Bröstförstoring jan 2014 - Gerlee Plastikkirurgi - Helsingborg Marcus Gerlee - jeanisen

Dags att berätta om min operation som skedde hos Gerlee i Helsingborg för sex dagar sedan!

Historia

Det var inte självklart för mig att göra det här ingreppet. Jag har visserligen mått dåligt över min kropp i princip hela mitt liv, trotts att jag egentligen inte vet att det är några större fel på mig. De små brösten har dock fått "bära skulden" för både det ena och det andra. Och jag gav mig in på denna resa både hastigt och rätt ogenomtänkt faktiskt. 

Operationsdagen

Nåväl. Väl framme på kliniken fick jag komma upp på operationsavdelningen nästan direkt. Jag är rädd för allt som påminner om otäcka sjukhussaker så hade hoppats att miljön skulle vara mer varm och lugnande. Jag visades in i ett litet litet rum för ombyte, dropp och väntan på kirurgen. Där var kallt, kalt, och hyllor med "sjukhusprylar" så kände mest att jag ville springa därifrån, fick panik och ångest. Tack och lov var tjejen, Erika, som kulle ta hand om mig helt underbar så situationen kändes ok efter ett tag. Några minuter senare kom herr Gerlee in och vi skulle snacka storlek och ta de sista besluten. Hade inte träffat honom innan, men tyckte verkligen om honom direkt så det kändes bra. Hade undvikit att ta lugnande eftersom jag ville vara klar i huvudet när jag träffade Gerlee så fasade för att behöva gå in i operationssalen och önskade att de skulle söva mig direkt. Var fruktansvärt att behöva vara vaken på det där bordet och behöva tänka på allt otäckt de skulle göra med mig. 

På uppvaket mådde jag helt ok, hade bett om trippeldos på illamåendemedicin så vara bara yr och lite lullig. Längtade efter min pojkvän och ville bort från sjukhussängen och bestämde rätt snart att han skulle komma och hämta mig så jag kunde vila på hotellet istället. Jag var hungrig som vanligt och var glad att jag kunde äta finmat på kvällen :) Första natten var därefter rätt hemsk. Vaknade i panik och kunde inte röra mig, ryggen var helt stel och min stackars pojkvän försökte få upp mig utan att något skulle göra för ont. 

Annars har det inte gjort speciellt ont i själva brösten, har till och med redan en del känsel i bröstvårtorna. Däremot gör ryggen fortfarande så sjuinihelvetesont att jag inte står ut mer! Vad kan man göra åt denna hemska smärta? När avtar den? Bröstbandet spänner och längtar efter att bli av med eländet. Fy satan vad ont det gör. 

Resultatet 

Tycker brösten är lite för "strutiga" men har fått höra att det är för tidigt att avgöra om de blev lyckade eller ej. Är än så länge nöjd med att jag vågade ta 350cc. Fram tills operationsdagen var jag övertygad om att jag ville ha 275cc. Gjorde operationen i smyg, så ville att de skulle kunna döljas i kläder men se stora ut utan kläder helt enkelt. Men kommer väll som de flesta andra vilja ha större efter ett tag :)

Jag vet inte om jag tog rätt beslut i att göra det här, önskar kanske att jag tänkt mer på olika storlekar, träffat olika kirurger osv. Jag känner mig deppig, känslig och ledsen över hela situationen. Kanske för att jag så länge haft en rätt dålig relation till min kropp, och trott att man måste vara perfekt för att bli älskad. Kanske vanligt att man blir deppig efter operation eftersom det händer så mycket i kroppen? 

Jeanisen