Ångrar mig, vad har jag gjort

Hej! För det första så vill jag bara säga att det känns otroligt sorgligt att du känner så!! Vad är det du inte är nöjd med, storlek, form? Hur länge hade du tänkt igenom en op, & hur mycket information fick du längs vägen? Känns lite som att du kanske inte visste vad du gick med på från första början? Efter 6 mån brukar man gå på kontroll hos sin kirurg. Säg då vad tycker och framförallt känner, han kommer troligtvis att hjälpa dig! Att ta ut ett inplantat brukar inte göras för ens hela läkningstiden är över och du måste även vara medveten om att om du tar ut ditt inplantat så kommer brösten inte att se ut som de gjorde innan op. Tycker du ska tänka igenom detta väldigt noga. Men som sagt ta kontakt med din kirurg så löser sig nog allt! Kram

Jag vet inte hur vanligt det är att känna exakt så som du gör, men det är inte alldeles ovanligt att man kan känna sig låg och deppig efter en operation. Tydligen kan det bli ett hormonpådrag som gör att man reagerar negativt. Tror också att en del tycker det känns konstigt med något främmande i sin kropp, och att från den ena dagen till den andra ha något där som så plötsligt förändrar ens kropp. Det har trots allt bara gått en vecka nu, och finns inget du kan göra i dagsläget, så jag vill råda dig att försöka ha is i magen och se tiden an. Försök att inte tänka så mycket på dina bröst. Lätt att säga, och kanske betydligt svårare att följa, när brösten är så kännbara nu när du är nyopererad. Förhoppningsvis kommer du att kunna vänja dig vid dessa nya, främmande, delar i din kropp och kanske blir du kanske t.o.m. vän med dem. Håller tummen för att du alldeles snart ska känna dig lugnare och mer tillfreds, och att läkningsprocessen fortskrider bra. Och skulle det vara så att du inte kan förlika dig med dina nya bröst i fortsättningen kanske det trots allt inte blir så stor påverkan på dna egna bröst om du väljer att ta ut implantaten. Varma tankar till dig.

Hade inte ångest dag och natt som du beskriver det, men första veckan efter min operation ångrade jag mig oxå något fruktansvärt. Tyckte jag hade slängt pengarna i sjön. Men sen vände det och snart nog kände jag att det var det bästa jag någonsin gjort. Hoppas det vänder även för dig.

Hade inte sån extrem ångest som du men mådde dåligt första veckan och ångrade mig vissa dagar. Tänkte att det inte var värt det osv. För min del gick det över och nu är jag så jäkla glad över att jag gjorde det. Trots att jag fortfarande har ont. Hoppas du kommer på andra tankar och vänjer dig. Det är väldigt vanligt att man mår dåligt veckorna efter operationen. Försök tänka på det.

Jag ångrade mig jättemycket i början. Hade ångest första tiden, tyckte att det kändes väldigt obehagligt med främmande föremål i kroppen. Dessutom var brösten gigantiska och jag blev nästan äcklad av dom. Ville inte se dom i spegel eller utan bhn. Tack och lov gick det över och idag är jag jättenöjd. Jag hoppas att du börjar må bättre, oavsett om det betyder att du vänjer dig vid dom eller bestämmer dig för att plocka ut dom.

Första veckan när man hade ont och brösten var så svullna och fula kände jag detsamma. Det kändes bokstavligen som två stenar på bröstet, och jag undrade om det alltid skulle kännas så onaturligt. Men nu 1 månad efter operation så är alla sånna tankar som bortblåsta. De har fått fin form, hängt till sig, ärren är fina och framför allt så börjar de kännas som en del av mig. Innan kändes de som ett bihang på min kropp men nu när musklerna anpassat sig (satte bakom musklen) så känner jag inte av dem alls längre som jag gjorde innan. Hoppas att det vänder för dig, försök att inte tänka på det så mycket nu i början när det är nytt och ge dig själv lite tid att anpassa dig oxh kanske kommer även du en dag acceptera dina nya bröst. Om inte finns det alltid åtgärder att ta till, och visst kostar det pengar men det är ju något du var tvungen att testa och omöjligt kunde veta innan!

Kämpa på! Jag tror också att du "bara" är deppig. Du måste ju ändå ha velat detta eftersom du gjorde det och detta är inget man gör förhastat. Jag lovar dig, om 6 månader har du glömt hur du känner nu. Annars får du väl börja spara . :-( Lycka till nu tjejen och du skall se att allt ordnar sig och att du kommer i balans igen. Kram till dig.