Bröstförminskning maj 2017 - Carlanderska privatsjukhuset Peter Cosmo - jennifermli

Efter bara två timmar sömn så ringde klockan vid 5:00. Detta med två timmars sömn visade sig vara en fruktansvär idé, men det återkommer jag till sedan. I alla fall, 5:00 gick jag upp för att göra min tredje dubbeldusch med hibiscrub. Tiden gick i snigelfart och jag bara satt och väntade på att jag skulle kunna gå till bussen. 6:00 satt jag på bussen på väg till Carlanderska Sjukhuset i Göteborg. Var fruktansvärt nervös och hade ingen aning vad jag skulle vänta mig. Väl där gick jag och anmälde mig i receptionen och fick sedan sätta mig i väntrummet med andra som skulle opereras i dagkirurgi. En kort stund senare kom en sjuksköterska och ropade upp oss, sedan gick vi som en liten skolklass till ett rum med sex stycken sängar. Där fick jag byta om till sjukhusets trosor, strumpor och en lång tröja. Ganska direkt kom en sjuksköterska och ställde frågor, gav mig dropp och så vidare. När hon var klar kom kirurgen, Peter Apelgren, samt två sjuksköterskor och hälsade på mig. Nu var det även dags för kirurgen att måla på mina bröst var han skulle skära. Tittade ner på mina bröst och fattade absolut ingenting, men det skulle säkert bli bra tänkte jag. Så fort dom hade gått ut så kom narkossköterskan in. Han gick igenom min journal och tog sedan med mig till operationssalen. Fick gå hela vägen dit med min dropp i handen, kändes lite roligt. När vi sedan var i operationssalen så fick jag direkt lägga mig på britsen. Var hur taggad som helst, har alltid undrat hur det känns att liksom räkna baklänges från tio och bara försvinna… Så blev det inte. Jag satt och berättade om min Harry Potter-tatuering för sköterskan som skulle ge mig lite lugnande inför narkosen så att jag inte skulle bli för nervös, och SNARK! Jag tuppade av direkt! AV DET LUGNANDE! Mitt sista minne är att jag predikade om den sista Harry Potter-boken. Så ja. Snyft. Uppvaket var nog det värsta jag varit med om. Blev sövd runt 7:00 och vaknade vid ca 11:00. Hade superont, mådde dåligt och ja. Här kommer dedär med två timmar sömn in. På toppen av allt detta så var jag helt dödstrött! Orkade inte röra mig! Kunde inte sova! Hade ont! Allt var skit! Kunde inte gå på toa då jag mådde så illa. Fick massa morfin och paracetamol. Åt sedan en macka, visade sig dock vara paprika på. Gissa vem som är allergisk mot paprika. Gissa vem som just nu sitter med eksem i hela ansiktet…. Nåväl! Fick även testa att gå på toaletten men klarade det inte pga svimfärdig, så sköterskorna fick köra in min säng på toaletten. Ganska snabbt efter detta blev jag utskriven och bilresan hem som tog över en timma var helt fruktansvärd. Inget position var bekväm att sitta i, mina ögon kunde inte vara öppna men inte stängda heller, hela min kropp bara skrek…. Och ja, smärtan så klart! När vi väl var hemma körde jag en powerwalk till min säng, trotsade smärtan och SOV! I två timmar! Sen vaknade jag och mådde så himla mycket bättre! Smärtan var där så klart, men måste erkänna att tröttheten och illamåendet gjorde allt hundra gånger värre…. Medan jag sov så var min mamma på apoteket och hämtade ut alla en miljard mediciner som jag fått utskrivet. Första natten gick hur bra som helst. Kunde sova på sidan och smärtan var inte alls så illa som jag trodde. Nu är jag uppe och går helt utan problem! Mitt tips till er alla: Asså. SOV. Ordentligt. Sov så mycket det bara går natten innan, så kanske ni slipper min abvsolut fruktansvärda upplevelse…. Har för mig att läkaren tog bort 450 ml på ena bröstet och 550 på det andra. I alla fall något liknande.