Fråga kirurgen

Hej!

Det är en vanlig fråga, men det finns tyvärr inget generellt svar. Jag utgår från att dina implantat ligger bakom muskeln eftersom du beskriver muskelpåverkan.

Det vanligaste och mest skonsamma vid implantatbyte eller uttag är att inte göra mer än vad som faktiskt behövs. Även efter en dual plane-operation behöver man alltså inte automatiskt sy fast muskeln igen. Huvuddelen av bröstmuskeln har fortfarande ett starkt fäste mot bröstbenet och om kapseln kan sparas (vanligast) så utgör den ett bra fäste för muskeln.

Om kapseln runt implantatet är mycket tjock eller förändrad kan man ibland behöva ta bort delar av eller hela kapseln. I vissa fall kan det då vara lämpligt att även återfästa den nedre delen av muskeln för att återskapa anatomin. Det är dock inte alltid nödvändigt, och det kan vara svårt att avgöra på förhand exakt hur det ser ut på insidan.

Om muskeln inte fixeras kommer den att läka och ärras fast i sitt nya läge. I ovanliga fall kan den då fästa på ett sätt som ger obehag eller påverkar bröstets form när muskeln spänns. Om detta skulle uppstå kan det i regel bedömas och korrigeras i efterhand.

Att olika kirurger ger olika råd behöver därför inte betyda att någon har fel. Inom kirurgin finns ofta flera möjliga sätt att lösa samma problem. Det viktigaste är att du känner förtroende för din kirurg och att ni tillsammans har gått igenom vad man planerar att göra och varför – samtidigt som man är medveten om att det slutliga beslutet ibland behöver anpassas efter vad man faktiskt ser under operationen.

Vänliga hälsningar

Tor Svensjö

Hej,

Tack för ditt mejl. Det är svårt att ge ett exakt råd utan att se hur brösten ser ut och bedöma bland annat bröstens form, hudkvalitet, mängden egen bröstvävnad samt bröstkorgens och bröstmusklernas anatomi.

Beroende på utgångsläget kan det behövas implantat ibland i kombination med ett bröstlyft. Om vårtgårdarna är stora, asymmetriska eller har en form eller placering som stör dig kan detta samtidigt då korrigeras. Om en bröstvårta är indragen kan det eventuellt korrigeras vid samma operation, men tekniken kan påverka mjölkgångar och framtida amningsförmåga.

Att brösten sitter brett isär kan ofta förbättras till viss del med implantat, men det går inte alltid att skapa en mycket smal klyfta. Bröstens naturliga placering på bröstkorgen, bröstbenets bredd, mängden egen vävnad och bröstmusklernas fästen begränsar hur långt in implantaten kan placeras på ett säkert sätt. Om man försöker föra dem alltför långt in ökar risken för bland annat onaturlig form och sammanflytning över bröstbenet.

Om det finns tillräckligt med fett att ta från andra delar av kroppen kan fetttransplantation ibland erbjudas samtidigt. Fett kan då läggas strategiskt, exempelvis på bröstens insidor, för att mjuka upp konturen och minska intrycket av avståndet mellan brösten. Även med fetttransplantation finns anatomiska begränsningar, och det går inte att garantera en tydlig klyfta.

Vilken kombination av åtgärder som passar bäst går därför att avgöra först vid en konsultation och klinisk undersökning som du självfallet är välkommen till hos mig 🩵.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi och Allmänkirurgi

Det är alltid bäst att börja med en konsultation, eftersom det är svårt att ge ett bra råd utan att ha sett dina bröst och känna till dina förutsättningar och önskemål.

Om du har ganska mycket egen bröstvolym och samtidigt ett visst häng kan det ibland räcka med ett bröstlyft för att få ett naturligt och fint resultat, utan implantat. I andra fall kan man behöva tillföra volym, och då kan implantat vara ett bra alternativ.

När det gäller framför eller bakom muskeln finns det för- och nackdelar med båda. Generellt brukar implantat bakom muskeln hålla sin position bättre över tid, medan implantat framför muskeln i större utsträckning följer med den egna bröstvävnaden när brösten förändras och åldras. I vissa fall kan det därför ge ett mer naturligt resultat att lägga implantatet framför muskeln.

