Fråga kirurgen

Hej,

Tack för ditt mejl och för bilderna. Jag förstår att det är svårt att välja när du redan har ett resultat som upplevs som betydligt större och mer projicerande än vad du från början önskade.

Det är tyvärr inte möjligt att med säkerhet bedöma vilken implantatstorlek som blir bäst enbart utifrån fotografier. Förutom volym och profil behöver man bland annat känna till bröstkorgens och bröstets bredd, implantatets nuvarande placering, storleken på implantatfickan, mängden egen bröstvävnad samt hudens kvalitet och elasticitet.

Inspirationsbilden är också svår att använda som en exakt jämförelse, eftersom vi inte vet hur personens bröst såg ut före operationen eller vilka anatomiska förutsättningar hon har. Vi känner inte heller till implantatets storlek och profil, vävnadens eller hudens kvalitet eller om andra åtgärder har utförts. Bildernas vinkel, ljus och kroppsställning påverkar dessutom hur brösten uppfattas.

Utifrån det du beskriver – att du är mycket nätt, främst besväras av projektionen och önskar ett betydligt mindre och mer naturligt resultat – låter ett implantat med Mini-profil som ett alternativ som sannolikt bättre motsvarar dina önskemål än ett implantat med Demi-profil. Mini-profilen ger mindre projektion och ett diskretare uttryck. Det går däremot inte att säga om just 220 cc är rätt storlek utan en klinisk undersökning och noggranna mått. Även implantatets bredd måste passa din bröstkorg.

Vid ett byte från 375 cc till cirka 220 cc blir volymskillnaden relativt stor. Då behöver kirurgen även bedöma hur huden och implantatfickan kommer att anpassa sig till det mindre implantatet. Ibland kan det behövas en korrigering av fickan och eventuellt borttagning av hud för att undvika lös hud, häng eller att implantatet får för mycket utrymme.

Mitt råd är därför att du tillsammans med kirurgen provar båda alternativen och är mycket tydlig med att det viktigaste för dig är mindre projektion och ett nättare, naturligare resultat. Mellan de alternativ du beskriver förefaller Mini-profilen ligga närmare den målbild du själv uttrycker, förutsatt att implantatets mått passar din anatomi och att kirurgen bedömer att vävnaderna kan anpassas på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej Lexia,

Vid en ren bröstförstoring är riskerna vanligtvis låga för komplikationer. Ingreppet går relativt snabbt( sårhålan hålls öppen en kortare tid om det bara rör sig om en förstoring och ej i kombination med lyft vilket innebär en längre operationstid).

Vi är mycket noggranna med steriliteten när det gäller att implantera ett främmande material såsom operationstvätt, stängd dörr in till salen, användandet av Kellerfunnel/insertion sleeve samt kort optid. De flesta kliniker ger också en dos antibiotika in i blodet innan ingreppet.

Patienter som brukar nikotin eller immunosupprimerande läkemedel har högre risk för läkningsproblem och detta är viktigt att upplysa sin kirurg om redan på konsultationen.

Att drabbas av syrebrist under en planerad operation sker ytterst sällan och kan inträffa om man har svårt att få ner tuben i luftrören. När du bara skall operera brösten och man inte förväntar sig en lång narkos eller att man skall vända på dig behövs ingen tub utan det går bra med en larynxmask( som man sätter uppe i svalget och behöver inte få ner i luftstrupen).

Du får inte ökad risk för bröstcancer av implantaten men det finns en låg risk för en blodcancertyp som heter alcl med vissa implantats ytskikt. Denna risk är låg men jag råder dig till att läsa på om den alt fråga din kirurg.

Implanten kommer att behöva bytas ut då de slits som all materia gör. Detta går inte att säga exakt men efter ca 10-20 år bör de bytas ut.

Både Mentor och Motiva produceras implantat med mkt hög kvalitet. Låt din kirurg bestämma vad som passar din vävnadstyp bäst. Båda är gjorda av medicinskt silikon som kroppen ofta tolererar mkt väl.

Lycka till, Angelica Hagelberg

Hej!
Det är helt rimligt att fundera över BIA-ALCL när man står inför en bröstoperation. Det är ju en potentiellt allvarlig sjukdom. Det korta svaret är att BIA-ALCL är extremt ovanligt, även om det är en risk som varken ska förnekas eller bortförklaras.

