Ångest!!!

Hej! Är inte opererad så jag kan inte ge råd, men får jag fråga varför du valde att avboka förra gången?

Haha du låter som mig! Bokade op i våras men fick precis som du kalla fötter och avbokade. Nu har kag löst allt med barnvakt hela helgen efter op men vågar ändå inte ringa ovh boka. Är dock inte rädd för tiden efter, utan mest för att gå och lägga mig på op bordet! Riktigt jobbigt!

Hej! Mest för att jag inte tyckte den kliniken hade bra försäkringar och att jag inte hade pengar till det tänkte ta ett lån men kände att det var dumt så nu har jag sparat ihop pengar istället och hittat en bättre kirurg :)

Vilken klinik var den första?

Jag har inte heller opererats än men det är typ 2 och en halv vecka kvar nu(!) men jag ska ge dig mina erfarenheter och hur jag har gjort. När det kommer till storlek och implantat så har jag valt mentor, runda, hög profil, 500cc, ska dock på en till konsultation och då ska jag höra med min kirurg om 550cc och 600cc (vill ha så stora som möjligt :3 dock är det risk att mina nipples kommer att peka neråt om jag tar för stora... Och det vill jag verkligen undvika) jag är 167cm lång och väger 56-57 kg. Är rätt rund om baken så kommer inte att se så oproportionerligt ut. Min bh Strl just nu är 70c. Vad gäller familj och vänner så berättade jag det först för mina bästa vänner sedan för min mamma, vissa undrade varför och då förklarade jag för dem att jag vill kunna vara nöjd med mig själv osv. Dock verkade de flesta ta det riktigt bra och stöttar mig i mitt beslut :) förstår inte varför någon skulle ogilla dig pga ett ingrepp..? Du är ju fortfarande samma person. Vad gäller jobbet så sa jag till min chef att jag ska göra en operation och kommer att vara sjukskriven i 4 veckor. Han frågade vad de var jag skulle operera och då sa jag att det är min ensak. Och då sa han inger mer om det. Din arbetsgivare behöver inte veta vad du ska operera, det kan vara något väldigt privat så mer än så behöver du nog inte säga. Jag ska be min kirurg att inte skriva att jag gjort en bröstförstoring på sjukintyget utan bara "operation" eller "plastikoperation" Hoppas att det här har hjälpt lite iaf. Jag önskar dig all lycka i dina beslut! :)

Jag hade 75B innan op, la in 425cc. Mina är dock nya men du ser ju på ett ungefär, 25cc ger ingen visuell skillnad. Så jag hade en kupa större bröst än dig från början. Tycker inte mina är stora, men de är ju vad man anser själv! (Dock anser jag dem lite större irl än på bild) Du är längre o tyngre än mig oxå, tror absolut inte de blir för stort på dig :)

Jag har inte opererat mig än, men tänker att när det gäller att berätta för familjen så räcker det, tycker jag, att berätta för de allra närmsta. Jag tror inte att de kommer att tycka illa om dig, men kanske om ditt beslut om de inte förstår varför. Försök förklara för dem din ärliga anledning till att du vill göra det, att du har tänkt på det länge och att det är ditt beslut att ta. De kan inte tycka om allt man gör :-) Kanske kan det hjälpa att ge dem så mycket information som möjligt om själva ingreppet också, för att lugna dem. Och ibland kan de förvåna också, min mamma hade inga synpunkter utan tyckte jag skulle göra det om jag ville, till min stora förvåning! Lycka till med att berätta och med op!

Tack för era svar! Känns skönt att får ur sej allt! Vet inte varför jag fått för mej att folk skulle tycka illa om mej men fått för mej att folk ser på en på ett annat sett när man opererat sej men e säkert bara nåt dumt jag fått för mej. Ska försöka å skita i å tänka på va alla andra tycker! Första stället jag bokade operation på va plastikhuset i Linköping de hade ingen kapselförsäkring man kunde köpa till och jag vill gärna ha det för att vara på den säkra sidan! Får ta tag i den här röran å beta av den ena efter den andre å hoppas på att det känns bättre sen!

