Fråga kirurgen

Hej,

Din fråga är mycket vanlig, och det korta svaret är att nej – man behöver inte automatiskt byta sina implantat efter 10–15 år om man inte har några besvär eller tecken på komplikationer.

Förr talade man ofta om att implantat skulle bytas efter ungefär 10 år, men dagens implantat är betydligt mer hållbara än äldre generationer. Många patienter kan ha sina implantat betydligt längre än så utan problem. Det viktiga är inte hur många år som har gått utan hur implantaten och bröstvävnaden åldrats och faktiskt mår.

Om du inte har några symtom, såsom smärta, förändrad form, hårdhet, asymmetri eller andra besvär, finns det normalt ingen anledning att byta implantaten enbart på grund av deras ålder.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att bröstens utseende påverkas av betydligt mer än implantaten. Med åren förändras hudens elasticitet, körtelvävnaden och fettvävnaden, och många kvinnor upplever att brösten sjunker något eller att formen förändras. I många fall är implantaten fortfarande helt intakta medan det egentligen är de naturliga åldersförändringarna i vävnaderna som gör att man funderar på ytterligare kirurgi.

Om man överväger ett implantatbyte kan det därför vara klokt att samtidigt diskutera om ett bröstlyft skulle förbättra resultatet. För vissa patienter räcker det med ett implantatbyte, medan andra får ett betydligt bättre och mer långvarigt resultat genom att kombinera implantatbyte med ett lyft. Det beror på hur mycket huden har töjts ut, bröstvårtans position och vilken form man önskar uppnå.

Mitt råd är därför att inte fokusera alltför mycket på implantatens ålder i sig, utan att låta en erfaren plastikkirurg bedöma både implantaten och bröstvävnaderna för att bedöma om det finns skäl att överväga ett byte eller någon annan korrigerande åtgärd.

Vänliga hälsningar,

Dr. Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi
Improva Plastikkirurgi

Hej Beatrice,

Jag förstår din oro och det är bra att detta utreds ordentligt via Bröstcentrum.

Vätska runt ett implantat som uppkommer många år efter operation behöver alltid analyseras för att utesluta bland annat BIA-ALCL, som är en ovanlig form av lymfom kopplad framför allt till macrotexturerade implantat. I de allra flesta fall visar proverna dock inte cancer.

Även om biopsin skulle vara negativ rekommenderas ofta implantatbyte och ibland kapselborttagning ändå. Anledningen är framför allt att sena vätskeansamlingar inte anses vara ett helt normalt tillstånd runt implantatet och att texturerade implantat generellt är kopplade till en högre inflammatorisk aktivitet över tid. Man vill därför minska risken för framtida problem, återkommande vätska eller fortsatt irritation runt implantatet.

Med Vänlig Hälsning

Dr. Matteo Amoroso

Tack för din väldigt relevanta fråga 🩵

Det du beskriver är faktiskt en ganska vanlig önskan hos petite patienter – att få tydlig cleavage, lite sideboob och en större byst, men samtidigt behålla ett naturligt och hållbart resultat över tid. Därför är implantatvalet alltid en balans mellan estetik och vad vävnaden långsiktigt klarar av att bära.

Med en bröstbredd på 10 cm går det ibland att välja ett implantat som är ungefär 0,5–1,5 cm bredare än den ursprungliga bröstbredden. För att skapa mer cleavage och sideboob behöver man ofta tänja lite på den klassiska “idealbredden”, särskilt på en liten kropp där man önskar ett mer markerat resultat.

Men det är viktigt att förstå att det inte bara är själva bröstbredden som avgör vilken implantatbredd och volym som passar. Även avståndet mellan bröstvårta och bröstfåra är väldigt avgörande för hur bred bas man faktiskt kan bära, särskilt med runda implantat. Har man ett kort avstånd där kan ett alltför brett implantat öka risken för exempelvis dubbelbubbla, bottoming out och att implantatet med tiden börjar dominera den nedre delen av bröstet på ett mindre naturligt sätt.

