Nyfiken-Bo
Kvinna ·
Är du nöjd med din bröstförstoring?
Jag är ny här och har i många år mått dåligt över mina små bröst. Jag är 35 år nu och har först de senaste två åren allvarligt övervägt bröstförstoring. Tidigare har jag tänkt att jag är tvungen att leva med dem och acceptera mig själv. Men det är så svårt då jag inte har någon fyllning alls under bröstvårtan och över den är det bara lite fyllning, inget som fyller ens en liten a-kupa, det glappar ändå. I övrigt är jag lång och stor så det känns inte kul alls. Jag funderar mycket på hur det ska gå med en operation. Hur blir resultatet? Jag vill ha naturliga bröst, inga hårda bollar eller bröst som ser onaturliga ut. De får gärna kännas naturliga också. :) Har du ångrat din operation? Vilket inlägg valde du? Lade du bakom eller framför bröstmuskeln och varför? Om du lade bakom - fungerar det att träna utan att det värker i muskeln? Vilka är riskerna i övrigt? Ökar risken att få cancer? Hur påverkas kroppen av implnataten? Jag är allergisk och känslig - kan jag reagera även mot implantaten? Jag har soms agt ingen direkt fyllning i brösten nu - betyder det att jag kommer att känna av att implantaten skaver mot kroppen? Är det något annat jag bör tänka på? Hur lång tid tar det innan man är sig själv igen? Jag bor ensam och har ingen som ställer upp i vardagen. Klarar man av det? Kan man jobba? Ja..tipsa gärna om allt möjligt. Jag känner mig ensam i detta, då jag inte vill diskutera detta med någon i min omgivning. Tack för dina tips och åsikter! :)
Sortera efter
350_cc
Kvinna ·
Jag har inte svar på alla dina frågor men jag tänkte svara på det jag kan, för att försöka hjälpa dig på vägen. Jag har inte ångrat min operation en sekund. Imon är mina 8 veckor och jag tycker redan att de är mjuka och de rör sig när jag rör mig! ;) Jag valde silikongelé, delvis bakom muskeln och jag har inte haft några problem med värk. Har inte börjar träna än mer än powerwalks och det funkar bra.
Det jag har läst mig till är att även om du är känslig ska det inte vara några problem. Man kan så klart utveckla allergi mot det mesta men det är väldigt ovanligt. Att risken för cancer skulle öka finns det inte heller några studier som bevisar. Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet och det bästa är om du bokar tid för en konsultation, då kan du ställa alla frågor till kirurgen.
Jag kände mig som mig själv redan dagen efter, jag kunde inte resa mig själv ur sängen den första veckan utan behövde en knuff upp och det gjorde ganska ont. Om du har möjlighet att ha någon hos dig skulle jag rekomendera det. Annars kan man ju alltid sova lite halvsittande, då är det lättare att ta sig upp. Vad jobbar du med? Jag pluggar men skulle räkna med att vara ifrån jobbet i två veckor, det är självklart väldigt individuellt men det är viktigt att vila sig i form. Jag blev väldigt trött av minsta lilla de två första veckorna men jag hade inte särskilt ont.
Hoppas det hjälpte lite? Jag svarar gärna om du har andra frågor. Lycka till :)
Gilla
9April
Man ·
Jag har också lagt bakom, gelehallon. Är så glad att ha gjort det. Har alltid haft små bröst o har alltid velat ha större. Efter att ha ammat mina två små barn så var där nästan ingenting kvar:-( jag kände mig nästan stympad o ville inte ens försöka se sexig ut. Nu känner jag mig hel. Valde citadellkliniken för att de just är kända för att göra naturliga bröst. Har efter 3 veckor kommit igång bra o brösten känns redan fina o klara;-)
Jag kan absolut inte känna implantaten på något sätt. Jag valde att lägga bakom muskeln då det rekomenderas när man har lite egen bröstvävnad. Ja tycker nog att bakomplacering ger det snyggaste o naturligaste utseendet men det finns lika många som föredrar framför muskeln. Jag håller med om att du nog bör ha lite hjälp de första dagarna, kanske du kan bo hos någon? Jag tycker en bröstoperation är en fin gåva till sig själv:-)
Gilla
Nyfiken-Bo
Kvinna ·
Det jag hört om bakomplacering är att brösten kan se onaturliga ut om man anstränger sig, dvs muskeln arbetar. Att brösten då kan se ut som hårda bollar, dvs onaturliga. Och att man kan ha ont och inte kan vara aktiv. Har de skurit av muskeln helt för er? Vad roligt att höra att ni är nöjda! Jag borde ha en liten a-kupa (knappt) idag och jag skulle så gärna ha bröst. Jag är 35 år och en väninnan jag berättat det för tycker att jag är onödig som tänker operera mig. Hon menar att jag är så gammal at min bästa tid redan varit och varför ska jag behöva operera mig då jag snart är 40 och ändå förfallen. Ibland känner jga så också, men jag har inte gett mig själv chansen att ens tänka tanken innan. Nu gör jag det, och då har alternativet allt mer börjat kännas som något jag kan tänka mig att göra och vill göra. Om man kan fg´göra något åt det - varför inte? Men narkosen skrämmer mig och tänk om man får några komplikationer?