Har just berättat om mina planer för några av närmaste vännerna, som tog det bra, att jag har nått spännande framför mig. Mamma har alltid varit emot sånt här, till den dagen hon var tvungen att operera bort sina bröst pga bröstcancer. Idag förstår hon mig och alla andra som knappt har bröst:) Har några kvar som jag gruvar mig att berätta för. Roligt nog är ju att dom som är emot.. dom har ju tuttar (!!) och därför inte så insatt i småtuttarnas liv :P. Sen har jag nog blivit så gammal så jag struntar fullständigt i vad folk tycker om mig, min kropp och mitt liv:) Men nervositeten finns ju här, och kommer nog bli värre. Tänkte igår tanken om jag inte blir nöjd, om jag skulle ångra mig. Men samtidigt är jag ju inte nöjd nu heller.. så då kändes det lite bättre. Lycka till :)

Vad spännande med operation! Storlek är svårt att säga.. blir ju så himla olika på olika kroppar. Vad säger kirurgen? Jag var så rädd för att få för stora bröst då jag ville att det skulle se proportionerligt ut. Jag la i 345 och hade nog kunnat lagt i mer utan att det skulle bli helt galet, men jag är så nöjd med min storlek. Jag har inte sett någon här på forumet med din längd som lagt i 450 där det sett för stort ut. Har ni gjort 3D stimulering? Jag har berättat för alla, haha. Hela min familj och alla vänner vet om min operation. Jag har i princip inte fått några negativa kommentarer. Bara någon enstaka som förväntade sig att jag skulle skaffa enorma bröst liksom. Varför tror du inte att din familj kommer gilla det? Måste du berätta för dom då? Är ju upp till dig vilka som ska få veta :)

Känner igen mig väldigt mycket! Jag har också ångest inför att berätta för min familj. Vet att de inte kommer vara förstående. Tyvärr. Velar fortfarande OM eller hur jag ska säga det. Mina vänner känns lättare, men fasar för mina två närmsta kollegor också som jag jobbar tätt med. Vill helst inte säga till dom då de förmodligen skulle tycka jag var ytlig om jag opereradt brösten. Men när vi jobbar så tätt så lär de nog märka efter ett tag. Härligt att du fått en operationstid bokad! Jag hoppas också få en op-tid i början av oktober. Vet du om det finns många lediga op-tider på L&E där omkring?

Ja det är ju faktiskt så att de som har bröst vet inte alls hur jobbigt det är å inte ha några alls! Vilka problem man har med kläder å bikinis!! De är ju liksom gjorda för kvinnor med bröst! Förstår ju att dom tycker man är dum å ytlig som lägger så mycket pengar på ett par bröst och utsätter sin kropp för en frivillig operation.. Men är väl bara hoppas att de är någorlunda förstående! Vet faktiskt inte hur många som skulle märka det om jag gjorde operationen utan å säga nånting men vill ju ändå vara ärlig å berätta för familjen iaf. Är redan skitnervös för operationen å lär ju inte bli bättre ju närmre de går :-P När jag var på L&E kunde jag få en op. Tid två veckor senare men det tyckte jag var lite väl snabbt! Så verkar inte vara några problem å få tid snabbt efter konsultationen :)

Ja en operation är ju alltid en operation. Bokade konsultation idag, så åker till Sthlm 3/9... gahh så nervös jag blir!!! Tänkt själv att jag vill ha op i mitten på oktober och hon sa att dom brukar kunna erbjuda tid 3-4 v efter konsultationstillfället, så det blir perfekt:) Hoppas din nervositet lugnar sig, tänk på hur kul det kommer bli att ta på bikini och shoppa kläder sen ;)

Hoppas också att nervositeten lugnar sej annars kommer jag inte kunna sova på en månad! :-P Berättat för min syster om operationen nu iaf å som ja trodde så tyckte hon att det var väldigt onödigt å att bröst bara är bröst.. Så inget som fick mej att må bättre direkt :/ kan bara tänka mej vad mamma kommer säga.. Hade behövt lite mer förståelse å stöd känner jag.. Men men!

Åh vad bra att det går att få op-tid ändå relativt snabbt. Är föräldraledig nu och börjar troligtvis jobba 1 nov. Så i början av okt skulle passa perfekt. Jag träffar mina föräldrar i helgen (bor 30 mil ifrån) och känner att ska jag berätta så bör jag göra det då. Ångest igen!!! tycker det känns så pinsamt på något sätt.

Innan op berättade jag bara för sambo, två nära vänner som båda gjort och två kollegor. Reaktionen på den ena vännen var inte jättetrevlig vilket gjorde att jag inte ville berätta för fler och bli påverkad negativt. Men hade absolut tänkt berätta för familjen/mamma då vi är rätt tighta men tror ni jag gjort det ett och ett halvt år senare? Nope! Ingen har frågat heller.. har lagt i ung lika som du så det går att klä ner bra om man vill. Ska kanske tillägga att jag inte bor i närheten av familjen så hade inga problem att vara frånvarande ett tag när man är som mest orörlig och brösten är som mest spända och "tuttiga"

Va kul om fler ska opas i oktober! :) Jo jag försöker å tänka att det inte är pinsamt eller skamligt förstår inte varför man känner så egentligen? Är ju så vanligt idag! Men har tyvärr ingen i min närhet som gjort något liknande så de blir väl lite av en chock för folk som inte förstår sej på de! Jag bor bara några mil ifrån mina föräldrar så jag träffar dom rätt ofta så kommer nog bli svårt att dölja för dom!

