Min berättelse kan vara färgad av min egen yrkeserfarenhet då jag är yrkesverksam som intensivvårdssjuksköterska. Vilket innebär att jag varit med en del inne på olika operationssalar och mitt arbete innebär att jag utöver att arbeta på en intensivvårdsavdelning roterar in till en uppvakningsavdelning. Tanken är ändå att denna berättelse ska spegla vad som hände under dagen, men hur jag uppfattat saker kan vara beroende av den kunskap jag har om arbetet och omvårdnadsutövande. Hade tid kl. 07, efter anmälan i receptionen fick jag ta hissen till våningen för operation och uppvak. Blev visad av en sjuksköterska till ett rum för ombyte och fick ett låsbart skåp för att lägga in kläder och värdesaker. Fick bädda ned mig i en säng. Fick preopmedicinering. Blev avbrutna av Karl när sjuksköterskan skulle sätta infart, så det fick vänta och vi gick till hans rum för att jag skulle bli ritad. Vi hade från början tänkt ett lollipop-lyft, men när han mätte på nytt konstaterade han att det skulle behöva bli ankarlyft i alla fall för att det skulle bli bra. Fick min infart, ett sista toabesök innan operationen och direkt efter det leddes jag in på opsal av två narkossköterskor. Fick kontakt med operationssköterskan. Fick klä av mig och lägga mig på en uppvärmd brits. Kopplades upp, fick masken över ansiktet men kändes som att jag fick ta i för att få luft i den. Kände när sederingen började ta som en värmespridning och känselbortfall från benen som spred sig mot resten av kroppen. Fick ett plötsligt uppvaknande på uppvakningsavdelningen när jag kom ut för att jag frös och frossade. Fick ett värmetäcke men blev snabbt för varmt. Dåsade till snabbt igen. Nästa gång jag vaknade var det för att min sjuksköterska och en till plockade bort min EKG-övervakning. Kände mig överrumplande och förvånad av det uppvaknandet. De som tog bort övervakningen försvann lika fort som de hade kommit. Orienterade mig själv och insåg att jag måste legat på uppvaket en timme eftersom de plockade upp övervaket. Smärtan ökade snabbt. Undrade förtvivlat om jag ens hade fått någon lokalbedövning. Låg för långt ned i sängen och försökte ta mig själv uppåt, kände mig tvungen att sitta upp mer pga trycket över bröstkorgen. Hade omtöcknat lyckats be om sängkontrollen för att höja under huvudet. Varje andetag gjorde ont i bröstmuskulaturen och kunde bara ytandas. Hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Försökte påtala detta för närmaste sjuksköterska. Att det gjorde ont att andas, att ta djupa andetag och att det till och med gjorde ont att svälja. Sjuksköterskan försökte förklara bort det med att jag "syresätter mig 99% och att jag inte behöver ta några djupa andetag" och att "det är laryngsmasken som gör att det gör att ont att svälja". Jag blev förargad och upplevde att jag blev bedömd som om jag hade en ångestattack och svarade att "jag vet att jag kan andas" och "jag vet att jag syresätter mig" och tillslut "jag måste ju visst kunna andas utan det gör svinont i bröstkorgen" och förklarade att "det gör ont bröstkorgen när jag sväljer, inte i halsen". Fick en kopp med alvedon och kapsel oxynorm. Smällde av inombords när det var allt jag fick, men då det började bli uppenbart för flera att jag hade ont kom min sjuksköterska och gav mig oxynorm intravenöst. Det tog bort toppen på smärtan, men fortsatte att ha ont. Vad jag menade var att jag åtminstone ville kunna andas normalt. Försökte hantera smärtan, inväntade att smärtlindringen ska ha tillräcklig effekt för att kunna äta lite, kunde dricka obehindrat och törstade så jag drack en hel del. Blev alldeles varm av oxynormet, försökte få av mig strumporna själv, men gjorde på tok för ont när jag böjde mig framåt och sträckte mig efter fötterna. Försökte en gång till då jag inte såg någon som kunde hjälpa mig. Hade tidigare frågat om en ringklocka, men kom inte ihåg vad jag hade fått för svar och någon ringklocka såg jag inte. Fick tillslut kontakt med en sjuksköterska hos en annan patient. Fick nytt smärtgenombrott efter att jag rört på mig. Fick mer Oxynorm intravenöst. Min sjuksköterska belyste att jag har mer ont än normalt och rådfrågar även med andra sjuksköterskor på uppvaket. Min kirurg blir kontaktad. Fick stesolid då min bröstmuskulatur tydligen krampat en del under operationen och att det kunde vara orsaken. Lyckades tillslut få tillräcklig smärtkontroll för att kunna äta upp min smörgås och mitt energibar. Fick ta kontakt med min sambo och berätta att det drog ut lite på tiden. Hade räknat med att vara utskrivningklar kl 12 (preop 1h, op 2h och postop 2h). Det fyllde inte på sig i urinblåsan trots att jag drack, så fick extra dropp. När jag väl behövde gå på toa var det återigen svårt att få kontakt med personal. Försökte sätta mig upp själv. Gick lättare eftersom jag hade mer smärtlindring i kroppen. Min sjuksköterska uppmärksammade tillslut min aktivitet, hämtade kompressionsbh'n som skulle på innan jag gick till toaletten. Fick hjälp på med bh'n, men fick ingen lyhördhet att processen att sticka in armarna utlöste mer smärta så det snurrade i rummet. Gick stappligt till toan. Svårt att torka sig och högg till ordentligt när jag skulle spola. Fick inget gehör för det heller. Stapplade tillbaka. Var inte orolig för komplikationer, men upplevde det orimligt att det skulle göra så ont som det gjorde. Väl i sängen skulle sjuksköterskan göra ultraljud på urinblåsan, så jag tömt ordentligt. Blev påverkad av att snabbt sänkas ned i sängen. Tryck över bröstet, yrsel, varm, svettig, lätt illamående. Kände att jag inte hade "alla hästar hemma" och fattade inte riktigt vad som hände. Sjuksköterskan undrade om det var smärta igen men jag kunde inte riktigt förklara mig. Sjuksköterskan sa "Men det vet ju du varför det blir så". Jag hade så många svar på det men fick inte fram något. Men hennes svar var att det är morfinets åverkan. Såklart, ja jag fattade det när hon sa det. Men inte just när jag mådde så konstigt, mäktade inte med annat än att påtala att jag aldrig tagit opiater förut. Därefter gjorde hon det tydligt att jag var klar och kan gå hem när "jag vill". Kände mig helt förstörd, kände mig till besvär och inte bemött. Kände mig inte fit nog att lämna avdelningen men ville heller inte stanna kvar. En annan sjuksköterska som hälsat på mig tidigare under eftermiddagen kom med mina papper till försäkringskassan och svarade på en och annan fråga innan hon gick vidare. Hon drog infarten, vilket gjorde svinont för hon tryckte så hårt med kompressen innan hon ens dragit ut slangen. Smärtan blev en chock. Jag var ledsen. Och jag skämdes. Satt ensam på sängkanten och rent ut sagt grät en stund innan jag kunde samla mig för att gå ut från uppvakningsavdelningen till rummet där jag skulle byta om. Tittade knappt på personalen när jag traskade ut. Insåg dumt nog att jag lagt mina kläder på översta hyllan i skåpet och mådde på tok för dåligt för att gå tillbaka och göra mig till mer besvär genom att be om hjälp att få ner kläderna. Lyckades sträcka upp ena armen, gick och klädde på mig och gick som i en dimma ut till receptionen där jag möttes av min sambo. Han såg att jag var helt knäckt. Tack o lov gjorde även receptionisten det (som är en gammal arbetskollega till mig) som kom fram och kramades och tröstade och lyssnade på vad jag hade upplevt. Hon lovade att föra det vidare och gav mig lite peppande ord. Apoteket låg intill kliniken. Jag och sambon gick in för att hämta ut alla läkemedel. Hann ungefär lämna min legitimation och sätta mig innan jag blev supervarm och illamående och var tvungen att gå ut. Fick med en påse av apotekaren och sen fick min sambo lösa ut läkemedlerna åt mig medan jag satt utanför. Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringades halvsittande i sängen, med filmer jag redan sett på tv. Maxdoserade mina läkemedel och behövde hjälp i och ur sängen. Dagen efter återkopplade min sjuksköterska via telefon som utlovat. Jag berättade att smärtlindringen inte var tillräcklig. Hon försökte även prata med mig om hur smärta är individuellt och hur min förväntan kan ha påverkat min smärtupplevelse. Försökte lugnt och tydligt förklara att jag varit realistiskt i mina förväntningar och att jag var väl medveten om att vissa mår bra efter operation och får en dipp efter ett par dagar, medan andra har mer ont, och vissa tycker att det känns helt ok. Hade egentligen inte förväntat mig något speciellt, eftersom det är så svårt att förutsäga. I slutänden kändes det inte som om det var min förväntan på smärta som var problemet utan snarare vad de hade förväntat sig att jag borde ha haft för smärta. Eftersom de flesta tydligen inte har så ont. Men sen å andra sidan är det ju heller inte orimligt att man har ont när man skurit upp bröstmuskulaturen och möblerat om lite. Sjuksköterskan bad min kirurg att ringa upp under eftermiddagen, vilket han gjorde och jag fick mer smärtlindring utskriven samt Stesolid mot muskelkramperna. Fick även tips på lättare stretchövningar som kunde hjälpa. Önskar att jag hade kunnat få långtidsverkande oxycodon att ta morgon och kväll för att ha mer stabil smärtlindring över dygnet och mindre påverkan av oxynormet varje gång man tog och varje gång det började gå ur kroppen. Tog tabletter mot illamående i förebyggande syfte men hade problem med att jag blev kallsvettig och allmänt "lustig i kroppen" av oxynormet. När smärtlindringen väl var under kontroll hade jag följande dagar inga problem med lättare uppgifter och kortare promenader.

