Bukplastik - full - stor sep 2015 - Akademikliniken - Malmö * - Maria BJ

Då fortsätter historien om min bukplastik här.

När jag vaknade upp efter operationen kände jag mig väldigt öm, trött men lycklig över att det verkade ha gått bra - alltså att jag levde! Fick ligga i ett eget rum och fick veta av en barsk sjuksköterska att jag inte fick äta något alls den dagen (och jag som var så enormt hungrig!). Det blev några oklarheter eftersom jag inte hade hämtat ut medicinerna som jag tydligen skulle ha fått recept på hem - det hade jag inte fått. Det visade sig att jag saknade en massa information som de menade att jag borde ha fått, jag vet inte om posten har krånglat eller om de helt enkelt har glömt att skicka den. Hade ont och fick veta att jag måste gå framåtböjd i nästan 90-gradersvinkel i några dagar, men det gick bra att gå på toaletten.

På morgonen därpå fick jag frukost och sen fick jag åka hem, min man och mitt barn kom och hämtade mig. Hemma bestämde jag mig för att flytta till soffan eftersom man är tvungen att ligga med huvudet upp, och det kändes lättare i soffan pga armstödet. Jag fick en massa mediciner:

Smärtstillande:

Panodil 1 g - 4 gånger om dagen

Targiniq 5 mg - 2 gånger om dagen

Oxynorm 5 mg - vid behov

Muskelavslappnade:

Paraflex 250 mg - 4 gånger om dagen

Minskar svullnad:

Arcoxia 120 mg - 1 gång per dygn

Mot blodpropp:

Klexane (injektion) 1 gång om dagen

Intressant nog så kände jag att jag inte behövde något smärtillande alls och tog faktiskt inte ens Panodil efter första dagen. Sprutorna mot blodpropp var jag lite rädd för att sätta i själv men det visade sig vara jätteenkelt och lämnar bara ett litet blåmärke. Det jobbiga dessa första dagar har varit svullnaden, jag är svullen som en tunna, huden är enormt spänd och gördeln gör otroligt ont. Jag har läst på amerikanska plastikforum att vissa läkare där kör helt utan gördel, att det inte finns några behov för det och ingen forskning som visar på att det är bättre med, och att de som kör utan får lika bra resultat och lika mycket eller lite svullnad som de utan, men min läkare ordinerade gördel dygnet runt i en månad och sedan på dagtid i en månad så jag vågar inte låta bli. En liten stund om dagen tar jag dock av mig den för att få huden att andas lite, stryka lite på min nya mage, och slippa den trånga känslan som en tjock gördel av kardborrband ger.

En annan jobbig sak har varit dränen, som jag hade i i fem dagar, och var tvungen att tömma en gång om dagen. De är instuckna i två små hål i venusberget, och ca 10 cm in tror jag, och de skaver och gör stundtals skitont, i alla fall gjorde de det på mig. Jobbigt att släpa runt på dem och svårt att veta vad man ska göra av dem när man ska sova också. När jag väl tog ut dem var det en enorm frihetskänsla. Själva avlägsnandet av dränen gjorde en sköterska på kliniken, hon drog helt enkelt bara ut dem, och FYYYYY vad obehagligt det var. Det är säkert olika för olika personer, men de sitter alltså fast med ett vakuum, och det kändes som om hon drog ut mina inälvor. På den ena sidan, där det hade skavt mycket, gjorde det så ont att jag tappade andan i några sekunder, på den andra sidan kändes det bara obehagligt, konstigt som tusan, men inte ont.

Att duscha varje dag har varit en välsignelse. Jag har ställt en stol i badkaret och låtit de varma strålarna rinna över kroppen men inte rakt på ärret. Vädligt skönt, avslappnande och smärtstillande. I USA duschar de visst inte första veckan men jag är glad att vi gör det här i Sverige.

Jag har valt att äta lätt dessa dagar. Sallader, en gnutta pasta, tonfisk, riskex, gröna smoothies och gröna juicer. Det lockar inte alls att äta något tyngre, och jag lovar - man vill INTE få varken förstoppning eller lös mage - så har du känslig mage - väljd din mat med omsorg. Att behöva ha förstoppning med nyopererad mage måste vara fruktansvärt. Jag undrar också hur det kan vara att vara förkyld och ha hosta eller nysningar - när jag har nyst lite så har det gjort helt galet ont och känts som om hela magen spricker upp, fast den inte gör det. I alla fall - se till att hålla dig frisk!!!

Min femåring har varit underbar. Han är otroligt mammig och brukar sova med mig annars, men nu har han haft full förståelse för att det inte har gått och han har varken klängt eller varit krävande alls, utan däremot otroligt hjälpsam och omtänksam, räckt mig saker, frågat mig om jag behöver hjälp med något, öppnat fönstret åt mig för att släppa in luft... och klappat mig och pussat mig och strykt över min mage. ♥