Kom till kliniken 09.50 och hade min tid 10.00. En sjuksköterska kom ochans hämtade in mig och jag fick gå in i ett rum där min säng stod. Jag byta de om till rocken och la mig sedan på sängen innan sjuksköterskan kom in igen och satte in dropnålen i armen samt gav mig Alvedon och morfintablett. Därefter fick jag ligga och vänta en liten stund i sängen. Var skönt att få ligga där och titta lite på tv och lugna ner sig lite. Var otroligt lugnt hela dagen faktiskt och kände knappt av någon nervositet. När jag legat i sängen ett tag kom Jenny in och bad mig följa med så vi kunde ta bilder, skriva kontrakt och dubbelkolla storlek. Sen var det dags att bege mig in i operationssalen. Där fick jag lägga mig och de började sätta på drop. Dom var så otroligt gulliga och lugnande. Log hela tiden och drog ett och annat lugnande skämt. Kände mig otroligt trygg. :) Jag får andas in lite syrgas. Tar några andetag och hinner tänka att "ja det här lär man ju inte somna av..." Vips så klappar en sjuksköterska mig på axeln och jag vaknar upp i min säng med mina nya tuttar. Jag kände mig oförskämt pigg. Knappt groggy och absolut inte illamående. Jag fick vila en stund och sedan kom de in med kaffe och fika. När jag vilat upp mig ett tag ringde jag sambon som fick komma och hämta mig efter att jag fått slutliga informationen från Jenny och sjuksköterskorna. Dom tittade till mig hela tiden under dagens gång och var så himla söta och professionella. Nu är jag inne på andra dagen ochans har sen jag kom hem igår vid 16 tagit en Alvedon och en voltaren. Kan röra armarna i princip obehindrat, har sovit hela natten och varit med sambon på Ikea och mataffären. Kände mig varken illamående eller uppsvullen av narkosen och det enda jag känner är som en stark träningsvärk. Är otroligt nöjd med hela upplevelsen och kan starkt rekommendera Jenny Cajander. Är man ute efter ett visuellt naturligt resultat så kan det inte bli så mycket bättre. :)

I går var det äntligen dags, jag klev upp, tog en dusch och sedan drog vi iväg. Det jag oroade mig mest för på vägen dit var att dom ska sätta nål då jag är väldigt stickrädd. Väl på plats så fick jag en säng och jag bytte om, sedan fick jag en frukost cocktail bestående av 2 alvedon och 10 mg dolcontin. Efter det så kollade jag storlekar en sista gång och sen var det dags. Väl på operationsbordet var jag så lullig av tabletterna så jag märkte inte att hon stack mig i armen och några minuter senare sov jag. Jag hade op tid klockan 8 och 9.30 började jag vakna till liv igen. Klockan 10 var jag klarvaken och mådde som en kung, dock fick jag vänta en stund till innan jag fick något att äta. Klockan 13 for jag och sambon därifrån, tog en tur till apoteket och gick en sväng på gallerian innan vi åkte hem. Jag har mått hur bra som helst och inte haft särskilt ont. Idag var jag och barnen på stan och då hade jag lite problem när jag skulle lägga in backen eller ettan på bilen men annars gick allt bra.

Då ska vi se om jag lyckas knåpa ihop en story medan det är färskt i minnet :) Hade tid på kliniken kl 8:00 och hade spenderat natten på hotell jag och min man då vi bor en bit ifrån. Var på plats prick klockan 8:00 och fick komma in ganska direkt. Fick en sängplats, en operationsrock och lite piller innan det var dax för att träffa Jenny. Vi pratade igenom valet av inplantat igen, tog lite bilder och skrev under avtalet. Sen kom narkosläkaren och pratade lite innan jag fick en nål i armen och sen var det dax! Allt gick väldigt fort, behövde inte ligga och vänta och våndas vilket var skönt. Promenerade in till operationssalen och fick hoppa upp på operationsbordet under ett värmetäcke och med armarna utsträckta som Jesus på korset ungefär =P ekg kopplades och sen fick jag en mask för ansiktet att andas i och medel sprutades in i infarten i armen, minns att sköterskan sa godnatt och att jag tänkte "näää ni, jag känner ju ingenting" men sen minns jag inget mer förrän jag hör att sköterskan säger till mig att allt är klart och då ligger jag nerbäddad i sängen inne på rummet igen! Lyckas med nöd och näppe skicka meddelande till min man om att det är klart, var rejält yr och trött så hade väldigt svårt att fokusera blicken. Smärtan var som rejäl träningsvärk som snart började bli mer intensiv men fick snabbt en spruta med morfin mot det och då kändes det bra igen. Efter ca en timme började jag må illa men fick läkemedel även mot det så det gick snabbt över. Jenny tittade till mig flera gånger efter operationen och vi fick även ta oss en snabbtitt jag och mannen, superfina! Fick på mig ett bröstband i förebyggande syfte i tre dagar framåt vilket ska bli underbart att slippa, det är en riktig ryggdödare! Stannade några timmar på kliniken då jag kände mig så yr av medicinen jag fått, men sen bar det av hemåt. Nu är första natten gjord och allt har hittills gått över förväntan, vi får se hur fortsättningen ser ut :) ger iallafall alla mina rekommendationer till Läkarhuset Norr och Jenny Cajander med personal!

Då kör vi.

Kom dit innan 08 på morgnen och fick byta om till patientrock och två Alvedon. Läkaren dubbelkollade vilket implantat jag ville ha och hon ritade några sträck. Tillbaka i sängen fick jag sticket i armen för medicin och narkossköterskan följde mej in till operationssängen. Jag la mej till rätta och fick min insomning genom armen. Min partner har berättat att när jag kom tillbaka från operationen var det första jag sa att "jag inte hunnit räkna ner", jag hade alltså däckat direkt. När jag vaknade till var jag väldigt groggy och hade ont. Enligt min partner hade jag ROPAT efter morfin och smärtstillande, vilket jag fick två gånger efter jag tjatat  det där är dock inget jag själv kommer ihåg. När jag fått det hade jag legat och pratat/mumlat för mej själv non stop och upprepat saker till min partner som hade fått garva åt mej.

När jag efter några timmar började piggna till, började jag dricka och äta lite för att sedan gå på toa och bli helt svimfärdig. Vi avvaktade ett tag till sedan åkte vi hem på eftermiddagen. Jag har mått otroligt mycket bättre än jag föväntat mej att skulle och jag har än nu, på kvällen dagen efter ingreppet inte behövt ta någon av de starka smärtstillande, utan jag klarat mej på Alvedon och Diklofenak var 4:e tim ungefär.

Nu längtar jag bara till att brösten ska bli mindre hårda och att jag ska kunna börja träna igen.

