Bröstförstoring jul 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - anonym

Min operationsberättelse började egentligen för två år sedan. Det var då jag bestämde mig för att operera brösten.

Jag har alltid haft stora bröst (75 E), och med åren har de så klart blivit ganska hängiga. Vad jag ville med operationen var alltså inte att få större bröst, utan fastare. Jag har alltid varit nöjd med brösten när jag haft BH, men aldrig känt mig fin naken eller i bikini. Jag hoppades att det skulle räcka med att sätta in ett inplantat för att få dem fastare, ankarärr är ju inte speciellt roliga. Jag fick konsultationstid hos Peter Cosmo på citadellkliniken i Malmö. Jag förklarade för honom vilket resultat jag var ute efter; fina, fasta bröst, men inte så mycket större. Han sa att jag var tvungen att lyfta eftersom de var så undertunga. Han sa även att han kunde plocka ut lite av min egna vävnad så att de inte skulle bli större. Jag blev så klart besviken, men förlikade mig med tanken på att jag skulle behöva lyfta, men då hade jag inte råd med operation så jag väntade. 

Nu, två år senare, gick jag på en ny konsultation hos Örjan Gribbe på Proforma (bor numera i Stockholm så det kändes onödigt att åka ända till Skåne). Jag fick en operationstid bara några dagar efter konsultationen och eftersom man ska betala minst en vecka innan hade jag redan betalat in 58000 kr för lyft och förstoring. När jag tog av mig tröjan och BH´n blev Örjan jätteförvånad över att jag ville lyfta, han förstod verkligen inte varför jag skulle lyfta och sa att han inte ens visste vad han skulle lyfta. Jag berättade om min tidigare konsultation hos Cosmo och vad han hade sagt. Jag berättade också att jag var intresserad av att plocka ut egen vävnad så att brösten inte skulle bli större. Örjan sa att han inte tänkte göra det, för då skulle jag inte kunna amma i framtiden (det sa Cosmo ingenting om...). Hur som helst, Örjan sa att jag kunde få det resultat jag ville ha utan att lyfta, till min stora lycka! Pengarna jag betalat in för lyftet sattes tillbaka på mitt konto, och några dagar senare var det dags för operation. 

Jag kom till kliniken kl 12 som bestämt. En jättegullig tjej i receptionen visade mig till mitt rum och sa till mig att byta om till morgonrock och att någon snart skulle komma och hämta mig. Snart visade sig betyga 2 timmar! Under den tiden hann som tur var nervositeten över gå till tristess. Till slut kom narkosläraren och hämtade mig, gav mig några piller, visade in mig till op-salen och bad mig lägga mig under täcker på sängen. I op-salen fanns även en sköterska. Sköterskan satte in en nål i armvecket, och sen sa narkosläkaren att det skulle börja snurra och så sprutade han i någon vätska. Och mycket riktigt snurrade det, men det var samtidigt ganska skönt. Precis efter, eller egentligen samtidigt, som han sprutade in vätskan, frågade han om jag pratat med Öjran. Nej sa jag, shit sa han, och sprang ut ur rummet. Tydligen trodde narkosteamet att jag redan hade pratat med Örjan. Men det gick bra ändå, Örjan kom på en gång och jag fick ställa mig upp så han kunde rita. Då började det snurra ännu mer och jag mådde väldigt illa, men så fort jag la mig ner blev det bättre. Sen fick jag andras in syrgas och efter det minns jag inget mer. 

Vaknade upp efter, jag har faktiskt ingen aning hur länge. Jag hade väldigt ont och frös så jag skakade. Sköterskorna var alldeles i närheten och gav mig smärtstillande och en värmefilt. Där låg jag och slumrade ett tag, sen körde de in mig på mitt rum, där somnade jag igen. Då och då kom det en sköterska och tittade till mig, hon sa att allt såg bra ut. Jag hade ganska ont, men mådde bra i övrigt. Lite senare kom min man och hälsade på. Under hans besök skulle jag försöka gå på toaletten. Jag hade läst om andra tjejer som mått väldigt illa efter operationen, men jag tyckte att jag mådde riktigt bra. Tills jag satte mig upp. Så fort jag kom upp till sittande ställning började hela rummet snurra och jag mådde jätteilla, toalettbesöket fick vänta. Efter några försök lyckades jag ta mig till toaletten, men sköterskan fick köra mig tillbaka till rummet eftersom jag blev så yr. 

Min man stannade kvar en liten stund, jag var inget vidare sällskap eftersom jag var så himla trött. Vid elvatiden kom nattsköterskan och gav mig lite mat. Jag var egentligen inte hungrig men åt ändå. Sen somnade jag, och sov förhållandevis bra. Kl 3 kom sköterskan tillbaka med mer medicin. Vaknade vid 7, då kunde jag gå på toaletten själv, blev bara lite yr. Frukost serverades på en vagn som man fick hämta och ta in på rummet. Vid 8 kom Örjan, han frågade hur jag mådde och kände lite på brösten. Han bad även om ursäkt för att det blev lite fel innan operationen, men allt hade gått bra och han trodde att ärren skulle läka fint. Jag trodde att vi skulle titta på brösten (jag hade ju ännu inte sett dem eftersom jag vaknade med en BH), men han sa inget om det, utan att jag kunde boka tid för återbesök och sen åka hem. 

Väl hemma tog jag av mig BH´n och fick äntligen se mina nya bröst. Jag är så himla nöjd! Det var precis det resultatet jag fick som jag var ute efter. När jag har kläder på mig ser man ingen skillnad mot innan, men när jag är toppless är brösten fina och fasta. 

Nu har det gått 3 dagar sen operationen. Jag har fortfarande ont, men inte så farligt. Idag har jag till och med varit ute och gått lite. Jag har egentligen mer ont i ryggen än i brösten, eftersom jag inte är van vid att sova på rygg. Är även svullen och har väldigt ont i magen, hoppas det går över snart.