Bröstförstoring, Bröstlyft jan 2017 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - cellenellen

Jobbade föregående helg 13-21.45. Tack och lov! Lindrade nervositeten något. Hade hemskaste huvudvärken på söndagen. Ipren är det enda som hjälper mot min huvudvärk och det var ju då inte tillåtet. Körde på Alvedon, tempade mig 17 ggr på jobbet. Livrädd för att bli sjuk. Men jag klarade mig! Kände mig deppig, skitlessen, ångestfylld och nervös när jag kom hem från jobbet på söndag kväll vid 23 tiden. Packade och gjorde iordning allt inför op. Duschade med descutan och la mig i min ny bäddade säng, som maken gjort i ordning under dagen. Natten var också jobbig. Dödsångest! Barnen sov och jag gick in och pussade på dom, sa att jag älskade dom och grät en skvätt. Jag somnade, men sov inte något vidare. Steg upp tidigt gjorde i ordning barnen, duschade och skjutsade dom till skolan. Sen bar det av till kliniken i blixthalka! Jo, just det, vår bil gick sönder/ville inte starta sent på söndag kväll, men lyckades låna en på måndag morgon. Ingen bra start, men vi var där i tid, jag och min man. Nervositeten och oron var som bortblåst direkt jag fick träffa den underbara personalen. Man blir otroligt väl omhändertagen. Fick komma in till förberedelserummet. Fick 4 Alvedon och göra narkosbedömning. Sedan kom Anders in och ritade och pratade. Känns ju lite skämmigt att stå där naken, men han är så trevlig och lättsam och hade massor med roliga historier att berätta om några gemensamma bekanta, så jag glömde att skämmas. Sedan fick jag gå på toaletten och in på opsalen, lägga mig på opbordet. Skakade som tusan i benen fast jag knappt var nervös längre. Lite frusen kanske. Narkosläkare och narkossköterskan tog hand om mig, vi pratade massor, mest jobb. Jag vill ha narkossköterskans "gamla" jobb och vi pratade mest om det, smärtsköterska var hon förr. Hon berättade vad hon gav mig för något (jag ville veta allt sånt) och plötsligt sov jag. Lika plötsligt vaknade jag, av makens puss. Undrade vad han gjorde i opsalen, men han berättade att vi var tillbaka på rummet och alltvar klart. Det hade gåttjättebra! Tittade ner på mina bröst, en sportBH, men dom såg ut som förr. Somnade om, men någon väckte mig hela tiden. Fick dricka saft och då när jag skulle lyfta på huvudet kände jag att dom nog gjort nåt med brösten. Det gjorde ont. Trött och törstig. Drack massor och blev kissnödig, så det var bara att stiga upp o kissa. När jag reste mig kände jag; MENS! Aha, därav huvudvärken, oro och ångest dagen innan. 52 dagar sen, den som annars är som en klocka. Har jag varit SÅ spänd? Eller behövdes kroppen chockas för att få igång hormonerna? Verkligen INTE lägligt med mens NU. Nog svårt att torka kisset bara. Flyttades över till hotellrummet efter några timmars övervakning. Riktigt lyxigt rum, :-) ont gjorde det, som fan. Men hanterbart efter 2 citodon och lokalbedövning (chirocain). Fick besök av man och barn en stund på kvällen, sov en hel del och satt uppe en del. Smärtan var lättare när jag satt. Åkte hem vid lunch på tisdag efter omläggning och utprovning av sportBH. Fick ju också skymta skönheterna. Tisdag kväll hemma var en plåga, natten var en plåga. Ville bara gråta. Det gör sååå ont, så ont! Men ska man bli fin... Dag två post op idag. Smärtan är fruktansvärd, men det går, det kommer att bli bra!