I mina papper stod det att jag skulle dubbelduscha med descutan/hibiscrub morgonen och kvällen innan operationsdagen samt operationsdagens morgon, så totalt 3 gånger dusch innan op blev det. Kunde knappt sova på natten för att jag var hungrig och var så spänd inför operationen att jag vaknade en timme innan larmet gick igång. Hade 1,5h till kliniken så det var bara att duscha sen åka iväg till kliniken, räknade inte med vägarbeten så var framme på kliniken 5min innan min tid. Anmälde mig i receptionen och hann knappt att sätta mig ner tills sjuksköterskan kom och frågade efter mig. Kramade mamma hejdå och följde med sjuksköterskan, kliniken kändes inte alls som ett sjukhus så det var ganska skönt men var fortfarande super nervös. Sjuksköterskan bad mig att vänta lite tills omklädningsrummet blev ledigt så jag fick byta om men då kom min kirurg fram och sa att han kunde rita och ta bilder på mig så länge, han nämnde också att han försökt ringa mig så jag kunde komma tidigare och opereras eftersom tjejen före mig hade blivit sjuk men det hade inte funkat ändå eftersom jag har en bit att åka. Han var som vanligt superlugn och avslappnad och pratade, tog bilder och ritade. Det tog knappt 10min sen var det klart och jag kunde byta om till skjorta och strumpor och lägga mig i sängen under ett mjukt o skönt täcke. Sen kom sjuksköterskan och gav mig några piller inför narkosen och kortison för illamåendet, hon satte infart i handen på mig också. Sjuksköterskan var jätte trevlig och snäll och såg att jag var lite nervös över att sätta nålen i handen och att jag aldrig blivit sövd förut så hon sa att det bara kommer sticka till lite och allt kommer gå bra. Direkt efter att hon gick kom narkosläkaren som jag inte minns namnet på tyvärr men en lika trevlig och lugn kvinna som ställde lite frågor och förklarade lite saker sen rullade de in mig till operationssalen. Det var bara två kvinnliga sjuksköterskor och narkosläkaren som var inne i salen när jag kom dit men ändå var hon snäll och höll ett täcke framför mig när jag klädde av mig och la mig på bordet och sen la hon täcket över mig direkt. Det var riktigt kallt i salen och hon förklarade att det var för att det fanns ventilationer som ska rena luften o.s.v. Kollade på klockan när jag låg där och blev helt chockad över att det hade tagit 30min tills jag satte min fot på kliniken och tills jag låg på bordet, det gick verkligen undan här. Kände mig lite stressad men hade nog varit ännu mer stressad om jag hade fått vänta så det var inga problem. Narkosläkaren sa att de sprutar in lite antibiotika och koksalt så det kunde kännas lite kallt men att det också fanns lite sömnmedel kvar i slangen som jag kunde känna av. Jajemän det gjorde jag, allt blev helt plötsligt så tyst eller inte tyst men som att nån drog ner på volymen och jag slutade frysa samt att det snurrade i rummet. Jag var fortfarande vaken och uppfatta allt de sa men lite berusad ungefär. Det sista jag hörde var narkosläkaren viska (eller kanske jag som uppfatta det som att hon viska?) att nu sprutar jag in sömnmedel så nu kommer du somna sen var jag borta. Kändes som att jag hade sovit i 5min när jag vaknade på uppvaket fast det hade gått ca 2h. Det första man känner när man vaknar är ett obehag och tryck på bröstet så jag kollade på de under täcket direkt men jag var så trött så jag kunde inte reagera mer än att yes nu har jag äntligen bröst!! Var som sagt väldigt trött så somnade till nån halvtimme till tills jag kände mig ganska så pigg. Under tiden kom kirurgen och tittade till mig och berättade att allt gått bra och sen fick jag saft och smörgås, trodde att jag skulle må illa efter narkosen men det gjorde jag inte som tur är och smörgåsarna slank ner ganska så fort. Har normalt lågt blodtryck så fick sitta upp en stund innan jag reste på mig och gick på toa, lite snurrigt men det gick bra. Två sjuksköterskor kom och hjälpte på mig en sport-bh, fick välja mellan en vit eller svart så det blev en svart från Abecita Kimberly. Den första dagen är man så bedövad så man rör på sig ganska så bra utan att det gör ont och det var inte så svårt o klä på sig heller men lösa kläder rekommenderas! Bilturen hem gick också jätte bra eftersom man är så bedövad så jag kände knappt några inbromsningar eller gupp, sov nästan hela vägen hem också. Nu har det gått 4 dagar och det värsta är nog över trycket och smärtan har börjat sakta men säkert försvinna, det värsta är nog att behöva sova på rygg, har så fruktansvärt ont i rygg och axlar. Annars är jag jätte nöjd med både resultatet, kliniken och min kirurg! Hade valt samma kirurg och samma klinik om jag fick göra om allt igen. Kommer faktiskt inte på så mycket mer att berätta eftersom det oftast är samma rutin för alla men annars är det bara att ställa frågor så svarar jag gärna :)