Men det är väldigt individuellt och även implantatets form och storlek spelar in. Vävnaden spelar också stor roll, vissa patienter har väldigt fast vävnad som håller implantat på plats lättare och vissa har mer lös och lättrörlig vävnad som kanske inte förmår att hålla ett implantat på plats. Därför är det svårt att säga vad som är bäst för just dig utan en undersökning och en ordentlig konsultation.

Hej,

Gulgrönt sekret från ett operationssår två veckor efter en bröstförstoring bör inte betraktas som helt normalt, även om mängden är liten och du inte har feber. Det kan röra sig om enbart en ytlig sårreaktion, exempelvis kring en tråd, men det kan också vara ett tidigt tecken på djupare infektion.

Eftersom du har bröstimplantat är det viktigt att detta bedöms tidigt. Kontakta därför den klinik där du opererades och skicka gärna tydliga bilder på såret. Kliniken kan behöva undersöka dig, rengöra såret och bedöma om provtagning, odling eller behandling behövs.

Undvik att klämma på såret eller själv applicera salvor eller desinfektionsmedel innan du har fått instruktioner från kliniken. Håll området rent och täck det vid behov med en torr, ren kompress.

Om du får feber, frossa, tilltagande smärta, rodnad eller värmeökning, mer sekret, snabbt ökande svullnad eller känner dig allmänpåverkad ska du söka vård skyndsamt. 🩵

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej!

Först och främst: jag tror att jag kan säga att alla plastikkirurger som arbetar med estetisk kirurgi har som sitt yttersta mål att det resultat som blir efter en operation ska bli bra. Sen kan det i vissa fall bli så att man ändå inte når hela vägen fram. Hur detta ska hanteras måste avgöras från fall till fall, men jag tror även här att alla plastikkirurger har en målsättning att patienten ändå efter en korrigering ska vara nöjd på så sätt att man känner att det blev så bra som möjligt och att man har gjort så gott man kan utifrån de förutsättningar som finns.

Det är svårt att svara säkert på hur vanligt olika upplägg är, eftersom det inte finns något objektivt sätt att jämföra klinikers olika policy när det gäller korrigeringar. Det viktiga är egentligen inte bara vad som är vanligast, utan att man som patient får tydlig information innan operationen om vad som gäller om resultatet senare behöver diskuteras eller eventuellt korrigeras.

Många kliniker har någon form av tidsgräns för när en korrigering kan bedömas som kostnadsfri. Det är därför viktigt att höra av sig till kliniken/kirurgen inom den tiden om man har frågor om resultatet.

Det kan också finnas villkor kring vad som räknas som en korrigering, vad som räknas som en ny operation, och vilka kostnader som i så fall ingår. En del kliniker skiljer till exempel på själva kirurgens arbete och andra kostnader, som operationssal, narkosläkare, narkossköterska, läkemedel och uppvakning. Därför kan en mindre korrigering i lokalbedövning ibland erbjudas utan kostnad, medan en korrigering som kräver narkos innebär att patienten får betala en självkostnad. Det behöver inte automatiskt vara orimligt, men det bör vara tydligt förklarat i förväg.

Vissa kliniker erbjuder också extra försäkringar eller trygghetspaket för problem som kan uppstå efteråt. Även sådana upplägg har villkor, precis som andra försäkringar, och det är viktigt att ta reda på vad de faktiskt omfattar. En försäkring eller garanti har dessutom bara praktisk betydelse om kliniken och ansvarig kirurg finns kvar och är tillgängliga när man behöver använda den.

När det gäller själva korrigeringen behöver man också skilja på missnöje, komplikation och ett resultat som ligger inom ett normalt spann. Ibland kan en patient känna att målet inte har uppnåtts därför att förväntningarna från början inte stämde helt med vad som faktiskt var möjligt att uppnå. I andra fall finns det en tydlig asymmetri, ojämnhet eller annan sak som faktiskt kan vara rimlig att korrigera.

