Operationsberättelser
Gick upp vid halv sju tiden och duschade sista gången innan det var dags att åka mot stockholm.
Vi började åka vid halv åtta och tog ett stopp i uppsala och hämtade upp syster som också skulle följa med som stöd sen runt halv elva var vi framme en halvtimme för tidigt.
min historia började egentligen när jag först upptäckte att jag hade nått som kallas bröst 
hela puberteten väntade jag på att de skulle bli "bättre" men icke. alltid lite hängiga, alltid lite strutiga.. var på min första konsultation för 5 år sedan då kom jag fram till att jag skulle vänta tills jag fått de barn jag ville ha.
så... nu efter två guldklimpar, viktökningar och nedgångar, ammning, så blev det den 13 december..
Den 9 december var det dags för den stora omvandlingen! Destinationen här näst var Uppsala Art Clinik. Med tanke på att jag bor norr om Stockholm så tar det ett tag att åka. Väl framme så får vi ett varmt välkomnandeav personalen. Efter bara några minuter får jag komma in till mitt rum och mamma får åka hem. Jag var helt inställd på det värsta så i mina ögon kunde det varit sista gången jag såg henne. Men att vara nojig har ingen dött av.
Har sedan jag fick bröst haft komplex över dem, fick bröst först i klassen och genast ganska stora. Växte ikapp mina bröst så det var inte så stora - men hängiga!
Badade inte med vänner, var inte med på gympan eftersom jag vägrade duscha tillsammans med andra och var därför nära att inte få gymnasiekompetens pga av oförstående lärare... Har svårt att förstå hur det kan vara så svårt att göra bås i duscharna i skolgympan??
Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 11 men jag gick ändå upp med övriga familjen på morgonen och gosade lite extra med barnen. Innan barnen gick ut till bilen kramade jag om dem länge och så fort dörren stängdes bröt jag ihop och grät. 
Tänk om det var sista gången som jag kramade dem, jag fick med andra ord en rejäl släng av ångest. Som tur var gick det över rätt snabbt, behövde nog släppa på nervositeten...
hejåhå, ännu en kräkig operationsberättelse.
Nerverna började redan spöka på tisdag kvällen, oturligt nog hade vi en flytt samma dag som jag skulle op. Ondsdags morgonen var rätt lugn till att börja med, vi satt i bil kö in till stan och jag började bli sjukt nervös. Vid ett eller flera tillfällen började jag hyperventilera och var påväg att hoppa ut ur bilen, som tur var lugnade min kille ner mig. När vi var framme vid kliniken så var jag så nervös, hade svårt att prata och skakade, jag menar det är ju inte varje dag man op sig.
Ja ni flickor därute som funderar på att både göra en body tite och bröst samtidigt,detta är kanske främst till er att läsa;) Själva open gick bra och det har jag inte så mycket att skriva om utan mer läkningen efter.
Känslan som jag haft dom dagarna efter kan beskrivas som att ligga på dödsbädden.Låter lite sjukt,men så är det.Kippandet,ångesten,föremjukelsen.Ja allt hur jag tror det skulle kännas.Kan nog inte säga att jag är pjoskig av mig alls heller normalt.
Kom till kliniken runt halv tolv tiden och var inte ett dugg nervös. Fick komma in på mitt rum och byta om till morgonrock och tofflor. Fick sitta och vänta en timme ca innan det var dax för operation. Calle kom in i rummet och ritade lite på mig och strax därefter kom en jätte trevlig narkossköterska in och gav mig lite tabletter och vi pryade lite. Sedan bar det av till operationsrummet där man fick lägga sig på operationssängen och fick ett super gosigt täcke över sig. Ni började jag bli riktigt nervös. Efter att nålen var i armen så började mina ben hoppa för att jg var så nervös.
Här kommer jag skriva en hel del om min efterlängtade operation.
Jag har alltid haft komplex för mina bröst.
Detta har vart på tapeten länge, men det har aldrig kommit till skott
Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 12:30 så jag gick hela förmiddagen hemma och var nervös och velade fram och tillbaka på vilken storlek jag skulle ta. Hade ju bestämt mig för 600cc innan men satt sen och tittade på en massa 600 bilder och tyckte att så stora kan jag inte ha. Och såklart stod det i tidningen denna dagen om tjejen som gjorde en bröst op i polen som inte vaknade ur narkosen, så det gjorde mig ännu mer nervös.
Nu är jag hemma igen. Ligger i sängen med sjutton kuddar (liten överdrift) och knaprar smärtstillande. Det går inte att beskriva smärtan. Det är så att jag håller på att börja gråta, och jag kan inte röra mig.
Det hela starade kvällen innan operationen med att jag duschade med Descutan, det var ju inte den trevligaste duschen precis. Usch vad torr och obehaglig huden blev. Sen var det ju samma sak som gällde morgonen efter såklart.. HUDKRÄM TACK! 
Vid 9 tiden på morgonen startade resan till Linköping och Plastikakademin. Eftersom det är ca 12 mil dit så åkte vi i ganska god tid innan.
Operationen gick jätte bra, den tog ca 2,5 timmar och det var Gabriella på plastikkirurggruppen i stockholm som gjorde den, en vän till mig hade gjort denna op hos henne för 8 år sedan och det blev så fint så nu tog jag mod till mig och gjorde den oxå. Jag har velat göra denna op i 10 år och nu är jag så glad och lycklig.
Jag flög ner till Kastrup dagen innan tillsammans med en väninna som bor i Malmö. Vi åt på en mysig restaurang dagen innan och proppade i mig mat då jag skulle förbli fastande från midnatt sedan. Tog min första antiinflammatoriska tablett, allt enligt instruktionerna från kliniken.
Nu ville jag bara säga att min OP berättelse skiljer sig inte mkt från andra, men alltid bra att man uppdaterar.
Så länge jag kan minnas har jag alltid tyckt att mina bröst varit väldigt små och har alltid velat genomföra en bröstförstoring.
En dag satt min mamma och kollade upp olika kliniker i stockholm till mig. Vilket förvånade mig!
Hon stöttade mig genom allting och följde med mig till Strandkliniken för ett samtal med Oya.
Ungefär en vecka senare var det dags för den stora dagen!