Klockan ringde 05:20, dagen vart äntligen här och det vart dax att ta min sista dusch innan operationen. 05:40 satt jag helt färdig i soffan och väntade på min sambo som skulle göra sig iording och äta frukost. Tror tiden aldrig gått så sagta tidigare! När väl klockan vart 06:15 vart de dax att åka ner mot stan, lite smått nervösa och förväntansfulla, när vi kom in på Art clinic fick vi sitta och vänta innan dom kom och hämtade mig då vart lite tidiga. När sköterskan väl kom och hämtade mig så fick min sambo endast följa med när jag bytte om till den "sexiga" rocken och dom snygga strumporna *hosthost*. Jag hade oroat mig lite för att han inte skulle få vara med, så det va skönt den lilla stunden han vart med. Sen fick jag komma in till min säg där jag träffade min ena sköterska som pratade lite med mig och gav mig lite smärtstillande och kortison så jag skulle ha mindre ont efter operationen. Direkt efter det kom narkosläkaren och ställde lite frågor och kollade så allt vart okej med mig innan sköterska skulle sätta nål. NÅL!! Min största rädsla! Jag vart väl medveten om det så jag hade förbetätt med bedövningssalva, men med kärl som är svåra att hitta och på en tjej med väldigt kalla händer vart det inte så lätt för henne! Jag blev rädd och ledsen för att det inte gick och då drar kärlen ihop sig ännu mer *suck*! Men efter fjärde(!) försöktet lyckades dom äntligen. Karl kom in och jag fick sitta på sägen så jag inte skulle svimma när jag ställde mig upp, så vi pratade om sommaren innan det vart dax att gå till hans rum. Där han skulle fota mig och rita lite på mig. Sköterskan som satte nål på mig sa att jag skulle vara rädd om den och vågade inte använda handen, så att få på och av rocken vart inte det enklaste! När karl vart klar med mig lämnade han över mig till sköterskorna som bad mig att gå på toa en sista gång innan operationen. Så när jag är klar står narkosläkeren utanför och säger att de är dax nu. Så jag följer med han och får på mig en nätmössa. När jag kom in till operationssalen stod det en narkossköterska och tvår sköterskor som förberädde för operationen. Narkossköterskan hjälpte mig av med rocken och jag la mig på operationsbordet. Hon kopplade in EKG , blodtrycksmätare och nått som mäter andrningen samt droppet med narkos. Det vart de kallaste rummet jag någonsin varit i!! Jag låg bara och skakade och nämde att de vart lite kallt. så jag fick ett extra täcke som dom blåser in varmluft i och det är jag tacksam över. Sen fick jag andas lite syrgas och nakrossköterskan startade droppet och sen blev det bara dimma! Vill bara säga att allt detta från att min sambo pussade mig till att jag sov tog 30 minuter! 30 minuter det är ju inget alls, men det va skönt att slippa vänta så man inte börjar tänka och fundera så mycket. Narkossköterskan berättade för mig att jag själv skulle förflytta mig mellan operationsbordet till min säg, med deras hjälp såklart. Men det finns inget minne från det. De första jag kommer ihåg efter operationen är att sköterskorna inne på uppvaket frågade varför dom hade ställt min säng på fel plats och att dom bad mig lägga min ena hand under täcket. Detta är bara vad jag hörde, men när jag öppnade mina ögon kom en av mina sköterskor och frågade hur de kändes. Jag hade ont och kände den lilla elefanten på bröstet som hon tidigare hade berättat om, så jag fick lite morfin och efter en kort stund minskade smärtan. Jag kunde aldrig somna om igen utan vart förvånadsvärt pigg! Jag fick lite saft och det vart de godaste jag druckit på länge! Sköterskan hämtade min mobil åt mig så jag kunde ringa min sambo och säga att jag vaknat och oj va förvånad han blev att jag redan vart vaken, klockan vart då 09:15. Och operationen vart igång ca 08. Sköterskorna kom med jämna mellan rum och tittade till mig och vid ca 10 fick jag lite frukost , fick i mig frallan och saften. Jag sparade mig lite då vi skulle köpa max påvägen hem. 10:30 om sköterskan och sa att jag får åka hem om jag vill bara att jag måste träffa Karl först. Jag fick hjälp med en bh som faktist är mycket mer bekväm än vad alla skriver i sina berättelser, den beskrivs ju oftast som en tortyr men det tycker jag verkligen inte! Som vilken sport bh som helst. Sen hämtade sköterskan min väska så jag fick klä på mig lite och jag är så glad att jag kunde klä på mig allt själv! Min sambo han kom tillbaka redan klockan 10 så han satt o väntade på mig, så jag fick komma hem så fort som möjligt. En stund efter jag fick på mig mina kläder kom sköterskan och sa att de dröjer ca 1h till Karl kommer så han hade en annan operation * suck* Så jag tog av mig skorna och la mig igen. Skrev till min sambo som också blev lite besviken, för så kul är det ju inte att sitta nere i reseptionen. Men min sköterska hade varit nere vid reseptionen och kände igen mig sambo , så hon kom upp till mig och frågade om han vart här och att jag kunde få gå till ett uppehållsrum istället dit han också fick gå. Och såklart ville jag det! Och när jag såg han i trappan belv jag jätte glad såklart! Vi satt nästan 1h i de rummet och pratade och skrattade även om det gjorde lite ont. När karl kom sa han att han vart väldigt nöjd och att allt gick som planerat samt att jag ska komma på återbesök om exakt en vecka. Sen vart de dax att äntligen åka hem! vi gick över till apoteket och hämtade lite smärtstillande ( och jag kan säga att de behövs när lokalbedövningen släpper och även nu dagen efter) sen åkte vi till max och köpte med oss hem. Påvägen hem sa min sambo att han vart tvungen att stanna vid ica och hämta mitt packet, och jag som inte hade beställt nått?! Och när vi kommer hem öppnar han de och plockar fram en platta Nocco Tropical som jag ÄLSKAR samt ett presentkort på gymgrossisten, och åååhh va glad jag blev ! Som sagt jag vart väldigt pigg efter allt men vi kom hem 13 typ och jag satt och målade lite , vi vilade en liten stund och på kvällen vart vi tillochmed ute och gick en promenad tillsammans även om de gick sakta. Promenaden ångrar jag verkligen inte, det vart jätte skönt o röra lite på mig. Har min bröst ändrats nått ett dygn efter op? JA! svullnaden upptill har lagt sig vilket är skönt då det inte syns lika tydligt att dom är så nya Hur känns det i kroppen dagen efter? Jag känner mig väldigt stel i överkroppen och tycker det är skönt att växla mellan att ligga, sitta och stå. Även om det gör lite ont att lägga sig och resa sig . Vilka inplantat har jag? Vi valde mentor runda och näst högsta profilen 300cc. Då jag ville ha ett så naturligt resultat som möjligt och peronligen gillar jag inte dom anatomiska inplantaten. Hoppas min operationsberättelse blev allt för flummig!