Vad är BIA-ALCL? För det första är det viktigt att inte blanda ihop detta med vare sig kapselbildning (dvs "sjuklig" förtjockning av vävnadskapseln men är godartat) eller Breast Implant Illness. BIA-ALCL är inte bröstcancer, utan en ovanlig form av lymfom som oftast uppstår i vätska eller kapselvävnad runt ett implantat. Det visar sig som en svullnad som kommer successivt (dagar-veckor) och inte går tillbaka. Det ses framför allt hos patienter som har eller har haft texturerade, alltså knottriga, implantat. Sjukdomen brukar dessutom komma sent, ofta många år efter operationen (genomsnitt i vissa undersökningar 8-9 år), inte som en tidig komplikation veckorna efter ingreppet.

Exakta siffror är svåra, eftersom rapporteringen skiljer sig mellan länder och många patienter har haft flera olika implantat under livet. Internationellt rör det sig om drygt tusen rapporterade fall, vilket ska ställas mot det mycket stora antal bröstimplantat som opererats in i världen. I Sverige verkar antalet kända fall vara mycket lågt, i storleksordningen ett tiotal.
För att hålla koll på antalet fall av BIA-ALCL i Sverige så har vi sedan 2014 ett nationellt bröstimplantatregister (BRIMP). Sverige är ett av få länder i världen som arbetar för nationell registrering av alla bröstimplantat som läggs in. Syftet är att få statistik över operationer, implantatval, storlekar mm, men också för att hitta ovanliga komplikationer såsom t ex BIA-ALCL. För att BRIMP ska fungera är det viktigt att så många kliniker/plastikkirurger som möjligt registrerar sina implantat i BRIMP, annars kan man inte dra några slutsater av informationen.
Du - och alla andra med dig - kan göra skillnad för den allmänna kunskapen om bröstimplantat genom att alltid välja en klinik som registrerar i BRIMP. Fråga din plastikkirurg om hen registrerar i BRIMP, och om svaret är nej - fråga varför. Det är endast genom att ni som är patienter efterfrågar detta som registreringen kan få fullt genomslag. Detta är mycket viktigt.

Nåväl, tillbaka till din fråga om BIA-ALCL. Risken är inte heller likadan för alla texturerade implantat. De högsta riskerna har setts med vissa grovtexturerade implantat. Mentor Siltex hör till de texturerade implantat där den rapporterade risken ligger lägre, men den är inte noll.

Det rimliga inför din operation är därför att be din kirurg förklara varför just Siltex rekommenderas i ditt fall, vilka fördelar man bedömer att det ger jämfört med ett slätt implantat, och hur man väger detta mot den lilla men kända BIA-ALCL-risken. Det är en del av ett bra informerat beslut.

Efter en implantatoperation ska man framför allt vara uppmärksam på nytillkommen ensidig svullnad, vätska runt implantatet, knöl i bröst eller armhåla, nytillkommen hårdhet, smärta eller tydlig formförändring, särskilt om detta uppstår långt efter operationen. Då ska det kontrolleras med rätt utredning, oftast ultraljud och prov på eventuell vätska. Vissa kliniker erbjuder idag ultraljud på bröstimplantat, vilket är ett sätt att öka säkerheten för sina patienter. För egen del så gör vi ofta ultraljud på vår klinik för att titta på implantat. Utöver vätska kring implantat kan man också få en uppfattning om implantatet ser trasigt ut. Ultraljud på implantat ska dock inte förväxlas med en mammografi som undersöker bröstvävnaden. Alla kvinnor som misstänker att de har något problem med bröstvävnaden ska kontakta vanliga sjukvården för att få detta undersökt. Det gäller oavsett om man har implantat eller inte. Om man får till svar att man först ska kontakta sin plastikkirurg för att få implantaten undersökta så ska man stå på sig, och man kan givetvis parallellt med en undersökning inom vanliga värden av bröstvävnaden, men en sådan undersökning hos plastikkirurgen ska inte försena en mammografi.

