervös men försökte bara intala mig att det är så många som gör detta varje dag, och Patrik arbetar med detta varje dag, det är ingen fara. JAg kände efter en kort stund att pre-medsen kickade in och det medförde ett lugn som jag just då var väldigt tacksam över. Patrik knackade sedan på omklädningsdörren och jag kände bara "herregud, nu händer det. Ingen återvändo". Han bad mig ställa mig för att ta före-bilder. Sedan började han rita på mina bröst. Han frågade under tiden om jag undrade något och jag sa nej inte vad jag kan komma på. När jag stått en stund medan Patrik ritade började jag känna mig svimvärdig. JAg tänkte bara må han vara färdig snart så jag kan sätta mig ner för snart ramlar jag omkull. Han var kort efter den känslan inkom färdig och han sa att narkosläkaren strax skulle komma in till mig.

Jag satte mig direkt när PAtrik hade gått. Av någon anledning var jag lite rädd över att berätta att jag började känna mig svimfärdig av rädsla att de skulle besluta att avfärda operationen. Jag var så nervös att jag kände att om det avbokades då att jag kanske inte skulle våga igen. Jag satt på stolen och tittade upp i taket och andades djupt och långsamt och det började kännas bättre. Ove, narkosläkaren kom in och frågade hur jag mådda och jag sa som det var, att jag kände mig svimfärdig för en stund sen men att det började bli bättre. Ove svarade att det var en vanlig bieffekt från pre-medsen och inget konstigt. Ove berättade lite om narkosen och frågade igen hur det kändes. Jag sa att jag var nervös varpå Ove svarade att han tyckte att jag såg ovanligt lugn ut vilket jag tyckte var lite lustigt då jag aldrig känt mig så nervös innan. Sedan gick vi till operationssalen. Ove sa att han skulle stödja mig längs vägen då jag känt mig svimfärdig innan vilket han gjorde.

I operationssalen spelades hög och popig, modern musik och det var ett gäng, 3-5 stycken, sjuksköterskor som hade varma leenden och hälsade. Jag fick lägga mig på britsen och en sjuksköterska skulle börja försöka sticka hål i höger arm för narkosen. Det gick någon minut och jag hörde att hon mumlade till Ove som satt ovanför mitt huvud. Ove frågade mer tydligt "vad är det?" och det verkade som att hon inte fått i nålen ordentligt. Ove sa att de skulle prova att ge mig narkos och att det kunde svida. Efter en stund började det göra väldigt ont i armen. De sa att det hade varit hårt i blodvenen och att de skulle prova på vänster arm. JAg låg bara och blundade på britsen och försökte andas. Sjuksköterskorna var jättegulliga under tiden. DE gick och "smekte"/klappade min hand försiktigtm bäddade om min morgonrock som låg över mig som ett täcke flera gånger och bäddade om mina fötter. Jag kände mig så ompysslad och att det verkligen försökte göra det bästa för att lugna mig.

Jag började tyvärr trots det goda omhändertagandet tänka på en skräckhistoria en kollega berättat för mig angående en person som inte narkosen fungerade på och som låg medveten men som i sömnparalys under sin operation. JAg tänkte bara herregud, tänk om det händer mig nu, eller tänk om de inte lyckas hitta någon blodådra och måste avbryta? DEt var en stor rädsla att det skulle stoppas helt enkelt. Men efter en stund pillandes på vänster arm och efter att Ove sa igen att nu provar vi igen och det kan sticka lite i början och sen kommer du känna dig trött, kommer jag bara ihåg att jag i någon sekund kände mig trött och sedan inget mer.

