Annons

Bröstförstoring Nov 2022 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Nykupa

Nykupa's picture
Nykupa

4 barn 31 år 162cm 65kg

Bröstförstoring
Konsultation 6/10-22 Patrik Höijer Nordiska Kliniken
OP 18/11-22 Patrik Höijer Nordiska Kliniken
Mentor 330cc hö/430cc vä bakom bröstmuskel
Kupa före OP: 75A

Behandling: 
Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
Friday, 18 November, 2022

Bröstförstoring
Min syster skjutsade mig till kliniken. Jag var väldigt nervös men hon fick mig på andra tankar. Väl där var det svårt att hitta en parkering. Hon släppte av mig längs vägen och jag gick sista biten. Jag hade fått en bokningspåminnelse i mobilen där det även fanns en kod som gick till porten. Eftersom jag lämnat linserna hemma så var jag inte lika bra på att orientera mig. Åkte först upp till nordiska kliniken på 4:an men det var endast hud och jag fick gå tillbaka till hissen till våning 2 där operationen skulle ske.

När jag kom till receptionen fick jag uppge mitt namn och lämna samtycke samt sätta mig ner och vänta på sjuksköterska. Mitt namn ropades därefter upp och jag blev ledd till ett litet ombonat rum samt skåp där jag kunde låsa in mina saker. Jag fick klä av mig till endast trosor och ta på mig en morgonrock, tofflor samt en blå hårmössa. Jag informerade sköterskan om hur jag mådde och det var bra för de tog verkligen hänsyn till min nervositet. Jag gick på toa som de bett mig om och när jag kom ut stod en sköterska redo att ta min vikt och ge mig tabletter. Det var smärtstillande och lugnande tabletter som skulle tas nu men syftet var att det skulle börja värka efter uppvaknandet. Därefter kom Patrik.

Jag och Patrik hade haft god mejlkontakt innan operationsdagen pga jag var missnöjd med 3d bilden som jag fått på konsultationen. Jag bad om ett annat implantat. Jag hade bytt från mentor anatomiska till Motiva Ergonomix2 med nät. Vi hade dock inte bestämt storleken på implantatet. Patrik är väldigt effektiv i sitt arbete och pratar inte om annat än den information som han eftersöker. Därför ligger väldigt mycket ansvar på en själv att se till att ens frågor blir besvarade. Vänta inte på att han ska säga något utan var väl förberedd innan och han svarar dig rakt och ärligt.

Det hela gick väldigt fort som sagt. Han kom in bad mig ta av mig morgonrocken för en ”före-bild”. Sen började han genast rita på mina bröst och bestämma storlek. Det slutade på 380cc i vänster bröst och 455cc i höger bröst, då mina bröst från början var olika stora. Det slog mig i efterhand att jag inte ens känt på implantaten. Så är det viktigt för er, be om att få göra det. Sen visade jag en bild på vad jag önskade för resultat och jag ville vara säker på att vi tänkte samma och det var bra för då sa han att vi skulle ordna ”full profil”.

Efter det fick jag vänta på Ove, en trevlig och lugnande äldre man. Han var väldigt informativ om allt som skulle ske. Jag berättade även för honom om min nervositet. Han sa att han skulle vara med hela tiden och titta på mina värden. Därefter gick vi till operationssalen. När jag kom in i rummet blev det en stor kontrast för mig med allt det hemtrevliga till den sterila miljö vi kom in i. Jag stannade upp och var nästan påväg att backa ut ur rummet för jag blev plötsligt väldigt rädd faktiskt. Ove gick bakom mig och tog ett vänligt tag om mig för att visa mig vart jag skulle ligga. Det kändes genast mycket bättre. Och jag kände att jag kunde lägga mig ner på britsen med armarna åt varsitt håll. Ove informerade mig om att han skulle sticka mig i armen och att narkosen kunde kännas lite kall när den kom in i min arm. Nu kommer det sa han och jag slocknade.

När jag vaknade upp igen så ligger jag på uppvaket och plötsligt börjar jag att gråta. Inte lite gråt utan jag hulkar. Sjuksköterska kommer till mig och lugnar mig en stund. Jag säger att jag är inte ledsen jag är glad men jag kan inte sluta gråta. Hon sa att det är vanligt att man kan reagera så på preparaten, men att det kommer gå över. Jag hade gärna haft någon vid min sida tills jag lugnat mig men de gick därifrån ganska snabbt. Jag hörde många röster omkring mig och upplevde att det var många som opererades samtidigt. Det var skönt att inte vara ensam på ett rum utan att det endast var ett skynke som skilde oss åt. Så kände jag mig inte så ensam.

Mina armar känns jättekonstiga, som om dom hade ”somnat”. Det tog lång tid för höger armen att återhämta sig och jag vet inte om det beror på att narkosingången suttit där. Sen känner jag hur det kommer en stegrande smärta i brösten och jag märker på min andning att jag andas snabbare. Jag trycker på knappen och de kommer in med smärtstillande. Jag fick även muskelavslappnande och smärtstillande fyllde det på varje gång jag bad om det i princip.

Dagen innan hade jag tänkt på att fasta och dricka in i det sista, för jag hade läst att det påverkar mycket hur man mår efter operationen. Jag mådde varken illa, blev yrslig eller hade dålig aptit tack vare vätskan jag fått i mig kvällen innan(jag opererade mig på morgonen). De kom in med en bricka med kaffe, juice, smörgås med ost/skinka och grönsaker, yoghurt med müsli och mango och blåbär och en liten kexchoklad. Jag fick i mig alltihop! Jag var så hungrig. De hade kommit in med min mobil och jag messade alla nära och kära om att allt gått bra. Jag kände mig så lycklig och alla mottagare fick så mkt kärlek i mina sms. Sjuksköterskorna var väldigt informativa och vänliga när de pratade med en och hjälpte en.

De vill att man går på toa innan man åker hem och de var väldigt hjälpsamma att få en dit. Min sambo som skulle hämta mig var ute i god tid och satt i väntrummet och väntade på mig. Han hade dock parkerat i parkeringshuset så jag bad om smärtstillande innan vi gick därifrån eftersom jag visste att jag skulle behöva gå en bit.

När vi lämnade kliniken tackade jag så mycket och min sambo gick med mig sida vid sida hela vägen. Det kändes som att jag hade svårt att andas och att jag inte tränat på flera år. Kroppen blir verkligen fysisk påverkad efter operationen. Jag fick stanna flera gånger för att hämta andan och kan känna nu i efterhand att han gärna hade fått köra fram bilen. Det är väldigt bra att röra på sig dock, för läkningsprocessens skull, men kanske inte så nära inpå OP.

Man får rikligt med smärtstillande när man kommer hem och jag anser att det är bra att ta dessa då kroppen slappnar av och man kan läka i lugn och ro. Mina bröst är fortfarande svullna och gör ont efter fyra dagar, men jag är så lycklig att jag vågade göra detta! Rekommenderar kliniken och kirurgen starkt! Lycka till 💕

Annons
Annons

Nya operationsberättelser

Annons