Lika bra att skriva ned den nu när jag har mycket smärtlindring i kroppen! :) Opererades imorse vid 08.30 tiden 3/2-15. Fick skjuts av min sambo och var lite för trött för att vara nervös. Fick byta om vid min säng/bås sen kom Göran för att rita på mig. Kändes skönt när han sa att "det här kommer bli jättefint". Han förklarade i vilken ordning förmiddagen skulle gå till innan han gick för att förbereda. Efter det kom narkosläkaren in för hälsokontroll och kanylen i armen, fick även lite tabletter som jag tror hade någon lugnande effekt. Även om jag brukar lämna blod och inte är rädd för sprutor gjorde kanylen förjävla ont på plats. Sen kom en sköterska för att hämta mig och jag passade på att kissa innan jag la mig på bordet. När jag lagt mig ned fick jag något genom kanylen och sen andas in genom tratten, andades för lite först så han fick be mig ta tre djupa andetag, minns bara två sen somnade jag. Nästa sak jag minns är att dom flyttar mig från bordet till sängen och berättar att allt gått fint. Väl inne på mitt rum börjar jag frysa, frös så otroligt mycket att hela jag låg och skakade trots att dom i princip ställde en kupévärmare under täcket, smärtan i brösten var INGET mot att frysa, det var faktiskt det värsta av allt. När jag väl slutat skaka och vilat behövde jag gå på toa igen, gick fint med lite hjälp men nu kom illamåendet och smärtan i brösten, tillbaka i sängen för att få något i kanylen för illamåendet och en tablett för smärtan. När jag vaknade nästa gång mådde jag toppen. Colan, teét &mackorna jag fick då av en sköterska var typ det godaste jag ätit i mitt liv. Sen låg jag kvar nån timme och bara hade det bra innan Göran kikade till brösten och gav mig lite instruktioner. Då ringde jag min sambo för hämtning, fick med mig mina piller, och for hem. Var ganska hög i bilen så hade inte ont utan surrade bara på. Nu har jag legat hemma i sängen några timmar, tryck och träningsvärkskänsla men inget värre ÄN. Sådär, det var min dag idag :) (Var överraskande spännande att bli sövd)

Vill börja med att skriva att allas upplevelser/operationer upplevs extremt olika i både resultat och process. Men läs gärna min - för den skiljer sig från mångas - eller så är min ganska vanlig, men de är ofta inte de man läser på nätet :D

 

Jag började läsa runt på nätet angående bröstförstoring. Minst sagt spännande - men nästan lika skrämmande. Berättelser om hur tjejer upplevt smärtan och hur otroligt ont man skulle ha efter OP, dagarna efter...och i vissa fall VECKOR! 

Supersugen på ett par nya större bröst så åkte jag i början på oktober iväg på en konsultation.

Snabbt och enkelt (okomplicerat) valdes implantat, höjd, bredd, volym m.m. Besultet kändes som ''aja men det är ju en kul grej att iallafall fara på en konsultation. jag behöver ju inte göra det om det skulle kännas konstigt''...

hur tror ni det gick?? 

Fick ta på mig en sportbh-liknande sak och lägga in olika storlekar - inte alls som man hade trott att det skulle se ut..betydligt bättre!

Vi alla har sett skräckexempel på fotbollar till bröst på smala små tjejer och alla tänker ''Sillisar!!!!'', jag hade motsatt upplevelse, jag vill sätta in mina nya bröst på sekunden...

 

Sagt och gjort så bokade jag 7v senare och OP-dagen kröp närmare.

En viktig grej för mig var att jag gjorde det för mig själv, min egen skull. Har aldrig varit särskilt missnöjd över mina egna bröst egentligen...aldrig haft komplex eller liknande..men har alltid tyckt att sillisar varit snyggt (snygga då självklart, inte fotbollar...)

 

Den 4 dec 2014 var det dags..alltså 6v nu...

Kvällen före så duschade jag och skrubbade uti sinne kroppen helt ren, op-dagen knackade på dörren och dusch samma morgon gällde. In i bilen i lätta/oömma kläder och bilresan mot kliniken tog 1sek kändes det som...trodde nervositeten skulle slå mig som en vägg nu...men den kom aldrig...sambon tyckte också att jag var otroligt lugn vid detta tillfälle....

 

Sköterskan säger: Då får du ta och följa med mig till din säng som du ska få ha idag :)

Vi följer med och kommer in på uppvaket där jag kommer ligga direkt efter OP. Mysigt, hemtrevligt, avslappnande, ja det bästa man kunde tänka sig. 

Fick byta om till endast trosor och en op-rock. Narkosläkaren kommer efter 20min och frågar lite frågor som vikt, hälsa m.m och jag får ta 3 tabletter, mot smärtan efter OPn.. sen är det dags att måla;) 

Läkaren målar sträck runt brösten och vi pratar väldigt lite, båda är fokuserade och vill egentlien bara in på OPn och ha det ''bortgjort'' :D

Efter det så förbereder de OPsalen och sedan får jag gå in i salen och lägga mig på bristen. De sätter en nål i armen och frågar om jag är från stan och att det är kallt ute, lyssnade inte sån nog, nu ville jag bara ha narkos och vakna upp i nya bröst ;)

(hade varit lite orolig över narkosen då det var min första gång, men kan säga en sak, det häftigaste jag varit med om so far)

Får andas två andetag i en syrgasmask och sen är jag borta, gick så himla snabbt..

 

1h senare...

 

Vaknar upp på 1 sek (kändes det som), min första tanke var: redan!??!, sedan: JAG DÖR AV KYLA...

Jag trodde jag skulle frysa ihjäl hahaha..kroppen kan ha svårt att anpassa temperaturen efter narkos och min var seg så jag fröst så jag skakade, hahaha stackars tjejen som skulle in efter min på OP måste ha blivit livrädd - jag huttrade så jag trodde jag skulle gå åt :D

Har en värmeslang under täcket så tog endast 10-20min att få upp värmen och efter det så var allt konstigt..var som full..fast endå inte..pratade om allt möjligt och min sambo gapskrattade åt allt jag sa..pratade om att åka pulka och dricka limoncello (likörsprit) ??? hahaha...

 

Opererades 08:15 på morgonen och vid 12 mitt på dagen kände jag mig ''nykter'' igen :D tejp hela brösten och heeeelt slut i kroppen. Men såååå exhalterad över de nya tillskotten i familjen hehe.

 

Hade vääääärldens gulligatse sköterskor som tog hand om mig, även sambon självklart, hjälpte mig äta, gjorde mackor och fick dricka cola, kom och kollade till mig konstant och var as gulliga. Hade en så fin upplevelse pga dem :,)

Vid 14:30 Kommer läkare och tittar till mig, han säger: du är ju jättepigg, du kan åka hem nu, och sagt och gjort, fick sportbh med mig och skötselråd för brösten ..HAHA.. så på med kläderna och hemåt bar det. Fick en morfintablett just innan jag klädde mig så jag kände knappt att jag opererat mig??:D

 

Åkte bil hem (4km) gick huuuur bra som helst.

Upp i lägenheten och direkt i säng (ställbar säng - REKOMMENDERAS) och vi som just köpt en ny ställbar säng...underbart för ryggen:D

Sen låg vi i sängen och pratade med två kompisar som bor hos oss, minglade och hade trevligt, sen var det dags för middag, vi beställde thai-mat och jag tog 2 citodon och 1 diclofenac och kände inte av nästan något alls fortfarande...

Men sen på kvällen skulle jag gå på toa - stel och djävlig haha - men när jag ställde mig så blev jag yr och kräktes..aldrig hänt förr..men tänker att det måste vara pga tabletter,sängliggandes,narkos m.m kroppen är ju helt slut efter en sånhär dag:D Men mådde inte dåligt eller hade ont.

Somnade tidigt och sov lite halverst den natten...tänkte att dagen efter borde smärtan vara förjäklig...men det kom aldrig? och inte 2a dagen heller? inte 3e heller? ne det blev aldrig ont ? aldrig nånsin kände jag: Ne nu jävlar gör det ont?

 

Måste vara otroligt iduviduellt hur man upplever smärta/operationen etc, för för min del så gör jag om det varje dag hellre än att slå lilltån i soffan :D:D

 

Hade egen vävnad (inte så supermycket) men endå lite, la in 495cc bakom muskeln, anatomiska med high profile, och fick mer blödning (blåmärken) på mitt lite större vänster-bröst men annars inget ont :O?

 

Första veckan var man mest stel, sen 2a veckan började man fungera som vanligt - men med redig träningsvärk i bröstmuskeln. Man ska/kan inte lyfta saker på lätt i början, men känner av muskeln direkt då, men nu - 6v senare är jag som vanligt igen :D Inget ont, ingen värk - inget :D

 

Ärren är fläckfria! Två suuupersmala små streck ! Tog hand om dem väl och sträckte aldrig armarna över huvudet i början - för att inte draupp dem så dem blir flera mm tjocka...mina är 1mm typ...tacksam för min instinkt där :D sett många ärr och alla är tyvärr inte så fina :( men även det är induviduellt självklart!

