Javisst
Kvinna ·
Ångest operation imorgon
Har operation i morgon bitti, har inte förstått det riktigt och känner mig helt förvirrad. Sonen på nio månader har blivit fruktansvärt mammig och det är bara jag som gäller så jag börjar att få riktig ångest för operationen. Hur gjorde ni som hade barn i samma ålder? Hur lång tid tog det innan ni kunde börja mysa och lyfta upp de? Otroligt tacksam för svar och om ni har nå tips?
Sortera efter
XSmalltowngirl
Kvinna ·
min syster son, gudson är 5 månader.
var 4 månader när jag opererades. Är med honom väldigt mycket och dag 6 bar jag honom, inte så tätt intill kroppen men det gick att ta upp honom. efter två-tre veckor var allt okej, och nu efter en månad sover han på mig och gosar med mig i timmar.
de brukar rekomendera att undvika tunga lyft 2-3 veckor. men jag vet inte vad en bebis går som, haha.. vad väger dem i månad 4, ca 5-7 kilo? och de säger ca 1 mjölkpaket per hand första veckan, det är två kilo. så... jaa, räkna med att vänta två veckor innan riktigt mammamys.
säger jag, sen vet jag inte hur de riktiga mammorna upplevt det. jag är bara mamma nr. 2.
Gilla
Sep
Kvinna ·
Bra att du är medveten om det. Det har skrivits en del trådar om detta och min dotter var 12 månader när jag opererades. Lyckligtvis hade hon börjat gå för 2 månader sedan, men jag tyckte ändå det var jobbigt att inte kunna lyfta henne. Började så smått efter 2 veckor, men försökte ta mycket hjälp av benen och andra hjälpmedel. Saknade verkligen att få mysa med mina barn, hålla om dem och krama. Det jobbigast var att inte kunna ta upp henne när hon var ledsen, lägga henne i sängen själv osv. Men jag fixade det och nu har det gått 7 veckor och jag känner ingenting! Men var försiktigt och lyft inte i onödan, det är inte värt det. Mitt ena snitt gick upp lite, bara 2-3 mm och kom ut sårvätska efter nästa 3 veckor, och det kan ha varit pga av lyft men skapade en massa oro för mig. Min dotter väger ca 10 kg och jag har inte lyft tyngre än henne. Försök ha så mycket hjälp som möjligt. Man har ju ont och du kommer ju känna när det inte känns rätt heller och då låter man bli.
Det kommer gå bra och många har fixat det och kanske det kan vara bra att du faktiskt inte kan ta din son hela tiden, så kommer ni kanske bort lite från hans "mammighet" vilket kommer göra det lättare för dig i många situationer och pappan får kanske en ännu bättre relation med honom.
Lycka till!
Gilla
Javisst
Kvinna ·
Tack så jätte mkt för era svar! Om det är flera som gått igenom kanske man inte behöver känna sig så självisk. Pappan till barnet kommer vara med å hjälpa mig å lillen. Bara det att lilleman brukar skrika tills jag kommer, men hoppas att det kan vara väldigt snabbt övergående. Hoppas för alla tre att dom står ut med varandra :p det gäller väl att tänka att för var dag som går så är det förhoppningsvis ett steg närmre till lillen. Tack för att ni svara!
Gilla
krumeluren
Kvinna ·
Jag är ensam med min tvååring. Han ska vara hos sin pappa de första 4 dagarna sen kommer han hem igen. (han är hos sin pappa varannan helg annars). Gruvar mig för närmsta tiden efter op :/ det kommer bli svårt när jag inte kan bära honom. Klart han kan klättra nästan överallt men jag brukar få lyfta upp honom ändå. Och självklart bär jag massvis på honom i vanliga fall när vi myser, pratar och busleker..
Hur gör man med barnvagnen sen? Det blir ju ganska tungt! Iaf min klumpiga Emmaljunga. Ska börja jobba efter 2 veckor och vägen till dagis är en lååång uppförsbacke som redan utan nyopererade tuttar är jävligt tung. Han är i en väldig trotsperiod så det funkar inte att han går själv när man har tid att passa.
