Charles Randquist

Hej,

Ja, patientförsäkringen kan täcka en re-operation om dina besvär och din smärta beror på en undvikbar patientskada. lagen kräver att alla privata vårdgivare har en patientförsäkring, så även den kirurg som opererade dig första gången Denna försäkring täcker patientskador. Sedan den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp började gälla, har du som gör en privat skönhetsoperation samma lagstadgade skydd som i den vanliga vården. Du ska således inte behöva betala någonting.

Om du inte får hjälp med detta samt en lösning, då är mitt råd att du pratar med en Advokat

Mvh

Hej!

Ja, det kan man i vissa fall, men det beror framför allt på hur mycket mjukvävnad man har och vilken kvalitet den vävnaden har – inte bara på själva bröststorleken.

Vid en framförplacering, såsom Preserve-konceptet som jag tillsammans med mitt team på Victoriakliniken har utvecklat och även publicerat vetenskapligt kring, är vävnadstäckningen en viktig faktor. Baserat på våra kliniska erfarenheter, uppföljningsdata och de riktlinjer vi använder när vi utbildar kirurger inom både Preserve och MIA Femtech, rekommenderar vi generellt minst cirka 2 cm mjukvävnad i den övre delen av bröstet (dekolletaget). Detta minskar risken för att implantatet ska synas, kännas eller ge upphov till rippling.

Motiva Ergonomix™2 är ett implantat som ofta lämpar sig väl för denna typ av placering tack vare sina mjuka och naturliga egenskaper.

Samtidigt går det inte att ge ett generellt svar utan en undersökning. Att ha lite egen bröstvävnad innebär inte automatiskt att en Preserve-operation eller annan framförplacering är omöjlig, men det innebär inte heller alltid att det är den bästa lösningen. Implantatets storlek spelar ofta en mycket stor roll, liksom hudens kvalitet, bröstkorgens form och patientens önskemål.

Min erfarenhet är att det sällan finns en metod som passar alla. Det viktigaste är att välja den lösning som ger bäst balans mellan ett naturligt resultat, god vävnadsbevarande kirurgi och långsiktig stabilitet.

Vänliga hälsningar,

Hej,

Det du beskriver är väldigt vanligt, särskilt när det finns ärftlighet. Hos många handlar det inte bara om själva “påsen”, utan också om att övergången mellan nedre ögonlocket och kinden blir djupare med åren. Vävnaden som håller "fettet på plats" har hos olika individer olika styrka. Så även unga individer kan se trötta ut och ha påsar.

Tidigare tog man ofta bort ganska mycket fett, men idag är man generellt mer försiktig eftersom man vet att området annars kan bli för ihåligt längre fram. Det är därför många kirurger numera hellre bevarar och flyttar fett än bara tar bort det. Hos yngre patienter går man dock oftast in på insidan av ögonlocket " transkonjunctivalt" och tar bort fettet utan att skapa ärr på utsidan.

Vilken metod som passar bäst beror dock helt på anatomin. Har man mycket framträdande fettkuddar behöver man ibland minska dem något, men samtidigt kan man använda en del av fettet för att jämna ut tear trough/övergången mot kinden. Detta kallas fettransposition. Ofta blir det mest naturliga resultatet faktiskt en kombination av båda teknikerna.

Omfördelning ger ofta ett mjukare och mer naturligt uttryck över tid, men om själva påsarna är stora räcker det inte alltid ensam. Samtidigt vill man undvika att ta bort för mycket fett, eftersom det kan ge ett trött eller urholkat intryck senare i livet. Ibland utför man ingen av dessa utan enbart en fettransplantation för att maskera påsarna..

Som du förstår så finns det olika lösningar. Det viktigaste är därför egentligen inte exakt vilken metod man väljer, utan att operationen anpassas efter just din anatomi och görs konservativt och balanserat.

Lycka till

Mvh

Hej,

Det du beskriver är tyvärr inte ovanligt efter en tidigare näsplastik, särskilt när stödstrukturer i nästippen förändrats för mycket eller när läkningen inte blivit som planerat. En revisionsnäsplastik skiljer sig dock tydligt från en primär operation och är generellt mer tekniskt krävande.

Vid en tidigare opererad näsa finns ofta ärrvävnad, förändrad anatomi och ibland brist på kvarvarande brosk att arbeta med. Det gör att kirurgen inte bara behöver förbättra formen estetiskt, utan ibland även återuppbygga stöd och funktion. Därför är det viktigt att en revisionsoperation planeras mycket noggrant och utförs av en kirurg med specifik erfarenhet av sekundär rhinoplastik.

Behovet av extra brosk beror helt på hur näsan ser ut idag och vad som gjordes vid första operationen. Ofta kan man använda brosk från nässkiljeväggen om det finns kvar, men efter tidigare kirurgi behöver man inte sällan komplettera med brosk från örat eller ibland revbenet. Öronbrosk används ofta för mindre till måttliga rekonstruktioner och ger vanligtvis mycket diskreta ärr och låg risk för komplikationer. Revbensbrosk används främst när större mängd stöd behövs, exempelvis vid uttalad överresektion eller kollaps. Det är ett större ingrepp men samtidigt ett mycket värdefullt material vid avancerade revisioner.