 

Min kirurg var Göran Stålhult, otroligt proffsig och jag hade inte reserach:at nått överhuvudtaget typ...xD Jag bokade hos någon som gjort måååånga operationer och som verkade proffsig. 

 

Har inte ångrat det 1 enda sek sen jag gjorde det - men det tror jag är svårt att ångra - man blir nöjd oavsett känns det som! De är så runda, droppformade, fräscha, större, sexig, ja allt :D Bästa jag nånsin gjort!

 

Rekommenderar detta till ALLA tjejer. Inte bara ni som hat komplex eller små bröst - själva outlooken på kroppen blir så mycket stotligare och sexigare - det behöver INTE blir stora bröst som ser ut som meloner eller bimboaktigt!

 

Hoppas du som läst min berättelse kan ta till dig att ALLAS upplevelser skiljer sig, men att smärta inte går att mäta. Det är individuellt och du är betydligt starkare än du/dina närmsta tror:D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kom till kliniken på utsatt tid. Fick direkt byta om till opskruden och morgon rock. Därefter kom sjuksköterskan in och satte en nål och informerade mig om att narkosen skulle komma och prata med mig samt doktorn.

Fick direkt ligga i min säng och zappa genom kanalerna.  Var inte alls nervös, mest sugen på kaffe. Arbetar själv som sjuksköterska inom kirurgi därav kändes tryggt att ha pejl på proceduren iaf. Narkosen kom förbi och vi gick igenom min hälsodeklaration igen. Blev informerad om typ av sövning. Därpå kom läkaren och fotade före bilder och ritade och frågade om storleken på implantaten var mitt slutgiltiga val. Och det var det fortsatt :)

Fick premedicinering. 2st 665mg Alvedon. Sen kom op-syster och hämtade mig. 

Fick lägga mig på bordet som var förvånansvärt skönt då madrassen var nästan geleaktig. Kopplades upp på apparaten som skulle injicera sövningsmedlet och småpratade lite med narkosen och systern. Narkosen informerade att det kommer att börja svida i armen och sen kommer jag bli yrslig och sen siulle jag bara somna. Och så blev det precis :) Vaknar upp från narkosen och är väldigt groggig och grymt pissnödig :) Väntar en kvart och sedan bar det iväg på toa med ett följe om jag skulle tappa benen. Gick hyfsat bra fast det kändes som om man var salongsberusad. Hade faktiskt inte ont. Kändes mest som en brutal träningsvärk då man använde armarna och sträckte på axlarna. Hade ingen styrka i armarna heller så att dra upp trosorna var en liten pärs. Fick kaffe och smörgås en stund efteråt och lite coca-cola. Mums! Efter operation stannade jag 4 timmar innan jag for hem. Hade kunnat fara tidigare om jag inte behövt vänta på skjutsen. Fick recept på Oxynorm som vid behovsmedicin. Och fick som grundsmärtlindring Dikofenak och Alvedon. Klarade mig endast på Alvedon och Diklofenak.

 

 

Vakande tidigt (före barnen) och tog min andra dusch med Descutan.

Håret blev ju så där lagom fräscht.

Lite jobbigt att servera barnen frukost när min egen mage skrek efter kaffe o frulle...

Iväg med kidsen till dagis och skola och sedan skjussade min man mig till kliniken. Jag hade fått första op tiden kl:08:30.

Magnus kom in och ritade på mig och mätte mig igen, vi ska sätta in 375 cc mentor Medel plus.

Sedan blev det dax för narkossköterskan att sätat nål och jag bytte om till en vit tröja och hade trosor o strumpor på mig.

Iväg till op salen...liet nervös var jag .

Trodde jag skulle andas i en mask men man fick dropp och hej då...vips så vaknade jag av att de sa nu är det klart -Det gick bra!

Var väldigt trött och fick en otrolig frossa, jag skakade o skakade. Man kan tydligen göra det efter narkos. Fyyy jag trodde jag skulle dö. Jag bad till gud att det skulle sluta någongång. Hela kroppen skakade, jag fick massor av filtar och en värmemaskin som sprutade in varmluft i sängen. Till slut försvann det och jag hade "bara" smärtan i brösten.

Armarna gick knappt att röra och jag hade ett stort tryck för bröstet.

Fick inget bandage utan det räcker med sportbhn .

Sov från o till hela dagen och tog beslutet att sova kvar , jag orkade inte komma hem till tre barn så bättre att vila och bli hämtad morgonen efter.

Jag fick smärtstilande , jobbigt att ligga så mycket då ryggen gör ont.

Det är svårt att ta sig upp o ner i sängen, måste ha hjälp till det.

Hoppas att det lättar snart för på måndag ska jag jobba igen.

Med storleken känns det bra men har knappt kikat på dem än :-)

 

Hej, jag hade tänkt berätta lite om min näsplastik som utfördes igår (13-06-2013). Innan jag själv tog steget att utföra en näsplastik läste jag andra operationsberättelser och det underlättade verkligen att höra vad någon som upplevt det kände och mådde. Så nu tänkte jag dela med mig av min upplevelse innan operationsdagen, under och efter.    Veckan före operationen:   När det började närma sig operationsdagen började jag känna mig stressad och orolig. Hade svårt att somna osv. Har aldrig genomgått någon operation alls och tanken på att ligga där och tänka på vad som skulle göras och inte ha någon kontroll skrämde mig lite.    Dagen före operationen:   Själva dagen före operationsdagen var jag inte alls särskilt orolig eller stressad. Jag längtade mest och tanken på min nya näsa gjorde att alla andra tankar lätt kunde sköljas bort. Dagen innan förberedde jag mig inför morgondagen, rena sängkläder, duschade osv. Mot kvällen kollade jag på några näsplastisk videos för att få en visuell bild om hur det är. Man kan tro att man blev skrämd osv. Men de flesta patienter i videosen som efter operationen fick berätta hur de kände alla hållde med om att det inte gjorde alls ont. Och om det gjorde ont var smärtan så lite att man knappt påverkades av det. Därefter passade jag på att äta lite mat innan jag gick för att lägga mig eftersom man ska vara på fastande mage i 6 timmar innan själva operationen.    Operationsdagen:   Operationsdagen var väldigt stressig och det hade allt att göra med att ta sig dit. Men under bilfärden lyssnade jag på lite musik i min ipod för att lugna ner mina nerver och inte tänka så mycket på själva operationen. Väl på plats betalade jag för operationen och fick vänta i väntrummet. Jag hade min operationstid 11.30 jag fick vänta till ca. 13.00. Hade jag vetat detta i förväg hade jag inte behövt stressa. Iallafall när läkaren slutligen var klar med sin tidigare operation och det var dags för mig att byta om var jag relativt lugn, kanske mer att jag inbillade mig själv att det var ingenting och påminde mig själv återing om min nya näsa. Därefter kom en annan läkare och förde in en venkater i armvecket. Det gjorde inte alls så ont, kändes ett litet stick men inte mer än så. Därefter fick jag återigen vänta en stund tills läkare kom och visade mig vägen till operationssalen. Förvånansvärt såg det mindre läskigt ut än vad jag hade förväntat. Vid det har laget utan mat i magen tänkte jag mer på hungern än något annat. Jag var väldigt trött också pga. lite sömn och ingen mat i magen, så jag tänkte för mesta del vad skönt att äntligen få ligga ner.   Operationen:   Allt jag mindes var att läkaren gav mig en dos narkos och sedan frågade mig om jag kände mig trött. Jag sa nej för jag kände inget direkt. Sedan vaknade jag i ett annat rum. Jag mindes inte ens att somnat eller känt mig trött.   Efter operationen:   Som sagt så vaknade jag i ett annat rum. Jag kände ingen smärta alls, kände faktiskt inte alls mycket mer än ett litet tryck. Även efter bedövningen hade avtagit. Jag fick vila en stund och dricka och äta lite också. Kollade lite tv men kände snabbt att jag ville hem. Ville bara hem och vila i min egen säng osv. Jag frågade min läkare när jag kunde åka hem och han sa att jag kunde åka när jag ville. Jag fick en tid för att ta bort stygnen och därefter fick jag skjuts hem. Jag var rätt trött så försökte somna men var svårt i bilen samt den långa bilfärden hem. När jag väl kom hem drack jag lite vatten och gick till sängen och vilade. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------   Om näsplastiken:   Om smärtan är anledningen att man bestämmer sig för att inte göra en näsplastik så behöver man inte tänka på det. Det gör faktiskt inte ont såsom jag upplevde det. Med det sagt så känns det att man gjort något. Samt att jag fick lite blödningar ur näsan och det kan kännas lite obehagligt att ha plastskenan på näsan osv. Som tur kände jag inga nästäppningar i näsan efter operationen som läkaren hade påpekat innan så känner inga större obehagligheter. Kan vara lite svårt att äta och så när man måste tugga och det drar åt lite i näsan. Jag blödde lite ur näsan men det var inte så jobbigt eftersom jag inte kunde känna blodsmaken. Min operation var en nästippsplastik så jag fick inga blåmärken osv. Det togs lite från bakom örat till näsan detta var nog det enda jag kände av lite men efter jag tagit en alvedon mådde jag snabbt bättre. Jag rengjorde försiktigt med nedblötade tops i näshålorna för att få ut lite blod så att det inte torkar och känns täppt. Sedan använde jag gasväv som jag fick med mig, dessa tejpade jag under näsan för att inte behöva torka blodet hela tiden, istället låta det rinna i gasväven och sedan byta ut den efter en stund.    P.S. Det beror på vilken slags näsplastik man genomgår också, så kan inte tala för dessa kan enbart tala för hur jag upplevde min näsplastik. Som sagt är detta enbart dag 2 så jag vet inte inte hur jag kommer må i morgon. Men kan gärna senare berätta om det sker en förändring och slutligen resultatet.    Hoppas detta har gett dig något som funderar på att göra en näsplastik. Annars är det bara att fråga :)

