Fråga kirurgen

Hej!

Jag förstår att det här känns trist. En bröstoperation handlar inte bara om milliliter och mått, utan också om en målbild man har haft med sig in i operationen. Om man efteråt känner att resultatet inte motsvarar den bilden kan det bli påfrestande, även om operationen i sig har läkt normalt.

Rent medicinskt är det ofta möjligt att byta implantat efter ungefär fyra till sex månader, förutsatt att läkningen varit okomplicerad. Det betyder däremot inte alltid att det är klokt att bestämma sig för ett byte så tidigt. Efter en bröstförstoring med lyft förändras brösten ytterligare under en tid . Svullnaden går ned, implantaten sätter sig, ärren mognar och man vänjer sig också gradvis vid den nya kroppen. Den första känslan man har efter en operation kan ibland ändras med tiden, åt båda håll.

Med det sagt ska man inte heller bortförklara en tydlig upplevelse av att man valt för liten volym. Om känslan finns kvar över tid är det rimligt att boka en ny konsultation och gå igenom detta ordentligt.

Du kan absolut vända dig till en annan klinik för en bedömning. Det finns inget som säger att samma klinik måste göra en eventuell ny operation. Samtidigt kan det ibland vara praktiskt att börja med den klinik som opererat dig, eftersom de känner till din utgångspunkt, operationen och vad som diskuterades inför ingreppet. Om du däremot känner att du inte riktigt vågade uttrycka vad du ville vid första processen, kan det vara värdefullt att få en ny bedömning någon annanstans där du känner dig helt fri att prova storlekar och formulera dina önskemål tydligt.

Prismässigt kan det skilja sig en del eftersom många kliniker ger rabatter på implantatbyten för egna patienter. Om ett implantatbyte görs på samma klinik som den första operationen kan det ibland bli ett annat upplägg än om man kommer som ny patient till en ny klinik. En ny klinik behöver ofta betrakta det som en ny operation, med egen konsultation, operationsplanering, implantat, narkos och eftervård. Om det bara handlar om ett implantatbyte är det vanligtvis mindre omfattande än en första operation med både lyft och implantat, men om fickan behöver ändras eller lyftet behöver korrigeras kan ingreppet bli mer omfattande igen. Därför går det inte att säga en generell kostnad utan undersökning.

När det gäller storlek brukar man också behöva tänka lite praktiskt. En liten ökning i implantatvolym kan kännas viktig på pappret men göra ganska liten skillnad när implantaten väl sitter i kroppen. Om man ska känna en tydlig skillnad brukar jag ofta resonera att man behöver gå upp åtminstone cirka 30 procent. Från 405 ml innebär det teoretiskt att man hamnar omkring 525 ml, alltså ungefär 500–550 ml eller mer beroende på implantatmodell och mått.

Med dina kroppsmått är det att betrakta som ett stort implantat. Det betyder inte automatiskt att det är fel, men det är något man bör tänka igenom noga. Större implantat innebär mer vikt och mer belastning på hud, ärr och bröstvävnad. Det kan på sikt öka risken för att vävnaderna tänjs, att brösten sjunker, att implantatkanter syns eller känns mer, att ojämnheter blir tydligare eller att man längre fram behöver ytterligare kirurgi. Det är inte sagt för att skrämma, utan för att väga din önskan om större volym mot de konsekvenser som mycket stora implantat kan ha över tid.

Mitt råd är därför att du bokar en uppföljning och är väldigt tydlig med det du skriver här: att du önskade återskapa en tidigare volym och att du upplever att ni inte landade där. Be att få prova större storlekar i lugn och ro, gärna även med diskussion om implantatets bredd, profil och hur ett större implantat skulle påverka just ditt lyft och din vävnad. Om du inte känner dig trygg i den dialogen är en second opinion helt rimlig.

Det viktigaste är inte att byta så snabbt som möjligt, utan att nästa beslut blir mer genomtänkt än det första kändes för dig.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Först och främst: jag tror att jag kan säga att alla plastikkirurger som arbetar med estetisk kirurgi har som sitt yttersta mål att det resultat som blir efter en operation ska bli bra. Sen kan det i vissa fall bli så att man ändå inte når hela vägen fram. Hur detta ska hanteras måste avgöras från fall till fall, men jag tror även här att alla plastikkirurger har en målsättning att patienten ändå efter en korrigering ska vara nöjd på så sätt att man känner att det blev så bra som möjligt och att man har gjort så gott man kan utifrån de förutsättningar som finns.

