19 dagar kvar, så nervös!!!!

Åh vad skönt att höra att det är fler som är nära :D hoppas på detta! Vad och hur mycket ska du lägga in? :)

Vi får väl stötta varandra då tills det är dags :))

Exakt 14 dagar innan min OP och ja nu vill man bara ha gjort det! Är inte så nojig för operationen i sig, men tänker på sånt där som komplikationer i efterhand o sånt - Gud va jag hoppas att allt läker som det ska och ser riktigt fint ut! Det får göra hur ont det vill, bara det går över helt och blir bra - så tänker jag.. allt går att härda ut bara man inte får problem i efterhand.

Hej Rock666! Jag vet inte om det är den typ av solskenshistoria du eftersöker, men här kommer berättelsen om min bröstförstoring : ) Jag opererades i och för sig vid Akademikliniken i Stockholm, och inte Citadellkliniken, men jag ger dig min berättelse i alla fall. Nervös är nog de flesta i mer eller mindre grad, så din nervositet är helt normal även om jag själv kände mig alldeles lugn hela vägen fram från sista konsultationsbesöket till operationen. Då jag kom fram till kliniken fick jag ett varmt och vänligt bemötande, och visades till ett eget rum där jag fick vänta ca 2 timmar (tror jag det var). Under tiden tittade jag lite på TV, men slumrade till några gånger mellan det att jag först fick prova ut sportbh med sköterska, fotograferades och pratade med kirurgen och sedan fick information av narkosläkaren. Alla var vänliga och positiva, och jag led ingen som helst nöd i väntan på själva operationen. Så knackade en operationssköterska på dörren och sa att nu är det dags! Fick lägga mig ner med armarna rakt ut från kroppen, och fick kanyl insatt. Det tog bara en liten stund innan narkosmedel pumpades in i kanylen, och jag gled sedan snabbt in i mjuk och skön dåsighet innan jag tvärsomnade : ) . Vaknade efter vad som kändes som några minuter, och var så lycklig över att inte känna något som helst illamående eftersom jag redan innan bett om läkemedel för att motverka just den biverkningen. Vid mina tidigare två operationer jag gjort mådde jag fruktansvärt illa och kräktes också. Men inte denna gång : ) . Kände ett starkt tryck över bröstkorgen, och att det spände i brösten men ingen nämnvärd smärta. Fick ligga kvar på uppvaket en liten stund, men sedan förflyttades jag tillbaka till mitt rum där jag somnade om. Blev sedan väckt av en sköterska som följde mig till toaletten för att kissa - gick hur bra som helst även om balansen var lite svajig. Gjorde vad jag skulle, och sen serverades jag ljuvligt kaffe, smörgås och naturell yoghurt med bär - smakade himmelskt gott! Somnade sedan igen, och på kvällskanten tog jag sen taxi till det hotell jag övernattat dagen innan. Resvägen hem dagen efter var lång, men jag klarade det helt på egen hand bara jag rörde mig lugnt och med väl avvägda rörelser. Hela veckan efter, då jag var sjukskriven, klarade jag mig på egen hand och med just lugna rörelser gick allt bra. Visste kände jag lite smärta, men absolut inget nämnvärt. Jag såg till att ta smärtmedicinen som jag fått instruktioner om, och hade i förväg sett till att tvättkorgen var tom och att jag hade mat i frysen som bara var att värma. Det som jag tyckte begränsade mig mest var stelhet i överkropp och armar, men allt flöt på väldigt bra - faktiskt över förväntan! Efter en vecka kunde jag återgå till mitt arbete (stillasittande kontorsarbete), och inte heller där stötte jag på några problem. Har inte haft en endaste komplikation, operationssåren läkte fint och efter att först ha bara tränat ben några veckor efter op kunde jag sedan återuppta min vanliga träning tre månader efter op. Slutresultatet blev över förväntan, och jag är väldigt lycklig över mina bröst som blev vackrare än jag vågat tro. Ja, det var min berättelse det. Så klart finns det andra som upplevt rejäl smärta, som varit lite deppiga (inte ovanligt efter en bröstförstoring), fått komplikationer men det är långt ifrån alla. Jag tror dessutom att många av de som upplevt sin bröstförstoring på samma positiva sätt som jag, och som inte fått komplikationer, inte längre är aktiva här. Ett litet råd är att du ska försöka att inte oroa dig i förväg. Inte alldeles lätt - jag vet! Men skulle problem uppstå får du helt enkelt ta dem där och då. Jag vill på intet sätt negligera din oro - absolut inte - men försök att lägga din energi på positiva saker så blir i alla fall upplevelsen nu innan desto bättre. Önskar dig lycka till, och skulle det uppstå frågor är det ju bara att du slänger ut dem här så hjälper vi andra dig så gott vi kan. : )

Snart min tur med och börjar bli riktigt nervös!

Jag ska höra det hos Tuve på citadellkliniken, ska ha mentor runda 535 resp 590cc uhp :) du då?

Hej :) tusen tack för din tid, engagemang och medkänsla med detta inlägg :) precis vad jag behövde, känns bra från och till men men jag är en person som ofta tänker mer på negativa delar än positiva tyvärr :/