Kom till läkarhuset en timme innan planerad operation, eftersom jag endast haft en konsultation med dr. Jenny Cajander via telefon.    Fick träffa narkosläkaren och sjuksköterska, för vilka jag berättade min rädsla att vakna upp och ha väldigt ont efteråt (är väldigt smärtkänslig). Fick då lite extra smärtlindring av narkosläkaren, som var väldigt förstående och trevlig.   På konsultationen var dr. Jenny Cajander väldigt proffessionell och kom med bra tips och råd inför val av implantat.    Vid sövningen fick jag panikångest, och då var narkosläkaren väldigt snabb på att ge mig lugnande intravenöst. Ganska snabbt efter att jag lugnat mig fick jag sövas.   Operationen gick bra, men hade jag vetat hur ont jag skulle ha så hade jag övernattat på kliniken. DOCK var personalen väldigt trevlig och lovade att om jag ville stanna över natten så skulle de jobba över. Väldigt omtänksam och underbar personal!!   Fick dr. Cajanders privata telefonnr som jag kunde kontakta när jag ville. Skickade ett sms på långfredags natt kl 02 & fick svar DIREKT.    Är supernöjd med både val av kirurg och klinik!

Slutade jobbet 16.00 dagen före operationen och hade mycket att hinna med innan jag kuden gå och lägga mig. Jag tvättade, städade och bäddade rent i sängen. Gjorde bort en del arbete så att jag inte skulle ha något hängandes över mig, ifall jag skulle må väldigt dåligt och ha ont dagarna efter operationen.   När klockan var 22.00 hoppade jag in i duschen, och tvättade mig ren från topp till tå. Jag som är så van att alltid smörja in kroppen med bodybutter efter en dusch fick hejda mig i sista sekund, utan fick nöja med mig att känna mig lite torr. Ställde alarmet på 05.00, då jag skulle vara på kliniken 06.30, tog ett tag innan jag väl somnade och sov överlag ganska dåligt och vaknade flera gånger.   05.00 ringde alarmet. Jag kände mig inte speciellt trött men insåg att IDAG händer det verkligen, om bara några timmar så kommer mina tuttar att vara betydligt större än vad de är nu! Jag hoppade in i duschen ännu en gång och skrubbade kroppen ren. Plattade håret så jag skulle känna mig lite fin trots att jag var utan smink och fortfarande vinterblek.   Då jag har 5 minuters promenad till kliniken så började jag promenera hemifrån vid kvart över och klev in på kliniken 06.20. Anmälde mig i receptionen och blev visad till en säng direkt där jag kunde byta om och krypa ner och slå igång tv som hängde i taket ovanför. En sjuksköterska kom in med ett glas vatten och några smärtstillande. Inte en lång stund efteråt fick jag träffa kirurgen Göran och vi gick in i ett rum bredvid där vi ritade och bestämde oss för storlek. Det blev en 330 cc medel profil och vi valde bort 345 med hög profil. Då jag tränar väldigt mycket så pratade vi också en hel del om när jag kunde vara tillbaka och börja träna igen, så småningom gick jag tillbaka till sängen igen och kikade på Gomorron på SVT1. Sjuksköterskan kom in och satte in ett dropp i armen och kort därpå kom narkosläkaren in och ställde lite olika frågor om allergier mm. och funderade om jag var nervös.    Nervös inför narkosen? Absolut inte, jag har opererat mig ett flertal gånger och narkosen är det jag är minst nervös för. Däremot tycker jag inte om knivar och vetskapen om att de ska skära i mig. Vid 07.00 fick jag följa med och hoppa upp på operationsbordet och så fort de droppade in narkosen så kändes det som lite lätt träningsvärk i bicepsmuskeln och jag somnade på några sekunder.   Sedan vaknade jag trött som tusiken och törstig. En sköterska stod bredvid mig men tyckte att jag skulle vänta med att dricka tills narkosen helt gått ur kroppen. Jag somnade om och vaknade igen vid 09.00. Fortfarande trött troligtvis för operationen och att jag sovit lite, så halv sov till Gomorron och när klockan var 10.00 var jag riktig utvilad och jag förvånades över att jag inte alls hade så ont som jag trodde att jag skulle ha, det gjorde lite lätt ont och lite stel i armarna.   Jag fick en Coca cola att dricka och en stund senare fick jag också ett gott frukt te med mackor! Dr. Göran kom in och berättade om operatioen och att allt hade gått bra och det såg bra ut (hoppas han har rätt!) och jag fick ett visitkort med hans mobilnummer som jag kunde ringa om jag skulle behöva. När klockan närmade sig halv tolv kom min Sambo förbi, vi låg och småpratade lite och skrattade. Usch vad ont det gjorde att skratta! Jag gick på toa och en sköterska kom sedan och berättade att när jag kände mig redo så fick jag åka hem. Hon berättade också lite vad jag skulle tänka på, med tejp, träning, gav mig en godispåse med piller och gick igenom när jag skulle ta av bandaget mm. Sambon hjälpte till när jag skulle klä på mig, annars hade det nog tagit dubbelt så lång tid. Vi bokade en tid för återbesök och sa hejdå till den gulliga personalen innan vi åkte hem.   Nu ligger jag hemma och myser med mina två nya vänner och jag är ser framemot med lite skräckblandad förtjusning att jag snart ska få ta av bandaget och få se mina två nya vänner första gången. Hoppas på det bästa!        