Vid 14 blir jag väckt av en sjuksköterska på uppvaket. Jag tänkte då "herregud, jag började nog opereras lite efter 11, något måste ha blivit fel på operation då det tagit sån tid". Jag fick kort efter det en bricka med macka och yoghurt som såg supergott ut. Det var också jättegott men tyvärr orkade jag inte mer än några tuggor av mackan och av yoghurten. Efter det ville jag fortsätta vila då jag kände mig så trött. När jag låg och vilade i min mat-paus kom en annan tjej in från en operation till uppvaket. Hon var uppenbart groggy av narkosen och lät som att hon var full. Jag tänkte bara herregud hur kan jag ha vaknat 14 och bara känt mig "trött-groggy?". Efter att jag låg där och vilade och hörde hennes surr började jag tänka att jag måste ha blivit väckt innan 14 bara att jag inte kommer ihåg det. Jag frågade en sjuksköterska senare vilken tid jag vaknade efter operation första gången och hon svarade 13.10.... Så den tiden jag antagligen var i samma skick som den tjejen kommer jag inte alls ihåg..

Efter en stund kände jag tyvärr att sjuksköterskan som tog hand om mig var lite hetsig. Jag kände ingen stress i att åka hem, särskilt då min syster skulle hämta mig efter att hon slutat på jobbet. Sköterskan kom in efter jag haft min bricka med mat i kanske bara 15 minuter och frågade om jag var klar. Jag sa att jag bara tog en liten vilo-paus och skulle försöka äta mer snart. Efter en kort stund till kom hon tillbaka och frågade detsamma. Och jag kände att visst, ta den. Kort efter det berättade hon att jag var "färdig för att åka hem". Jag behövde bara se om jag kunde kissa först. Först fick jag in en till kopp te som jag drack upp. Sedan ringde jag klockan och sjuksköterskan som tidigare gav min pre-meds som jag tyckte var så snäll hjälpte mig till toaletten. Jag kunde kissa men gick völdigt stelt. Hon märkte att jag hade ont och var stel och gav mig en tablett som skulle hjälpa mot det. Hon sa också att hon tyckte att jag skulle ligga kvar en stund till i sängen och höra med min syster om när hon var på väg innan jag började gå. Min syster skrev sedan att hon var påväg och jag ringde på klockan igen för att få hjälp att ta ut nålen i min arm och blev sedan ledd till omklädningsrummet. Den sjuksköterskan som hjälpte mig ut till omklädningsrummet var också extremt go och snäll. Hon hjälpte mig att ta på mig min tröja och kappa och visade vägen ut mot receptionen.

Min syster mötte upp mig i receptionen och så åkte jag hem till mina föräldrar. Tiden hemma under operationsdagen gick bra. Jag kände knappt någon smärta utan bara ett enormt tryck över brösten och hade svårigheter att gå upprätt och "normalt". Nu 5 dagar efter operation har jag slutat med morfintabletterna och mår väldigt bra. Jag är väldigt glad över att ha tagit tag i saken och att jag vågade göra denna operation. Hoppas min berättelse var intressant för någon här att få ta del av!

2020, January 18 - 22:04
Jasse2020
Jasse2020's picture
Offline
Last seen: 10 months 3 weeks ago
Brons
Joined: 2019-11-10 13:10

V roligt att höra att allt gick bra

2020, January 31 - 23:16
HappyT
HappyT's picture
Offline
Last seen: 1 year 1 month ago
Silver
Joined: 2020-01-10 23:07

Tack för atr du delade med dig. Precis den info o de detaljer jag vill veta då jag har liknande rädslor som dig. Stort tack!

2020, March 29 - 23:41
camilla7
camilla7's picture
Offline
Last seen: 3 years 10 months ago
Brons
Joined: 2020-03-25 13:26

Tack för att du delade med dig. Jag ska göra en exakt likadan operation som dig den 1/4, dvs om 3 dagar. Är i samma ålder och har inte heller barn sen tidigare!
Är du nöjd över ditt resultat hittills nu efter någon månad? :) Samt hur länge hade du ont i brösten efter operation?

Annons
2020, May 4 - 22:51
Mimoli
Mimoli's picture
Offline
Last seen: 6 months 6 days ago
Silver
Joined: 2018-02-17 00:37

Är ni nöjda med era lyft idag? :)

2022, February 6 - 19:57
Sotisen
Sotisen's picture
Offline
Last seen: 1 year 1 month ago
Silver
Joined: 2021-07-16 22:12

Tack, vad skönt att allt gick bra! Bra att veta att det kan vara lite stressigt och att de vill "bli av med en". Hoppas du är nöjd!

Annons
Annons
Annons