Onsdag 15/6 kl. 07:00 infinner jag mig på Art clinic i Jönköping. Eller rättare sagt några minuter senare då min sambo/chaufför är en sann tidsoptimist .

Får vänta några minuter innan en sköterska kommer och hämtar mig, jag får byta om och låsa in mina saker. Blir tilldelad en säng och kryper ner och väntar på att Karl ska hämta mig för ritning och fotografering. Det går snabbt och han visar och förklarar, jag känner mig lugn.

Jag är nr två i operationsordningen och myser ner mig i min säng, njuter av att kunna ligga på sida/mage. Dom gulliga sköterskorna sänker belysningen och jag blir ensam kvar, regnet smattrar utanför och sängen är så skön. Det är åtta sängplatser som är avdelade med väggar med ett runt fönster med en färgglad målning. Överlag ger lokalerna ett fräscht, fint och proffessionellt intryck.

Vid nio får jag en kanyl i handen och premedicinering samt att narkosläkaren kikar förbi och pratar lite. Slumrar lite till.

Klockan tio kommer en narkossköterska och rullar iväg mig och i opsalen är det en trevlig stämning. Hon meddelar att jag ganska troligt kommer att känna en svidande känsla när hon sprutar in medlet men det gör det ej, plötsligt flyttar sig oplampan när hon säger att hon börjat. Jag slocknar.

Vaknar i min säng vid 11:20 och känner mig riktigt pigg. SMS till sambon att jag vaknat men fingrarna lyder inte riktigt . Karl är hos pat nr ett och säger bara att jag ser väldigt pigg ut, att det gått bra och att han kommer förbi senare. Har inte ont endast ett tryck över bröstet. Sköterskorna kommer förbi titt som tätt och för journal och jag vilar vidare. Fikar lite men är ej hungrig. Var mest orolig för illamående men det känner jag inte av.

Vid ett får jag sätta på mig BH och klä på mig och åka hem men eftersom sambon inte är färdig med sin shopping ligger jag kvar till tre innan jag går ner till bilen. Innan dess har jag fått Alvedon då det började trycka mer. Hämtar ut smärtlindring på Apoteket som ligger granne med kliniken och åker hem.

Äter Alvedon och Naproxen i en vecka, strikt enl. schema. Behöver aldrig ta Morfinet.

Vid återbesöket fotar sköterskan, klipper bort luftöglorna och tejpar om. Det ser jättefint ut och jag ser ej snittena bland klisterresterna. Har börjat få tillbaka lite känsel i huden.

Är mkt nöjd med kliniken och personalen. Resultatet var fint redan första dagen, ingen svullnad förutom brösten då och inga blåmärken. Har kunnat röra mig utan problem och ej varit särskilt trött. Det jobbigaste den första tiden var att ta sig upp ur vår mjuka säng samt att sova på rygg. Att ta sig upp underlättades om jag tog tag i skinkorna och hävde mig upp .

Att inte kunna ta hand om/mysa med min son var min största saknad innan op men det var aldrig något problem. Min sambo fick naturligtvis sköta lyften och var han inte i närheten böt jag blöja och hade picknick på golvet. För att komma upp i vår säng så satte jag knäet under rumpan på honom och lyfte .

Om du funderar/bestämt dig för en operation kan jag bara säga att JAG är mkt nöjd med Art clinic, Karl och nuvarande resultat.

Lycka till!