* Kl 14.30 skulle jag opereras. Vaknade rå tidigt den morgonen, och klev upp med kurrande mage men med ett leende på läpparna! Jagade igång min sambo och satte fart på oss båda med STORstädning, ALLT blev kliniskt rent. Jag förberedde inne på toan så att jag skulle nå alla nödvändigheter utan att behöva sträcka mig eller öppna tunga luckor sen efter operationen.  Kvällen innan hade jag lagt fram kläder i rätt höjd i garderoben och sorterat fram de tröjor och linnen som hade knäppning hela vägen och mina oerhört fula, men dock sååå sköna mysflummbrallor! ;)    Efter städning, renbäddning och förberedelser så tog jag en sista dusch innan o.p.  Eftersom man inte fick ha smink på sig så passade jag på att locka mitt hår (som jag och sambon färgat dagen innan) och satte upp de i en någorlunda fräsh frisyr! Jag kände mig nu helt förberedd inför operationen och att få komma hem efteråt.   * Kl 13.30 åkte vi iväg mot kliniken ute på Umedalen och stannade på Ica Kvantum för att handla lite att äta efter o.p, en snickers,päron, bananer, nudlar, actimel och proviva.    Satte oss i bilen igen och peppade igång med hög hardstyle musik och när R säger "Gumman, nu äre bara 15min kvar.." drog mina fjärilar i magen igång en ordentlig techno dans vill jag lova!!   Anmälde mig i receptionen och fick snart komma in till ett fräsht rum med 3 st sängar. Sängen längst in blev min, och sängen brevid min var utstyrd.. "Snart är min oxå det" tänke jag med ett nervöst leende på läpparna.   * kl 14.50 kom narkosläkaren in och frågade lite hälsofrågor och satte nål i vänster armveck. Han bad mig att gå på toa innan O.p (han var förövrigt väldigt duktig på att sticka för jag kände inget) Efter en stund kom tjejen på andra sidan skynket inrullandes i hennes säng, och jag hörde hur ont hon hade.. stackarn!! Då insåg jag på riktigt vad jag skulle genomgå om sisådär 30min. Efter en stund kom Magnus (min kirurg) in bakom mitt skynke och började måtta och rita på mig. Han skämtade en hel del och jag kände mig så jävla peppad samtidigt som jag skakade i kroppen pga noll energi och en hel del nervositet.    kl ca 15.30 fick jag följa med Magnus in till operations salen, iklädd mina trosor en liten tshirt som var knuten baktill och mina lurviga svarta sockar. Jag fick lägga mig på världens skönaste operations säng, och narkosläkaren sprutade in lite "groggmedel" som han så fint kallade de i min arm, efter en liten stund började jag känna mig trött och fick då andas in i den berömda masken. Minns att jag tänkte, "Haha nu ska jag hinna räkna till 10.." nånstans efter 3,4 är det svart!    Vaknade av en underbar röst "Heej gumman..." Min sambo R var där, brevid mig. :) Jag hade tydligen yrat en hel del till Magnus här och sagt något i stil med "Jag har väntat i 4 år på den här dagen och nu äntligen har jag gjort de, du är så duktig Magnus" Sen somnade jag om.   Vaknade och hade ingen känsel i brösten, inte ont eller så.. bara ett gigantiskt bandaget runt bröstkorgen. Jag minns att jag tänkte "Happ, de här var väl ingen sak" vilket jag fick äta upp efter bara några minuter.. Vilket tryck!! Vilken smärta!! Jag plingade i klockan och sköterskan han kom dit med vatten, coca cola och ketogan som jag fick via droppen. åh, skönt..!    Nångång därefter åkte tjejen brevid mig hem, och då började jag fundera i samma bana, när får jag åka hem? Dom ville att man skulle vara där 4 timmar efter op och att man skulle ha fikat något och gått på toaletten innan man fick åka hem. Sagt och gjort! Fick med mig en sk "godispåse" med alvedon och diclofenak, och ett visitkort med nr till Magnus där jag kunde nå honom dygnet runt. Och en tid för återbesök och bortagning av bandage. (Måndag 24/2 kl 15.00)    * kl 20.00 HEMMA! Med Anna Nicole Smith bröst. Groggy, trött, öm! (Och rädd att jag valt för stora bröst) R lugnar mig och säger att dom är så svullna nu + allt bandaget som gör att dem ser större ut. Minns inte så mkt mer av kvällen.. såg nånting på tv och hade jävligt ont när jag försökte göra nånting där armarna krävdes i rörelse. ONT i revbenen!! Många tårar fälldes. Kunde inte ens dricka vatten själv. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan R!! Han har verkligen varit en ängel.    Mitt intryck av kliniken och operationen är hur bra som helst, och kommer att rekommendera både Magnus och kliniken till folk jag känner som funderar på att göra nya tuttar =)    Nu återstår bara en lååång läkningstid och oerhört massa tålamod från min sida!         

Jag kom till kliniken 6:15 och fick nästan på en gång komma in till rummet med sängen. Narkosläkaren kom och satte nålen i armvecket och sköterskan gav mig de kläder jag skulle ha på mig och hänvisade mig till toaletten innan operationen. Jag var väldigt nervös och väldigt trött, det vart nog inte mer än 1,5 timmes sömn den natten.

Så när jag kom in till operationssalen bad sköterskan mig att lägga mig ner, tre gånger, innan jag fattade vad hon menade haha :-D Nervöst nervöst! strax efter kopplade de in narkosen eftersom jag var så himla skakig och nervös av mig. haha..

 

När jag väl vaknade mådde jag väldigt bra med var så oerhört trött att jag vaknade till och somnade om vartannat! Sköterskorna var helt underbara och goa, de kom och tittade till mig och frågade om jag ville ha hjälp eller fika med jämna mellanrum.
Jag fick tyvärr inte se mina nya godingar utan det får vänta tills på söndag då det är dags för första duschen! Nu är jag väldigt spänd att se hur de ser ut!!

När jag skulle gå på toa innan det var dags för hemgång så började allting snurra och jag blev allderles svettig, sköterskan kom och hjälpte mig tillbaka till sängen och serverade cola för att få upp blodsockret lite. Efter en stund mådde jag mycket bättre så då bar det av hemåt!

Lite kortfattad berättelse pga dåligt minne av alla tabletter... Kom in till kliniken och blev intagen på en gång, fick byta om och sen var det dags för ritning. Hade ändrat storlek till 400cc men eftersom allt ångrat mig så blev 350cc som bestämt. När ritningen va klar så kom narkosläkaren efter en stund och satte nål och så. Sen kanske 15 min senare så fick jag lägga mig och sövas. Vakna upp och kunde knappt röra mig, smärta så in i h-vetet! Låg och såg på tv ett tag och slumra till lite nu och då, fick fika oxå vilket va super gott. När jag skulle hem så kolla läkaren så allt såg bra ut och klippte upp bandaget så jag kunde andas bättre, svettades och va riktigt blek. Väl hemma så blev det sängen och knapra smärtstillande som knappt verkade. Andra dagen efter op nu och fortfarande sjukt ont att röra armarna, skratta, hosta, ta på mig kläder, kliva ur sängen (även om jag ha en elevationsäng)

(Opererades inte via läkarhuset Norr, utan via Landstinget Gävleborg, men det finns inte med i listan)

 

Opererades i en stad 1,5 timme från min hemstad på ett sjukhus. Åkte dit på söndagen, sov då över, fick kvälls-fika och fick duscha i descutan och sätta på mig en rock och trosor. Väcktes vid 7-tiden morgonen efter, fick då duscha igen. Låg sedan i sängen på mitt rum och inväntande att min kirurg skulle komma. Han kom vid 9-tiden och då pratade vi om ingreppet,implantaten och hur allt skulle gå till, samt att han ritade på mig.

