Är det bättre o vara singel under tiden "brösten" läcker.

Jag ska operera mig den 19/4 och har ett förhållande sedan två år tillbaka. Min sambo har följt med mig under hela min resa och det är verkligen inget man bör skämmas för. Samma om du träffar någon under läkningstiden eller liknanade, bara att berätta läget! Om du skulle bli intresserad av någon är det dumt att låta det vara på grund av att brösten inte är färdigläkta. Sådant ordnar sig!! :) 

Om man är i ett förhållande så är det bra om den andre är förstående och hjälper en. Jag har varit gift i 16 år och min man har varit väldigt omtänksam och hjälpte mig när jag behövde hjälp.

Jag var i ett förhållande när jag gjorde operationen. Ett nytt förhållande dessutom. Han förstod precis hur jag kände, att han var tvungen att försiktig och låta mig läka ifred. Inga problem alls. Jag tänkte inte ens tanken att det skulle vara jobbigt att "inte ha ett normalt sexliv" ett tag. Det var inte jobbigt för någon av oss. Det var bara att anpassa sig och vara försiktig. Tids nog övergick ju allt till det  normala igen.

Jag har varit i ett förhållande under alla tre operationer och är så tacksam för all hjälp jag fått. Hade aldrig orkat gå igeom detta själv! 

Sexlivet har inte påverkats av operationerna, men visst att vi kanske varit lite försiktigare när jag varit nyopererad. :) 

Sen tycker jag det är tråkigt att den ena i ett förhållande kan känna sig pressad av den andra, eller att den ena försöker utnyttja/utnyttjar den andra, vi är alla jämlikar oavsett kön, ålder, religion, hudfärg, längd, vikt mm. Kräv att bli behandlad så som du vill bli behandlad och behandla då också andra så som de vill bli behandlade.

Förmodligen den konstigaste trådstarten jag läst någonsin. Vad spelar det för roll om man är singel eller i ett förhållande? Vet inte riktigt om du är seriös men du gör väl det som känns bäst för dig? Vill du chilla loco med dejtantet under tiden så är väl det upp till dig? Skulle en pojkvän överhuvudtaget bry sig om/störa sig på vad du går igenom så är det nog inte så mycket att lägga sin tid eller energi på överhuvudtaget om du frågar mig. 

Tyvärr har jag insett när det gäller mig själv men även läst att det gäller de flesta, att det spelar ingen roll om andra bekräftar en om man själv inte kan bekräfta sig själv. 

Att bekräfta sig själv och lära sig tycka om sig själv kan vara lika svårt som att sluta röka men det är värt det! Det finns flera metoder om du googlar för hur man lär sig att acceptera ens inre och yttre och sedan lära sig att tycka om det och bygga upp sin självkänsla.

Jag tror jag förstår dig. Att du är rädd att du ska behöva "stå till svars" inför en ny manlig bekantskap för att du inte är tilgänglig i sängen, för att dina bröst ser konstiga ut medan de läker och för att du ska behöva säga ifrån när han vill leka för hårdhänt. Eftersom du inte ÄR i en relation nu, så vet du ju inte vem killen ifråga skulle vara och hur han skulle reagera på det.

Visst kan man säga att han inte är värd nåt om han inte kan stötta dig, men å andra sidan är det ju i etablerade och säkra relationer som man räknar med varandra i vått och torrt - det gör man inte lika ofta i relationer som tar sina första trevande steg. Och du vet ju inte dag 1 om han blir mannen i ditt liv eller inte.

Många unga kvinnor har en historia av komplex, och många - jag skulle tro merparten - av dem växer ifrån dem med tiden, helt utan psykologhjälp. Det behöver inte vara något allvarligt fel på en för att man känner sig osäker och lite generad över sitt utseende ihop med en pojkvän, det läser vi ju faktiskt om rätt ofta på POF. Det räcker att man t ex har fått höra lite för många elaka kommentarer från omgivningen.

Jag har en pålitlig och reko pojkvän, men han är en mes när det gäller sår, ärr, sjukhus etc. Han vill involveras så lite som möjligt, och var verkligen ingen större hjälp annat än rent praktiskt, som med att bära saker eller handla mat etc. Inget moraliskt eller känslomässigt stöd att tala om. Inte för jävlas eller för att det var emot hans principer, utan helt enkelt för att han inte har det i sig, och inte heller är så verbal.

Personligen hade jag nog faktiskt tyckt det varit lättare att inte ha en relation med honom just då, för att jag hade kunnat vara så ynklig och ledsen/optimistisk/slutkörd som jag faktiskt varit under en del av tiden, utan att dessutom ta hänsyn till honom och inte göra honom moloken! Men man kan liksom inte pausa en relation och ta för givet att den går att starta om när man kommit ut på andra sidan. ;)

Träffar du en intressant kille, kan du ju givetvis dejta honom och ta reda på om han är rätt kille för att gå igenom detta med dig, men har du inte träffat honom än när det börjar dra ihop sig, så kan du ju sluta leta också.Jag tror personligen att du kan behöva lite tid för dig själv, att själv lära dig tycka om dina nya bröst och se dig själv med nya ögon utan att speglas i en killes åsikter. Om han verkligen är en bra och stöttande kille, är han säkert till hjälp, men om du får fatt i en av alltför många killar som ibland yttrar sig obetänksamt, (eller av missriktad sympati håller MED dig när du hittar något litet att noja över under läkningen!), så misstänker jag att du får "lite bakslag" och får svårt att känna efter vad du själv tycker och svårt att bli nöjd.

En normal kille som däremot direkt får se dina färdiga bröst och ser dig vara nöjd med dem, letar inte själv fel. Han blir bara förtjust.

Glad attt jag har min pojkvän som stöttar mig, han har förljt med under op dagen, ska också försöka komma med på det sista återbesöket.