Man brukar generellt rekommendera att vänta minst 12 månader efter en näsplastik innan man gör en revision, eftersom vävnaderna fortsätter förändras länge under läkningen. I ditt fall, efter 6 år, är näsan fullt läkt och det går därför att göra en stabil bedömning av både anatomi och möjligheterna till förbättring.

Utifrån det du beskriver låter det klokt att boka en konsultation hos en kirurg som arbetar regelbundet med revisionsnäsplastik, så att du får en realistisk genomgång av vad som faktiskt går att förbättra och vilken teknik som skulle vara mest lämplig i just ditt fall. Viktigt är att du tar med journal på utförd operation samt bilder på hur det såg ut innan. Förstår att det kan vara svårare i ditt fall med tanke på att du har opererats utomlands tidigare.

Lycka till

Hej

det går inte att ge ett generellt svar på din fråga.Bilden du har lagt ut visar dock på en kollaps av ena näsvingen samt något vi kallar " alar retraction" vilket innebär att näsvingen har dragit upp sig och därmed syns hö näsborre mer.

Detta går att lösa men handlar ofta om vilka förväntningar man har såväl estetiskt som funktionellt.

Eftersom du har problem med bihålorna bör du dock först ta kontakt med en öron-näsa-hals läkare som kan utreda dina besvär.

Därefter är du mer än välkommen att höra av dig

Lycka tillMVH

Hej,

valet mellan sluten och öppen näsplastik handlar i grunden om exponering, precision och ärrbildning – snarare än att den ena metoden generellt är “bättre” än den andra.

En sluten näsplastik innebär att alla snitt läggs inne i näsan. Fördelarna är avsaknad av synligt ärr, på något vi kallar Kolumella dvs mellan näsborrarna, något mindre svullnad postoperativt och i vissa fall en något snabbare återhämtning. Metoden lämpar sig bäst för mer begränsade justeringar där anatomin är relativt förutsägbar.

En öppen näsplastik innebär ett litet snitt över kolumella, vilket ger full exponering av näsans strukturer. Fördelen här är ökad precision och kontroll, särskilt vid mer komplexa ingrepp såsom asymmetrier, revisioner eller mer omfattande tipplastik. Nackdelen är ett litet yttre ärr (som oftast läker diskret, det brukar inte synas efter 3-6 mån) samt ofta något mer initial svullnad.

För mig efter att ha utfört näsplastiker i över 30 år använder jag det som ger bäst förutsättningar att uppnå ett stabilt och förutsägbart resultat – snarare än av snittföringen i sig. Därför utför jag nästan alltid öppna näsplastiker, som dom flesta näskirurger runt om i världen.

Hoppas detta hjälpte dig i dina funderingar.

MVH

Hej,

utifrån det du beskriver – och det verkar stämma överens med hur det ser ut på bilden – låter det som en faktisk asymmetri snarare än enbart en subjektiv upplevelse.

Att ett bröst upplevs “dra ut” mot armhålan, sitter lägre och får en mer uttalad nedre fyllnad kan tala för en kombination av malposition och det som ibland benämns “waterfall”-fenomen, där den egna vävnaden och implantatet inte ligger optimalt i förhållande till varandra.

Vid åtta månader postoperativt ska resultatet i stort sett vara stabiliserat även om ärrläkning kan ta upp till 2 år. Mindre förändringar kan fortfarande ske, men en tydlig asymmetri i position och form brukar vid den tidpunkten inte spontant korrigeras.

Det är också viktigt att säga att en viss grad av asymmetri är normalt, men det du beskriver ligger utanför det man vanligtvis betraktar som en förväntad variation efter ett sådant ingrepp.

Om du upplever att din kirurg inte riktigt tar din oro på allvar, tycker jag att du ska lyfta frågan igen, gärna mer konkret: be dem kommentera bröstens inbördes position, implantatens läge och om de anser att detta är ett slutresultat eller något som kan/bör korrigeras. Det är rimligt att förvänta sig ett tydligt svar på den typen av specifika frågor.

Om du fortfarande inte får gehör, eller om du känner dig osäker i bedömningen, är det klokt att söka en second opinion hos en annan plastikkirurg. En oberoende bedömning kan hjälpa dig att få klarhet i om det rör sig om något som bör åtgärdas och vilka alternativ som i så fall finns.

Sammanfattningsvis: det du beskriver är dessvärre inte ovanligt som problematik, speciellt med släta implantat, men det är heller inte något man per automatik ska acceptera om det är tydligt uttalat. Val av implantattyp, position och storlek är ett gemensamt beslut där kirurgen vanligtvis tar sitt ansvar som en del i bästa service även om dessa komplikationer kan uppstå. Nästa steg för dig tycker jag borde vara en ny, tydlig dialog med din operatör – med förhoppning att han ser det du ser och vid behov en second opinion.

Vänliga hälsningar

Hej,

ja det är ok. Informera dock gärna narkospersonalen då slemhiinan kan vara mer känslig och lättblödande.

Lycka till

Hej Matilda,

tack för din fråga. Titta på mitt svar till Anna idag så får du flera frågor besvarade😉 Med vänlig hälsning