 

Jag tyckte att tiden gick väldigt sakta och jag var väldigt nervös, när han gått fick jag en nål i armen. Halv elva kom två sköterskor

som skulle rulla mig vidare in till operationssalen. Innan fick jag något medel i nålen, var så nervös så jag inte minns så väl..

 

Rullades sen in i operationssalen där jag sedan klev ur sängen och hoppade upp på operationsbänken. Där inne var det två läkare som pratade med mig och fixade allt som skulle göras. Sedan kom min kirurg in och pratade lite allmänt. Därefter tog en läkare hand om mig, höll min hand, och så fick jag narkosmedel så jag somnade.. Det kändes väldigt lustigt och konstigt på samma gång..

 

Vaknade sedan någon timme efter, minns inte så väl, var ganska yr och låg då i ett rum där andra också hade opererats. Hade inte så ont just då, fick smärtstillande. Efter en timme ringde jag mina närmaste och fick därefter åka tillbaka i sängen till mitt rum. Där inväntades det lunch. Jag fick hjälp med maten, att gå till toa osv. När smärtstillandet gick över kände jag att det verkligen tröck över bysten, det gjorde ont men var ändå helt okej. Var dock väldigt svårt att röra på sig...

 

Jag somnade tidigt och fick smärtstillande under natten, på tisdagen så mådde jag bättre men kände av smärtan, mådde också väldigt illa.

 

Jag fick åka hem på onsdagen, runt tio tiden då min pojkvän kom och hämtade mig. Jag mådde väldigt illa, och hade en bilresa framför mig. Den gick bra, men var mindre rolig pga smärtan i bysten och illamåendet.

 

Jag är nöjd att jag gjorde min operation och brösten har läkt väldigt bra, hade ont i ca en vecka och svårt att röra på armarna..

Den 31 mars klockan halv åtta på morgonen skulle jag vara på Läkarhuset Norr i Umeå och bli opererad av Magnus Andersson.

Morgonen började med att jag klev upp då klockan ringde klockan sex på morgonen, killen låg ännu i sängen så jag gick in på toaletten och tog bort nagellacket på naglnarna som jag hade glömt göra dagen innan.
Hoppade sedan in i duschen och duschade av kropp och hår med descutan som jag köpt på apoteket. Borstade tänder och försökte bortsta håret. Klädde på mig min röda mjukisdress som jag fick i julklapp av mina svärföräldrar och sedan tog jag min väska och vi började gå ner mot bilen som stod i garaget.

Nu hade jag varit vaken i en timme och jag kände inte alls av någon nervositet eller pirr i kroppen, de kändes mest overkligt! Vi hoppade in i bilen började åka mot kliniken och inte än kände jag av något i kroppen. Jag fattade inte att jag inte var nervös, jag skulle ju göra en operation!

När vi kom till Läkarhuset Norr så parkerade just utanför kliniken och gick in, där möttes vi av en sköterska. Jag skulle betala in resten av min summa, vilket jag trodde var 29 tusen, hade betalat in 10 tusen veckan innan. Men jag fick veta att de hade blivit nya priser och att de bara kostade 36 och inte 39 tusen !

Så jag betalde in resten av min summa, 29 000, och sedan fick jag kvitto på de hela. Hon bad mig sendan följa henne in i ett rum med en säng. Hon bad mig klä av mig till trosor och sockar, ta på mig ett linne som hon gav mig och sedan en morgonrock.
Narkosläkaren kom in efter ett tagoch ställde några frågor till mig. Frågade mig om jag hade varit nersövd tidigare osv, sedan kollade han i min mun, så han inte söver mig och hittar massor av piercingar där.

Magnus kom in sen då narkosläkaren var klar, han började mäta och måla kring mina bröst och frågade om jag var nervös och om jag hade några frågor som jag funderade kring. Han skämtade lite och jag tror de underlättade mer att jag inte var nervös innan operationen. Jag var så lugn att jag inte ens själv fattade de!
Han frågade också om de var runda text. 375cc HP bakom musklen som jag skulle ha, så de inte hade blivit ett missförstånd.

 

Efter att Magnus var klar så fick jag ligga i sängen ett tag medans dem fixade inför min operation. Jag pratade med min pojkvän lite och sedan kom en sköterska och ville att jag skulle följa. Dem frågade mig hur mycket jag vägde osv, sedan fick jag ta av mig rock och linnet och lägga mig på borde och sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer ;)

När jag vaknade så kändes se som en stor jävla fylla! Jag kommer ihåg att någon sa att jag hade min mobiltelefon brevid mig utifall att jag ville ringa någon. Jag tog tag i telefonen och fotade mina nya bröst och skickade ett mms till min pojkvän. Han skrev tillbaka och frågade om han skulle komma till kliniken eftersom han hade farit till hotellet under operationen.
Jag skrev några sms till min morbrors fru, min kompis och kusin och sa att jag levde och allt verkade ha gått bra. Jag hade ju vaknat med två stora bröst på min bröstorg^^..

 

Min kille kom efter kanske tio minuter eller nå, men de kändes som två minuter .
Vi såg på tv och jag hade inte än fattat att jag hade fått mina bröst! Jag gick på toan några gånger och jag hade inte alls så ont som jag trodde att jag skulle ha!
Jag fick i mig lite tabletter, coca cola, yoghurt, en macka och en kopp kaffe som dem bjöd mig på. Men denna gång lärde jag mig att inte ta allt på samma gång, som förra gången jag operera mig! Förra gången gick de illa i bilen!
Jag fick en tablett mot smärtan och den kunde göra så man började må illa. Efter cirka 30 minuter så började jag må illa och var rädd att jag skulle spy, så jag rinde på klockan och fick en spruta mot illamåendet. Tur gick de över!

Kring fyra tiden fick jag fara hem, dem höll kvar mig i fyra timmar utifall att jag skulle börja blöda eller liknande. Men innan jag åkte så klämde Magnus på brösten och kollade att jag inte fått någon inreblödning i brösten, men han sa att hela operationen gick bra och att de kändes bra nu också.
Men jag däremot tyckte de kändes hel konstigt då något flyttades runt inom mig! Haha..

Jag klädde på mig och vi började åka hemåt, de gick hur bra som helt!

 

Smärtan var värst under dag två sedan har de inte alls varit så illa som jag trodde de skulle vara! Men de beror väl på person till person.
Idag har de gått fyra dagar och jag känner att jag ibland kan ha ont på brösten, kring stygnen på högerbröst och att de små hugger i bröstet då jag går ut med hunden. Sedan gör de ont när jag ska upp ut sängen då jag legat ett tag.
Men de är bara en droppe i havet! Så jag hoppas jag kan fara och jobba nu på fredag denna vecka.
Sedan är jag super nöjd med brösten redan! Dem blev lite större än vad jag hade tänkt mig, men bättre att jag tycker dem är stora än att jag ångrar mig över att dem är små .

 

 

 

Jag rekommenderar också Läkarhuset Norr i Umeå! Jag tycker att alla som jobbar där är verkligen trevlig och kollar upp en hela tiden även om man inte trycker på klockan. Dem skämtar och gör en mindre nervös, så man tänker på annat än bara knivarna som ska skäras i en .

Dem frågar också ifall man kommit på någon fråga som man funderar kring och om man skulle komam på en senare så kan man ringa på direkt nummer till Magnus.

Dessutom är de bra priser ..

