3unicorn
Kvinna ·
28 okt, 2015
Ångrar op/Ångest efter op
1. Är det någon som helt och hållet har ångrat sin operation? Alltså som känt att det helt enkelt var bättre innan op och är missnöjd?
2. Efter att ha läst en hel del här har jag förstått att det är mååånga som blir deppiga direkt efter op, men att det oftast ger sig.. Är LIVRÄDD för det. Har alla känt så..? Eller finns det en chans att man faktiskt är superglad över sin op ganska direkt?
Sortera efter
madeleinep
Kvinna ·
10 nov, 2015
SvenssonA
Kvinna ·
10 nov, 2015
Håller med dig madeleinep med att man har hittat flera saker på sig som kan fixas med plastikkirurgi, man blir lite knäpp.
Jag ångrar inte min operation för fem öre 👍
3unicorn
Kvinna ·
10 nov, 2015
Det enda jag kan ångra med min operation är att en hel ny värld har öppnats och jag har upptäckt så mycket saker på min kropp som jag vill fixa till på kroppen. Tex ha mindre innelår, inte en sån skidbacke på näsan osv.. Men de gäller ju att sätta en gräns och inse att perfektion är svårt att uppnå.
Jag var ganska så nedstämd redan från början och ångrade valet av storlek väldigt tidigt. Tror mest de beror på att lyssnade på folk i min omgivning som sa att jag absolut inte fick ta en stor storlek och att jag skulle se sjuk ut. Men nu ett halvår senare trivs jag fortfarande inte med storleken utan har bestämt mig för att lyssna på mig själv och inte vad andra tycker.
Det jag tyckte va jobbigast var att jag inte kunde träna som jag brukade plus att jag aldrig kommer kunna köra cheerleading igen. Men utöver allt detta är jag ändå glad att jag gjorde de. Min kirurg är fantastisk och har funnits där hela tiden.
Nu väntar jag bara på att mars månad ska komma så jag kan få byta ut implantaten jag har nu. Istället för att tänka så mycket på operationen tänker jag att jag har 4 månader på mig att komma i toppform ;)
madeleinep
Kvinna ·
10 nov, 2015
Det enda jag kan ångra med min operation är att en hel ny värld har öppnats och jag har upptäckt så mycket saker på min kropp som jag vill fixa till på kroppen. Tex ha mindre innelår, inte en sån skidbacke på näsan osv.. Men de gäller ju att sätta en gräns och inse att perfektion är svårt att uppnå.
Jag var ganska så nedstämd redan från början och ångrade valet av storlek väldigt tidigt. Tror mest de beror på att lyssnade på folk i min omgivning som sa att jag absolut inte fick ta en stor storlek och att jag skulle se sjuk ut. Men nu ett halvår senare trivs jag fortfarande inte med storleken utan har bestämt mig för att lyssna på mig själv och inte vad andra tycker.
Det jag tyckte va jobbigast var att jag inte kunde träna som jag brukade plus att jag aldrig kommer kunna köra cheerleading igen. Men utöver allt detta är jag ändå glad att jag gjorde de. Min kirurg är fantastisk och har funnits där hela tiden.
Nu väntar jag bara på att mars månad ska komma så jag kan få byta ut implantaten jag har nu. Istället för att tänka så mycket på operationen tänker jag att jag har 4 månader på mig att komma i toppform ;)
Jag tyckte 400 cc lät gigantiskt, men blir så svårt att föreställa sig något som aldrig funnits där.
Jag har valt att vänta så länge för jag är fortfarande osäker på vad jag vill. Tvekar hela tiden och vill samtidigt komma i toppforminnan. Med de jag har nu kan jag träna precis som innan operationen och undrar om det är värt att skära upp något så bra som de är nu. Kirurgen tyckte jag skulle boka en till konsulation så har en inbokad i Januari så vi kan prata merom storlekaroch bokade en op-tid som han sa att jag bara kan avboka om jag ångrar mig. Tror inte jag kommer ångra mig men att vänta i 4 månader äter upp mig och det är de enda som cirkulerar i mitt huvud just nu haha. Jag kommer nog inte ha kvar mentor då jag inte gillar de, de är för mjuka och ser för "naturliga" ut :)
3unicorn
Kvinna ·
10 nov, 2015
Det enda jag kan ångra med min operation är att en hel ny värld har öppnats och jag har upptäckt så mycket saker på min kropp som jag vill fixa till på kroppen. Tex ha mindre innelår, inte en sån skidbacke på näsan osv.. Men de gäller ju att sätta en gräns och inse att perfektion är svårt att uppnå.
