LittleStar
Kvinna ·
Är jag för ung, borde jag vänta?
Jag fyller strax 19 och har precis sparat ihop till en bröstförstoring. Har velat detta i åtminstonde 3 år och idag tog jag steget att ringa och boka konsultation. Men nu heltplötsligt säkert bara pga att jag nu faktiskt har råd så har jag börjat få lite kalla fötter, mest pga att läsa om alla komplikationer här i forumet. För OM något skulle hända, så har inte jag pengarna att rätta till det. (tänker dock ta kapsel försäkring). Jag vill lägga in ca 250cc och få ett natuligt resultat, men börjar bli lite nervös om jag verkligen ska göra detta? Men vill ju verkligen ha bröst och det helst NU. Vad skulle ni gjort i min situation? Och en annan sak, är det okej att ta med en förälder på konsultationen eller blir det konstigt? för de har sagt att de evn kan sponsra men att min mamma då vill vara med och höra lite vad det innebär osv. stort tack på förhand!!!
Sortera efter
Candycane
Kvinna ·
Gå till ett ställe som korrigerar gratis om du skulle få problem! Och man får ta med vem man vill på konsultationen :)
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
Hej
Ja om du är för "ung" är ju svårt att svara på... Men varför vill du operera dig och tror du att det kan "komma" en tid frammåt i livet då du faktiskt kan vara nöjd/tillfreds/acceptera dina bröst?
Vad skulle det innebära för dig att operera dig, vad skulle det innebära för dig om du inte gör det?
Såklart tar du med dig mor el far på konsultationen, det blir inte konstigt. Bra att du ev kan få spons, man kan behöva stöd av någon närstående för detta är ju inte en dans på rosor direkt. ;)
Ju mer du kan, ju bättre kan du prata med kirurgen över vad som passar dig etc. Komplikationer är mycket vikitgt att vara insatt i själv, då många kirurger slarvar med att faktiskt berätta ingående om ingreppen, innan, under och efter. Så det är upp till dig (i stort sett) att det blir bra. Glöm inte att stå på dig!
Lycka till!
Gilla
Skbj
Kvinna ·
Jag är 18 och opererades för två veckor sedan! Är det bästa beslut jag tagit. Jag fick också kalla fötter och framförallt dagarna innan operationen men visste ändå att jag verkligen verkligen ville. Jag kanske tar ut dem eller byter till mindre i framtiden vem vet, men jag hade verkligen tänkt igenom beslutet noga och har absolut inte gjort något impulsköp. Det enda jag har haft problem med är egentligen hur andra ska se på mig. Jag vill inte uppfattas som en bimbo med stora bollar utan jag är faktiskt smart, ambitiös och omtänksam. Framförallt är jag ansvarsfull nog att ta ett beslut idag som jag kommer leva med i framtiden för jag, precis som du, känner mig själv så bra att jag vet att om jag inte gör operationen nu kommer jag gå och må dåligt i 10 år till och antagligen göra operationen ändå sen. Jag vet att jag inte gjorde operationen som en ytlig grej utan för att laga min insida. Jag vill känna mig självsäker och nöjd.
Ett tips till konsultationen, låt inte kiriurgen "köra över" dig. Om man har en åsikt från början angående vad man vill lägga in men inte har så mycket information egentligen är det lätt att man liksom övertalas av kirurgen och kör på det han säger och sedan efter konsultationen känns allt inte helt 100. Vilken klinik ska du till? Kolla upp här på forumet om den kirurgen har någon specialitet eller så som denne antagligen kommer erbjuda dig, tex att jag på akademikliniken fick rådet att ta anatomiska, men det kändes inte helt 100 så jag gick till en annan klinik där jag bestämde mig för operation vilket jag nu i efterhand är superglad över!
Som sista sak vill jag bara säga att är du däremot inte helt 100, känner du inte att det efter konsultationen känns bra, så kanske det är bättre att vänta några månader åtminstone och se hur det känns då!