Sammanfattningsvis: din oro är förståelig, men risken är mycket låg. Det viktigaste är att du känner att du har fått en tydlig motivering till implantatvalet och att du förstår vilka symtom som ska kontrolleras i framtiden, samt att du väljer en klinik som registrerar i BRIMP.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi
Medlem i nationella styrgruppen för BRIMP (www.brimp.se)

Linköping

Tack för att du delar din upplevelse här på POF. Jag förstår dig och din resonemang är helt rimligt. Däremot det är alldeles för tidigt för att kunna prata om slutresultat.

Om du hade varit min patient skulle jag inte dra några slutsatser första dygnet. Jag hade samtidigt tagit din oro på allvar och erbjudit ett tidigt återbesök inom några dagar för undersökning och förklaring av situationen och läkningen. Ett fysiskt status är alltid mer värdefullt än ett foto.

Min spontana bedömning utifrån bilden och informationer jag har är att jag inte ser något som omedelbart ser alarmerande ut men jag tycker också att formen är ovanlig nog för att det är rimligt att följa utvecklingen noggrant under de kommande veckorna och månader. Det betyder absolut inte att resultatet kommer att bli dåligt, bara att det är alldeles för tidigt att avgöra detta.

Hoppas du känner dig lugnare:)

Hej!

Ja, det kan man i vissa fall, men det beror framför allt på hur mycket mjukvävnad man har och vilken kvalitet den vävnaden har – inte bara på själva bröststorleken.

Vid en framförplacering, såsom Preserve-konceptet som jag tillsammans med mitt team på Victoriakliniken har utvecklat och även publicerat vetenskapligt kring, är vävnadstäckningen en viktig faktor. Baserat på våra kliniska erfarenheter, uppföljningsdata och de riktlinjer vi använder när vi utbildar kirurger inom både Preserve och MIA Femtech, rekommenderar vi generellt minst cirka 2 cm mjukvävnad i den övre delen av bröstet (dekolletaget). Detta minskar risken för att implantatet ska synas, kännas eller ge upphov till rippling.

Motiva Ergonomix™2 är ett implantat som ofta lämpar sig väl för denna typ av placering tack vare sina mjuka och naturliga egenskaper.

Samtidigt går det inte att ge ett generellt svar utan en undersökning. Att ha lite egen bröstvävnad innebär inte automatiskt att en Preserve-operation eller annan framförplacering är omöjlig, men det innebär inte heller alltid att det är den bästa lösningen. Implantatets storlek spelar ofta en mycket stor roll, liksom hudens kvalitet, bröstkorgens form och patientens önskemål.

Min erfarenhet är att det sällan finns en metod som passar alla. Det viktigaste är att välja den lösning som ger bäst balans mellan ett naturligt resultat, god vävnadsbevarande kirurgi och långsiktig stabilitet.

Vänliga hälsningar,

Hej,

Din fråga är mycket vanlig, och det korta svaret är att nej – man behöver inte automatiskt byta sina implantat efter 10–15 år om man inte har några besvär eller tecken på komplikationer.

Förr talade man ofta om att implantat skulle bytas efter ungefär 10 år, men dagens implantat är betydligt mer hållbara än äldre generationer. Många patienter kan ha sina implantat betydligt längre än så utan problem. Det viktiga är inte hur många år som har gått utan hur implantaten och bröstvävnaden åldrats och faktiskt mår.

Om du inte har några symtom, såsom smärta, förändrad form, hårdhet, asymmetri eller andra besvär, finns det normalt ingen anledning att byta implantaten enbart på grund av deras ålder.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att bröstens utseende påverkas av betydligt mer än implantaten. Med åren förändras hudens elasticitet, körtelvävnaden och fettvävnaden, och många kvinnor upplever att brösten sjunker något eller att formen förändras. I många fall är implantaten fortfarande helt intakta medan det egentligen är de naturliga åldersförändringarna i vävnaderna som gör att man funderar på ytterligare kirurgi.

Om man överväger ett implantatbyte kan det därför vara klokt att samtidigt diskutera om ett bröstlyft skulle förbättra resultatet. För vissa patienter räcker det med ett implantatbyte, medan andra får ett betydligt bättre och mer långvarigt resultat genom att kombinera implantatbyte med ett lyft. Det beror på hur mycket huden har töjts ut, bröstvårtans position och vilken form man önskar uppnå.

