Näsplastik feb 2020 - Astoriakliniken - Stockholm * - E.1

VARNING LÅNG TEXT

Okej, dags att berätta om min operation.
Det var lång väntetid, ca 6 mån
Vilket kan ses som negativt om man har bråttom med något,
men jag såg det som positivt, det menas med att dom gör ett bra jobb där
och att det är många som vill operera sig där.

Jag har sedan tonåren ogillat min näsa, speciellt profilhåll,
jag har aldrig tyckt att näsan passat mitt ansikte. Den har varit för
stor och ful enligt mitt tycke. Men har alltid fått höra att jag är fin som jag är
och bla bla bla...
Mitt självförtroende har aldrig varit på topp, men inte heller super dålig.
Jag har alltid tänkt att de är min näsa som är felet.
Det var många år som jag tänkte detta, men jag blev äldre och lärde mig att acceptera
det jag föddes med.
Visst jag visste att min näsa inte var spec fin men jag kände inte att
jag behövde operera den, utan jag kunde absolut leva med den hela livet.

För några år sedan blev jag grov misshandlad av en kille, jag var på fel plats ,fel tidpunkt
så att säga. Han slog sönder mig helt ärligt. O min näsa knäckte han totalt.
Hans slag mot min näsa gjorde min näsa ännu mer krokigare, jag började snarka,
blöda näsblod eller så hade jag blod i näsan när jag snöt mig. O en sida av näsan
slutade fungera totalt. Jag kunde inte andas med ena sidan.
Mitt självförtroende blev inte heller bättre av detta.

Några år efter misshandeln bestämde jag mig för att det var dags att fixa näsan, så jag sökte runt på internet
efter någon bra kirurg i Sverige som kunde hjälpa mig med detta.
Jag fastnade för P-O Haraldsson.
Han hade fått väldigt bra omdöme, och inte alls mycket negativt.
Jag tror att även den bästa gör folk missnöjda.
Men jag följde magkänslan o bokade in ett möte med honom.
Minns inte allt då detta var några år sedan men jag fick iaf säga mitt och så fick jag med
en före och efter bild hem som jag var nöjd med.

Några år gick, jag fick barn (inte så lätt att spara då)
och jag prioritera annat, men varje dag såg jag mig i spegeln
och önskade att jag inte såg ut som jag gjorde.
Näsan påminde mig även om den hemska natten jag var med om när
jag blev misshandlad. Egentligen är det inte bara näsan som påminner
men mycket var det.

Gud vad öppen jag känner mig haha... sorry skriver en dagbok känns de som..
Men skriver det jag själv skulle vilja läsa om jag läste någons operationsberättelse.

aja vi fortsätter....

För några månader sedan märkte jag att min näsa blivit värre, andra sidan som fungerade började nu
ha svårare att dra in luft. Vilket gjorde mig väldigt rädd.
Kanske inte alls har med misshandeln att göra.

Igår (klockan är efter 12) var jag och opererade mig på Astoria kliniken i Sthlm.
Jag hade tid kl 8:00 men jag var lite tidig, tog en uber och kände att hellre är jag tidig än sen.
Plingade på dörrklockan, och Lena öppnade dörren. Hon bad mig sätta mig ner o vänta.
Hon sa inte så mycket, hon var upptagen med sina morgonuppgifter.
Vilket enligt mig var bra för jag var såååååå nervös och försökte på något sätt spela
lugn. Började kolla facebook och insta o tänka på annat.
Hade knappt sovit på natten, slumrade till då o då. Men det var inte mycket sömn.
Efter en liten stund så är det dags för mig att skriva in mig, får svara på lite hälsofrågor
och säga mitt personnummer. Sedan visar Lena in mig till mitt rum där jag får byta om.
och så får jag mediciner, 2 alvedon, 1 annan tablett som gör att man inte blöder så mycket,
och vatten med något pulver i som jag inte minns vad det var för.
Jag får en ljusgrå rock som jag ska ta på mig (liknande morgonrock, inte handduks material och inte heller super mjuk) samt att jag får ta på mig ett hårnät (heter det så?)
jag får behålla mina strumpor ,trosor och linne på.
I rummet finns det 1 liten fåtölj bord och en sjukhussäng (som var super skön att ligga på).
Jag lägger mig på sängen och vilar.
En liten stund senare kommer Haraldsson in i rummet.
Han hälsar glatt och ler stort. Han ber mig följa med till hans rum för att han ska kolla på näsan osv.
Får sätta mig på en stol (liknande tandläkarstol) och så pratar vi allmänt,han vill veta lite om mitt ursprung
frågar lite om mina barn osv, tror han märkte att jag var väldigt nervös.
Sedan kollar han i näsan och som sett för några år sedan så såg han hur trasig näsan var inuti.
Han ger mig nässpray som bedövar näsan och sedan får jag en spruta med bedövning på kinderna.
Ca 1 min efter är mina kinder, överläppen och näsan helt bedövad.
Kändes jätte konstigt haha.
Iaf få gå tillbaka till mitt rum , är där i några få minuter, sedan kommer Lena och hämtar mig för att
gå till operationssalen.
Där får jag lägga mig på en liknande tandläkarstol, fast mycket längre.
Hon spänner fast (väldigt löst) min ena arm så att jag inte råkar klia mig eller röra näsan under operationen.
På andra armen sätter hon in en infart och ett dropp och sedan spänner fast andra armen.

