Bröstlyft - Ankarlyft jan 2017 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - sara87

Då var det gjort. Min nya boobs är på plats och jag mår ganska bra. Har tyvärr mer ont än vad jag hade trott.

Min op skedde den 23 mars på plastikakademin i Linköping. Jag och sambo klev upp runt 6.00 och jag hoppade in i duschen för att tvätta mig med Hibbiscrub (istället för descutan). Jag hade haft svårt att sova på natten eftersom jag var väldigt nervös.

Kl 06.45 var vi på mottagningen, lite tidigare än planerat. Gunnar tog emot oss och var glad att vi hade kommit tidigt. Vi gick in i en sal med fyra sängar och eftersom jag var först fick jag välja säng. Jag fick byta om till en skitsnygg operationsklänning som var öppen där bak och vita strumpor och lila tofflor.

Gunnar började med att fota mig och sen började han att rita. Jag var noga med att berätta för honom hur jag ville ha resultatet.  När han hade ritat klart fick jag sitta kvar på sängen tills att min narkosläkare skulle komma och hämta mig. Han kom efter ungefär tio minuter och rullade iväg mig och sängen. Sambo fick jag lämna nu, vilket gjorde mig mer nervös.

Innan jag fick komma in i operationssalen fick jag på mig en blå mössa och vi pratade lite om mina förutsättningar inför op och storlek på implantaten med mera. Inne i operationssalen var det väldigt kallt. Jag fick lägga mig på en smal brits och fick ta av mig mina fina klänning men fick på mig två fodral på benen som jag jätte varma och sköna och en massa täcken och filtar. Opsköterkan frågade igen vilken stl jag skulle ha på implantaten och jag berättade för tredje gången att jag skulle ha 325 cc på varje.

Sköterskan Mia såg på mig att jag var väldigt nervös och rädd och hon var en riktigt ängel. Hon stog bredvid mig och sa massa lugnande saker så att jag kände mig säker. Hon var guld! Jag fick lite tabletter och sen var det dags för att bli sövd. Narkosen fick jag intravenöst och precis som de sagt innan så tog det bara en sekund sen var jag borta.

Nästa sak jag kommer ihåg är att någon ruskar lite på mina axlar och säger att jag måste vakna. Först är jag som förlamad, jag hör vad dom säger men jag kan inte svara, men tillsist lyckas jag öppna ögonen. Innan jag hinner blinka har sambo kommit tillbaka också och kl är nu bara strax efter kl 9. Va fort allt har gått tänkte jag.

JU mer jag vaknar destå mer medveten om smärtan blir jag. Det kändes verkligen som att en elefant stog på mitt bröst och jag hade svårt att andas. Jag fick lite mer smärtlindring och då snurrade det till i huvudet och sen kändes det mycket bättre. Jag somnade en liten stund. Efter nån timme kom Gunnar tillbaka och frågade hur jag mådde och sa att det kommer göra ont i några dagar. Jag har ett stort bangade över hela bröstet som ska sitta kvar i en vecka, då jag ska tillbaka på återbesök. Jag vet därför inte hur resultatet har blivit men jag tror att det är bra :)

Nu är det söndag och det har gått två dagar. Jag har fortfarande väldigt ont och är helt beroende av min sambo och min familj. Min syster har precis hjälp mig tvätta håret. Vänster bröst gör mest ont, framförallt i såren som bränner så fort jag rör mig. Jag har även svårt att slappna av i axlarna  vilket göt att dem alltid är spända och ömma. Men det blir bättre för varje dag som går och jag ångar inte att jag gjorde detta oavsett hur ont det gör. Det kommer förhoppningsvis vara värt det om några månader när allt har läkt, det gäller bara att stå ut tills dess =)