 

 

 

 

Jag hade ända sedan 13-14 års ålder drömt om att förstora brösten. Det var en kväll i Juni som jag låg och tittade på före-och-efter bilder på tjejer som gjort brösten och avundades hur fina dem var som jag fick nog! Jag googlade på kliniker runt om och bokade samma kväll in konsultationer på kliniker runt om där jag bor, för att se vilken jag fastnade mest för. Efter stt ha varit på två konsultationer var jag på Art Clinic här i Jönköping och träffade Karl för första gången. Vilket proffs!! Var min första tanke. Han förstod precis vad jag menade i form och storlek och jag kände mig så fantastiskt välkommen där att jag bokade in operations datum hos dem direkt två månader senare, den 27 augusti. Efter två veckor fick jag fakturan med 20% av inbetalningen och jag betalade in hela summan direkt för jag blev så exalterad och glad och ville bara få det gjort så fort som möjligt! Tiden fram till op. Gick vääääldigt långsamt. Jag pratade med alla Jag känner som gjort bröstförstoring och ju mer jag pratade med folk om det, desto mer pepp blev jag. Jag ångrade mitt val av implantat från droppformade till runda en månad efter min konsultation, så jag ringde kliniken och vi bokade in en till konsultation ( kostnadsfritt förstås ). Där lugnade Karl mig och fick mig att inse att det bara är kalla fötter som pratar. Så jag valde mina droppformade implantat tillslut iallafall ;) Men såklart att tankarna snurrade ända fram tills Jag låg på operationsbordet med armarna utsträckta om jag verkligen valt rätt strl, form osv. Dagen innan operation fixade vi och donade här hemma med städ, lagade mat, klippte klor på hunden osv osv. Sånt som jag inte skulle kunna göra sedan. Jag tvättade mig även med descutan över hela kroppen för att bli riktigt ren inför operationen. På natten vaknade jag många gånger och när klockan ringde vid 06.00 dagen därpå var jag jätte trött. En omgång till med descutan och sen var det dags att Bege sig till kliniken. Klockan 07.00 hade jag tid och prick kl. 07.00 kom en sköterska och ropade upp mig. Jag fick ett rum där jag fick byta om till nattlinne, morgonrock och strumpor. Direkt efter kom Karl och vi pratade lite och han ritade på mig samt tog före bilder. Sedan fick Jag träffa mina två super gulliga sjuksköterskor som var med mig hela dagen där. Jag blev visad till min säng och fick installera mig där. Sedan kom en av sköterskorna med lite piller och lugnande, samt satte en nål i armen på mig. Jag tittade på klockan och insåg att det endast gått 20 minuter, SKÖNT att allt gick så fort. Jag hade ALDRIG velat vänta en enda minut där, då hade mina hjärnspöken satt igång och tänka på allt om alla risker osv. Kl. 7.30 kom narkossköterskan och pratade med mig lite innan hon och nån mer tog med min in i operationssalen. Där fick jag klä av mig och lägga mig på en uppvärmd brits och lägga armarna rakt ut åt sidorna. Jag fick såklart ett täcke över mig också. Jag frågade narkossköterskan om alla risker, men hon och dem andra lugnade mig och vi kunde till och med skratta lite. Nu var det dags och jag var faktiskt inte nervös längre! Jag vaknade efter vad som kändes som fem minuter senare av att en av de gulliga sköterskorna stod bredvid min säng och sa mitt namn. Jag minns bara att jag ville ha vatten och att jag fumlade efter min telefon och drog iväg ett sms till min sambo om att allt gått bra. Trodde Jag ja, det visade sig sedan vara mest bokstäver jag skickat iväg ;) Jag somnade iallafall om en stund och några timmar senare frågade sköterskan om jag ville ha lite fika, vilket jag förstås ville. Hade ju fastat i 24h nu. Jag fick en fantastiskt god och lyxig fralla med grönsaker och ost, saft och kaffe. Sjuksköterskan hjälpte mig att sätta mig upp men vi insåg ganska snabbt att det inte gick då Jag svimmade sittandes! Inte av smärta utan för att jag var ganska omtöcknad. Så jag fick ligga ner och äta min fralla, men det gick ju lika bra det. Senare skulle jag försöka gå på toa, och det var fanimej inte lätt! Det var PRECIS att vi hann tillbaka till sängen igen kan jag säga. Jag fick vila lite till innan min sambo kom till kliniken. Jag skulle då gå upp och hälsa på honom, även här med hjälp av ssk, men huvudet snurrade även nu och jag fick vända och gå in och lägga mig igen. Min sambo åkte och fixade lite ärenden åt mig så länge samt fällde sätet i bilen så jag kunde ligga ner på hemvägen. När han kom tillbaka bestämde jag mig för att fixa det, och det gjorde jag. Låg ner i bilen påvägen hem och det gick jätte bra. Det var så himla skönt att komma hem igen! Väl hemma började dagar av helvete och vredskap. Jag hade aldrig särskilt jätte ont i brösten utan mer i ryggen. Sen blev jag dålig av mina tabletter också, blev förstoppad och fick jätte ont i magen :( Sen drog jag på mig en förkylning lagom efter och det gjorde ju inte salen bättre direkt. Ryggen var/är nog värst såhär i efterhand.. Man ligger i ett å samma läge när man sover (vilket jag gör väldigt mycket) och det gör att man blir rätt stel även att man rör sig mycket i övrigt. Igår var jag ute på en kort promenad, det var skönt. I skrivande stund är det Nu 4 dagar sedan min operation! Jag hoppas att jag kommer bli nöjd sedan. Även om det är svårt att se saker å ting positivt nu när jag fått så mycket skit efte operationen :( Det var min berättelse!

