Bröstoperation aug 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Michael Olenius - anonym

Operation med blödningskomplikation men med ett lyckligt slut. Fantastiska insatser av Michael Olenius och Proforma

I onsdags infann jag mig på Proforma clinic 9.15 för min efterlängtade bröstförstoring. Man skulle vara där ca 1.5 h innan op för genomgång och träff med narkosläkare, mm. Jag möttes av supergullig personal och visades in på mitt rum, fick dela rum med en annan tjej, vilket först kändes jobbigt men sen snarare skönt så att vi kunde dela våra rädslor och funderingar. Den andra tjejen åkte iväg för op runt 10 och jag först runt 11.40, hon hann inte komma tillbaka innan jag opererades. Michael Olenius som var min kirurg, kom in och ritatade lite och kollade på mina bilder en gång till. Jag var noga att påpeka att jag inte ville ha för stort och vi kom överens om ca 200-225 (hade typ ingen fyllning innan). Inne på opsalen spelades musik och sköterskorna var lugnande. När narkosläkaren körde in narkosen så tog det bara nån sekund och sen slocknade jag helt, när jag vaknade var jag mest glad att jag överlevt och grät en liten tår, orkade inte kolla på brösten förrän efteråt när jag kom in på rummet nån timme senare, men jag minns att en sköterska sa att de såg naturliga ut. Jag var också nöjd när jag väl tittade!

Väl inne på rummet så ringde jag alla nära och kära och berättade att jag levde och att det gått bra. Minns att jag hade ont när jag andades och pratade, men tyckte ändå att jag mådde ganska bra. Fick hjälp till toan och kände mig helt groggy av narkosen, världen omkring gungade. Så småningom kom hungern och jag lyckades klämma i mig 2 mackor och en massa dricka. Efter nån timme vågade jag ta mig till toan själv, även om det var svårt att resa sig ur sängen. Fick ta tag med foten under sängkanten och dra mig upp med benet på nåt sätt. Min kompis hade messat och sagt att hon var på ingång när som helst. Plötsligt började jag känna en bulle under det högra bröstet, ner mot revbenen och att den övre delen av bröstet blev dubbelt så stort. Sköterskan som just kom in och sa att min kompis hade kommit, klämde och tog en titt och sa att hon måste hämta mer personal. Ytterligare sköterskor och Michael kom in och kunde konstatera att det var en blödning och att jag måste sövas och omopereras på direkten. Shit vad rädd jag blev. Klockan var nu runt 15, behövde gå på toaletten innan omoperationen men mitt blodtryck hade sjunkit rejält och jag svimmade nästan av inne på taon, sköterskorna fick hämta min säng och köra tillbaka mig till salen och sen fick jag kissa på bäcken. Tror dock inte att operationen blev av förrän 16.30.  När klockan var 19.00 vaknade jag upp för andra gången och kände mig snurrig igen. Allt hade gått bra enligt personalen och det mesta av blodet var borta, bröstet såg typ ut som efter den första operationen, men lite mer svullet. Min mamma som hade ringt på min mobil 100ggr utan att jag svarat hade också ringt och "terrat" kliniken eftersom hon trott att jag hade dött... kliniken kunde inte säga någ pga sekretess så till slut kom sköterskorna in med min mobil på uppvaket och sa att jag måste ringa min oroliga mamma :)

Resten av kvällen var som en dimma men jag minns att jag var jäkligt rädd att nåt mer skulle gå fel. All personal på Proforma var dock helt fantastiska och lugnande och försökte förklara konkret vad som händer vid en blödning och att risken att en ny blödning skulle ske var i princip obefintlig. Hade svårt att sova den natten och 01.30 ringde jag på klockan för sjuttionde gången och sa att jag inte vågade sova eftersom jag var rädd att dö. Nattsköterskan som spang som en gnu fram och tillbaka på mitt rum ska ha en eloge som stod ut med mig. Sov väl några få timmar, svettades emellanåt som en liten gris och sköterskan var tvungen att lägga en handduk under mig. Min rumskompis snusade på för fullt, lyllo henne tänkte jag.

På morgonen efter uppmanades man till dusch (om man orkade) samt att fixa sin frukost. Först tänkte jag: WTF jag är ju nyopererad, jag kan väl inte göra nåt, men sen när man provade lite, så gick det bättre än jag trodde. Sen fick man sin "sport-bh", vilken gjorde lite ont att sätta på, men som gick att knäppa framtill som tur var. Min rumskompis verkade ha mer ont än vad jag hade, men hon hade ju också lagt in större implantat än jag. Runt 9-10 blev vi utskrivna och Proforma bjöd på en taxi hem. Tack för det! Innan dess hade jag och rumskompisen lyckats ta oss till apoteket tvärs över gatan och hämtat ut antibiotika och smärtstillande. Väl hemma var jag ensam fram till 16.30 då min kille kom inflygandes från Åre. Sen stannade han med mig resten av veckan och hjälpte mig. Hans support var fantastiskt, han var uppe med mig på natten när jag hade ont, hjälpte mig att resa mig ur sängen, lagade mat, tvättade och blåste mitt hår och flyttstädade min lägenhet eftersom jag i söndags flyttade upp till honom i Åre.

Hoppas jag inte skrämt upp er nu, ville bara dela med mig av mina erfarenheter. Så här i efterhand käsns det inte så farligt och allt har gått över förväntan. Risken för blödning är väldigt liten och på kliniken är det ca 1 person i månaden som drabbas (och de opererar ca 10 st om dagen). Risken för fler än en blödning verkar som sagt vara minimal. Blödningen uppstod i mitt fall inte pga av felbehandling eller att jag rört mig fel på något sätt. Min läkare sa att jag inte alls blödde under operationen, men att något kärl sen kan ha börjat läcka. Rekommenderar i alla fall er som ska opereras att välja en klinik där man får övernatta så att de har koll på en. Risken för komplikationer är störst inom de första 6 timmarna enligt proforma. För övrigt kan Michael Olenius varmt rekommenderas. Han var mycket noggran och tillmötesgående. Ska jag någon gång göra om mina bröst kommer jag definitivt att välja honom igen =)