Så spännande med operation och din beslutsprocess. Har ingen erfarenhet av att operera brösten men genomgick en gbp operation för snart två år sedan. Kan nog säga att min process starta för tre år sedan. Det finns så mycket förutfattade meningar kring kirurgiska ingrepp för att förbättra hälsa och välmående samt utseende. Många anser att plastikoperationer är onödiga men det måste vara den enskilda individen som bestämmer hur angeläget det är för den. Min familj hade svår att acceptera att jag skulle gå ner i vikt. det fanns en rädsla i att jag skulle förändras och inte vara som "vanligt". Visst, jag förändrades, gick ner 42 kg men personligheten ligger ju inte i antalet övervikts kilon eller som i ditt fall, bröststorleken. Tror man det borde man verkligen börja fundera över sina värderingar. Så är du säker på din sak, att du vill ha större bröst, go for it!! Att vara nervös, är normal men att ha ångest över det är det inte värt! Personer i omgivningen som tycker något annat är deras angelägenhet och ensak, lika mycket som din angelägenhet är att få brösten större. I min familj har vi någon form av "tjockis" gener. Man behöver bara tänka på mat så går man upp i vikt. Min mamma tycker att hon har levt ett lyckligt liv även fast hon varit överviktig hela livet, vilket hon även har varit men jag är inte hon. Jag ville bli smal. Kanske är det så att de i sin familj/släkt har varit ett släktdrag av att ha små bröst och att de anser att en operation är onödig? Låt de ha sin åsikt, du har din. Jag har förklarat för min familj, mina vänner och bekanta som funderar att det här är min process. Mitt liv och min kropp och jag är inte klar ännu. Det är klart att det första året kändes konstigt och sorgligt att bekanta runt mig kommentara att jag blev smal och fin men att min mamma och syster inte kunde säga det. Men i efterhand kan jag se att även de har sin egna process, dvs att deras värderingar och normer ifrågasätts i mitt agerande. Sist som slut är det bara jag som kan avgöra vad som är viktigt i min process och för min kropp. Jag har lärt mig att låta nedlåtande kommentarer att "rinna av mig" eller så lägger jag tillbaka dem där de hör hemma, dvs till den som uttrycker åsikten. Jag vet vad jag vill och när jag inte riktigt vet.... söker jag mig till forum där jag kan få stöd och råd, just som detta. Har du dessutom sparat ihop pengarna till operationen, då har du varit mycket målmedveten! Stort lycka till!

Hej Lysa tack för din kommentar om dina erfarenheter! Fick mej att må lite bättre :) Det är nog omöjligt att få folk att förstå när de inte vet hur man själv känner! Speciellt när de inte ens vill förstå. Starkt av dej att du stog på dej och gjorde det du ville göra! Kommer ju alltid finnas folk som tycker annorlunda en en själv hur man än väljer å göra. Håller med om att det här forumet är guld värt både när det gäller stöd och om man undrar nånting! Visst att en operation kanske är onödig och den kanske inte gör en så mycket lyckligare men man lever ju bara en gång och då ska man väl passa på å göra det man själv vill göra! :)

Så bra att du mår bättre:) I min process har jag dragit en massa paralleller till annat man lägger ut mycket pengar på. Jag renoverade tex mitt badrum och la ut ca 110 tusen på det utan att det var någon som hade någon större åsikt om det. Det handlade också om utseende och estetik för badrummet var funktionell och inte fuktskadat. Fick så mycket beröm över mitt fräscha badrum. Köpes det nya fälgar till en bil för 20 tusen är det inte så många som reagerar. Köpte för ca 11 år sedan en badtunna för ca 30 tusen som jag denna sommar kasserat då jag lessnat på underhållet kring den. Ingen har dryftat ett dugg om det. Men ska samma pengar läggas på en människa så är det helt plötsligt massor med värderingar och åsikter om allt och ändå ingenting. Hur kan det komma sig att lägga ner pengar och underhåll på ting värderas högre än att göra det på människor? I min värld är det konstigt. De tillfällen jag orkar gå in i sådana diskussioner slutar det för det mesta med att diskussionen säger mer om den man pratar med än något om mig själv. För mig har människan högre värde än tingen och är tex nya bröst viktiga, man har råd och det finns fysisk möjlighet så säger jag bara, Go for it! Sedan gäller det som med allt annat........ att man inte ska gå till överdrift.