En korrigering måste också vara medicinskt och kirurgiskt motiverad. Även en liten operation innebär en ny läkningsprocess och därmed risk för infektion, ärrproblem, ojämnheter eller att läkningen inte blir som man tänkt. Därför har plastikkirurgen också ett ansvar att inte göra en ny operation bara för att “göra något”, om man inte tror att åtgärden har goda förutsättningar att förbättra situationen. Då utsätter man sin patient för en risk i onödan, och dessutom bygger man upp en förväntan på en förbättring som sannolikt uteblir.

Samtidigt tycker jag att man som patient ska kunna känna sig trygg med att ta upp frågan om resultatet. Om du inte är nöjd bör du gå tillbaka till din opererande plastikkirurg och be om en tydlig genomgång: vad är det man ser, går det att korrigera, vilken typ av bedövning krävs, vad ingår i klinikens ansvar och varför uppstår i så fall en kostnad?

Min uppfattning är att många större och etablerade kliniker försöker vara generösa med korrigeringar inom en viss tid efter operationen, men exakt hur generöst upplägget är varierar. Det är sannolikt också vanligt att man kan frångå regler och policys i enskilda fall. På min klinik har vi t ex ett åtagande om korrigering inom ett år för vissa ingrepp i lokalbedövning men vi genomför ändå korrigeringar kostnadsfritt i narkos om det anses vara motiverat.

Om du inte känner dig nöjd med förklaringen du får finns alltid möjligheten att söka en second opinion. Då är det ofta klokt att berätta det för den opererande kirurgen och be om journaluppgifter och operationsinformation, så att den som gör den andra bedömningen får ett så korrekt underlag som möjligt.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej,

Tack för ditt mejl och för bilderna. Jag förstår att det är svårt att välja när du redan har ett resultat som upplevs som betydligt större och mer projicerande än vad du från början önskade.

Det är tyvärr inte möjligt att med säkerhet bedöma vilken implantatstorlek som blir bäst enbart utifrån fotografier. Förutom volym och profil behöver man bland annat känna till bröstkorgens och bröstets bredd, implantatets nuvarande placering, storleken på implantatfickan, mängden egen bröstvävnad samt hudens kvalitet och elasticitet.

Inspirationsbilden är också svår att använda som en exakt jämförelse, eftersom vi inte vet hur personens bröst såg ut före operationen eller vilka anatomiska förutsättningar hon har. Vi känner inte heller till implantatets storlek och profil, vävnadens eller hudens kvalitet eller om andra åtgärder har utförts. Bildernas vinkel, ljus och kroppsställning påverkar dessutom hur brösten uppfattas.

Utifrån det du beskriver – att du är mycket nätt, främst besväras av projektionen och önskar ett betydligt mindre och mer naturligt resultat – låter ett implantat med Mini-profil som ett alternativ som sannolikt bättre motsvarar dina önskemål än ett implantat med Demi-profil. Mini-profilen ger mindre projektion och ett diskretare uttryck. Det går däremot inte att säga om just 220 cc är rätt storlek utan en klinisk undersökning och noggranna mått. Även implantatets bredd måste passa din bröstkorg.

Vid ett byte från 375 cc till cirka 220 cc blir volymskillnaden relativt stor. Då behöver kirurgen även bedöma hur huden och implantatfickan kommer att anpassa sig till det mindre implantatet. Ibland kan det behövas en korrigering av fickan och eventuellt borttagning av hud för att undvika lös hud, häng eller att implantatet får för mycket utrymme.

Mitt råd är därför att du tillsammans med kirurgen provar båda alternativen och är mycket tydlig med att det viktigaste för dig är mindre projektion och ett nättare, naturligare resultat. Mellan de alternativ du beskriver förefaller Mini-profilen ligga närmare den målbild du själv uttrycker, förutsatt att implantatets mått passar din anatomi och att kirurgen bedömer att vävnaderna kan anpassas på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej Lexia,

Vid en ren bröstförstoring är riskerna vanligtvis låga för komplikationer. Ingreppet går relativt snabbt( sårhålan hålls öppen en kortare tid om det bara rör sig om en förstoring och ej i kombination med lyft vilket innebär en längre operationstid).

Vi är mycket noggranna med steriliteten när det gäller att implantera ett främmande material såsom operationstvätt, stängd dörr in till salen, användandet av Kellerfunnel/insertion sleeve samt kort optid. De flesta kliniker ger också en dos antibiotika in i blodet innan ingreppet.