Hudkvalitet och vävnadens elasticitet är minst lika viktigt att ta hänsyn till. På en väldigt petite kropp med tunn hud kan ett alltför brett eller tungt implantat ge väldigt fin cleavage initialt, men bli mindre hållbart över åren med uttänjd hud, lateral glidning och tunnare vävnad. Därför försöker man alltid hitta balansen mellan:

• tydlig cleavage
• sideboob
• proportion till kroppen
• långsiktig hållbarhet i vävnaden

För många petite patienter som vill ha större bröst blir därför högre profil/projektion ofta smartare än att bara gå väldigt brett. Då kan man få mer volym och fyllighet utan att implantatet tar över hela bröstkorgen.

När det gäller Mentor Siltex och Smooth finns båda med Cohesive I-gel, som är den mjukare och mer följsamma gelen. Den brukar ge en mjuk och naturlig känsla vid rörelse. Cohesive II är lite fastare och ger mer struktur och formstabilitet. Det betyder dock inte automatiskt att brösten känns “hårda”, utan mycket beror också på din egen vävnad, hudens tighthet, implantatets storlek och om implantatet placeras över eller under muskeln.

Så valet mellan mjukare eller lite mer cohesive gel blir ofta en balans mellan:

• maximal mjukhet och rörelse
• mer stöd och form över tid

För stora implantat på en liten kropp kan ibland en något mer cohesive gel hjälpa till att behålla formen bättre och minska risken för att resultatet med tiden “breddar ut sig”.

Det viktigaste är därför att implantatet anpassas efter just din anatomi och dina mål, så att man kan skapa både den look du önskar och ett resultat som håller fint över tid 🩵

Hej,

Nej – det är inte för bra för att vara sant.

Mia Femtech är en teknik som skapar större bröst med ett naturligt utseende. Den använder mjuka Motiva Diamond Ergonomix2-implantat, som med hjälp av specialutvecklade instrument kan föras in via ett litet snitt (2–2,5 cm) i armhålan, under lokalbedövning.

Man behöver alltså inte sövas. Tekniken är vävnadsbevarande, vilket innebär att man inte skär i muskulatur, nerver, lymfsystem eller blodkärl för att skapa en exakt ficka för implantatet under bröstkörteln ovanpå muskeln.

Eftersom ingen vävnad förstörs – utan istället försiktigt separeras med hjälp av en specialballong – uppstår betydligt mindre trauma och därmed mindre smärta. De flesta kan återgå till arbete redan nästa dag och börja träna efter cirka 3 veckor, jämfört med upp till 3 månader vid traditionell kirurgi.

Det är dock viktigt att poängtera att det inte finns någon perfekt teknik eller något perfekt implantat för alla patienter. Konsten ligger i att välja rätt metod och implantat för rätt patient och rätt indikation.

Mia-tekniken är särskilt lämplig för kvinnor som redan har fina bröst men önskar något mer volym och en något rundare form – utan behov av push-up eller vadderad BH.

Min erfarenhet är att de flesta patienter har god självinsikt kring sina bröst. Förenklat kan man säga att om du upplever att dina bröst ligger på en nivå 5–8 på en skala från 1 till 10, men önskar 1–2 kupstorlekar större bröst utan synliga ärr på brösten, kan du vara en bra kandidat.

Tekniken är däremot inte optimal för mycket smala och plattbystade patienter, eftersom det då ofta saknas tillräckligt med egen vävnad för att täcka implantaten, vilket kan ge ett mindre naturligt resultat. I vissa fall kan man dock kombinera med fettransplantation – det vill säga flytta fett från andra delar av kroppen till brösten för att förbättra täckning och form.

Implantatvolymen är upp till 195 cc, men Diamond-implantatens form ger en projektion som gör att de ofta upplevs som större. Exempelvis kan 195 cc motsvara cirka 250 cc jämfört med traditionella implantat. Den vanligaste storleken vi använder på Victoriakliniken är 140 cc.

Mia-tekniken, som jag har utvecklat tillsammans med Motiva och som idag används på över 330 kliniker världen över, har använts i mer än 5 år. Vi har publicerat studier som visar att det är en mycket säker operation med minimal risk jämfört med många traditionella bröstförstoringar.