Det är svårt att svara säkert på hur vanligt olika upplägg är, eftersom det inte finns något objektivt sätt att jämföra klinikers olika policy när det gäller korrigeringar. Det viktiga är egentligen inte bara vad som är vanligast, utan att man som patient får tydlig information innan operationen om vad som gäller om resultatet senare behöver diskuteras eller eventuellt korrigeras.

Många kliniker har någon form av tidsgräns för när en korrigering kan bedömas som kostnadsfri. Det är därför viktigt att höra av sig till kliniken/kirurgen inom den tiden om man har frågor om resultatet.

Det kan också finnas villkor kring vad som räknas som en korrigering, vad som räknas som en ny operation, och vilka kostnader som i så fall ingår. En del kliniker skiljer till exempel på själva kirurgens arbete och andra kostnader, som operationssal, narkosläkare, narkossköterska, läkemedel och uppvakning. Därför kan en mindre korrigering i lokalbedövning ibland erbjudas utan kostnad, medan en korrigering som kräver narkos innebär att patienten får betala en självkostnad. Det behöver inte automatiskt vara orimligt, men det bör vara tydligt förklarat i förväg.

Vissa kliniker erbjuder också extra försäkringar eller trygghetspaket för problem som kan uppstå efteråt. Även sådana upplägg har villkor, precis som andra försäkringar, och det är viktigt att ta reda på vad de faktiskt omfattar. En försäkring eller garanti har dessutom bara praktisk betydelse om kliniken och ansvarig kirurg finns kvar och är tillgängliga när man behöver använda den.

När det gäller själva korrigeringen behöver man också skilja på missnöje, komplikation och ett resultat som ligger inom ett normalt spann. Ibland kan en patient känna att målet inte har uppnåtts därför att förväntningarna från början inte stämde helt med vad som faktiskt var möjligt att uppnå. I andra fall finns det en tydlig asymmetri, ojämnhet eller annan sak som faktiskt kan vara rimlig att korrigera.

En korrigering måste också vara medicinskt och kirurgiskt motiverad. Även en liten operation innebär en ny läkningsprocess och därmed risk för infektion, ärrproblem, ojämnheter eller att läkningen inte blir som man tänkt. Därför har plastikkirurgen också ett ansvar att inte göra en ny operation bara för att “göra något”, om man inte tror att åtgärden har goda förutsättningar att förbättra situationen. Då utsätter man sin patient för en risk i onödan, och dessutom bygger man upp en förväntan på en förbättring som sannolikt uteblir.

Samtidigt tycker jag att man som patient ska kunna känna sig trygg med att ta upp frågan om resultatet. Om du inte är nöjd bör du gå tillbaka till din opererande plastikkirurg och be om en tydlig genomgång: vad är det man ser, går det att korrigera, vilken typ av bedövning krävs, vad ingår i klinikens ansvar och varför uppstår i så fall en kostnad?

Min uppfattning är att många större och etablerade kliniker försöker vara generösa med korrigeringar inom en viss tid efter operationen, men exakt hur generöst upplägget är varierar. Det är sannolikt också vanligt att man kan frångå regler och policys i enskilda fall. På min klinik har vi t ex ett åtagande om korrigering inom ett år för vissa ingrepp i lokalbedövning men vi genomför ändå korrigeringar kostnadsfritt i narkos om det anses vara motiverat.

Om du inte känner dig nöjd med förklaringen du får finns alltid möjligheten att söka en second opinion. Då är det ofta klokt att berätta det för den opererande kirurgen och be om journaluppgifter och operationsinformation, så att den som gör den andra bedömningen får ett så korrekt underlag som möjligt.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Jag förstår verkligen frågan. Om man går till en klinik för att diskutera en fettsugning och sedan får ett förslag på en mer omfattande behandling som dessutom gör ingreppet betydligt dyrare, är det rimligt att fundera över om det verkligen behövs.

Det korta svaret är att hudsammandragande behandling efter fettsugning vanligtvis inte är nödvändigt. Däremot kan det i många fall vara ett sätt att optimera resultatet. Jag har på min klinik skaffat Quantum som är en del av IgniteRF-plattformen. Jag är nöjd.

För att resonera om det här behöver man förstå hur en fettsugning fungerar.

Resultatet efter en fettsugning beror inte bara på hur jämnt fettet tas bort, utan också på hur väl huden drar ihop sig efteråt. Den förmågan varierar mycket mellan olika personer.