Mitt råd är därför att inte fokusera alltför mycket på implantatens ålder i sig, utan att låta en erfaren plastikkirurg bedöma både implantaten och bröstvävnaderna för att bedöma om det finns skäl att överväga ett byte eller någon annan korrigerande åtgärd.

Vänliga hälsningar,

Dr. Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi
Improva Plastikkirurgi

Hej Beatrice,

Jag förstår din oro och det är bra att detta utreds ordentligt via Bröstcentrum.

Vätska runt ett implantat som uppkommer många år efter operation behöver alltid analyseras för att utesluta bland annat BIA-ALCL, som är en ovanlig form av lymfom kopplad framför allt till macrotexturerade implantat. I de allra flesta fall visar proverna dock inte cancer.

Även om biopsin skulle vara negativ rekommenderas ofta implantatbyte och ibland kapselborttagning ändå. Anledningen är framför allt att sena vätskeansamlingar inte anses vara ett helt normalt tillstånd runt implantatet och att texturerade implantat generellt är kopplade till en högre inflammatorisk aktivitet över tid. Man vill därför minska risken för framtida problem, återkommande vätska eller fortsatt irritation runt implantatet.

Med Vänlig Hälsning

Dr. Matteo Amoroso

Hej!

Detta är ingen enkel fråga och rätt svar kommer du få först när du kommer på konsultation.

Texten nedan blir tyvärr lång.

Begreppet "bakom muskeln" är i sig komplicerat. Med "muskeln" menar man till att börja med stora bröstmuskeln (Pectoralis Major). Även om det förekommer att man lägger implantat helt bakom muskeln, så menar man oftast "delvis bakom muskeln" eller det som på fackspråk kallas Dual-Plane (DP). De flesta patienter som i plastikforum skriver att de har bakom muskeln, har i verkligheten delvis bakom muskeln. Då har man lossat lite mellan bröstkörteln och muskeln, vilket får muskeln att glida upp lite vilket ger en rad fördelar.

För att krångla till det mer så finns det olika varianter av Dual-Plane (DP). Det handlar bland annat om till viken nivå/hur högt man lossar muskeln och hur man behandlar muskelfästena in mot bröstbenet. Har man ett hängigt bröst görs ofta en DP3 och är man mer platt utan häng görs en DP2.

Sedan finns det en till bröstmuskel - den lilla - Pectoralis Minor. Den ska man inte röra vid operationen. Tyvärr ser man inte sällan att oerfarna kirurger har skadat pectoralis minor. Implantatet lägger man alltså ovanpå denna muskel, eller mellan major och minor, fast bara delvis bakom major - sa jag att det var komplicerat?

Det är så komplicerat att det oftast är bäst att bara använda uttrycket "bakom muskeln" - så det gör vi nu :)

Fördelarna med att lägga FRAMFÖR muskeln - alltså mellan pectoralis major och bröstkörtelvävnaden - är att man får mindre smärta de första 3-4 dagarna, man kan i vissa fall få ett smalare clevage och man får ej muskelpåverkan (se nedan). Ingreppet kan utföras i lokalbedövning/sedering, men oftast är det ändå smidigare att vara sövd.

Nackdelarna med placering FRAMFÖR muskeln är att det finns en risk att man kan se och känna kanterna på implantatet om man är tunn i vävnaden - detta gör att alla patienter inte lämpar sig för denna placering. Det finns flera studier som visar på ökad risk för kapselbilning framför muskeln och man får sämre lyfteffekt.

Fördelar med att lägga BAKOM muskeln är att du kommer ej kunna se eller känna implantatets kanter i övre delen av bröstet, du får bättre lyfteffekt och ofta en finare form och sannolkt mindre risk för kapselbilning. I regel går det riktigt bra att få ett fint clevage även med implantat under muskeln, men det beror på val av implantat (rätt bredd) och även individuella förutsättningar. Det kan också vara en fördel vid mammografi.