Motiva implantaten är mycket säkra, med extremt låg risk för kapselbildning eller infektion. De är biokompatibla, vilket innebär att kroppen inte reagerar genom att stöta bort dem eller bilda hård ärrvävnad runt dem. Vi använder heller ingen antibiotika för att skölja implantaten eller operationsområdet, och du behöver inte ta antibiotika efter ingreppet. Detta är positivt, eftersom antibiotika kan påverka tarmfloran negativt i upp till två år – något som sällan lyfts fram.

Implantaten har dessutom en mycket låg risk för ruptur över tid, vilket har visats i flera studier, inklusive våra egna. För att säkerställa långsiktig trygghet erbjuder vi på Victoriakliniken alla bröstpatienter 5 års komplikationsgaranti samt 10 års uppföljning med ultraljud, inkluderat i priset.

Om du känner oro eller misstänker att något inte står rätt till är du således alltid välkommen på en extra kontroll. Det viktigaste vid en operation är att du känner dig trygg – både under ingreppet och i uppföljningen efteråt.

Tillsammans med mina kollegor, Marie Jaeger, Jessica Gahm och Stina Ritti, utbildar vi läkare från hela världen i vävnadsbevarande kirurgi. Vi föreläser och opererar även internationellt för att föra våra erfarenheter och vår kunskap vidare.

Hoppas detta utförliga svar hjälper dig att ta ett genomtänkt beslut som förhoppningsvis kommer att skänka dig stor glädje under många år framöver, med ett i princip onsynligt ärr i armhålan om du väljer Mia.

För mer info kontakta gärna Victoriakliniken, eller titta på vårt instagram eller min drcharles.randquist

Lycka till!

Hej!

Tack för din fråga, det är vanligt och fullt förståeligt att man som patient önskar så klara besked som det går hur resultatet blir efter ett byte av implantat.

Min åsikt är att om målet framför allt är mer fyllighet och tydligare överpol brukar ett runt implantat oftast ligga närmare det önskemålet än ett anatomiskt (droppformat). Anatomiska implantat ger i många fall en mjukare och mer naturligt sluttande övre del, medan runda implantat vanligen ger mer fyllnad upptill, särskilt om man väljer högre projektion.

Det betyder dock inte att ett visst implantat automatiskt är ”rätt”. Det som brukar vara avgörande är framför allt bröstkorgens bredd, hur mycket egen vävnad som täcker implantatet, hudens elasticitet och hur den nuvarande fickan ser ut.

Min rekommendation till patienter som vill byta storlek för att de ska få en märkbar skillnad i volym är att man ökar volymen med 30-50%. Det är samtidigt viktigt att ta med i beräkningen att stora implantat kan innebära ökad risk för komplikationer och att det blir tyngre att bära. Vävnaderna kommer tänjas snabbare och det är större risk att brösten med tiden får ett häng, vilket betyder att det är ännu viktigare med bra stöd i BH.

I ditt fall skulle 615 cc vara en tydlig ökning från 400 cc som stämmer väl in med resonemanget att öka ca 50%, och hos en person med slank kroppsbyggnad kan det absolut ge mer fyllighet men också öka risken för att kanter känns eller syns, även om implantaten ligger bakom muskeln. Muskeln täcker främst den övre delen, medan ytter- och underkant fortfarande kan bli mer framträdande om vävnaden är tunn. Hur det är i ditt fall behöver man ta ställning till i samband med en undersökning på mottagningen eftersom det är svårt att veta annars.

Det är också vanligt att implantatkanter syns mer med större och mer projicerade implantat, och det beror ofta mer på tunn mjukvävnad än på att implantatet är runt. Anatomiska implantat kan ibland ge ett mer diskret intryck upptill, men brukar inte ge samma markerade överpol som ett runt implantat om det är just det man söker.

Det man brukar bedöma inför ett byte är därför inte bara märke eller modell, utan också om fickan behöver justeras och om vävnaderna klarar en tydlig storleksökning på ett stabilt och estetiskt bra sätt.

Slutligen så är det också viktigt att framhålla att även om det har stor betydelse att man noggrant tänker igenom sina val såsom du gör, så är det svårt att veta exakt hur slutresultatet blir. Det är alltid en viss osäkerhet som beror på faktorer som varken du eller den som opererar dig helt och hållet kan styra över.