Gilla
mammii
Kvinna ·
Jag tycker inte att ta skall ta råd ifrån andra egentligen, tycker alla måste bestämma själva. Ville också göra mina bröst redan när jag var 18 år, fast det var för att jag hade ammat min son och mådde verkligen riktigt dåligt över att ha hängiga toma påsar vid 18 års ålder.
Om jag ändå ska ge råd så skulle jag väntat. Visst alla kanske inte vill ha barn mellan 20-30 år? Men idag är jag superglad att jag väntade tills jag fick mitt andra barn. annars hade jag lagt upp 40-50 tusen som jag senare fått betala för en operation till. så då hade jag idag lagt ut ca 100.000 på mina bröst, är överlycklig faktiskt att jag väntade, trots att jag faktiskt mått riktigt dåligt över dom i många år.
Fast det är inte som andra, för om de bara hade vart små hade jag ändå inte gått runt o mått dåligt, mina var hängiga o toma.
Det jag jag säga är att nästan alla jag känner har lagt in, och folk börjar faktiskt ta ut sina inplantat och lyfta bara istället.
Folk som inte hade barn och gjorde en bröstförstoring har fått göra om sina, vissa har gjort om upp till 3 ggr. Det blir ganska mycket pengar.
Men sen kanske inte alla vill ha barn ens eller ens tänkt tanken på att skaffa innan dom närmsta 10-15 åren, då är det väl bara att göra. Men det är faktiskt vackert med små bröst (spec om man är smal) Är man lite kurvigare o helt platt förstår jag att man kanske vill ha bröst.
Sen tänka efter varför man vill göra? Är det så att man följer strömmen bara eller mår man faktiskt dåligt över sina bröst?
Gilla
LittleStar
Kvinna ·
Skbj skrev:
Jag är 18 och opererades för två veckor sedan! Är det bästa beslut jag tagit. Jag fick också kalla fötter och framförallt dagarna innan operationen men visste ändå att jag verkligen verkligen ville. Jag kanske tar ut dem eller byter till mindre i framtiden vem vet, men jag hade verkligen tänkt igenom beslutet noga och har absolut inte gjort något impulsköp. Det enda jag har haft problem med är egentligen hur andra ska se på mig. Jag vill inte uppfattas som en bimbo med stora bollar utan jag är faktiskt smart, ambitiös och omtänksam. Framförallt är jag ansvarsfull nog att ta ett beslut idag som jag kommer leva med i framtiden för jag, precis som du, känner mig själv så bra att jag vet att om jag inte gör operationen nu kommer jag gå och må dåligt i 10 år till och antagligen göra operationen ändå sen. Jag vet att jag inte gjorde operationen som en ytlig grej utan för att laga min insida. Jag vill känna mig självsäker och nöjd.
Ett tips till konsultationen, låt inte kiriurgen "köra över" dig. Om man har en åsikt från början angående vad man vill lägga in men inte har så mycket information egentligen är det lätt att man liksom övertalas av kirurgen och kör på det han säger och sedan efter konsultationen känns allt inte helt 100. Vilken klinik ska du till? Kolla upp här på forumet om den kirurgen har någon specialitet eller så som denne antagligen kommer erbjuda dig, tex att jag på akademikliniken fick rådet att ta anatomiska, men det kändes inte helt 100 så jag gick till en annan klinik där jag bestämde mig för operation vilket jag nu i efterhand är superglad över!
Som sista sak vill jag bara säga att är du däremot inte helt 100, känner du inte att det efter konsultationen känns bra, så kanske det är bättre att vänta några månader åtminstone och se hur det känns då!
Vad lättande det känns att höra från någon i samma ålder. Älskar att alla här inne är så himla trevliga och hjälpsamma! Ja det är verkligen synd det där med alla fördomar mot silikonbröst, vaddå bara för att man väljer att operera sig betyder det verkligen inte attt man är dum liksom. Tack för tipset ang konsultationen, ska verkligen se till att vara väl förberedd och stå på mig, ska till proforma och har kons med Micheal, för jag har läst mkt bra om honom och har hört att han gärna gör naturliga lite mindre bröst vilket är precis vad jag är ute efter. Såg att du gjorde på proforma, var du nöd med bemötande osv? och hur har omgivningen reagerat när du berättat? (om du nu gjort det) Personligen mår jag faktiskt inte dåligt över mina bröst (har dock gjort) utan tycker dom är fina, men dom är sjukt små och jag tycker bara det vore trevligt med större liksom ;) grattis till nya brösten btw!!!! :D
Gilla
LittleStar
Kvinna ·
Hallontossing skrev:
Hej
Ja om du är för "ung" är ju svårt att svara på... Men varför vill du operera dig och tror du att det kan "komma" en tid frammåt i livet då du faktiskt kan vara nöjd/tillfreds/acceptera dina bröst?
Vad skulle det innebära för dig att operera dig, vad skulle det innebära för dig om du inte gör det?
Såklart tar du med dig mor el far på konsultationen, det blir inte konstigt. Bra att du ev kan få spons, man kan behöva stöd av någon närstående för detta är ju inte en dans på rosor direkt. ;)
Ju mer du kan, ju bättre kan du prata med kirurgen över vad som passar dig etc. Komplikationer är mycket vikitgt att vara insatt i själv, då många kirurger slarvar med att faktiskt berätta ingående om ingreppen, innan, under och efter. Så det är upp till dig (i stort sett) att det blir bra. Glöm inte att stå på dig!
Lycka till!
Jag vill operera mig för att kunna fylla ut en BH (har nu en halv 75A typ) utan att bröstvårtorna syns, kunna ha en bikini utan att behöva stoppa i strumpor för att den ska sitta uppe haha. Tycker om mina bröst och tycker dom är fina, men dom vore sjukt mycket snyggare och mer "praktiska" i större format, för jag är verkligen trött på alla inlägg. Vill bara ha normalstora bröst liksom. Åh vad bra det där med föräldrarna, känner verkligen att det är viktigt med deras stöd i detta! De sa faktiskt igår att de stöttar mitt beslut till 100% vilket kändes sjukt skönt att höra. (och dom är ändå emot plastikkirugi (tråkigt nog)) Yes, måste läsa på som sjutton innan kons! Tack tack för hjälpen!! :)
Gilla
rosamorgonrock
Kvinna ·
det är viktigt att ha stödfrån nära och kära, jag har ett problem och det är att jag inte berättat för min mamma att jag ens vill operera brösten. hon är lite emot sånt och tyckrr väl det är att kasta pengar i sjön när man borde fortsätta spara till en lägenhet. jag är 21, snart 22 men min mamma o jag har haft lite svår relation eftersom jag tidigare varit ganska rebellisk och inte pratat med mamma mycke för jag tidigare bott hos pojkvännrr nör jag va kring 16-19. så nu när jag har satt fötterna på jorden sen typ 2 år tillbaka har vi väldogt fin kontalt och hörs flera ggr i veckan och f,rsöker ses så ofta vi kan(hon har flyttat från sthlm) idag litar hon på mig och att jag kan ta ansvar över mig själv och mina beslut och min nuvarande kille är en svärmorsdröm. nu blev det en liten livsberättelse haha men någon som har tips hur jag ska gå till väga?
Gilla
Jojjoo
Kvinna ·
Jag berättade inte för någon alls utom bästa vän och pojkvän att jag skulle göra det. Nu 9 mån efter op har jag inte sagt något heller.. Vissa har frågat men jag anser att detta bara rör mig och ingen annan, så jag känner ingen skyldighet att berätta, även om vissa kanske till och med misstänker det. Du gör som du vill och känner när det gäller din egen kropp! :)
Gilla
VadSkaManHeta
Kvinna ·
rosamorgonrock: jag hade också jättesvårt att berätta för min pappa (mamma har jag ingen kontakt med).. men så tog jag mod till mig och ringde, jag ringde när det var två veckor kvar och allt redan bestämt. Jag inledde med att han kanske inte skulle uppskatta vad jag hade att säga, och sedan sa jag bara rätt ut att jag skulle operera brösten. Det kom lite suckar och följdfrågor, men jag sa att det är för mitt välbefinnande o självförtroende. Det slutade med att han sa att jag bestämmer ju själv och skojade om att han skulle förstora läpparna samtidigt haha. Nu är det mindre än en vecka kvar, och han ringer och ger mig order om att klä mig varmt o äta c vitamin så jag inte blir sjuk innan op :) man känner sig så sjukt lättad när man berättat!
Littlestar: Jag förstår hur du känner, jag ville också operera mig redan i den åldern men började göra allvar av det i somras genom att boka konsultation. Väg för och nackdelar med allting, så kommer du se vad som väger tyngst :) Det kommer gå bra hur du än gör, men läs på mycket och gör som redan nämnt, välj en klinik där korrigering ingår.
Gilla
rosamorgonrock
Kvinna ·
vadskamanheta; tack. känns skönt att höra någon som ha/hade samma problem/nervositet som jag ochhar berättat med framgång :) trpr min mamma skulle reagera på samma vis ungefär men man kan ju inte veta.... ska träffa henne nästa vecka och hoppas att jag vågar berätta då! måste komma på ett sätt att lägga upp det på.. tack!,:):)
Gilla
rosamorgonrock
Kvinna ·
littlestar; det är en stor grej och man har ju olika känslor varje dag. är man osäker ska man fundera lite till jaghar länge velat men varit osäker och för något år sedan bestämde jag att jag ville opa mig men kände att jagintevar redo förens nu. för ung kan man ju inte sä
ga för det är så indviduellt tror att när du vet hur du ska göra kommer du gära rätt beslut för dig :):)
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
Jag som sitter i den sitsen att jag står inför min 5e op har ju ett litet annat perspektiv.
Jag ville absolut inte ha något stort. Jag ville ha en liten naturlig förstoring.
Jag läste på i både månader och år. Jag har velat förstora brösten sedan jag var 16 år och gjorde det inte förens 13 år senare.
Jag läste, jämförde, var på forumet säkert ett år och läste om för och nackdelar. kunde varenda komplikation, frågade, tänkte, gick på konsultation och tillslut kännde jag mig säker.
Men det gick i allafall inte vägen, hur förberedd jag än var. Så nu står jag här och skall planera för att ekonomiskt fysiskt oh psykiskt försöka klara av min 5e op.
Jag önskar jag kunde säga att komplikationer är ovanligt, men tvärtom är det ganska vanligt. Efter att ha varit här ett antal år så ser man hur vanligt det är, hur mångasom får någon slags komplikation och vill göra om.
Att då som ung stå och bära den ekonomiska och psykiska bördan det innebär är inte att rekomendera.
Jag skulle råda dig att vänta. Dels så att du hinner spara ihop så att du kan göra en op till ifall du behöver och dels för att vara mentalt förberedd.
Gilla
Bosse
Kvinna ·
Jag är 19 år och har velat göra en bröstoperation i flera år. Har också läst på om bröstoperation lika länge. Nu när jag har pengarna så känner jag att inget kan stoppa mig. Ska opereras nu den 31 jan! Är så glad och längtar verkligen!
Ville göra det nu innan sommaren. Vilken känsla det kommer vara! Som jag har längtat såå länge! :D
Det är kul att höra att du har sånt stöd av dina förlädrar! Många unga tjejer får ju inte det stödet som man oftast behöver.
Jag tycker att du ska gå på en konsultation och se hur du känner där efter. Jag hade otroligt mycket frågor och var väldigt osäker efter min första konsultation, men låt det ta sin tid så att du verkligen känner efter att du tar rätt beslut!
Lycka till!
Gilla