Delar med mig av min operationsberättelse, kanske kan det lugna någon nervös där ute. Jag läste en massa operationsberättelser dagarna innan min operation.
Jag var inte särskilt nervös dagarna innan utan kände mig ganska lugn inför operationen. Jag hade planerat att gå upp i god tid för att kunna ta det lugn innan det var dags att åka men jag lyckades försova mig och vaknade när min Mamma ringde och sa att hon stod utanför min lägenhet med bilen. Fick kasta mig in i duschen för att tvätta håret och sen iväg.
Vi lyckades komma i tid till kliniken i Landskrona där jag skrev in mig och visades sedan upp till ett litet väntrum. Reagerade över att det var så mysigt där med små soffhörnor osv, kändes lite som ett spa! Efter några minuter kom en sköterska och visade mig till mitt rum där jag fick börja med att duscha och tvätta mig i Hibiscbrub. Sedan var det dags att ta på de fina citadell strumporna och morgonrock. Jag behöll mina egna underbyxor.
Sjuksköterskan kom tillbaka och satte mig på dropp, jag berättade att jag har fobi för att kräkas och var nervös att jag skulle må illa efter narkosen men hon försäkrade mig om att de skulle hålla extra koll på det och ge medicin mot illamående. Sedan var det dags för mig att ta de första tabletterna, jag minns inte exakt men någon form av smärtstillande och den berömda, lugnande, jordgubbs shoten!
Jag var på kliniken 10.30 och fick veta att min operation var planerad till 13.00 så nu fick vi vänta. Min mamma var med mig hela tiden och jag kände mig väldigt lugn och avslappnad. Strax innan 13.00 kom Helena in och hämtade mig, vi åkte hiss till en annan våning och gick in i hennes rum där hon tog foton och ritade på mig. Sedan gick vi till operationssalen. När jag först kom in blev det lite som en chock att jag verkligen skulle göra det men operationssjuksköterskan och narkosläkaren var snabba på att få mig distraherad och ner på operationsbordet. Medan operationssjuksköterskan ställde frågor och pratade med mig så sprutade narkosläkaren in något i min arm och jag undradde om jag redan skulle sova men han sa nejdå, inte riktigt än. Jag började känna mig lite borta och de började snurra. Men jag fortsatte prata och nästa minne är från uppvaket.
Jag kunde inte öppna ögonen men jag kunde höra och uppfatta det mesta runtomkring mig. Jag skakade okontrollerat och tyckte det var rätt jobbigt, det stod en sköterska bredvid mig hela tiden som försäkrade mig om att det var normalt när narkosen går ur kroppen. Tydligen låg jag där en hel timme innan de körde in mig på mitt rum. Jag var fortfarande väldigt borta och minns inte allt. Men jag minns att det kändes som att jag inte kunde sova, att jag var vaken hela tiden. Men jag hade sovit i timmar på rummet och regelbundet kom dem in med smärtstillande så jag hade aldrig ont.
Vid 17.30 kände jag mig mycket bättre och bad om att få mackor att äta. Strax efter kom Helena in för att kolla till mig innan hon gick hem och sa att allting såg bra ut och att operationen gått bra. Min mamma åkte hem vid 21 och natten blev lång för mig. Jag sov i korta perioder men var mycket vaken under natten, tur dem har tv på rummet!
Vid 06 kom frukosten och vid 08 kom Helena igen och jag fick se brösten utan bh! Wohooo! Sen skrev hon sjukintyg till mig och gick igenom information innan jag åkte hem vid 8.30.
Jag kände mig verkligen trygg och ompysslad av alla på citadell kliniken. Både miljön och framförallt dem som arbetar där gjorde det till en väldigt positiv upplevelse för mig!