Sammanfattningsvis så skulle jag rekommendera de runda implantaten framför de anatomiska om det är fyllnad i den övre polen som du är ute efter.

Johan Thorfinn
överläkare / docent i plastikkirurgi
Linköping

Hej,

Det du beskriver är inte helt ovanligt efter en bröstoperation, men det ska absolut tas på allvar – särskilt när det påverkar din vardag på det sättet.

När implantatet ligger bakom muskeln (submuskulärt) kan man ibland uppleva:

• att implantatet rör sig när bröstmuskeln aktiveras

• en känsla av drag eller spänning vid armrörelser

• att det känns tydligare vid djupandning eller vissa positioner

Detta kan bero på flera saker, till exempel:

• hur fickan (utrymmet för implantatet) är skapad

• hur mycket muskeln täcker implantatet

• individuell anatomi och vävnadstjocklek

• i vissa fall något som kallas animation deformity (att implantatet rör sig med muskeln)

I många fall kan besvären minska över tid, men om det har gått en längre tid och du fortfarande upplever tydligt obehag finns det olika möjliga åtgärder, till exempel:

• justering av implantatets position

• förändring av fickan

• i vissa fall byte till placering framför muskeln

Vad som är rätt lösning går tyvärr inte att avgöra utan att undersöka dig, eftersom det är väldigt individuellt.

Du är varmt välkommen att boka en konsultation hos mig, så kan jag göra en noggrann bedömning, förklara vad som händer i just ditt fall och diskutera vilka alternativ som finns för att förbättra situationen.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

detta beror mycket på den ursprungliga situationen, bröstformen, vävnadskvaliteten och amningshistoriken. Varje implantat måste väljas med alla dessa faktorer i åtanke. Ett mjukt implantat kan inte omforma ditt bröst. Så i ett redan perfekt bröst, inga barn och med bra vävnad kan ett mjukt implantat användas för att förstora det redan fint formade bröstet. Behöver du omforma bröstet å andra sidan behöver du troligtvis ett formstabilt och lite hårdare implantat.

Eftersom jag inte vet hur ditt faktiska bröst ser ut just nu är det svårt att ge dig det bästa svaret, men det här är mitt resonemang med mina bröstoperationspatienter.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian

Implantatplacering bakom muskeln kan ge lite bättre insyn vid mammografi eftersom mer vävnad ligger framför implantatet, men med moderna röntgenmetoder (t.ex. implantatförskjutningsteknik) gör att man kan undersöka bröstet bra ändå. I många fall kompletteras mammografi med ultraljud (eller MR vid behov). Det är alltså inte så att cancer “lätt missas” generellt, men bildtagningen kan vara aningen mer tekniskt krävande.

Vid implantatplacering bakom muskeln kan bröstet kännas lite mjukare i rörelse. En liten risk finns dock att man känner implantatets kanter (särskilt om man är smal) och få synliga veck (rippling). Dessa båda risker minskar dock om vid användning av moderna mjuka implantat, något du kan diskutera med din kirurg.

Risken för komplikationer vid kombinationsingrepp är visserligen högre, men är generellt mycket låg vid kombination av en bukplastik och vanlig bröstförstoring.

Hej!

Att brösten blivit mer hängiga efter många år behöver i sig inte betyda att implantaten har gått sönder. Ofta handlar det om att hud och egen bröstvävnad töjts med tiden, och det kan man se oavsett om implantatet ligger under eller över bröstmuskeln.

Samtidigt är implantat från 2001 så pass gamla att en kontroll kan vara rimlig, särskilt när formen har förändrats. De flesta moderna implantat ska inte bytas inte automatiskt efter ett visst antal år, men risken för ruptur och andra förändringar ökar över tid. Här har olika tillverkare olika rekommendationer, och det bör framgå av den dokumentation som du fick i samband med din förra operation om det finns några tidsgränser att ta hänsyn till från tillverkarens sida. Har du inte kvar dokumentationen så kan det väga ytterligare i vågskålen för att göra en kontroll nu.

Vanlig mammografi är bra för bröstcancerscreening, men den är inte en bra undersökning för att avgöra om ett silikonimplantat är helt. Vid frågeställning implantatruptur brukar ultraljud ofta vara första steg, och MR är i många fall den säkraste metoden om man verkligen vill bedöma implantatets integritet.

