Bröstförstoring jan 2017 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Cupcake2

Då var det dags för mig att få skriva min operationsberättelse. Känns helt sjukt att det är jag som sitter bakom tangenterna denna gång. Jag som läst alla andras berättelser här!

Hade fått tid 7:45 och eftersom att jag bor på tio minuters avstånd så gick jag bara upp en stund innan, duschade i descutanet (hade de till och med i håret och det gick bra, var som att bara duscha med schampoo) och for sen iväg med mamma som sällskap till kliniken. Ganska direkt när vi kom dit blev vi invisade i ett rum. Ett eget. Precis som jag ville. Jag bytte om till morgonrock och tofflor och sen var det bara att vänta. Jag var inte ett dugg nervös, kanske för att jag var så säker, kanske för att kroppen inte hade hunnit fatta.

Vart en betydligt längre väntan än beräknat. I fyra(!!!!) timmar, fick vi vänta innan Örjan kom in och vi skulle mäta ut implantaten. Hade under den tiden redan hunnit tänka på att gå hem, och att det kanske skulle bli inställt, att jag skulle få tid en annan dag etc etc. Så hjärnan gick på högvarv kring negativa saker.

Vi kom i alla fall fram till att 355 cc som jag valt innan, skulle kanske bli för brett för min smala bröstkorg och chansen till rippling skulle då öka. För mig var rippling inget alternativ. Hellre mindre och ripplingsfria. Vi bestämde oss för att 325 cc skulle bli bra. När han ritat upp allt på mig, sa han att vi syns om en timme och sen gick han. Jag som hade tänkt öka storleken till 400 cc, hade nu sänkt den istället. "Tänk om de blir för litet, tänk om de blir för litet" snurrade de runt i huvudet. Plötsligt dök en sköterska upp med en härlig coctail av diverse piller. Jag gick på toa en sista gång och sen var det marsch in i operationssalen. Hade läst innan i olika berättelser här att det var såå kallt i salen. Men jag tyckte att det var skönt. La mig på britsen med ena armen utåt. Hade förklarat att nålar och blod är inte min grej så dom hade lindat in den i bandage och uppehöll mig rejält så jag såg inte någonting. Ett litet stick i armen som knappt kändes. Sen sa hon att nu skulle jag börja känna mig sömnig. Jag svarade bara "Ha, vadå sömnig, jag är glasklar" och sen däckade jag.

Vaknade upp i ett annat mörkt rum och en sköterska kom fram och drog ut någon slang ut näsan som kittlades. "Har ni glömt mig" frågade jag. "Varför vaknar jag nu?". Sköterskan lyfte lite på täcket och där var dom! Och sen sa hon att allt hade gått bra och att jag skulle vila lite. Så det gjorde jag. Sen rullades jag in på rummet och strax därpå kom mamma inspringandes. Hon var så rädd att det skulle bli för stort men när hon såg hur dom blev tyckte hon att dom var perfekta.

Efter 10 minuter gick jag på toa själv och sköterskorna bara gapade. Jag hade inte ont alls! Var det den här smärtan alla pratade om? Jag har haft träningsvärk som är värre!

Kollade lite film, fick mackor och massa cola och juice, sen kom pojkvännen och sa hej, och vid 20:00 somnade jag. Vaknade 23:30 för smärtstillande och alvedon, och sen 05:30 för nya piller. På morgonen vid 09:00 vart jag utskriven och en tjejkompis kom och mötte mig. Vi gick över till apoteket och hämtade ut medicinen och sen vart vi upphämtade.

Är nu inne på dag 4 och ser hur brösten förändrar sig dag för dag. Dom sjunker ner lite, och börjar få mindre överpol och mer underpol. Jag älskar dom redan! Har aldrig haft ont, utan bara ett litet tryck över brösten som när jag rest mig upp för snabbt, varit lite obehagligt. Men aldrig någon smärta! Är så glad över det.

Är så fruktansvärt nöjd över mitt val av storlek, implantat, klinik, och alla underbara sjuksköterskor på Proforma Clinic. Nu håller jag bara tummarna att allt ska flyta på lika smidigt :)