"Spänner fast" är egentligen fel ord ,jag kan utan problem dra ut armarna o ta in dom.

Jag berättar för Lena att jag är väldigt nervös, då det är min första operation ..ever...
samt att jag är rädd att kunna se vad de gör.
Hon ger mig kompresser för ögonen så att jag inte kan se.
Sedan sprutar hon i lugnande, tar ca 1 min innan jag känner av det.
Haraldsson kommer in och så börjar de att operera.

Jag var vaken under hela operationen, mesta dels gick det bra.
Hör hur de pratar om näsan och förstår att det var mer skador än vad någon kunde se.
Vilket gör mig väldigt orolig, samtidigt som jag är tacksam över att de berättar sanningen.

Till en början kände jag ingen smärta eller så, kände att de höll på med näsan men det gjorde verkligen inte ont.
Ibland flyttade kompresserna på ögonen så att jag kunde se , men såg ingenting av vad de höll på med.
plus att Lena var väldigt snabb med att flytta tillbaka dom, så himla gulligt av henne o ha lyssnat på mig.

till smärtan nu..
Vill bara klargöra att detta är ENBART mitt fall, och ingen annan ha nog upplevt detta!
Och detta är absolut INTE Haraldsson eller Lenas fel!!!

Min näsa var så pass drabbad av misshandeln att det var en väldigt svår operation för dom.
Hur trasig näsan var kunde inte man se , kanske någon som är synsk. Men ingen vanlig människa.
Det fick gå djupare in i näsan där bedövningen ej tar samt att det är inte vanligt att behöva gå så långt, (om jag förstod dom rätt.)
Det gjorde SÅÅÅ ont! jag kände hur dom fixa o trixa och kämpa med min näsa.
Jag höll ut eller jag försökte så gott jag kunde, Lena och Haraldsson lugnade mig så gott de kunde,
och jag fick tårar av smärtan. Bad om ursäkt över att jag grät osv men de förstod verkligen och försökte så gott de kunde att lugna mig. Det var bara några få minuter som jag hade ont.
Jag minns att jag hörde dom säga att det var gränsfall för narkos.
Då förstod jag ännu mer hur trasig näsan var.

Skriver detta igen vill inte att det ska missuppfattas!!! Att jag kände smärta under min operation, har ingengitng med kliniken, personalen att göra... Det är pågrund av att min näsa var väääldigt trasig efter misshandeln.

Blödde också väldigt mycket under operationen.
Vilken jobbig patient jag var haha
Lena frågade mig om jag brukade blöda mycket när jag hade mens osv.
vilket jag inte brukar eller inget jag tänkt på så.

Operationen tog ca 2 timmar.
o jag var vaken hela tiden (kändes de som iaf)
men det kändes inte som 2 timmar utan snarare 40 min!

När operationen var klar satte lena på gips o så, och sedan hjälpte hon mig tillbaka till sängen där jag fick vila.
Blev illamående efter operationen, spec när jag satt upp, men när jag låg ner o vila
så kändes de bättre.
Lena sa att det kunde vara för att jag svalt blod under operationen.

Efter en stund kom min kille, och jag kände då att jag kunde åka hem.
Innan jag åkte hem kom Lena med sjukintyg, och lite annat. Hon förklarade väldigt bra
när jag ska ta av tampongerna(heter de så) och annan bra info..
Jag fick även gipsskivor ?? i näsan, är detta vanligt?? eller är det
bara i mitt fall?

När killen gick ner för att hämta bilen , jag vägrade att följa med då jag ej ville visa mig ute haha.
Lena tyckte inte att jag skulle gå ner själv.
Hon bad mig säga till henne när han var nedanför så hon kunde följa med mig ner.
Så himla gullig!!
När han väl ringde så följde hon med mig ner till huvudingången och såg till att jag satte mig i bilen innan hon gick. Så fint!!

På väg hem i bilen kommer illamåendet igen.
Och som tur har Lena skickat med en kräkpåse.
För det flyger ut, och vad det såg ut som så var det blod.
Jag spydde kanske upp 300-400ml utan att överdriva.
Vilket var super bra för mådde super efter det.
och än har de inte kommit tillbaka.

Som smärtstillande kunde jag ta alvedon.
Jag har inte tagit några idag, förutom dom jag fick på kliniken.
Det gör inte ont alls. eller alltså det dunkar lite men behöver inget för smärtan känner jag.

Detta var min operationsberättelse.
Och även fast jag inte vet hur näsan blir så kan jag med handen på hjärtat säga
att jag rekommenderar Astoria kliniken!!
Så vänliga, omtänksamma.
Och även fast näsan inte blir som på bilden (vilket jag såklart är orolig för)
och då på grund av min trasiga näsa, så känner jag att
Haraldsson och Lena försökte sitt bästa med att fixa min näsa.
Så tack ska ni ha för det!!!

Nu har jag skrivit en hel bok. Hoppas någon tycker att det var bra med alla detaljer haha

kanske uppdaterar dag för dag om näsan, jag känner att de är för få som gör det.
Får se hur jag mår imorgon..
Godnatt!!