Bröstförstoring Apr 2025 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - whyfurthermore

Måndagen den 7 april 2025 gjorde jag äntligen min bröstoperation på Nordiska Kliniken, efter att ha bokat redan i början av november året innan. Det var ett beslut jag hade längtat efter i många år, så jag var förvånansvärt lugn inför dagen, för det här är och var något jag verkligen ville göra för mig själv.

Min första konsultation med Patrik Höijer var i november 2024, och jag kände direkt att han förstod vad jag var ute efter. Jag hade tittat på många olika kirurger men fastnade tidigt för Patriks arbete, och hört så gott om honom och kliniken, så jag bokade aldrig någon annan konsultation med någon annan klinik. Han är en väldigt lugn och konkret person, och även om han ibland kan verka lite stressad eller kort i kommunikationen, så upplevde jag aldrig att det var ett tecken på osäkerhet, det är bara så han är. Han inger trygghet, och jag kände mig hela tiden säker på att han visste exakt vad han gjorde.

Mina egna bröst har alltid varit små – typ en 80A – och haft något tubulära drag. Jag har länge önskat en fylligare men naturlig form. Under konsultationerna diskuterade vi två olika implantat: Motiva Ergonomix 2 (som är väldigt mjuka och följsamma) och Mentor CPG 332 (droppformade, fastare). När jag nämnde att jag nästan aldrig använder BH och inte vill använda det så mycket när jag har läkt färdigt så sa han direkt: “Då tycker jag att vi ska köra på Mentor, det blir som en inbyggd BH.” Det kändes så rätt. Vi landade på 395 CC, men jag vet ännu inte vilken storlek det landar på, det återstår att se när svullnaden lagt sig. 

DAGEN FÖRE OPERATION
Kvällen innan duschade jag noggrant med Descutan och åt ordentligt, eftersom jag skulle fasta länge dagen efter. Om jag får ge ett råd till andra: ät något lätt tidigt på morgonen om du kan och får, för jag mådde riktigt dåligt efter op, antagligen delvis på grund av den långa fastan. Min operationstid var först satt till 08:30, men en vecka innan blev den framflyttad till 16:00. Det kändes lite tungt, särskilt eftersom jag skulle resa över 35 mil hem på kvällen. Kliniken lyckades till slut flytta fram det till kl. 15, vilket ändå kändes lite bättre. 

OPERATIONSDAGEN 
Jag duschade en andra gång med Descutan innan jag åkte, och jag kom till kliniken vid 14:00, men fick vänta tills ca 14:45 innan jag fick mitt rum. Väl där bytte jag om till morgonrock, låste in mina saker och fick tabletter av en sköterska, en av dem skulle jag ta först när Patrik kom in. Det drog ut lite på tiden, så jag ringde på en sköterska som bekräftade att det blivit förseningar. När Patrik väl kom in gick det snabbt – han ritade upp mig och vi bekräftade valet av implantat. Sen kom narkosläkaren, som var så otroligt varm och trygg, och vi gick in i operationssalen. Väl inne blev jag lite nervös, men hela teamet var så professionella och gulliga så att jag snabbt kände mig trygg. Jag fick lägga mig på britsen, narkosläkaren frågade om jag varit sövd förut (det hade jag inte), och han sa: “Då börjar vi lite försiktigt, du kommer snart känna dig behaglig.” Det sista jag minns är att jag säger: “Oj jaaa, det gör jag verkligen!” sen blev allt svart.

UPPVAKET 
Min värsta stund. Här blev det tufft. Jag vaknade och mådde så otroligt dåligt. Jag var yr, illamående, i mycket smärta och extremt svag. Jag minns inte mycket, bara att sköterskor kom och gick. Klockan var strax innan 18. Jag försökte skriva till mina nära, men var helt groggy. Jag fick lite mat, men kunde inte äta, och blev till slut så illamående att jag spydde. Vid ett tillfälle hjälpte en sjuksköterska mig till toaletten, för jag kunde inte gå själv. När jag kom tillbaka kräktes jag i en påse. Det var verkligen hemskt. Jag var så svag att jag behövde hjälp med allt. Hade inte feber, var inte svimfärdig eller så, utan bara generellt svag. Någon gång runt kl 21 kände jag att jag bara ville åka hem, så då fick jag hjälp att klä på mig och leddes ut till min skjuts. Vi kom hem först vid 01 på natten, och jag gick direkt till sängs.

FÖRSTA DAGARNA EFFER OP 
Jag är otroligt tacksam att jag hade sällskap de första fyra nätterna, annars hade jag aldrig klarat det. Jag slutade med morfinpreparaten (Oxykodon) redan på torsdagen, för jag mådde så fruktansvärt dåligt av dem: yrsel, illamående, extrem trötthet. Jag ringde kliniken som sa att jag skulle sluta direkt, och fick istället Paraflex och illamåendetabletter. Inom ett dygn mådde jag mycket bättre – jag kunde sova, stå upp, börja göra småsaker. Jag har stödbh och bröstband dygnet runt, och får inte duscha överkroppen förrän mitt första återbesök den 16 april. Jag får såklart duscha underkroppen, men eftersom tejpen inte får bli blöt är det raggardusch som gäller, och jag längtar så mycket efter första riktiga duschen! Nu är det lördag, fem dagar post-op. Jag klarar att ta korta promenader, diska och laga lättare mat. Kroppen är dock fortfarande trött efter allt (särskilt efter att ha spytt, hostat och kämpat de första dagarna), så jag försöker vara snäll mot mig själv. Jag känner mig betydligt lugnare, men är fortfarande öm, stel och trött i kroppen. Brösten ser helt ärligt lite galna ut just nu. Svullna, ojämna, höga. Men jag vet att det är normalt. Jag tar bara Alvedon och antiinflammatoriskt nu och klarar mig fint. Jag längtar tills svullnaden släpper och formen börjar visa sig!

SAMMANFATTNING 
Jag är väldigt nöjd med Nordiska Kliniken, framförallt med sjuksköterskorna och personalen i operationssalen, de var verkligen fantastiska. Det var lite trist att operationstiden flyttades så sent på dagen utan tydlig förklaring, och uppvaket var hemskt p.g.a. hur jag reagerade på morfinet, men själva operationen och bemötandet var proffsigt rakt igenom. Jag kände mig trygg med Patrik, och är glad över valet av implantat. Nu ser jag fram emot att kroppen får läka och att jag får se slutresultatet växa fram – det känns så fint att äntligen ha tagit steget. Rekommenderar verkligen Nordiska Kliniken!