Hudens elasticitet påverkas bland annat av ålder, tidigare viktpendling, graviditeter, hormonella förändringar och genetiska faktorer. Hudbristningar kan vara ett tecken på att huden har sämre elasticitet. Generellt har en 20-åring ofta bättre förutsättningar för hudsammandragning än en person i 40-årsåldern, men åldern ensam avgör inte. Det finns 40-åringar med bra hudkvalitet och yngre patienter med sämre hudelasticitet.

Så måste man göra huduppstramning i samband med fettsugning? Nej, definitivt inte. Kan det vara ett bra tillägg? Ja, i många fall tycker jag det, särskilt om huden bedöms ha nedsatt förmåga att dra ihop sig eller om man vill försöka förbättra förutsättningarna för ett jämnare och stramare slutresultat.

Quantum är en radiofrekvensteknik. Förenklat kan man säga att man värmer upp vävnaden kontrollerat under huden, vilket leder till en läkningsprocess där vävnaden gradvis blir stramare. Det är alltså inte i första hand något man ser fullt ut direkt på operationsbordet, utan en effekt som utvecklas under läkningstiden. Renuvion har jag ingen personlig erfarenhet av men den metoden bygger på samma princip, dvs att skapa en kontrollerad uppvärmning punktvis.

I enstaka fall kan sådan huduppstramning också användas utan fettsugning, om problemet framför allt är lös eller slapp hud och det inte finns så mycket fett att ta bort. Men ofta diskuteras det just som ett tillägg i samband med fettsugning.

Det är också bra att förstå att modern fettsugning inte alltid är samma sak som en enkel, traditionell fettsugning. På många kliniker används till exempel power-assisted liposuction, alltså ett motordrivet handtag där fettsugningskanylen rör sig snabbt fram och tillbaka för att underlätta ett jämnt arbete. I vissa fall används även Vaser, där ultraljud hjälper till att mjuka upp fettet innan det sugs ut. Sen jag skaffade Vaser på min klinik för några år sedan så använder vi den standardmässigt på i princip alla fettsugningar. Idag skulle jag ha svårt att tänka mig att vara utan den.

Huduppstramning med energi typ Quantum är ytterligare ett verktyg i den arsenalen, men det betyder inte att alla patienter behöver alla tekniker.

För att svara på frågan om det bara är en gimmick eller merförsäljning: nej, så skulle jag inte se det. Det är en metod som kan tillföra något när den används på rätt patient och av rätt skäl. Däremot ska den inte presenteras som något som alltid är nödvändigt. Det avgörande är om just din hud, ditt utgångsläge och ditt mål gör att tillägget är rimligt.

Det som kan vara bra att förstå när det kommer till prissättning av operationer är att teknologier såsom till exempel Quantum och Vaser innebär stora investeringar i maskinen, extra kostnader för engångsmaterial samt mer tid i operationssalen, och det är därför som det måste bli en tilläggskostnad. En klinik som enbart erbjuder traditionell fettsugning med enklare utrustning kan konkurrera med ett lägre pris, men de har å andra sidan inte samma möjligheter till individanpassade behandlingar.

Om priset nästan fördubblas är det fullt rimligt att be kirurgen förklara varför behandlingen föreslås i ditt fall: vad man ser i din hudkvalitet, vilken förbättring man realistiskt hoppas uppnå och vad alternativet är om man bara gör fettsugning på ett traditionellt sätt. Då blir det lättare att förstå om det är ett genomtänkt medicinskt tillägg eller något som mest känns som en extra produkt på fakturan. I slutänden är det sedan du själv som avgör.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej,

Jag förstår att tanken på en längre narkos kan kännas orolig. En bröstförminskning och ett bröstlyft är dock i grunden samma typ av operation och utförs vanligtvis samtidigt.

Vid ett bröstlyft tar man framför allt bort överskottshud och formar om den befintliga bröstvävnaden, medan man vid en bröstförminskning även tar bort en större mängd bröstvävnad och fett för att minska bröstens volym och tyngd. Vid båda ingreppen flyttas bröstvårtan och vårtgården vanligtvis till en högre och mer proportionerlig position.

Att först förminska ett så stort bröst och sedan lyfta det vid en senare operation ger därför sällan någon fördel. När volym tas bort behöver bröstet samtidigt formas och överskottshuden anpassas. Annars riskerar bröstet att bli tomt och hängande. En uppdelning skulle dessutom normalt innebära två narkoser, två läkningsperioder och två operationer – alltså snarare ett dubbelt lidande.