Gilla
9April
Man ·
Men NEJ! Jag fyller snart 34 o min bästa tid e nu!!;-) så ska du inte tänka. Ja det sägs att 1-2 % av de med bakomplacering får nån komplikation men det är lika stor risk att få andra problem med framför. Så det e nog ungefär samma risk att inte bli nöjd. Jag vet inte om de skär så väldigt mkt i musklerna?? Jag har inte haft så himla ont i dem i alla fall o när jag spänner mig syns inget konstigt. Jag tycker operationen är perfekt att ge sig själv när tuttarna börjat tröttna:-) om man resonerar som din vän så kan man ju lika gärna sluta bry sig helt om utseendet.. Sen tycker man ju olika om det där med operationer, det viktiga är vad du vill o tycker. " Man ångrar inte det man gjorde, utan det man inte gjorde"
Gilla
Meloria
Kvinna ·
Nyfiken-Bo skrev:
Det jag hört om bakomplacering är att brösten kan se onaturliga ut om man anstränger sig, dvs muskeln arbetar. Att brösten då kan se ut som hårda bollar, dvs onaturliga. Och att man kan ha ont och inte kan vara aktiv. Har de skurit av muskeln helt för er? Vad roligt att höra att ni är nöjda! Jag borde ha en liten a-kupa (knappt) idag och jag skulle så gärna ha bröst. Jag är 35 år och en väninnan jag berättat det för tycker att jag är onödig som tänker operera mig. Hon menar att jag är så gammal at min bästa tid redan varit och varför ska jag behöva operera mig då jag snart är 40 och ändå förfallen. Ibland känner jga så också, men jag har inte gett mig själv chansen att ens tänka tanken innan. Nu gör jag det, och då har alternativet allt mer börjat kännas som något jag kan tänka mig att göra och vill göra. Om man kan fg´göra något åt det - varför inte? Men narkosen skrämmer mig och tänk om man får några komplikationer?
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
Nyfiken-Bo!
Du ställer så många bra och vettiga frågor, allt sånt som alla vi som opererat funderat och tagit oss igenom, Och personlig för mig, va det inte lätt. Du kan kika i mina gamla trådar, klicka på mitt profilnamn så kommer du till min sida, där kan du läsa mer om hur jag kände/gjorde när jag velad. Va jag värd att opereras, vad skulle andra tycka, ska man inte vara nöjd som man är etc....????
När det gäller framför/bakomplaceringen som är dina val, finns det otaligt många trådar du kan läsa för att skaffa dig en uppfattning om vad som passar dig. Jag valde framförplacering då den enda komplikationen jag inte kunde tänkas leva med är mfd, och den drabbar enbart bakomplaceringen. Släta implantat valde jag för att jag tror att risken för rippling (vågbilding på brösten) minskar. Och sen valde jag 350 cc i strl, därför att det passar min bröstbredd, vilket är avgörande om man vill ha ett "naturligt" resultat. (man väljer implantat som är lika breda som den egna bröstbredden)
När det gäller allergi, så löper man säkert risken att kroppen ska reagera. Folk har ju blivit överkänsliga mot konstigare saker än plast/silikon. samtidigt så är väl väldigt mycket produkter och andra implantat som man opererar in i kroppen just av plast, så att brösten skullle vara någon högriskgrej tror jag inte. Jag har perosnligen aldrig läst om någon som råkat ut för det, här på POF eller någonannan stans.