Den 17/12 var det tänkt att jag både skulle göra en bröstförstoring, samt ett lyft. Men när min kirurg gjorde en sista koll innan operationen så ville han inte göra lyftet eftersom han trodde att implantaten var stora nog för att fylla ut skinnet. Istället kom vi överens om att göra en korrigering under lokalbedövning efteråt, om det skulle behövas. Jag fick två alvedon, narkosläkaren lyssnade på hjärta och lungor, sedan var det bara att traska in och lägga sig på operationsbordet. När jag vaknade upp hadde jag inte det minsta ont. Efter en stund fick jag fika och efter ytterligare ett tag var det bara att fara hem. Till min förvåning fick jag endast med mig alvedon och en annan receptfri antiinflammatorisk tablett. Jag trodde att man skulle behöva morfinpreparat för att överleva. Men det visade sig inte alls behövas. Redan dagen efter kunde jag tvätta håret själv. Jag tycker nog att det mest kändes som att ha en ordenlig träningsvärk. Efter 14 dagar var obehagskänslorna så gott som borta, och känseln i bröstvårtorna tillbaka! Jag känner mig supernöjd och är väldigt glad att jag inte gjorde lyftet i onödan. Ingreppet blev så mycket lindrigare på så sätt. Förmodligen kommer jag nog att vilja göra ett lyft om några år, men då har min 1-åring blivit mer självgående, så det passar mig mycket bättre.

Jag och sambon åkte till umeå källen innan OP. Kände inte alls att jag var nervös, tror min sambo var nervös för oss båda :D. Han hade svettningar och lite illamående. Jag har längtat så länge efter denna dag så jag var bara lycklig. Op dagen. Duschade och gjorde mig i ordning, kl 10.00 skulle jag vara där. Vi anlände ganska precis kl 10. Träffade min kirurg och gick egonom stl och allt som jag hade i tankarna. Sen fick jag gå till salen där de hade sängarna. Tror det var 3sängar, med skynken i mellan. Jag bytte om och la mig på sängen. Sambon satt på en skinfåtölj brevid min säng och var jätte nervös :s. Han förstod inte varför jag inte var det... Jag sa att jag kände mig lugn och ville bara att dem skulle rulla in mig på op-rummet :). Sen kom sköterskor och gav mig lite tabletter och sen kom narkos läkare . Bara en liten stund senare, tror kl var ca 10.45 så kom dom och hämtade mig. Gav sambon en släng kyss och sa att jag ringer senare (!!) efter narkos kan man väl inte ringa, sa bara så för att lugna honom hehe. Sen sa det godnatt och jag vaknade av att jag hörde att de rullade sängen. Jag kom tillbaka dit var jag var innan op. Var fortfarande groggy och stel. Men på nåt vis så hade jag satt mig upp, 90grader, dragit ut en låda, där min mob låg. Slagit in sambons nr och ringde honom... Jag sa att nu är jag vaken och att han kunde komma och hämta mig. Han tyckte op och uppvaket gick fort, kl var bara 13.00. Men han kom dit och jag var klar vaken (!!). Många sover en stund till, men jag var klar vaken och ville gå hem :). Sköterskan sa att det var ovanligt att jag var så pigg, men fick inte åka därifrån förens 18.00. Så vi satt där och såg tv och surrade på. De första 3 dagarna var rena h-vete men sen blev det lättare med allt :) Absolut värt pengara och smärta! :)

Vaknade vid fyra och hade svårt att somna om. Låg och lurade tills det var dags att kliva upp och ducsha igen.Körde sen barnen till dagis. Tog bussen in till stan och läkarhuset. Hade svårt att slappna av och kunde inte förstå att denna dagen äntligen va här. Mötte upp min syster som skulle hålla mig sällskap tills min man slutade jobbet. När jag klev innanför dörrarna kände jag lugn. Blev varmt välkommen och blev visad till en säng. Fick en sexig skjorta och en morgonrock :)   Efter en stund kommer Göran och frågar om allt är bra. Vi går in i ett undersökningsrum och leker picasso på mina bröst.  Frågade Göran om det fanns någon möjlighet att lägga in större implantat än dem 375cc som vi kommit överens om. Han  hade det och vi bestämm de att det skulle bli ett bättre resultat med Mentor 390cc HP anatomiska. Vi hade tänkt Mentor 375cc MP anatomiska men jag kände en liten osäkerhet att dem verkligen skulle fylla ut på det sättet som jag ville.  Jag hade inga fler frågor så vi sa ses senare.   Narkosläkaren kom in och pressenterade sig. Han ställde några hälsofrågor och satte in en nål i armen. Sen fick jag 2g alvedon innan vi gick till operationsrummet. Jag fick lägga mig på britsen och en sköterska stoppade om mig. Dem satte dit alla platter man ska ha på kroppen och så fick jag en mask med syrgas. Narkosläkaren sa att det kommer sprängas i armen nu då han sprutar in narkosmedlet och uppmande mig att tänka på något vackert. Sköterskan höll mig i handen. Sen sov jag gött.   1,5 timme senare vaknar jag med ett leende. Va sjukt törstig men fick vänta en stund tills jag vaknat till lite mer. Jag kände mig förvånadsvärt pigg. Hade mycket mindre ont än va jag förväntat mig. De som kändes mest var förbandet i armhålorna. Göran kom in och berättade att Operationen gått bra och att det var ett bra beslut av oss att ta ett högre implantat. Det mindre hade inte fyllt ut lika bra. Det kändes väldigt bra att höra :)   Satte mig upp ganska fort och kände att jag behövde gå på toa efter bara en timme. Jag gick dit och det gick hur bra som helst. På vägen tillbaka till sängen mötte jag en sköterska som sa att jag va överaskande pigg. Fick fika och en vit chokladkaka av min man när han kom :D Va jättegott med fika och choklad. Hade inga problem med att äta. Satt hela tiden i sängen och va upp flera gånger bara för att kroppen kändes så stel.   Efter tre timmar så kom Göran och sa hejdå. Berättade lite om smärtlindring och så. Sköterskan packade ihop en "doggybag" Med alvedon, diklofenak, antibiotika och tradolan. Sen fick jag massa information om värk och tips till dem närmsta dagarna efter operationen. Vi sa hejdå efter att jag varit vaken fyra timmar. Allt kändes superbra och nu gör jag inget annat än å le :D 

Kvällen innan min operation ringde en av sköterskorna och frågade ifall det var OK att flytta tiden till klockan 10, istället för 07.30. Så den 21 December 10.00 befann jag mig på Läkarhuset norr och jag var inte ett dugg nervös. Fick komma till min säng och sen fick jag en sorts klänning som var öppen på ena sidan, tog ett tag för mig att förstå vilket håll jag skulle ha den haha. Sen satte jag mig på sängen och väntade på min narkosläkare, LOKA, från luftens hjältar på tv. Han kom efter några minuter och började sticka mig i armen.. stack o stack o stack.. tog många stick innan han hittade rätt, och fy fan så ont det gjorde. Kände mig jättetöntig som tyckte att det gjorde så jäkla ont när jag en stund senare skulle lika på operationsbordet och skära upp tuttarna..

Sen fick jag träffa Magnus och han ritade o allt dedär och sen var det dags för operation. Jag fick gå till operationssalen själv och fick hoppa upp på "sängen" som var förvånansvärt skön, det var kuddar under rumpan och huvudet.

Dom kopplade mig till alla maskiner och sen fick jag syrgas över näsa och mun. Jag tänkte " jag kommer ju aldrig somna", låg och stirrade på lampan och sen VIPS så vaknade jag upp av Loka som försökte väcka mig.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att ringa hem och säga åt mamma att komma och vara med mig, hahah.. skrämde upp min käre far för han tyckte jag lät så ledsen och ynklig men det var jag inte!

Operationen gick jättebra, och jag har inte haft ont alls efteråt, det enda jobbiga har varit att inte kunna ta sig upp ur sängen och liknande. Nu är det exakt fyra veckor sen och jag är väldigt nöjd och känner nästan inte av någonting :)

Opererats 2009 implantat koksalt bakom muskeln. 360/365cc. Fick infektion i ena bröstet vår/sommar 2009. Implantat i hö bröst opererades ut. Huden fick korrigeras och förstärkas eftersom implantatet var påväg ut ur kroppen....urk... Gick utan i 6 månader och opererade in igen i början av 2010. Eftersom det bröstet inte vill riktigt falla helt åt sidan som det andra så ska jag på ny konsultation o se vad läkaren kan göra och ev byta ut båda implantaten mot större.