Nackdelarna med placering BAKOM muskeln är att det gör mer ont de första dagarna (men det finns bra smärtstillande...), det krävs i princip full narkos och utöver det som står ovan så uppkommer alltid en viss grad av muskelpåverkan (animering). Animering är att när man spänner bröstmuskeln kommer volymen i impantatet att lite grann tryckas utåt sidan, vilken syns som en viss formförändring om man spänner sig mycket och är naken.

Vid en korrekt utförd dual-plane blir det väldigt lite muskelpåverkan. Du kommer kunna träna precis som vanligt och kommer inte att ha ont när du använder muskeln. Ingen kommer kunna se något om du inte står naken och spänner muskeln väldigt mycket.

En intressant sak är att om man lägger implantatet via armhålan så går det i princip inte att göra en dual-plane, utan en riktig dual-plane måste ske med snitt i bröstvecket. En del patienter som fått implantatet under muskeln via armhålan har mycket problem med muskelpåverkan, både att formen påverkas negativt när de spänner muskeln och att det rent av gör ont vid vissa träningsövningar. Jag har flera gånger opererat sådana patienter och då via bröstvecket gjort om placeringen till en riktig dual plane varvid problemen försvinner.

Boka en konsultation så kan du få svar på vad som är bäst just i ditt fall. Det låter ju i första hand som att du behöver en dual plane :)

Mvh

Karl Bremer

Överläkare, Specialist i Plastikkirurgi

Nordiska Kliniken

Göteborg

Tack för din väldigt relevanta fråga 🩵

Det du beskriver är faktiskt en ganska vanlig önskan hos petite patienter – att få tydlig cleavage, lite sideboob och en större byst, men samtidigt behålla ett naturligt och hållbart resultat över tid. Därför är implantatvalet alltid en balans mellan estetik och vad vävnaden långsiktigt klarar av att bära.

Med en bröstbredd på 10 cm går det ibland att välja ett implantat som är ungefär 0,5–1,5 cm bredare än den ursprungliga bröstbredden. För att skapa mer cleavage och sideboob behöver man ofta tänja lite på den klassiska “idealbredden”, särskilt på en liten kropp där man önskar ett mer markerat resultat.

Men det är viktigt att förstå att det inte bara är själva bröstbredden som avgör vilken implantatbredd och volym som passar. Även avståndet mellan bröstvårta och bröstfåra är väldigt avgörande för hur bred bas man faktiskt kan bära, särskilt med runda implantat. Har man ett kort avstånd där kan ett alltför brett implantat öka risken för exempelvis dubbelbubbla, bottoming out och att implantatet med tiden börjar dominera den nedre delen av bröstet på ett mindre naturligt sätt.

Hudkvalitet och vävnadens elasticitet är minst lika viktigt att ta hänsyn till. På en väldigt petite kropp med tunn hud kan ett alltför brett eller tungt implantat ge väldigt fin cleavage initialt, men bli mindre hållbart över åren med uttänjd hud, lateral glidning och tunnare vävnad. Därför försöker man alltid hitta balansen mellan:

• tydlig cleavage
• sideboob
• proportion till kroppen
• långsiktig hållbarhet i vävnaden

För många petite patienter som vill ha större bröst blir därför högre profil/projektion ofta smartare än att bara gå väldigt brett. Då kan man få mer volym och fyllighet utan att implantatet tar över hela bröstkorgen.

När det gäller Mentor Siltex och Smooth finns båda med Cohesive I-gel, som är den mjukare och mer följsamma gelen. Den brukar ge en mjuk och naturlig känsla vid rörelse. Cohesive II är lite fastare och ger mer struktur och formstabilitet. Det betyder dock inte automatiskt att brösten känns “hårda”, utan mycket beror också på din egen vävnad, hudens tighthet, implantatets storlek och om implantatet placeras över eller under muskeln.

Så valet mellan mjukare eller lite mer cohesive gel blir ofta en balans mellan:

• maximal mjukhet och rörelse
• mer stöd och form över tid

För stora implantat på en liten kropp kan ibland en något mer cohesive gel hjälpa till att behålla formen bättre och minska risken för att resultatet med tiden “breddar ut sig”.

Det viktigaste är därför att implantatet anpassas efter just din anatomi och dina mål, så att man kan skapa både den look du önskar och ett resultat som håller fint över tid 🩵

Hej,

Nej – det är inte för bra för att vara sant.