Om man bor där ultraljud inte görs brukar den praktiska vägen vara via vårdcentral eller annan läkare som kan skriva remiss till röntgenavdelningen på närmaste sjukhus med tydlig frågeställning, till exempel förändrad form, asymmetri eller misstanke om implantatruptur. Jag skulle dock bli förvånad om det verkligen inte finns någon privat plastikkirurg i Skåne som utför ultraljud på implantat?

Om det bara handlar om hängighet utan övriga symtom är det ofta inte bråttom, men en konsultation hos en plastikkirurg kan vara rimlig för att avgöra om det främst rör sig om åldersförändring i vävnaden, kapselbildning eller en implantatfråga.

Till sist: Om du får nytillkommen ensidig svullnad, tydlig hårdhet, smärta, knöl eller snabb asymmetri ska det kontrolleras tidigare, vilket gäller alla kvinnor oavsett om man har implantat eller inte. Då ska man vända sig till antingen sin vårdcentral eller bröstmottagning där man bor i första hand.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Så här resonerar jag med mina patienter:

Skillnaden utseendemässigt handlar framför allt om hur mycket fyllnad och projektion implantatet ger i förhållande till sin bas/bredd. Mentor Xtra är mer fylld än Mentor standard (ibland även benämnt som Mentor Classic), vilket ofta ger ett rundare och något mer markerat intryck i den övre polen, särskilt hos den som har lite egen bröstvävnad från början.

Högprofil finns inte bara på Xtra. Man kan även välja högprofil på Mentor standard. Det är alltså inte en egenskap som är unik för Xtra-serien.

Om man jämför högprofil med högprofil blir Xtra ofta något “bolligare” än standard, men skillnaden ska inte överdrivas. Hur bröstet faktiskt ser ut efter operation beror minst lika mycket på utgångsläget: bröstkorgens bredd, hudens elasticitet, mängden egen vävnad, om bröstet är stramt eller töjbart och vilken volym man väljer. Samma implantat kan därför se ganska olika ut på två olika personer.

Om man väljer Mentor Standard högprofil så får man enligt min mening ett något mjukare och mindre pushat intryck. Xtra högprofil kan vara aktuellt om man önskar mer fyllnad och mer markerad form, särskilt upptill.

Sen är det viktigt att tänka på att det kan vara svårt att exakt förutsäga resultatet oavsett vilket implantat man väljer. Alla resonemang om vilken skillnad det gör mellan det ena och det andra implantatet baserar sig på en teoretisk diskussion om hur det sannolikt blir efteråt.

Om man verkligen skulle vilja ta reda på vad skillnaden blir mellan Mentor Standard och Mentor Xtra på en viss patient så skulle man behöva lägga det ena implantatet på ena sida och det andra implantatet på andra sidan, eller hur? :) Men det är ju vad jag vet ingen som gör, och därför är det också svårt att i det enskilda fallet säga exakt hur det blir.

Det är mitt intryck att många patienter uppfattar att det är en snårig djungel med olika implantat när man ska fatta beslut inför en operation. Det finns inte bara olika profiler och olika produktserier inom samma märke (såsom Mentor Xtra och Mentor Standard), det finns ju även olika märken (t ex Mentor, Motiva, Polytech, Silimed, Eurosilicone etc). Som patient så kan man uppleva att man "drunknar" i alternativ, vilket kan vara frustrerande.

Kanske hade det varit enklare om man som patient hade haft någon annan (t ex plastikkirurgen) som bestämde helt och hållet, typ "det här ska du ha". Jag tycker dock att det är mer komplext än så. Som patient är det viktigt att ha en förståelse för att det sällan finns bara ett lämpligt alternativ. Olika implantat har olika egenskaper, och man måste utgå från dels de egna förutsättningarna och dels vad man vill landa i för resultat.

Som plastikkirurg ser jag som min roll att föreslå ett par olika alternativ som enligt min bedömning utifrån förutsättningarna och patientens önskemål kommer så nära som möjligt, och sedan är det också viktigt att man som patient är med och bestämmer.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping