Bröstförstoring, Bukplastik - full - stor, Fettsugning (kirurgi) sep 2013 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Waldenryd

Nu har min efterlängtande op äntligen gjorts, vilket innefattar hel bukplastik med fettsugning vid midja och framme på magen samt bröstförstoring. Det har gott drygt tre veckor sedan jag gjorde mina op-er. 

 

OP-dagen

När jag väl klev in på kliniken kl 7.45 med en vän blev vi visade till mitt rum (nr 4). Efter kanske 20-30 min kom Gribbe och ritade på mig. Jag berättade för Gribbe att jag var väldigt rädd för att sövas, vilket han inte tyckte han såg på mig. Då sa min vän att hon lyckats prata med så jag fick annat att tänka på, vilket var uppskattat. Efter 45 min, som gick väldigt snabbt, kom narkosläkaren och sa att det var min tur nu. Jag sa hej då till min vän och berättade hur glad jag var för att hon följt med mig för den lilla stunden. Jag fick lägga mig på rygg eftersom de skulle börja med att fettsuga min midja. Jag sa till narkosläkaren och hennes assistent att jag var väldigt rädd, minns dock inte vad hon svarade. Hon satte en ingång på mig på högerhand och berättade sedan att hon skulle spruta in en vätska som gör att jag kommer bli trött. Jag var lugn hela tiden fast jag var så otroligt rädd. När vätskan sprutades in kändes det i kroppen och gjorde lite ont i en sekund. Snart där efter vart jag väldigt trött och lugnt vilket jag sa till dem. Efter det var det svart. Operationen tog runt fyra timmar och jag minns det som att jag mer eller mindre bara hade blinkat. Sömndrucken vaknade jag på uppvaket där personalen ville få respons från mig. De prata med mig och ställde lite enkla frågor som hur jag mådde. Det första jag minns var att stämningen var lugn, jag frös och mådde väldigt illa. Jag frågade om allt var klart och försökte öppna ögonen vilket var otroligt svårt, jag fick även något mot mitt illamående och de berättade att de nyligen tömt min kissblåsa. Jag fick veta att min man och mina barn var där och de frågade om jag ville träffa dem. Så klart ville jag det och blev förd till mitt rum som bara låg mittemot operationssalen och uppvaket. Jag fick även något som värmde mig mer. Jag var inte vidare social mot mina besökare och mina barn var så otroligt försynta (vilket de inte är i vanliga fall) och undrade hur jag mådde och vågade inte ta på mig som att jag var gjord av tunt glas. Allt jag ville var att få se dem igen men också sova. De var där i ca 20 min innan de åkte hem igen. Jag sov större delen av hela den dagen och natten med uppehåll från medicinering och personal som kom in. Strax innan skiftbytet från dag- till kvällspersonal ville de att jag skulle pröva att kissa och kom in med en toalettstol. Det var inte lätt att försöka ställa sig upp. De sa att jag skulle sitta på sängen en stund och ta det i den takt som kändes bra för mig. Efter en stund hjälpte de mig att stätta mig på den mobila toaletten utan resultat. Kvällspersonalen kom in med mat och Coca cola då de ville på lite energi i mig. Jag tittade lite på TV och somnade lite då och då. När nattsköterskan kom ville hon att jag skulle försöka komma upp lite och fick sitta upp och vicka på fötterna och försöka ta mig upp och gå. Första gången jag gick själv klarade jag bara några steg innan jag blev ur och ville sätta mig igen, jag mådde också illa när jag ansträngde mig. Jag fick in mer socker i from av kakor och Coca cola. Mot natten gav hon mig morfin, vilket jag egentligen inte ville ha då jag minns att jag mådde dåligt av det när jag fick det när jag gjorde mitt första kejsarsnitt. Detta fick jag veta efter hon gett mig det smärtstillande, jag var då rädd att jag skulle få den obehagskänslan jag fick för nästan sex år sedan. Men det gick bra och kände inte av det. Vid 23.30-tiden kunde jag för första gången ta mig på toaletten och det var de som låg utanför mitt rum i korridoren. Vaknade sedan vid 3 på natten och tog värkmedicin som jag hade fått in till mig. Vid sju serverades frukost och jag lyckades få i mig två mackor, ett litet glas med yoghurt och te. Örjan kom in till mig vid ca 8.30 för att se till mig, vilket gick snabbt. Min man var hos mig strax efter 9 för att hämta hem mig. Han fick inte komma in till mig och förstod att jag var tvungen att försöka klä mig själv vilket jag lyckades vilket förvånade mig. Sjuksyster hjälpte mig att sätta på och knyta mina skor och jag fick en återbesöks tid nio dagar senare. Över gatan fanns ett apotek dit vi gick på en gång, då jag ändå stod på bena, för att hämta smärtstillande i form av penicillin, Alvedon och Tradolan. Penicillinet och Tradolanet fick jag bara ta tre gånger/dygn och Alvedon fyra/dygn med minst sex timmars mellanrum. Att göra det jag brukade göra var utan förvåning en utmaning men jag tycker ändå att det gick bättre än jag vågade tro. Hemma bäddade jag upp i soffan med kuddar under båda armar och ben. På kvällen försökte jag lägga mig i min egen säng vilket inte gick alls då jag fick ont i ryggen och sov väldigt dåligt. 

 

Fösta tiden hemma 

Min plats var på soffan där jag hade bullat upp mig riktigt bra och blev min sovplats de första nio dagarna. De första fyra dagarna hade jag svårt att röra mig och gick mest med kutat rygg vilket tog stryk på ryggen och försökte inte göra mer än det jag kände att jag klarade av då jag också blev väldigt andfådd. Efter mailkonversation med Gribbe ville han att jag skulle börja röra mig mer än jag gjorde och promenader blev ordinationen. Min man hade tagit semester de första dagarna för att vara med mig och vi gjorde som han sa. Första rundan gick vi var runt kvarteret efter det gick jag lite längre och längre. På dag sju lyckades jag gå min runda som jag brukar springa på närmre 7 km och jag hade börjat komma närmre den hastighet jag brukar gå i. På återbesöket tyckte de att det var bra att jag var rörlig men ville ändå att jag skulle tänka efter då det var lätt att göra mer än man egentligen förmår. De var också förvånade att jag hade tagit mig dit själv och dessutom med tåg. Det de gjorde på återbesöket var att kolla att läkningen såg bra ut och de bytte tejpen på magen och naveln de hade flyttat på. De fotograferade mig och jag fick en ny tid för återbesök. När jag i fortsättningen gick på mina promenader lyckades jag räta mer och mer på ryggen och det gick snabbt och ryggvärken uteblev. Jag fick dock mest en brännande smärta under brösten och ibland på vänster sida av såret på magen när jag hade ansträngt mig, mest när jag gjorde hemmasysslor. Jag var också väldigt nyfiken på vad de gjort med mig under tiden jag sov och kollade på TV4as dokumentär om plastikkirurgerna som gick i en massa avsnitt 2009 och 2010. Jag är glad att jag inte tittade på något sådan precis innan då det ser väldigt brutalt ut. Jag hade sett på liknade program innan och även en del avsitt från detta för några år sedan.  

 

Tre veckor senare...

Under denna tid till idag har jag minskat min smärtlindring till en gång om dagen och har inte haft så ont som jag trodde jag skulle ha. Det har gått snabbt att ta sig tillbaka och nu längtar jag till att svullnaderna lägger sig och jag kan börja träna igen. Om två dagar är det dags för mitt andra återbesök och då ska de ta bort trådarna. Det ska bli spännande att träffa Gribbe igen för första gången efter operationen och se vad han säger. Jag är glad och nöjd på hur det ser ut idag och var det från första början också. Nu är jag förväntansfull på hur det slutligen kommer att se ut, vilket känns som en evighet. Men rom byggdes inte på en dag . 

 

En sak som jag rekommenderar andra är att försäkra sig att alla operationer som utförts ska finnas med i sjukskrivningen. Det var nämligen inte så i mitt fall då bara bröstförstoring stod med. Jag reagerade på detta då sjukskrivningen kom hem till mig per post och tog genast kontakt med Gribbe angående detta. Efter mycket mailande försäkrade han mig att det inte skulle vara några problem hos varken hos arbetsgivare (då de endast behövde sida nr två i sjukskrivningen, vilket jag då inte visste och hade skickat in allt) eller Försäkringskassan (FK), då de är inblandade i min sjukskrivning eftersom jag blev sjukskriven i fyra veckor. Jag ringde igår (2013-10-01) till FK för att höra om min arbetsgivare sjukanmält mig hos FK (vilket de inte gjort än) och när jag kunde skicka in sjukskrivningspapperna. Jag tog då upp detta med att endast en operation står med och de ville då att Gribbe skulle skriva allt som var gjort. Jag tog då åter igen kontakt med Gribbe och fick inte heller denna gång någon större respons att han skulle ändra detta och sa att han gärna pratar med FK. Efter som det är viktigt för mig att få en rättvis bedömning av min sjukskrivning då man hört om fall där inte FK betalar ut ersättning, och utan att jag tar allt för mycket från luften tror jag det ligger en del fördomar med varför man gör bröstförstoringar. Idag skickade jag iväg min sjukskrivning med ett personligt kompletterande brev som lyder: (Vill bara varna att jag är rätt öppen om en del i min historia varför jag valde att lägga mig under kniven).

 

 

Brevet

Sjukskrivning för Madelene Waldenryd

Hej, jag skriver till er gällande min sjukskrivning då jag vill ha en korrekt bedömning av den. Den 10 september 2013 gjorde jag några operationer som innefattar: Hel bukplastik, fettsugning av hela midjan och fram på magen samt bröstförstoring. Den primära anledningen till operationerna var för att jag hade både fysisk- och psykiska besvär med min buk då den inte dragit ihop sig efter mina två förlossningar samt att jag fått ett häng då jag födde mina barn med kejsarsnitt. Jag har varit i tidigare kontakt med sjukvården angående detta då jag mått så otroligt dåligt på olika sätt. Operationen av buken gick inte landstinget in och betalade på grund av att det fattades 1 cm på mitt häng. Det betyder att jag då fick betala kostnaden själv om jag ville få detta ordnat.

 

När cirka två år hade gått efter detta besked mådde jag så psykiskt dåligt att jag behövde besöka psykiatrin på Södertälje sjukhus, och i följd med det bestämde jag och min man att jag skulle få göra denna operation. Då det var viktigt att komma i kontakt med seriösa kliniker tog jag referenser och kollade upp de kliniker som har gått rykte om sig i mitt närområde, men också frågat vänner som gjort olika typer av operationer. Till sist valde jag Proforma Clinic och kirurgen Örjan Gribbe i Stockholm. 

 

Varför jag skriver detta brev till er är för att ni ska vara medvetna om detta i er bedömning men också att Örjan Gribbe bara angivit bröstförstoring som diagnos. Bröstförstoring skulle jag inte gjort om jag inte redan var så inställsam att göra bukplastik. Jag har i två omgångar haft mailkontakt med Örjan Gribbe angående att lägga till bukplastik i diagnosen utan att fått förklarat varför han inte kommer göra det. Jag förstår det som Örjan Gribbe anser att bröstförstoring är en bra anledning till fyra veckors sjukskrivning, vilket säkert stämmer. Senaste mailkontakt var igår (2013-10-01) efter att jag pratat med en handläggare från FK angående detta. Örjan Gribbe säger att ni på FK mer än gärna får kontakta honom angående detta. Om ni på FK behöver bevis från min del kan jag enkelt ordna det i from av bilder på min kropp, kvittens, mail mellan Örjan Gribbe och mig ang. diagnos och beskrivning av vilka operationer som skall utföras från konsultation. Allt jag begär är att jag får en korrekt bedömning av min sjukskrivning och är orolig att jag inte får det om ni inte känner till en del av det jag beskrivit i detta brev för er.

 

Tack på förhand

Madelene Waldenryd

 

 

_____________________________

Datum: 2013-10-02.  

 

Sedan bifogade jag Gribbes visitkort.