Gilla
Baylis
Kvinna ·
Hej hej
Hoppar oxå på här i tråden 🙂 nu har jag visserligen en tid kvar tills min OP, men har oxå en liten (15 mån) som är jätte mammig.
Kul att få läsa lite råd och tips.
Sen är jag är i samma sits som krumeluren att jag är ensamstående, eller kommer att bli (nyseparerad) Så hur lösar man allt på bästa sätt efteråt (?)
Hoppas på att man iaf kan ha lite hjälp dom första 14 dagarna.
Gilla
XSmalltowngirl
Kvinna ·
många rekomenderar att gå ner på deras nivå, krypa på golvet, ligga på filtar osv. baby gym och liknande om de inte kan gå. gå på knä och kramas men göra dem förstådda att "mamma har ont"
är dock inte mamma själv men kan tänka mig in i situationen.
det där med att komma till dagis, uppförsbackar och liknande efter en vecka är inget problem. Man är trött det är man men tror inte du kommer ha den smärtan när han kommer till dig.
de magiska händer dag 4. säger de flesta och för mig stämde det också, all smärta försvann och jag blev i princip normal.
hoppas verkligen ni löser det. Är glad jag gjorde det nu så jag kan skaffa barn i lugn och ro om nåt år, annars hade det garanterat krockat för mig också.
hoppas det går bra. lycka till tjejer.
Gilla
krumeluren
Kvinna ·
Min son är väldigt förståndig så det kommer han förstå att mamma har ont. Men han kommer ändå bli ledsen om jag inte kan bära honom för det älskar han :/ han är så himla tung. Hoppas allt flyter på! Har ingen som kan hjälpa mig hemma heller eftersom ingen accepterar mig i mitt val.
Gilla
Sep
Kvinna ·
krumeluren skrev:
Min son är väldigt förståndig så det kommer han förstå att mamma har ont. Men han kommer ändå bli ledsen om jag inte kan bära honom för det älskar han :/ han är så himla tung. Hoppas allt flyter på! Har ingen som kan hjälpa mig hemma heller eftersom ingen accepterar mig i mitt val.Jobbigt för dig! Har du inte kompisar eller så som kan hjälpa dig? Du kommer ju ha ont den första tiden och även om du tar smärtstillande ska man inte överanstränga sig. Jag tyckte det var svårt bara att skaka en vällingflaska.... Men nu ska du lägga dina framför så du kommer ju inte ha samma problem med smärta i bröstmuskeln. Var bara försiktig och lyssna på din kropp så kommer det andra säkert att lösa sig, är ju trots allt en kort tid man har ont och ska vara försiktig om man tänker i det stora hela.
Gilla
krumeluren
Kvinna ·
Han kommer som sagt bo hos sin pappa de första 4 dagarna. Så efter det går jag vara redo ;) nej jag har ingen nära som jag umgås med (låter väldigt tragiskt). Min bästa vän flyttade långt bort för att plugga och resterande är väl inte på samma våglängd längre när jag fick barn ganska tidigt. Det som blir svårast är upp i vagnen, om han vill bli bärd - vilket är en hel del, och att han är så fysisk när han busar. Det klängs och hoppas.
Vi får bita ihop en period sen är vi läkta och väldigt snygga ;)
Gilla
Baylis
Kvinna ·
Sen när det gäller just med lyft och ect, så är barnet tillräckligt stort (kan gå själv) så är det ju lättare för dom att tex klättra upp i soffa.
Sen som XSmalltowngirl sa att man kommer ner på deras nivå.
Men som krumeluren säger sånt som kan vara lite "svårt" o jobbigt är väl t.ex upp i vagnen eller sängen eller vill bli buren. Men man får ju se hur man löser det, för på något sätt lär man nog lösa det 😉
Sen vet man ju inte innan hur ont man har, eftersom det är så individuellt.
Och Javisst hur har det gått för dig ? 🙂
Gilla
Javisst
Kvinna ·
Haha jag lärde mig ett litet knep, tag tag i armarna på barnet men lyft upp det med din fot då det måste förflyttas. Baylis: tack det har gått över förväntan jag har inte haft ont och lilleman tyr sig jätte mkt till sin pappa så det går faktiskt jättebra tack! :)
Gilla