Vid storleken 80H görs normalt förminskningen, omformningen och lyftet vid samma operation.

Din oro för narkosen är viktig att ta på allvar. Inför operationen görs en individuell bedömning utifrån bland annat ditt hälsotillstånd, dina läkemedel och eventuella riskfaktorer. Du kan också få tala med narkosläkaren i förväg och gå igenom hur narkosen planeras och övervakas.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej,

Ett halslyft behandlar framför allt konturen längs käklinjen och halsen, snarare än rynkor i sig. Det avgörande är därför vad som gör att käklinjen börjar bli mindre tydlig.

Om förändringen främst beror på ett tidigt hudöverskott, slapphet i platysma eller vävnader som har börjat sjunka kan ett kirurgiskt ingrepp vara rimligt.

Du är varmt välkommen till en konsultation, där jag kan bedöma dina individuella förutsättningar och avgöra om ett ett kirurgiskt ingrepp kan vara aktuellt för dig.

Hej,

Om hudöverskottet fortsätter runt höfterna och över ländryggen eller skinkorna räcker en vanlig bukplastik ofta INTE för att behandla hela problemet. En traditionell bukplastik stramar framför allt upp magen och kan vid behov kombineras med korrigering av rektusdiastas, men behandlar inte ett tydligt hudöverskott på ryggen eller skinkorna.

När hudöverskottet sträcker sig runt hela bålen och även omfattar ländrygg, höfter samt ibland nedhängande skinkor eller utsida lår kan en cirkumferent bukplastik, även kallad lower body lift, vara indicerad.

Du är varmt välkommen till en konsultation för en individuell bedömning av vilket ingrepp som är mest lämpligt för just dig.

Hej,

Tack för ditt mejl och bilden. Det du beskriver och det som kan ses på bilden förefaller framför allt vara en puffighet eller framåtbuktning av vårtgården, vilket är vanligt vid tubulära bröst. Det beror ofta på att bröstvävnad buktar fram genom vårtgården. När du fryser drar den glatta muskulaturen i vårtgården ihop sig, vilket tillfälligt gör området fastare och plattare.

Det kan vara möjligt att minska det puffiga och tubulära utseendet kirurgiskt genom en mindre korrigering som kan göras i lokalbedövning. Syftet är att minska den framåtbuktande formen och göra vårtgården plattare. Ibland kombineras detta med en minskning av vårtgårdens diameter eller ytterligare omformning av den underliggande bröstvävnaden.

Vilken metod som är lämplig beror på bröstens anatomi, tidigare operationer, mängden ärrvävnad, hudens kvalitet och elasticitet samt hur den tidigare fetttransplantationen har påverkat formen. Det går därför inte att avgöra enbart från bilden om en mindre korrigering i lokalbedövning är tillräcklig eller om en mer omfattande omformning behövs.

Även om du redan har nedsatt känsel finns andra risker att ta hänsyn till, exempelvis ytterligare ärrbildning, försämrad cirkulation eller sårläkning, asymmetri, förändrad form på vårtgården samt risk för att puffigheten delvis återkommer. Ärret runt vårtgården kan också med tiden vidgas, särskilt om huden och stödjevävnaden är eftergivliga.

Jag rekommenderar därför en klinisk bedömning hos en plastikkirurg med erfarenhet av tubulära bröst och korrigerande bröstkirurgi. Ta gärna med operationsberättelser från implantatoperationen, implantatuttaget och fetttransplantationen, eftersom de kan vara betydelsefulla vid planeringen.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i plastikkirurgi

Hej,

Ja, det är fullt möjligt att transplantera eget fett till ett bröst som tidigare har haft implantat. Ärrvävnaden behöver inte i sig omöjliggöra en fetttransplantation, men förutsättningarna måste bedömas individuellt.

Eftersom du har haft relativt stora implantat, 500 ml, under 13 år är det sannolikt att det finns ett betydande hudöverskott när implantaten tas ut. Hur mycket huden kan dra ihop sig beror framför allt på hudens kvalitet och elasticitet, men efter så stora implantat är det mindre sannolikt att huden drar ihop sig tillräckligt av sig själv. Det kan därför behövas ett bröstlyft för att få en bra form.

Jag rekommenderar vanligtvis inte att fetttransplantationen görs vid samma operation som implantaten tas ut. Efter uttaget behöver vävnaderna läka, svullnaden lägga sig och huden stabiliseras innan man kan bedöma bröstets slutliga form, hudöverskottet och behovet av ett eventuellt lyft. En fetttransplantation kan i stället planeras efter ungefär 6–10 månader.