Patienter som brukar nikotin eller immunosupprimerande läkemedel har högre risk för läkningsproblem och detta är viktigt att upplysa sin kirurg om redan på konsultationen.

Att drabbas av syrebrist under en planerad operation sker ytterst sällan och kan inträffa om man har svårt att få ner tuben i luftrören. När du bara skall operera brösten och man inte förväntar sig en lång narkos eller att man skall vända på dig behövs ingen tub utan det går bra med en larynxmask( som man sätter uppe i svalget och behöver inte få ner i luftstrupen).

Du får inte ökad risk för bröstcancer av implantaten men det finns en låg risk för en blodcancertyp som heter alcl med vissa implantats ytskikt. Denna risk är låg men jag råder dig till att läsa på om den alt fråga din kirurg.

Implanten kommer att behöva bytas ut då de slits som all materia gör. Detta går inte att säga exakt men efter ca 10-20 år bör de bytas ut.

Både Mentor och Motiva produceras implantat med mkt hög kvalitet. Låt din kirurg bestämma vad som passar din vävnadstyp bäst. Båda är gjorda av medicinskt silikon som kroppen ofta tolererar mkt väl.

Lycka till, Angelica Hagelberg

Hej!
Det är helt rimligt att fundera över BIA-ALCL när man står inför en bröstoperation. Det är ju en potentiellt allvarlig sjukdom. Det korta svaret är att BIA-ALCL är extremt ovanligt, även om det är en risk som varken ska förnekas eller bortförklaras.

Vad är BIA-ALCL? För det första är det viktigt att inte blanda ihop detta med vare sig kapselbildning (dvs "sjuklig" förtjockning av vävnadskapseln men är godartat) eller Breast Implant Illness. BIA-ALCL är inte bröstcancer, utan en ovanlig form av lymfom som oftast uppstår i vätska eller kapselvävnad runt ett implantat. Det visar sig som en svullnad som kommer successivt (dagar-veckor) och inte går tillbaka. Det ses framför allt hos patienter som har eller har haft texturerade, alltså knottriga, implantat. Sjukdomen brukar dessutom komma sent, ofta många år efter operationen (genomsnitt i vissa undersökningar 8-9 år), inte som en tidig komplikation veckorna efter ingreppet.

Exakta siffror är svåra, eftersom rapporteringen skiljer sig mellan länder och många patienter har haft flera olika implantat under livet. Internationellt rör det sig om drygt tusen rapporterade fall, vilket ska ställas mot det mycket stora antal bröstimplantat som opererats in i världen. I Sverige verkar antalet kända fall vara mycket lågt, i storleksordningen ett tiotal.
För att hålla koll på antalet fall av BIA-ALCL i Sverige så har vi sedan 2014 ett nationellt bröstimplantatregister (BRIMP). Sverige är ett av få länder i världen som arbetar för nationell registrering av alla bröstimplantat som läggs in. Syftet är att få statistik över operationer, implantatval, storlekar mm, men också för att hitta ovanliga komplikationer såsom t ex BIA-ALCL. För att BRIMP ska fungera är det viktigt att så många kliniker/plastikkirurger som möjligt registrerar sina implantat i BRIMP, annars kan man inte dra några slutsater av informationen.
Du - och alla andra med dig - kan göra skillnad för den allmänna kunskapen om bröstimplantat genom att alltid välja en klinik som registrerar i BRIMP. Fråga din plastikkirurg om hen registrerar i BRIMP, och om svaret är nej - fråga varför. Det är endast genom att ni som är patienter efterfrågar detta som registreringen kan få fullt genomslag. Detta är mycket viktigt.

Nåväl, tillbaka till din fråga om BIA-ALCL. Risken är inte heller likadan för alla texturerade implantat. De högsta riskerna har setts med vissa grovtexturerade implantat. Mentor Siltex hör till de texturerade implantat där den rapporterade risken ligger lägre, men den är inte noll.

Det rimliga inför din operation är därför att be din kirurg förklara varför just Siltex rekommenderas i ditt fall, vilka fördelar man bedömer att det ger jämfört med ett slätt implantat, och hur man väger detta mot den lilla men kända BIA-ALCL-risken. Det är en del av ett bra informerat beslut.