Och ang din väninna. Detta med att få anhöriga att förstå, att få stöd. Är svårt, det är svårt för dem, att ställa rätt frågor då de själva inte har någon kunskap. Och vanligt är ju att man reagerar just med skeppsism om man inte själv har någon erfarenhet eller kuskap. Att skaffa sig kunskap tar tid, vi är många på pof som letat infromation i flera år inna operationen blivit av. Så tänk över vilka du delar detta med. Och så tycker jag verkligen att du själv ska avgöra, om du vill eller inte vill. DU ska inte välja bort en operation bara för att anhöriga har åsikter, utan välj bort för att du själv inte vill isåfall. En bröstförstorning är faktiskt förvånadsvärt lätt att döja.
Det tog tid för mig, att fatta att jag gjort det, och att acceptera och börja gilla. månad 1 = kaos, gråta, ångra etc. månad 2 =konditionen tar stryk, flåsar i trappor och svårt att gå i samma takt som andra på stan, månad 3 = huvudet har äntligen fattat, och jag börjar gilla dem mer och mer. NU efter 6 månader så ångrar jag inget, och är jättenöjd. Men för mig va det en lång och tuff process, tog 5 år från första tanken. Tuffast är efteroperations-tiden, för mig iaf! Jag hade inte kunnat jobba på 2 veckor då ryggen sa upp sig helt efter ett tag och sömnen blir katastrof, sova sittandes i soffa några timmar åt gången, ingen höjdare
Du är bland likasinnade nu, och det är helt okej att lätta sitt hjärta och säga att det är tufft. Vi har alla varit där ! :)
Lycka till
Gilla
Taxörat
Kvinna ·
Du ska inte lyssna på kraxande olyckskorpar. Lyssna på vad du själv vill och följ ditt hjärta. Det är ju trots allt din kropp och dina pengar! 😉 Jag har liksom du alltid lidit av mina extremt fula bröst och kört med pushup och vadderade bh i åratal. Det är ju ok när man är påklädd. Men när man tränar, går till simhallen, vill ha tunnare toppar på sommaren - eller dejtar - 👎 hur kul är det då att vara utan bh:ns skyddande pansar.
Jag är 56, alltså gammal i detta sammanhang, och gjorde min op för två månader sedan. Och jag älskar mina nya bröst! Det har jag gjort sedan jag klev upp från operationsbordet. Dom är stora, mjuka och runda. Precis som jag ville ha dom. Jag har aldrig lidit av dålig självkänsla, men denna känsla av att ha fina bröst går knappast att beskriva. Jag känner mig så kvinnlig och kan bära upp kläder på ett helt annat sätt än förut. Det kan man bara förstå när man har haft platta hängpattar - eller inga alls - och sedan får runda fina mammaboobs.
Men det har varit mycket funderande och velande med val av implantat. Tankarna på bröst fyller ens medvetande natt och dag, både före och efter op. Klinik valde jag efter första kontakten med L & E. Kändes klockrent efter första samtalet så jag bokade konsultation och op redan då.
Första veckan efter op kan vara jobbig, men de flesta brukar överleva 😉 Jag anser att man inte ska vara duktig och snåla med smärtstillande. Man gör inte sig själv någon tjänst med att ha ont i onödan. Dessutom blir man rörligare när man inte har så ont, och det påverkar läkningen positivt i och med att blodcirkulationen hålls igång när man rör på sig.
Ont får man ju efter alla op, och jag tycker inte att denna op var värre än någon annan. Dessutom får man ju något riktigt fint efteråt. Ungefär som när man får barn. Då är det värt att lida ett tag efteråt.
Idag firar mina nya boobs faktiskt tvåmånadersjubileum och det känns som att de är en naturlig del av mig. Jag är så lycklig att jag gjorde denna operation.
För gammal - my ass - det blir man aldrig. Kör på och gör en op om det verkligen är vad du vill göra.
Lycka till 🙂
Gilla
9April
Man ·
Härligt skrivet taxörat! Min mamma e i din ålder o har små, slappa... Ja har sagt att jag tycker hon borde fixa till sina med:-) hon säger själv att de e fula o tråkiga...o att mina blivit så fina. jag känner mig så glad o till freds med min kropp efter min op. Tycker inte det finns nån åldersgräns, de viktiga är att den som bär tuttarna blir nöjd!
Gilla