Ångrar min operation

Det är helt naturligt att vara deprimerad ett tag efter en operation men de är som du säjer det finns ingen operation i världen som löser problemen på insidan. Mitt råd till dig är att ringa citadellkliniken dom är vana hantera sådana här situationer, du är inte ensam.

 

Hoppas du mår bättre snart :)

 

Vad tråkigt att höra att du ångrar dig. Du tror inte det är som för många andra, att man blir deprimerad efter operationen? Jag kan inte säga hur det känns, men om det är till någon tröst så har ju jättefina bröst nu!! Superavundsjuk på att du har fina tuttar och mod till att göra en op. Kram!!

hey!! lugna dig nu..

det blir snart bättre, det är är många som mår dåligt efter en op..

du är inte ensam darling..

det blir bra!!!

Det finns andra som känt som du, OCH tagit ut sina implantat, och det finns andra som har blivit nöjda efter ett tag. Oavsett, livet är inte slut och du kommer att kunna ta ut dem om du alltjämt känner så. Det är oftast mycket billigare, och en välvillig kirurg gör det kanske till iaf självkostnadspris. Lokalbedövning (med nåt lugnande om man vill) kan kanske vara ett alternativ, det brukar vara betydligt billigare än att sövas. Och det blir i vart fall inte dyrare än att du förmodligen snart betalar tillbaks ett ev lån.

 

Det kommer nån gång i livet för de flesta av oss då vi gör en dyr erfarenhet, knasigt bilköp, felinvestering, konkursad resebyrå el dyl. Det här KAN vara din. Eller så lär du dig istället att med is i magen blir det bra ändå till slut.

 

Ta ett djupt andetag, det kommer att ordna sig. Blir du inte nöjd, så tar du ut dem.

Men det finns ju en god chans att du BLIR det.

Jag ska till Peter på återbesök imorgon så jag ska prata med honom om detta. Grejen är att jag inser nu i efterhand att jag trodde att detta var lösningen på ett problem som sitter långt tillbaka i tiden I MITT HUVUD. Jag känner att jag har svikit mig själv och lite vad jag står för. Jag inser också att jag måste kontakta en psykolog, för den här prestationsångesten jag har driver mig till saker som är över mina gränser. Jag vet inte om jag kommer bli nöjd, jag vet inte ens om jag vill bli nöjd, eller om det inte hellre vore bättre att jag satsar på att bli vän med mig själv, som jag är. Jag försöker inte tänka på bröst just nu, men det är svårt för jag har sån ångest. Hur som, får se vad Peter har för förslag imorgon...

Och TACK för att ni försöker få mig att må lite bättre. Betyder mycket!

Hej tjejen!

 

Jag känner igen mig i mycket av ditt sätt att tänka. Jag tror att en lösning är att vi måste vara lite snällare mot oss själva. Jag kan vara ganska hård mot mig själv och tycka att jag är en dålig mamma som gjort det här ingreppet som förmedlar skeva ideal till mina döttrar, att jag är en hycklare som propagerar för att vi ska träna med hela kroppen som en enhet där funktionalitet är det viktigaste, listan kan göras lång... I dom här tankebanorna bygger man upp en massa skuldkänslor när det enda man från början ville ha var fina tuttar.. Och det kanske är just där vi ska försöka lämna det och inte lägga in så mycket i det. Förstår du hur jag menar? Med det inte sagt att jag vill förminska hur du mår eller att det säkert vore väldigt bra att hitta andra vägar att stärka självkänslan än att plastikoperera sig. Vi har ju helt klart lärt oss att det inte är någon quickfix. Men kanske behöver vi båda avdramatisera operationen. Vi ville ha lite snyggare bröst och helt enkelt inte mer än så och det är ok att vi ville det. Jag tror som många säger att vi behöver tid, vilket det inte alla gånger känns som att man har när man bara får panik... Men bättre att ge det lite tid, kanske kommer man på att man vill ta ut dom eller så blir man nöjd. Men plockar vi ut dom nu får vi aldrig veta.

 

Ta hand om dig! Tror att det blir bättre snart. Jag känner mig mycket lugnare efter mitt återbesök idag. Träffade en sköterska som var ganska rakt på sak. Hon gav mig "tittförbud" på tuttarna på sex veckor. Hon sa rakt ut åt mig att inte överanalysera utan att låta läkningen ha sin gång och på nåt sätt lugnade det mig att hon faktiskt var ganska brysk... Det är fantastiskt att det här forumet finns för det finns mycket jag inte skulle vetat om operationer annars och det är skönt att kunna bolla tankar och frågor med alla.. MEN... för oss som är av den oroliga sorten har jag märkt att det nästan blir mer blir en källa till oro och ångest att läsa om allt dåligt som kan hända.. Jag har hur många vänner som helst som opererat brösten, ingen av dom har hängt inne på det här forumet och ingen av dom har heller mått en tiondel så dåligt psykiskt efteråt heller, dom har inte varit nojjiga på alls samma sätt. Visst dom har absolut inte varit lika insatta i vilka komplikationer och risker det finns men det kanske inte bara är av ondo...

 

Sorry för långt inlägg men hoppas att du mår bättre snart!

bra sagt yra 👍

vi är inte sämre människor för att vi vill ha fina bröst..

hoppas du mår bättre idag tjejen!!!

kramar

Idag har jag varit på återbesök hos Peter. Måste säga, jag är så otroligt glad att jag valde honom som kirurg och inte någon klåpare som bara vill tjäna pengar. Jag berättade precis vad jag tänkte och kände och han var otroligt professionell. Vi diskuterade fram och tillbaka och vi kom båda fram till att jag behöver jobba med att ta hand om själen, men han gav mig också en annan aspekt på plastikkirurgi. Han avdramatiserade hela grejen lite vilket var ganska skönt, eftersom jag har en förmåga att döma ut mig själv och vara överkritisk mot mig själv. Vi kom fram till att jag ska prova detta nu i åtminstone tre månder och sen utgår vi från det och jag får ta ett beslut då om hur jag vill göra. Och något som verkligen visar på hur seriös han är, jag behöver inte betala något alls om jag fortfarande vill plocka ut implantaten då. 

 

Jag kommer försöka släppa det här med brösten lite så jag kommer inte hänga här inne på forumet i samma utsträckning. Tack för ert stöd. Återkommer frsmöver om hur allt går.

Vad skönt att höra att han var så förstående.. Är lite inne på att inte vara så aktiv här inne på ett tag heller... Jag blir liksom lite besatt och mest nojjig.. Lyckat till!

Mycket snyggt hanterat av Cosmo! Jag tycker precis så också, ta lite andrumspaus och timeout, och fatta beslutet senare.

Nu har tiden gått lite och det har sjunkit in lite. Har pratat en del med min syster och hon har hjälpt mig att inte döma ut mig själv för hårt för att jag har genomgått en plastikoperation. Jag har slutat inspektera brösten var femte minut och jag tänker på annat än bröst. Jag har börjat massera brösten och när jag tittar på dem försöker jag utgå från mig själv, inte alla andras förutsättningar. Först då kan jag tycka att de är ganska fina. Är fortfarande nojig för komplikationer, men försöker som sagt tänka på annat än bröst, för måla fan på väggen mår ingen bättre av. Kommer nog inte plocka ut dem trots allt, för jag tycker ändå de börjar kännas mer och mer som mina. :) Lade även upp en bild på hur de utvecklats. Höjdskillnaden som plötsligt dök upp är försvunnen och de börjar runda till sig lite. Tack förert stöd, guld värt!