Efter en implantatoperation ska man framför allt vara uppmärksam på nytillkommen ensidig svullnad, vätska runt implantatet, knöl i bröst eller armhåla, nytillkommen hårdhet, smärta eller tydlig formförändring, särskilt om detta uppstår långt efter operationen. Då ska det kontrolleras med rätt utredning, oftast ultraljud och prov på eventuell vätska. Vissa kliniker erbjuder idag ultraljud på bröstimplantat, vilket är ett sätt att öka säkerheten för sina patienter. För egen del så gör vi ofta ultraljud på vår klinik för att titta på implantat. Utöver vätska kring implantat kan man också få en uppfattning om implantatet ser trasigt ut. Ultraljud på implantat ska dock inte förväxlas med en mammografi som undersöker bröstvävnaden. Alla kvinnor som misstänker att de har något problem med bröstvävnaden ska kontakta vanliga sjukvården för att få detta undersökt. Det gäller oavsett om man har implantat eller inte. Om man får till svar att man först ska kontakta sin plastikkirurg för att få implantaten undersökta så ska man stå på sig, och man kan givetvis parallellt med en undersökning inom vanliga värden av bröstvävnaden, men en sådan undersökning hos plastikkirurgen ska inte försena en mammografi.

Sammanfattningsvis: din oro är förståelig, men risken är mycket låg. Det viktigaste är att du känner att du har fått en tydlig motivering till implantatvalet och att du förstår vilka symtom som ska kontrolleras i framtiden, samt att du väljer en klinik som registrerar i BRIMP.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi
Medlem i nationella styrgruppen för BRIMP (www.brimp.se)

Linköping

Tack för att du delar din upplevelse här på POF. Jag förstår dig och din resonemang är helt rimligt. Däremot det är alldeles för tidigt för att kunna prata om slutresultat.

Om du hade varit min patient skulle jag inte dra några slutsatser första dygnet. Jag hade samtidigt tagit din oro på allvar och erbjudit ett tidigt återbesök inom några dagar för undersökning och förklaring av situationen och läkningen. Ett fysiskt status är alltid mer värdefullt än ett foto.

Min spontana bedömning utifrån bilden och informationer jag har är att jag inte ser något som omedelbart ser alarmerande ut men jag tycker också att formen är ovanlig nog för att det är rimligt att följa utvecklingen noggrant under de kommande veckorna och månader. Det betyder absolut inte att resultatet kommer att bli dåligt, bara att det är alldeles för tidigt att avgöra detta.

Hoppas du känner dig lugnare:)

Hej!

Ja, det kan man i vissa fall, men det beror framför allt på hur mycket mjukvävnad man har och vilken kvalitet den vävnaden har – inte bara på själva bröststorleken.

Vid en framförplacering, såsom Preserve-konceptet som jag tillsammans med mitt team på Victoriakliniken har utvecklat och även publicerat vetenskapligt kring, är vävnadstäckningen en viktig faktor. Baserat på våra kliniska erfarenheter, uppföljningsdata och de riktlinjer vi använder när vi utbildar kirurger inom både Preserve och MIA Femtech, rekommenderar vi generellt minst cirka 2 cm mjukvävnad i den övre delen av bröstet (dekolletaget). Detta minskar risken för att implantatet ska synas, kännas eller ge upphov till rippling.

Motiva Ergonomix™2 är ett implantat som ofta lämpar sig väl för denna typ av placering tack vare sina mjuka och naturliga egenskaper.

Samtidigt går det inte att ge ett generellt svar utan en undersökning. Att ha lite egen bröstvävnad innebär inte automatiskt att en Preserve-operation eller annan framförplacering är omöjlig, men det innebär inte heller alltid att det är den bästa lösningen. Implantatets storlek spelar ofta en mycket stor roll, liksom hudens kvalitet, bröstkorgens form och patientens önskemål.

Min erfarenhet är att det sällan finns en metod som passar alla. Det viktigaste är att välja den lösning som ger bäst balans mellan ett naturligt resultat, god vävnadsbevarande kirurgi och långsiktig stabilitet.

Vänliga hälsningar,