Då är det dags för mig att dela med mig av min upplevelse :) Larmet ringde 09.00, tog min sista dusch med Hibiscrub. Var inte nervös, bara lite orolig men mest hungrig!! Försökt vräka i mig mat kvällen innan men det hjälpte inte hehe. Min kära sambo fyllde år samma dag så han fick sina presenter och jag kände mig ännu lugnare då han kramade mig och sa att allt kommer gå så bra! Vid 11.00 skulle jag åka och plocka upp svärmor som skulle följa med mig till Jönköping, då sambon inte kunde ta ledigt. Vid 13.00 anlände vi till Art Clinic, anmälde mig i receptionen och satt ner och väntade i ca 20min. Sen kom en kvinna och hämtade mig, fick ta på mig en gigantisk skjorta och strumpor. Kramade svärmor Hejdå då hon inte fick vara med mig alls förrän det var dags att åka hem. Fick lägga mig i en säng under täcket och knappra på telefonen innan dom kom med smärtstillande och en shot mot illamående. Hade lite problem att få ner vissa tabletter men med lite pepp från sköterskorna tvingade jag ner dom :) Fick kanyl i handen och sen var det dags att träffa kirurgen (Karl) för att ta bilder och bli ritad på. Allt kändes fortfarande så lugnt. Han sa att dom alldeles strax kommer och hämtar mig till operationen. DÅ blev jag lite nervös. Men det försvann snabbt då sköterskorna var så himla snälla och goa och skämtsamma! En av läkarna var från Västerbotten så det var lite roligt att träffa nån som nästan är från samma ställe som jag växte upp på! Lade mig till rätta och dom kopplade in mig med allt möjligt. Sedan startade dom lite sövningsmedel så jag skulle slappna av. Fick andas i en mask och började skratta, måste ha varit nån medicin haha. Sen bad dom mig att tänka på en trevlig plats, men det hann jag inte. Hann inte ens bli trött, sen var jag borta! Vaknade (kändes som 5min senare) av att dom sa mitt namn, såg att jag var inne på uppvaket igen. Det första jag kände var smärtan, jag låg helt på rygg och bad dom höja sängen så jag kunde sitta. Grät lite, var nog både av smärta, lättnaden och chocken att det gått så fort och lätt. Fick smärtstillande och mådde snart mycket bättre! Hade ingenting för brösten förutom täcket så jag tog bilder och kände mig så otroligt nöjd! Karl kom och träffade mig kort efter, sa att jag behöver använda bröstband. Han sa att det gått jättebra och att brösten givetvis kommer halka ner och hamna närmare varandra för nu är det som E4an mellan dom haha. Kände mig lugn, glad, uppspelt och kunde inte sluta titta på mina nya fina boobies! Fick sedan lite saft, mackor och en god hallonsmoothie :) till min besvikelse hade hungern försvunnit helt, måste ha varit pga droppet inne på operationen. Jag som hade legat och längtat efter mat hela dagen haha! Gick och kissade själv, var snurrig men det gick bra! Kändes ungefär som när man vaknar dagen efter en fest och fortfarande är lite full haha. Sen tittade dom med ultraljud så jag tömt hela blåsan, vilket jag hade. Gick omkring lite i rummet och pratade med sköterskorna. Jag var den enda patienten kvar. Efter kl 17 fick jag hjälp med sportbhn och bröstbandet. Resten av kläderna fick jag på mig själv. Smärtan var inte så farlig alls! Hade mest ont i ryggen, dom sa att det är för att jag är så smal att huden stramar mycket. Kort därefter följde en av sköterskorna med mig ner till svärmor och så bar det hemåt! :) Kändes lite tråkigt då jag trivdes så himla bra på kliniken hihi! Väl hemma blev allt mycket jobbigare, insåg snabbt att det finns väldigt få saker jag kan göra själv. Bara att torka händerna efter toalettbesök gjorde ont! När jag råkar anstränga mig så bubblar det under huden i brösten. As konstigt men det är väl normalt antar jag :) Min kära sambo puffade upp massa kuddar i sängen, jag tog lite morfin och Alvedon, fick hjälp i säng och sov riktigt bra faktiskt! Inga direkta smärtor under natten. Nu på morgonen däremot var det hemskt! Sambon var på affären och jag skulle försöka komma upp ur sängen, hade lyckats lägga mig helt ner så när jag skulle ta mig upp gjorde det riktigt ont! Tog mig upp tillslut med lite tårar fällda, försökte ta på mig morgonrocken vilket inte gick heller, som tur var kom sambon just hem och hjälpte mig. Tog mina mediciner och nu ligger jag i soffan och mår helt okej! :) Försöker röra mig så lite som möjligt, men förr eller senare måste jag ju äta. Sportbhn sitter så himla himla hårt, skulle så gärna vilja ta av den en stund men det är bara att vänja sig! :) Är väldigt svullen under armhålorna och..ja överallt antar jag. Har mest ont i revbenen och ryggen, brösten spänner bara lite. Längtar till jag kan få vara utan sportbh! :) Ska bli intressant på återbesöket om en vecka, vad Karl säger om allt :) Rekommenderar VERKLIGEN Art Clinic Jönköping, otroligt bra personal, man känner sig så omhändertagen! Hade lätt kunnat gå igenom allt det igen, tyckte det var så häftigt med narkosen :D Så så så himla nöjd med valet av klinik!

Längtan efter att ha ett par bröst har funnits sedan tonåren. Nu har jag fått mina två barn, och det sista året har jag mer och mer funderat på en bröstförstoring. Jag har vägt fördelar med nackdelar, funderat och tänkt. Jag vet att jag duger som jag är skapt, att min man älskar min kropp alldeles så naturlig som den är och att det bästa säkert vore att bara förtränga tankarna på operation och leva ett långt liv o-opererad. Men min längtan är stark, och livet är för kort för att inte infria drömmen som jag haft så länge. Därför blev det en konsultation hos Carl Bremer på art clinic i Jönköping. Jag beskrev mina tankar och önskningar angående storlek jag tänkt. Han föreslog ganska snabbt det alternativ som vi sedan valde till operationen. Veckorna däremellan läste jag förstås mycke på nätet, nojjade över storlek och hur ont jag skulle ha. Men bestämde mig dagen innan op att jag förlitar mig på proffset. På operationsdagen kände jag inget annat än förväntan, glädje och lite pirr. Äntligen hade jag tagit steget. En sjuksyrra med ett fantastiskt bemötande mötte upp mig o en tjej till som skulle opereras. Jag var först ut, och fick svida om till nattlinne o mjuka sockor. Efter det kröp jag ner i en skön säng och fick några piller. En liten stund senare kom dr Bremer, och jag fick följa med honom till ett rum där han ritade och tog kort på mig. Sen fick jag lägga mig lite till, tills det var dags... Jag lade mig på britsen i operationssalen, med armarna utsträckta. Kan tänka mig att många känner sig utlämnande och kanske lite rädda i denna situationen, men jag kände bara ett lugn ( ok det kanske delvis berodde på nåt av pillren). Narkosläkaren satte en nål i armen och sa att det snart kommer börja snurra lite. Jag minns att jag sa till alla i rummet "nu är ni noggranna!". Sen var jag borta. Jag vaknade med två tuttar, fantastiskt tänkte jag. Och hade inte ont alls. Jag kvicknade till ganska snabbt, och vid tretiden var jag utskriven. Om händertagandet under hela denna dagen var verkligen fantastiskt bland alla i personalen. Man kände sig ompysslad, samtidigt som de hade ett naturligt sätt, och kändes inte tillgjorda. Sambon hämtade mig, och tyckte jag såg lite groggy ut. Av morfin mår man fint, sa jag. Smärtan kom på kvällen, då lokalbedövningen släppte. Sen var jag ett kolli i tre dagar. Det var inte mycket vettigt som gick att göra. Visste inte att bröstmusklerna används till så mycke. Torka av diskbänken-nono. Växla med bilen-nono, sopa-nono, skära citron-nono. Men inga problem, sambon tog hand om mig, hushåll och våra vilda barn. Men jag har mycket svårt att vila och vara stilla. Nu har en vecka gått. Idag tog jag en rask promenad. Kändes bra, magen är som en spärrballong (tydligen vanligt efter op). Annars känns det bättre och bättre för varje dag. Fick ett bröstband på återbesöket idag för att trycka ner tuttarna litetill och ärret ser redan superfint ut! Jag är riktigt nöjd med resultatet hittills, efterfrågade naturligt resultat så att jag kan fortsätta med träning osv obehindrat och det blev verkligen bra!