Här kommer min operationsberättelse.

Den 8/11 var dagen med stort D! Jag och mina vänner rullade ut på E4an vid 8-tiden. Jag hade inte op-tid förrän klockan 12 men det tar nån timme att köra och jag ville absolut inte vara sen.

Jag som är en riktig kaffe-älskare satt hela resan och tänkte på kaffe och på hur mycket kaffe jag skulle dricka efter min operation.. men jag kan säga såhär, det blev inge kaffe efter den..

Redan klockan 11 var vi framme på kliniken och vi satt ner och prata en stund.. (Jag hade en armé av vänner med mig). Min ena vän belsöt sig för att köra in lite restylane i läpparna.. Jag blev mer nervös för hennes skull.

När klockan var 12 så fick jag komma in till mitt rum och byta om och sen ritade Jenny lite på mig.. Jag var mest glad att dagen äntligen hade kommit och att jag inte skulle behöva vänta något mer!

När jag gick och la mig i min säng så kom jag på att jag var nervös.. Kände hur jag vart illamående. Jag tänkte "du kan ju inte spy INNAN operationen, skärp dig nu förfan. Hur många spyr liksom innan sin operation."

Jenny kom in med två lådor och dubbelkolla om det var 400cc jag ville ha. Japp, det var de.

Sen tog det (vad jag tycker) länge innan narkosläkaren kom in. Han skulle stoppa en nål i mig och han frågade om det var okej att sticka mig i handen.. Ja, har jag något val?

Han stack mig 4 ggr. Jag kommer ju ha det tufft om jag ska bli blodgivare..

En timma senare fick jag komma in i operations salen jag hade inte föreställt mig något sådant litet mysigt rum.. Tänkte väl att det skulle se ut som i grey's anatomy.. Operationsbordet var ju mjukt!! Dom kopplade upp mig med en massa sladdar och grejer men jag tänkte bara "söv mig nån jävla gång då".

Narkosläkaren berättade att jag kommer ha någon grej i min hals men att han kommer att dra ut den innan jag vaknat och att nu kommer han börja spruta in sömnmedlet. Jag får en syrgasmask som gör att jag inte kan andas. Det kom inte ut något från den !! Nu dör jag, tänkte jag och efter det somnade jag.

 

När jag vaknar så ser jag narkosläkaren brevid mig. Han hetsar ut den där grejen jag hade i halsen. Din jävel jag är vaken för guds skull...

Jag tittar ner på mina tuttar och klappar lite på dom "Vad fina!!! Ni är ju duktiga" precis som att jag trodde annat innan?

Fick komma tillbaka på mitt rum och där låg jag och hade ont.. ONT! Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig den smärtan. När mina vänner kom in i rummet sa jag något i stil med att dom har ju förfan sprättat upp mig på mitten. Det var så det kändes. Det kändes som om dom hade gjort en obduktion på mig medans jag sov.

Jag hade så förbannat ont i 3 dagar i min fåtölj som jag bodde i.. Med bodde menar jag sov, såg på tv, åt och sov.. Plågsamma dagar. Jag ville bara skära bort boobsen..

Nu drygt en månad senare är jag glad att jag gjorde det :) Jag är supernöjd över mina nya vänner! Jag hade till och med kunnat göra större tycker jag(!!)

Innan hade jag 70/75A Och nu har jag blivit en 70/75E! :D Yippie!!

Tack om ni orkade läsa allt mitt rabbel!!

   

Jag skulle egentligen vara på kliniken 10:30 men dagen innan ringde dom och undrade om jag inte kunde komma 07:30 istället. Visst sa vi eftersom jag så skulle slippa vara hungrig så länge eftersom man är fastande. Det var bara att kliva upp kl 05:00 för att duscha och sedan hinna köra till kliniken som ligger 12 mil bort.

Kom dit strax efter sju, betalade och blev visad till min säng där jag fick en operationströja och en morgonrock att byta om till. Narkosläkaren kom och ställde lite frågor och gav mig 4 st alvedon i förebyggande syfte. Sedan satte han in nål i armvecket. Fick vänta lite och sedan kom Kjell-ove och pratade med mig hur vi hade kommit fram till att jag ville ha, visade bilder en sista gång osv. Var lite orolig över att han inte skulle komma ihåg hur jag ville ha det när han väl stod och opererade eller att vi inte förstått varandra tillräckligt bra. Men jag skulle iallafall fila ner näsbenet för jag hade som en knöl och sedan runda av nästippen lite. Han knäppte kort och ritade lite på näsan. Sedan kom narkosläkaren strax efter åtta och följde mig till operationssalen där jag fick lägga mig och de började sätta på mig massa saker. Jag fick ont i vänster arm och sa till och då förklarade narkosläkaren att det var hans fel men att det inte var något farligt. Bra, jag tänkte så jag inte håller på att få en hjärtinfarkt sa jag och skämtade och alla i salen började skratta. Jag kände att jag inte ville veta exakt allting för då skulle jag bara bli mer nervös. Dom la en kall påse vid benet, varför vet jag inte och sedan började dom spruta in sömnmedlet och frågade om jag kände mig lite yr. Lite yr var jag men inte alls mycket så han ökade på lite och sedan fick jag andas in i masken och jag hann bara ta 3-4 andetag och sedan är det svart, hann inte ens bli trött.

 

Vaknade upp av att någon frågade; går det bra? Jag kom inte riktigt ihåg men det var en sjuk känsla att vakna upp helt plötsligt och inte minnas nått så det kom några tårar för jag blev lite chockad. Jag svarade nått men halvsov fortfarande och var groggy så narkosläkaren bad mig ta djupa andetag så jag skulle piggna till. Bland det första jag sa var att jag ville ha en halstablett för jag hade så ont i halsen, haha sällan det är de första man tänker på när man vaknar upp.. Dom förklarade i alla fall att jag skulle få något att dricka när jag vaknat till mer och att det var slangen som jag hade haft i halsen som gjorde att jag hade ont. Jag klagade nästan direkt när jag vaknat på att det sved och gjorde ont i nästippen så dom gav mgi mer smärtstillande via armväcket. Sköterskorna var jättegulliga och stod och strök mig på kinden och kom in flera gånger för att kolla till mig så det kändes bra. Låg och vilade men hann aldrig somna eftersom dom kom in med jämna mellanrum. Mamma och pappa kom efter ett tag och vi bestämde att dom kunde komma tillbaka vid halv ett så jag fick vila och äta något. Innan jag hann fika så hade dom hunnit med att ta en tjej från rummet vi låg i och opererat henne så hennes operation måste ha gått mycket fortare än min. Min tog ungefär 1 h 25 min. Fick två mackor, yoghurt och en coca cola. Dom ville att jag skulle få i mig socker för att jags kulle må mycket bättre då vilket jag kände att jag gjorde också. Det var dock läskigt att suga på sugröret och öppna munnen för att tugga då det kändes som om näsan var stel och jag var rädd att den skulle lossna ungefär men dom sa att det var ingen fara.

 

Jag hade inte ont alls sedan och kunde andas genom näsan för dom hade inte satt in några tamponader vilket kände skönt, det kändes bara blött i näsan men jag blödde inte mycket då heller. Dom tog bort droppen och jag fick hjälp på toa och sedan var jag så stadig att jag kunde klä på mig själv och invänta mamma och pappa för att åka hem. Pratade med kirurgen en sista gång men jag kom inte på några frågor typiskt nog. Fick en återbesökstid om en vecka och vid ett kunde vi fara därifrån.