Mia Femtech är en teknik som skapar större bröst med ett naturligt utseende. Den använder mjuka Motiva Diamond Ergonomix2-implantat, som med hjälp av specialutvecklade instrument kan föras in via ett litet snitt (2–2,5 cm) i armhålan, under lokalbedövning.

Man behöver alltså inte sövas. Tekniken är vävnadsbevarande, vilket innebär att man inte skär i muskulatur, nerver, lymfsystem eller blodkärl för att skapa en exakt ficka för implantatet under bröstkörteln ovanpå muskeln.

Eftersom ingen vävnad förstörs – utan istället försiktigt separeras med hjälp av en specialballong – uppstår betydligt mindre trauma och därmed mindre smärta. De flesta kan återgå till arbete redan nästa dag och börja träna efter cirka 3 veckor, jämfört med upp till 3 månader vid traditionell kirurgi.

Det är dock viktigt att poängtera att det inte finns någon perfekt teknik eller något perfekt implantat för alla patienter. Konsten ligger i att välja rätt metod och implantat för rätt patient och rätt indikation.

Mia-tekniken är särskilt lämplig för kvinnor som redan har fina bröst men önskar något mer volym och en något rundare form – utan behov av push-up eller vadderad BH.

Min erfarenhet är att de flesta patienter har god självinsikt kring sina bröst. Förenklat kan man säga att om du upplever att dina bröst ligger på en nivå 5–8 på en skala från 1 till 10, men önskar 1–2 kupstorlekar större bröst utan synliga ärr på brösten, kan du vara en bra kandidat.

Tekniken är däremot inte optimal för mycket smala och plattbystade patienter, eftersom det då ofta saknas tillräckligt med egen vävnad för att täcka implantaten, vilket kan ge ett mindre naturligt resultat. I vissa fall kan man dock kombinera med fettransplantation – det vill säga flytta fett från andra delar av kroppen till brösten för att förbättra täckning och form.

Implantatvolymen är upp till 195 cc, men Diamond-implantatens form ger en projektion som gör att de ofta upplevs som större. Exempelvis kan 195 cc motsvara cirka 250 cc jämfört med traditionella implantat. Den vanligaste storleken vi använder på Victoriakliniken är 140 cc.

Mia-tekniken, som jag har utvecklat tillsammans med Motiva och som idag används på över 330 kliniker världen över, har använts i mer än 5 år. Vi har publicerat studier som visar att det är en mycket säker operation med minimal risk jämfört med många traditionella bröstförstoringar.

Motiva implantaten är mycket säkra, med extremt låg risk för kapselbildning eller infektion. De är biokompatibla, vilket innebär att kroppen inte reagerar genom att stöta bort dem eller bilda hård ärrvävnad runt dem. Vi använder heller ingen antibiotika för att skölja implantaten eller operationsområdet, och du behöver inte ta antibiotika efter ingreppet. Detta är positivt, eftersom antibiotika kan påverka tarmfloran negativt i upp till två år – något som sällan lyfts fram.

Implantaten har dessutom en mycket låg risk för ruptur över tid, vilket har visats i flera studier, inklusive våra egna. För att säkerställa långsiktig trygghet erbjuder vi på Victoriakliniken alla bröstpatienter 5 års komplikationsgaranti samt 10 års uppföljning med ultraljud, inkluderat i priset.

Om du känner oro eller misstänker att något inte står rätt till är du således alltid välkommen på en extra kontroll. Det viktigaste vid en operation är att du känner dig trygg – både under ingreppet och i uppföljningen efteråt.

Tillsammans med mina kollegor, Marie Jaeger, Jessica Gahm och Stina Ritti, utbildar vi läkare från hela världen i vävnadsbevarande kirurgi. Vi föreläser och opererar även internationellt för att föra våra erfarenheter och vår kunskap vidare.

Hoppas detta utförliga svar hjälper dig att ta ett genomtänkt beslut som förhoppningsvis kommer att skänka dig stor glädje under många år framöver, med ett i princip onsynligt ärr i armhålan om du väljer Mia.

För mer info kontakta gärna Victoriakliniken, eller titta på vårt instagram eller min drcharles.randquist

Lycka till!