Jag hade tid på kliniken 10.00 och kom i god tid. Var fruktansvärt nervös och nästan beredd att blåsa av alltihop. Efter en stund blev jag invispad till ett rum där jag fick byta om och ta på strumpor och vit skjorta och sen kom en sköterska och hämtade mig. Då fick jag veta att hon skulle sätta kateter vilket jag inte hade en aning om och blev ännu mer nervös. Det gick bra, sved lite men ok. Jag fick ligga och vänta ca en timma innan narkosläkaren kom och pratade med mig och förklarade hur allt skulle gå till och ja kunde ställa frågor. Han kändes trygg och lugn och tog sig tid att lyssna, det kändes bra! Ytterligare en halvtimma senare kom kirurgen och hämtade mig och vi gick igenom vad som skulle göras och han mätte och ritade och förklarade hur snittet skulle läggas och sa att det kommer bli riktigt fint det här på dig. De kändes lugnande och kul trots att själva situationen, att stå naken inför en främmande karl och bli granskad är mist sagt absurd. Han förklarade att han skulle äta lite lunch och att de sedan var dags. En halvtimma senare kom narkospersonalen och hämtade mig. Samma trygga narkosläkare och en urgullig narkossköterka som höll om mig och förklarade hur sövningen skulle gå till och att de kommer ha full koll på mig hela tiden, återigen kändes det väldigt tryggt. Fick andas i en mask och blev yr, sedan somnade hav gott. Vaknade och hade inget ont i början, pigg och kunde smsa hem. Blev väl omhändertagen på avdelningen och har bara positivt att säga om all personal. Nu har det gått tre dagar och än så länge känns resultatet över förväntan. Läkaren har smsat i helgen och frågat hur jag mår, känns omtänksamt och seriöst. Väldigt nöjd helt enkelt!

Dags för mig att skriva min operationsberättelse. Dagen började när klockan ringde 04.05. Var så trött. Men eftersom man var så förväntansfull piggnade man till fort. Tog min sista descutan-dusch och pratade mycket med pojkvännen. Vid kl 05.30 gick vi ut till bilen och började åka mot Jönköping. Var inte så nervös vid det laget. Mest hungrig haha. Vi var framme lite tidigare än jag skulle vara där (06.45) så vi satt kvar lite i bilen. Tog ut mina piercingar och sen pussades och kramades vi. Min pojkvän åkte till sin bror under tiden. Jag gick in och anmälde mig, sedan fick jag slå mig ner i en fotölj och vänta. Efter en kort stund kom en sköterska och hämtade oss som skulle opereras. Först fick dom andra två tjejerna byta om till nattlinnen och lägga sig, sen fick även jag göra det. Det var riktigt gosig säng och mysigt täcke. Fick ligga och smsa och bläddra i tidningar. Var lite nervös och funderade på vad som skulle hända. En narkosläkare kom och frågade frågor och kollade min hals osv. Sedan fick jag gå på toa och kissa. Sedan kom Karl och hämtade mig och så skulle han rita på mig och ta före-bilder. Frös som en tok haha. Vi gick igenom allt han skulle göra sen fick jag gå och lägga mig i den sköna sängen igen. När jag legat en liten stund så kom en annan sköterska och satte droppnålen i armen, hon försökte först få fram blodådror i handen men jag var så kall och hade bara små ådror i handen. Fick även ett band runt handleden. Fick ett par olika tabletter, kommer inte riktigt ihåg vad det var men en var morfin iallafall. Blev väldigt trött och låg och halvsov en stund, Det var en tjej som opererades av Karl innan mig, så när hon kom utrullandes visste jag att det inte var långt kvar. Sen kom sköterskan efter en stund och sa att det inte var lång tid kvar, då var klockan 10.20. Sen gick det fort. Rullades iväg på min säng, fick lägga mig på operationsbordet med armarna ut på ett par armstöd. Fick elektroder på kroppen och en fingertuta på fingret och blodtrycksmätare runt armen. Vi pratade om allt möjligt, bland annat mitt jobb. Sen hörde jag att Karl kom in. Fick jag dropp och en andningsmask för ansiktet så sa en sköterska att jag skulle andas djupa andetag och tänka på något mysigt så jag drömmer skönt. Jag sa att jag tänkte på en paradis-ö. Sen slocknade jag. Vaknade efter en sekund kändes det som (klockan var 11.25), utrullandes på min säng. Jag låg och tjötade som en tok haha. Sa att jag vart på en paradis-ö och att jag sovit jättegott. Frågade om jag fick kolla på brösten och när jag fick kaffet egentligen haha. Sa att alla var underbara osv. Dom sa att jag skulle vila en stund så det gjorde jag, fast innan dess hade jag skickat konstiga sms till min syster haha.. Vaknade till och kände mig helt pigg vid 12. Låg och kollade ner på mina bröst, helt fantastiskt. Ena stunden ska man sova och sen helt plötsligt har man bröst. Hade dropp och var en värmefläkt ikopplad i täcket så det var jättevarmt och gosigt. Men ju piggare jag blev desto svettigare blev jag så fick be dom ta loss värmefläkten. Sen frågade jag om det var dags för fika snart, och det var det. Skrev lite sms och sånt där. Pratade men pojkvännen med. Sen kom fikan. Fick kaffe, smörgåsar, vindruvor och saft. Orkade en smörgås, vindruvorna och svepte typ kaffet. Godaste någonsin. Fick påtår och en bit choklad. Sen kopplade dom loss droppet och jag fick värktabletter. Pratade med min pojkvän och sa att han kunde komma nu. Då var klockan 13 tror jag. Sen fick jag lite papper och fylla i en enkät. Blev hjälpt med att få på toppen och sen gick jag på toa. Klädde på mig mina kläder och pratade lite med sköterskorna. Fick stödstrumpor att ha dygnet runt i en vecka. Sköna grejer. Sedan fick jag hjälp ner för trappan, ville inte åka hissen ner haha. Kände mig ju pigg. Vi lämnade lite grejer i bilen sen gick vi till apoteket för att hämta ut medeciner och sprutorna med blodförtunnande. Blev lite yr när vi gick och så hade dom inte sprutorna där så vi fick åka till ett annat apotek. Orkade inte gå ut igen så pojkvännen tog med mitt pass och pengar medans jag satt i bilen. Ville bara hem haha. Väl hemma la jag mig i soffan och orkade inte mycket. Pojkvännen tog hand om mig och gav mig grejer. Var extremt trött på kvällen och somnade en stund, vaknade och tog smärtstillande sen hjälpte pojkvännen mig till sängen. Sov sådär första natten, vaknade vid 4 och hade ont. Somnade om efter smärtstillande sen vaknade jag 9 och hade tråkigt. Kunde inte ta mig upp själv så låg och väntade till kl 12 när pojkvännen äntligen vaknade. Fick hjälp upp ur sängen och satte mig i soffan. Det gör så ont i ryggen av att halvligga. Och nu börjar det även göra ont att sitta, fy. Pojkvännen ska jobba natt och börjar 19, så blir ensam hemma. Kan iaf resa mig upp själv när jag sitter upp. Men är inte pigg alls just nu. Ont lite här och var och matt i kroppen. Men det går väl över snart det med. Det var min historia, orkar inte skriva mer nu och ber om ursäkt om det är massa stavfel. Haha.