Hur mycket volym som kan byggas upp med fett beror bland annat på mängden tillgängligt fett, vävnadens kvalitet och hur mycket fett som kan transplanteras säkert vid varje tillfälle. Många gånger behövs mer än en behandling för att uppnå önskad volym.

Det slutliga upplägget – enbart uttag, uttag följt av bröstlyft, fetttransplantation eller en kombination – kan därför avgöras först efter en klinisk undersökning. Eftersom du har ont bör man även bedöma implant och kapsel inför operationen för att försöka fastställa orsaken till besvären. 🩵

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i plastikkirurgi

Hej,

Tack för ditt mejl och för bilderna. Jag förstår att det är svårt att välja när du redan har ett resultat som upplevs som betydligt större och mer projicerande än vad du från början önskade.

Det är tyvärr inte möjligt att med säkerhet bedöma vilken implantatstorlek som blir bäst enbart utifrån fotografier. Förutom volym och profil behöver man bland annat känna till bröstkorgens och bröstets bredd, implantatets nuvarande placering, storleken på implantatfickan, mängden egen bröstvävnad samt hudens kvalitet och elasticitet.

Inspirationsbilden är också svår att använda som en exakt jämförelse, eftersom vi inte vet hur personens bröst såg ut före operationen eller vilka anatomiska förutsättningar hon har. Vi känner inte heller till implantatets storlek och profil, vävnadens eller hudens kvalitet eller om andra åtgärder har utförts. Bildernas vinkel, ljus och kroppsställning påverkar dessutom hur brösten uppfattas.

Utifrån det du beskriver – att du är mycket nätt, främst besväras av projektionen och önskar ett betydligt mindre och mer naturligt resultat – låter ett implantat med Mini-profil som ett alternativ som sannolikt bättre motsvarar dina önskemål än ett implantat med Demi-profil. Mini-profilen ger mindre projektion och ett diskretare uttryck. Det går däremot inte att säga om just 220 cc är rätt storlek utan en klinisk undersökning och noggranna mått. Även implantatets bredd måste passa din bröstkorg.

Vid ett byte från 375 cc till cirka 220 cc blir volymskillnaden relativt stor. Då behöver kirurgen även bedöma hur huden och implantatfickan kommer att anpassa sig till det mindre implantatet. Ibland kan det behövas en korrigering av fickan och eventuellt borttagning av hud för att undvika lös hud, häng eller att implantatet får för mycket utrymme.

Mitt råd är därför att du tillsammans med kirurgen provar båda alternativen och är mycket tydlig med att det viktigaste för dig är mindre projektion och ett nättare, naturligare resultat. Mellan de alternativ du beskriver förefaller Mini-profilen ligga närmare den målbild du själv uttrycker, förutsatt att implantatets mått passar din anatomi och att kirurgen bedömer att vävnaderna kan anpassas på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej!

Tack för din förfrågan. Jag har lång erfarenhet av rumpimplantat, men det finns en anledning till att dessa ingrepp inte utförs i samma utsträckning idag, då det är potentiellt riskabla ingrepp.

Resultaten är inte fullt så förutsägbara som vi önskar erbjuda våra patienter. Korrekt utförda och placerade kan rumpimplantat ge väldigt fina resultat, men vid malrotation eller en för stor proteshåla påverkas resultatet tyvärr mycket negativt. Malposition av implantatet påverkar dessutom ofta gluteusmuskulaturen och kan leda till att den atrofierar (förtvinar). Detta kan i sin tur påverka möjligheterna till en sekundär korrektion.

Till skillnad från exempelvis bröstkirurgi har vi inte samma möjlighet att korrigera och strama åt proteshålan i sätesregionen. Detta beror på begränsad insyn och åtkomst samt närheten till underliggande viktiga kärl och nerver som försörjer de nedre extremiteterna.

Lösningen vid problematiska rumpimplantat är oftast ett uttag av implantaten, varpå man behöver vänta en period innan det eventuellt går att överväga en ny placering.

Om du vill söka dig vidare internationellt är de mest erfarna kirurgerna i Europa på detta område troligen fortfarande Dr François Petit i Paris och Dr Richard Abs i Marseille.

Jag hoppas att detta ger dig vägledning och önskar dig stort lycka till!

Med vänlig hälsning,

Magnus Kjelsberg

Plastikkirurg