Bröstlyft jan 2011 - Citadellkliniken - Landskrona Göran Elmerstig - schlibba

Tro det eller ej men dagarna dem närmade sig och nedräkningen hade man påbörjat sedan länge!

Ordet som ekade runder i ens huvud var, äntligen, äntligen äntligen! =)
Trodde att jag skulle vara extremt nervös och pirrig men inte alls. Kunde somna som vanligt natten innan och steg upp med ett leende på läpparna när alarmet ringde på morgonen. Då var det nu dags att bege sig till Landskrona till Citadellkliniken.... Satte mig i vänterummet och strax därefter blev jag inkallad, betalade och fick lite information.
Våningen upp fick jag mitt rum och väl där var det dags för en dusch.  Därefter satt jag förväntasnfull och vänta i mitt rum och bara efter en kort stund kom både Göran (kirurgen) och narkosläkaren in. Jag fick i mig lite lugnande och Göran började rita upp på operationsområdet... ÄNTLIGEN! =) Inte ens när han stod där och pilla på mina då hemska och helt odrägliga bröst var jag pirriga eller nevös, jag skämdes inte ens för honom.
Som jag sagt tidigare tummen upp för Göran! Nu var det inte lång tid kvar. Efter cirka 20 minuter bar det iväg ner till opertionsrummet och även där blev jag väl bemött av tejerna! Tror ärligt inte att det finns något negativt att säga om Citadellkliniken, inte av det jag har fått uppleva iaf... Jag småsnackade med sköterskorna medans jag la mig på operations bordet, vi småfnissa tillsammans och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig säker, för det gjorde jag och strax innan det var dags för mig att sväva & få somna in så hann ordet äntligen dyka upp i mina tankar igen....

Enligt mig sa det ju bara viiiiips så vakna man till igen! =) höhö..
& jag minns det första jag sa till tjejerna, jag måååste gå på toa. Efter det har jag inte så mycket minne förutom att jag slumra till och vakna med jämna mellanrum och sköööööönt var det! Klockan tickade vidare och jag blev piggare och piggare och snart var det dags för hemfärd. Då det inte behövs när man utför ett bröstlyft kan man åka hem samma dag så det skulle jag göra. Toppen! Jag fick i mig något att äta då sköterskan efter lite tjat på mig övetalade mig att äta... Mums, gott var det med en skinkmacka! Strax efter min goda smörgås var det dags för ombyte och ta sig hemåt. Det sista sköterskan sa till mig var, - lova nu att höra av dig om det är något, bara minsta lilla så ska du ringa. Snällare och sötare sköterskan får man leta efter!
 

Dagen efter var det dags att ta av sig sitt åtsittande bandage, gud vilken lättnad, nu kan jag andas! =)

ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN! =)
Resultatet är överförväntan......

Återbesök den 8 februari å efter cirka 3 månader slutkontroll!