Idag är det exakt 3 veckor sen jag gjorde min bröstförstoring. Brösten läker bra och tro det eller ej jag har inte haft ont någonting, bara vart stel som en pinne i ett par dagar.   Jag blev jätte chockad, för jag var beredd på en otrolig smärta dag 2 men den kom aldrig! Väldigt glad över detta    Åt smärtstillande i ca 1v (2-4 tabletter/dag) Pronaxen. Därefter gick jag över på 1-2 tabletter/dag 665mg alvedon i ca 3 dagar men då jag inte hade ont när jag gick ner på det så slutade jag ta dem och har inte ätit dem sen dess.   Var tillbaka på jobbet efter 10 dagar ( hade räckt med 7) passa på och njuta av ledigheten ;) Första återbesöket (efter 1 v) var jag blåmärksfri och såren läkte fint.  Andra åb ena såret läkt på vänster bröst och i stort sett såret på höger bröst, det var ca 2mm som var lite fuktigt fortfarande. Så där satte vi på en torr kompress över den lilla öppningen. Resten tejpades.   Idag ska såret förhoppningsvis vara läkt så pass att jag kan tejpa hela vägen, istället för att byta kompress varje dag.   Jag ska gå med bröstband ett tag till och sport bhn dygnet runt i 1 vecka till. Efter det får jag sova utan bh men bära den på dagarna (ska bli skönt då jag är öm i bröstvårtorna).   Dom är fortfarande ganska hårda och det stramar i skinnet men vad annat kan man tänka sig att gå från plattfisk till en C-D kupa ;D Bilder kommer komma upp.   LÄNGTAR TILL BH INKÖPS DAGS! (Väntar till de mjuknat lite till)

Min resa börjar torsdag 4 aug,  jag hade tid för stor bukplastik på Art Clinic i Jönköping kl: 7:15. Jag sov ganska dåligt på natten låg mest och snurrade, gick upp kl 5 för jag kunde ändå inte sova. Plockade ihop en liten väska och duschade sista gången i descutan, kunde inte fatta att det var dax så som jag hade väntat på just denna dagen.

När jag kom dit blev jag väl omhändertagen av en sköterska som visade in mig i ett rum där jag skulle byta om till morgonrock och strumpor sedan skulle jag träffa Karl. Fick vänta en liten stund sen kom Karl och hämtade mig, han pratade igenom operationen,  ritade och fotade. När det var klart fick jag en egen säng som jag fick vila i lite, då det var en som skulle opas före mig, tur jag hade med mig tidning som tidfördriv. Väntade en halvtimma sen fick jag ta några tabletter och träffa narkossköterskan sen var det bara att traska in i operationssalen, där fick jag väga mig sen lägga mig på britsen och andas i masken tills jag somnade.

När jag vaknar nästa gång är jag tillbaka i min säng på avdelningen har sjukt ont där dränagen sitter men får snabbt smärtlindring av de gulliga sköterskorna så jag somnar om. Vaknar och somnar om vart annat håller på så tills kl är 4 på eftermiddagen.

Karl var inne och pratade med mig några gånger under eftermiddagen, han berättade att han hade tagit bort 600gr från magen och 200g på vardera flank och att det hade gått bra!

Resten av kvällen tillbringar jag såklart i sängen med undantag för toalettbesök. Det var jobbigt att resa sig och komma ur sängen men smärtan berodde mest på dränen för när de tog bort dom blev det mycket, mycket bättre. 

Sov ganska dåligt på natten, vaknade och somnade hela tiden men kände mig ändå ganska pigg på morgonen. Jag fick lite frukost och var uppe på toaletten och fixade iordning mig för hemgång. Blev hämtad kl:11.00 var på apoteket och sen direkt hem, trodde aldrig jag skulle klara av hemresan men det gick över förväntan bra. Väl hemma somnade jag och var enbart uppe på benen för toalettbesök!