Jag var ganska så nedstämd redan från början och ångrade valet av storlek väldigt tidigt. Tror mest de beror på att lyssnade på folk i min omgivning som sa att jag absolut inte fick ta en stor storlek och att jag skulle se sjuk ut. Men nu ett halvår senare trivs jag fortfarande inte med storleken utan har bestämt mig för att lyssna på mig själv och inte vad andra tycker.
Det jag tyckte va jobbigast var att jag inte kunde träna som jag brukade plus att jag aldrig kommer kunna köra cheerleading igen. Men utöver allt detta är jag ändå glad att jag gjorde de. Min kirurg är fantastisk och har funnits där hela tiden.
Nu väntar jag bara på att mars månad ska komma så jag kan få byta ut implantaten jag har nu. Istället för att tänka så mycket på operationen tänker jag att jag har 4 månader på mig att komma i toppform ;)
Jag tyckte 400 cc lät gigantiskt, men blir så svårt att föreställa sig något som aldrig funnits där.
Jag har valt att vänta så länge för jag är fortfarande osäker på vad jag vill. Tvekar hela tiden och vill samtidigt komma i toppforminnan. Med de jag har nu kan jag träna precis som innan operationen och undrar om det är värt att skära upp något så bra som de är nu. Kirurgen tyckte jag skulle boka en till konsulation så har en inbokad i Januari så vi kan prata merom storlekaroch bokade en op-tid som han sa att jag bara kan avboka om jag ångrar mig. Tror inte jag kommer ångra mig men att vänta i 4 månader äter upp mig och det är de enda som cirkulerar i mitt huvud just nu haha. Jag kommer nog inte ha kvar mentor då jag inte gillar de, de är för mjuka och ser för "naturliga" ut :)
Amkj
Kvinna ·
10 nov, 2015
lisa94
Kvinna ·
14 nov, 2015
Jag längtar för mycket för att kunna bli ledsen eller deppig haha. Har blivit helt besatt av operationen och det är allt jag tänker och pratar om någon som känner igen sig ?:D
Asirnas
Kvinna ·
15 nov, 2015
Jag längtar för mycket för att kunna bli ledsen eller deppig haha. Har blivit helt besatt av operationen och det är allt jag tänker och pratar om någon som känner igen sig ?:D
Innan min första operation så var det allt jag pratade om! :D
Men nu pratar jag inte om det lika mycket, längtar till lyftet nu :)
Det enda jag kan ångra med min operation är att en hel ny värld har öppnats och jag har upptäckt så mycket saker på min kropp som jag vill fixa till på kroppen. Tex ha mindre innelår, inte en sån skidbacke på näsan osv.. Men de gäller ju att sätta en gräns och inse att perfektion är svårt att uppnå.
Jag var ganska så nedstämd redan från början och ångrade valet av storlek väldigt tidigt. Tror mest de beror på att lyssnade på folk i min omgivning som sa att jag absolut inte fick ta en stor storlek och att jag skulle se sjuk ut. Men nu ett halvår senare trivs jag fortfarande inte med storleken utan har bestämt mig för att lyssna på mig själv och inte vad andra tycker.
Det jag tyckte va jobbigast var att jag inte kunde träna som jag brukade plus att jag aldrig kommer kunna köra cheerleading igen. Men utöver allt detta är jag ändå glad att jag gjorde de. Min kirurg är fantastisk och har funnits där hela tiden.
Nu väntar jag bara på att mars månad ska komma så jag kan få byta ut implantaten jag har nu. Istället för att tänka så mycket på operationen tänker jag att jag har 4 månader på mig att komma i toppform ;)